Varför ska allt vara så vårt. Sitter in en situation där jag inte haft min minsta pojke på 4 år. Varenda gång det ska komma i gång ett ungänge så skyller socialen på något nytt.
Det är så att min minsta pojke har AD/HD DAMP.
Han är frivilligt placerad för att vi orkade inte det sista.
Då hade vi ropat på hjälp i 3 år men inte fårr någon hjälp.
Det gick så långt att jag fick socialanmäla mig själv för att någon skulle reagera.
:? Han hamnade på ett utredningshem äntligen.
Socialen har hela tiden skyllt på oss föräldrara att det är så här.
På detta utredningshem kom dom fram till att det inte fanns något fel hos oss föräldrara.
Alltså skulle han få komma hem.
Men 3 dagar efter detta så blev min nuvarande make polis anmäld av socialen för att ha slagit pojken.
Jag kan ju medela att han är världens goaste kille skulle ladrig göra en sån sak.
Men däremor har jag levt i ett misshandel förhållande i 4 år.
Där både pojkarna och jag blev misshandlade.
Har aldrig stuckit under bordet med detta!
I vilket fall som helst så kom jag och pappan överens om att vi orkade inte utan ville frivilligt placera ut honom på ett familjehem.
Men ser jag på det i dag så ångrar jag mig.
Vi är ju vårdnads havare och ska kunna bestämma men nej då.
I 4 år har vi kämpat nu att få ha honom men socialen sätter käppar i hjulet för oss.
Familje hemmet gör inget heller.
Två gånger har socialen försökt att få LVU på pjken men ej lyckats utan fått att umgänge ska komma igång.
Har anmält dom till länstyrelsen vilket inebar rätt för oss.
Men socialen skiter fullkolmigt i detta utan kör frotfarnade sitt eget race.
Vad ska man göra för att komma någonstans med detta? Känner någon igen sig? Hälsningar smulan 466

[/b]