Omröstning

Känner du igen socialsekreterarnas agerande i ljuset av dessa artiklar?

Ja, till punkt och pricka!
5 (55.6%)
På sätt och vis
4 (44.4%)
Nej, inte alls
0 (0%)

Antal personer som röstat: 7

Omröstningen har avslutats: 02 november 2007, 08:35:42 AM

Författare Ämne: Socionomernas utbildning  (läst 8935 gånger)

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlägg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
Socionomernas utbildning
« skrivet: 02 november 2007, 08:35:42 AM »
Under 1970-talet under socionomutbildningens första år, utvecklades utbildningen till en följetong i media. Den blev också föremål för anmälningar både till JK och JO. Det finns numera en del gamla artiklar i samlingsmappen, Röd sopis: klagomål mot socionomutbildningen under 1970-talet, på NKMR:s hemsida.

cicci

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 174
  • Karma: 0
    • Visa profil
Socionomernas utbildning
« Svar #1 skrivet: 03 november 2007, 14:51:23 PM »
Jag kan känna igen det hela delvis. Läste till socionom i Umeå och var klar 1989. Utbildningens kvalitet kan verkligen diskuteras och att sätta nyuteximinerade socionomer att besluta om exempelvis Lvu är katastrofalt! Utbildningen räcker inte för dessa svåra beslut utan det krävs en stor portion livserfarenhet och flexibilitet som alltför många socionomer saknar. Själv har jag förtidspension numera och skulle aldrig vilja arbeta på ett socialkontor igen! Jag ville hjälpa, inte stjälpa och det var inte acceptabelt!

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
Socionomernas utbildning
« Svar #2 skrivet: 03 november 2007, 15:30:27 PM »
Citat från: "cicci"
Jag kan känna igen det hela delvis. Läste till socionom i Umeå och var klar 1989. Utbildningens kvalitet kan verkligen diskuteras och att sätta nyuteximinerade socionomer att besluta om exempelvis Lvu är katastrofalt! Utbildningen räcker inte för dessa svåra beslut utan det krävs en stor portion livserfarenhet och flexibilitet som alltför många socionomer saknar. Själv har jag förtidspension numera och skulle aldrig vilja arbeta på ett socialkontor igen! Jag ville hjälpa, inte stjälpa och det var inte acceptabelt!


MIlda makter ! Är du fd socialsekreterae! Du är isf den ANDRA av det slaget jag mött som är att räkna som vanlig människa.
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
Re: Socionomernas utbildning
« Svar #3 skrivet: 03 november 2007, 15:32:35 PM »
Citat från: "Ruby Harrold-Claesson"
Under 1970-talet under socionomutbildningens första år, utvecklades utbildningen till en följetong i media. Den blev också föremål för anmälningar både till JK och JO. Det finns numera en del gamla artiklar i samlingsmappen, Röd sopis: klagomål mot socionomutbildningen under 1970-talet, på NKMR:s hemsida.


Jag instämmer delvis. Men när jag kikar på folket som jobbar på soc så hittar jag inte vänsterfolk och deras tydliga attribut där. Dessutom verkar det inte vara 40-talister som dominerar. Huvuddelen verkar vara tom-skalliga tjejer under 30.
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna

cicci

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 174
  • Karma: 0
    • Visa profil
Socionomernas utbildning
« Svar #4 skrivet: 03 november 2007, 17:31:50 PM »
Ja Avos, jag kan till och med känna med drabbade människor! Min utgångspunkt har alltid varit att man ska lösa problem där de uppstår, inte flytta dem genom att t.ex ta barnen! I undandtagsfall måste barn placeras om, men det handlar om sista utvägen precis som lagen säger! Det är alltså inget fel på lagen i sig, den är till för att skydda utsatta barn, utan felet ligger i hur soc anväbder den! De följer inte lagen och det är det största hotet mot familjer i vårt land!
Varför tror du att jag blev förtidspensionär? Svaret är enkelt, jag kan inte jobba så som politikerna tycker! Jag har min bild av socialt arbete och när jag tvingas jobba så att jag kränker människor, då klarar jag inte det.

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
Socionomernas utbildning
« Svar #5 skrivet: 04 november 2007, 17:30:14 PM »
Citat från: "cicci"
Ja Avos, jag kan till och med känna med drabbade människor! Min utgångspunkt har alltid varit att man ska lösa problem där de uppstår, inte flytta dem genom att t.ex ta barnen! I undandtagsfall måste barn placeras om, men det handlar om sista utvägen precis som lagen säger! Det är alltså inget fel på lagen i sig, den är till för att skydda utsatta barn, utan felet ligger i hur soc anväbder den! De följer inte lagen och det är det största hotet mot familjer i vårt land!
Varför tror du att jag blev förtidspensionär? Svaret är enkelt, jag kan inte jobba så som politikerna tycker! Jag har min bild av socialt arbete och när jag tvingas jobba så att jag kränker människor, då klarar jag inte det.


Ja, DÅ förstår jag !! Du är sparkad socialsekreterare.  Ingen lär stå på klienternas sida utan att få sparken. Ulla Wall fick kicken efter 30 år för att hon hjälpt en trakasserad familj.

Men då har du intressanta upplysningar om soc !

Ruby frågar vad för slags folk socialsekreterarna är. Jag vet vilka de INTE är: De är inte som dig och Ulla Wall , exempelvis. Jag tror inte att de är fd marxister. Marxister går att känna igen, eftersom de hela tiden påstår sig företräda folket, rättvisan, allmännheten eller något i sin jargong. De har även ganska löjligt igenkännliga attribut. Renault5( handmålad), handmålade blå cyklar, palestinasjalar, dv udda kläder, secondhand, proletärstil etc. Ofta har de proggiga bilder på väggarna, för att signalera sitt ursprung.

Jag har inte sett den typen på soc.Vilka anser du är vanligaste typen ?
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna

cicci

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 174
  • Karma: 0
    • Visa profil
Socionomernas utbildning
« Svar #6 skrivet: 05 november 2007, 09:25:21 AM »
Jag fick inte sparken utan det var min kropp som sa ifrån med kronisk värk som jag förmodligen får leva med resten av livet. Jag fick diskbråck i nacken, en nerv som ligger i kläm där och som lök på laxen fick jag fibromyalgi! Men jag tror själv att det var vantrivseln och vanmakten som gjorde mig sjuk.
Nu jobbade jag aldrig med att omhänderta barn utan med missbruksvård så någon större erfarenhet av soc.sekr. som jobbar med barnomhändertaganden har jag inte. Jag har träffat både bra och dåliga soc.sekr. De flesta på missbruksenheten i Botkyrka, där jag jobbade, var härliga och empatiska människor. Däremot var många av dem som jobbade på ekonomienheten i mina ögon alltför ofta byråkratiska och känslokalla.
Största problemet tror jag ligger i att politikerna som styr verksamheten saknar kunskap! De kommer med kortsiktiga beslut för att spara pengar och kan inte se att det kommer att kosta mer i förlängningen om man inte jobbar långsiktigt. Sedan är det "status" bland nyutbildade socionomer att jobba med barn. Trots att det kanske är det svåraste området inom socialt arbete så är det ofta just unga oerfarna soc.sekr som jobbar med dessa svåra beslut. Det är olyckligt då det borde vara äldre erfarna personer på de posterna.
Men det jag nu skrivit om handlar om 90-talet och just Botkyrka.
Det var när jag bytte arbetsplats som jag blev sjuk. På det kontoret fanns ingen empati, ingen vilja att lära känna klienterna och försöka hitta lösningar individuellt. Istället var där stela, byråkratiska regler där alla behandlades som om de alla var en och samma person. Idiotiska regler för vad var och en måste göra för att få ut sitt bidrag osv
Jag tycker att det verkar ha blivit etter värre nu! Min dotter har fått sina barn omhändertagna enl. Lvu så jag har verkligen fått se hur det går till idag! Utredningen var en ren svartmålning av min dotter. Där fanns ingenting av det som lagen föreskriver, objektivitet och saklighet. Därefter har de fortsatt att åsidosatta lagen. Ständiga umgängesrestriktioner rent av umgängessabotage! Barnen är placerade väldigt långt borta! De trivs inte i fosterhemmen (de har särat på syskonen) osv
Soc sekr. vill inte lyssna på sakargument, är allmänt sarkastisk och säger att hon är specialist på barn!
Så, nej, jag vet inte vad det är för folk som jobbar på soc idag! Alltför många verkar fullständigt maktfullkomliga och anser sig ha rätt att behandla föräldrar som något som katten släpat in! Genom www.socialombud.se kan jag också se att det verkar vara lika illa i hela landet. Många barn omhändertas utan saklig grund och säkert lika många får fara illa i hemmen. Lvu är tänkt som en sista utväg för att skydda barn som far illa och åtgärden ska enligt lagen vara så kortvarig som möjligt. Inte som nu när de omhändertar barn, placerar dem för gott och lämnar föräldrar utan stöd!

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
Socionomernas utbildning
« Svar #7 skrivet: 05 november 2007, 10:04:29 AM »
Citat från: "cicci"
Jag fick inte sparken utan det var min kropp som sa ifrån med kronisk värk som jag förmodligen får leva med resten av livet. Jag fick diskbråck i nacken, en nerv som ligger i kläm där och som lök på laxen fick jag fibromyalgi! Men jag tror själv att det var vantrivseln och vanmakten som gjorde mig sjuk.
Nu jobbade jag aldrig med att omhänderta barn utan med missbruksvård så någon större erfarenhet av soc.sekr. som jobbar med barnomhändertaganden har jag inte. Jag har träffat både bra och dåliga soc.sekr. De flesta på missbruksenheten i Botkyrka, där jag jobbade, var härliga och empatiska människor. Däremot var många av dem som jobbade på ekonomienheten i mina ögon alltför ofta byråkratiska och känslokalla.
Största problemet tror jag ligger i att politikerna som styr verksamheten saknar kunskap! De kommer med kortsiktiga beslut för att spara pengar och kan inte se att det kommer att kosta mer i förlängningen om man inte jobbar långsiktigt. Sedan är det "status" bland nyutbildade socionomer att jobba med barn. Trots att det kanske är det svåraste området inom socialt arbete så är det ofta just unga oerfarna soc.sekr som jobbar med dessa svåra beslut. Det är olyckligt då det borde vara äldre erfarna personer på de posterna.
Men det jag nu skrivit om handlar om 90-talet och just Botkyrka.
Det var när jag bytte arbetsplats som jag blev sjuk. På det kontoret fanns ingen empati, ingen vilja att lära känna klienterna och försöka hitta lösningar individuellt. Istället var där stela, byråkratiska regler där alla behandlades som om de alla var en och samma person. Idiotiska regler för vad var och en måste göra för att få ut sitt bidrag osv
Jag tycker att det verkar ha blivit etter värre nu! Min dotter har fått sina barn omhändertagna enl. Lvu så jag har verkligen fått se hur det går till idag! Utredningen var en ren svartmålning av min dotter. Där fanns ingenting av det som lagen föreskriver, objektivitet och saklighet. Därefter har de fortsatt att åsidosatta lagen. Ständiga umgängesrestriktioner rent av umgängessabotage! Barnen är placerade väldigt långt borta! De trivs inte i fosterhemmen (de har särat på syskonen) osv
Soc sekr. vill inte lyssna på sakargument, är allmänt sarkastisk och säger att hon är specialist på barn!
Så, nej, jag vet inte vad det är för folk som jobbar på soc idag! Alltför många verkar fullständigt maktfullkomliga och anser sig ha rätt att behandla föräldrar som något som katten släpat in! Genom www.socialombud.se kan jag också se att det verkar vara lika illa i hela landet. Många barn omhändertas utan saklig grund och säkert lika många får fara illa i hemmen. Lvu är tänkt som en sista utväg för att skydda barn som far illa och åtgärden ska enligt lagen vara så kortvarig som möjligt. Inte som nu när de omhändertar barn, placerar dem för gott och lämnar föräldrar utan stöd!


Intressant En kompis som var fd missbrukare sökte jobb på soc inom den sektion du jobbat, fast i min stad.Han blev mycket populär, pga sin människokännedom. Snart blev han illa omtyckt bland cheferna, och de krävde att få göra hembesök hos honom. Han accepterade, och i rapporten stod att det hade stått en spyhink mitt på golvet i köket hemma hos honom vid  det föranmälda hembesöket.

Han blev så kränkt att han sade upp sig omedelbart ( vilket förmodligen var meningen, för ingen kan väl tro att han skulle ha en spyhink mitt på golvet i köket, när han väntade hembesök ?)

Vad som sysselsätter mina tankar är den växelverkan mellan brottslighet och sjunkande kompetens som kännetecknar dessa myndigheter.

 "Ni slåss", "Ni har bristande föräldraegenskaper", "Ni kan inte samarbeta".
Det här är ju infantilt, för vad är kvalificerade bedömningar om detta är kvalificerade bedömningar ?

Provar dessa slutsatser på en annan myndighet: polisen:

 Polisen kommer till ett lägenhetsbråk. "Ni slåss" säger polisen. Mannen sitter ovanpå hustrun och slår ut hennes tänder. "Hon slåss" säger mannen, och fortsätter slå ut hennes tänder. Polisen: "Ni slåss ! Ni! Ni! NI!"

Detta är alltså de "kvalificerade" bedömningarna. Så här låter det i domstolarna, soc och antagligen inom psykiatrin också. Hos mig har de samlat ca fem kg av dessa "kvalificerade" bedömningar.  Exempelvis så står det att äldsta sonen och min redogörelse om våldet överenstämmer. I Fem PBU-samtal vittnar äldsta sonen ytterligare om våldet. Mitt namn nämndes inte.  Detta tog domaren ingen notis om för enligt honom betyder det ju ändå att "Ni" slåss...
"Ni slåss när ni har menstruationsproblem", ansåg han dock var ett oriktigt sätt att formulera sig på. Varför inte det då ? Eller när den ena av två särboende föräldrar dricker: "NI har dåliga föräldraegenskaper" . Kilovis av detta. VI behöver ?  Om de åtminstone kunde sluta sprida de okvalificerade bedömningarna, då de på grund av att de förstört sin yrkeskompentens med brottslighet, inte kan ersätta dem med kvalificerade bedömningar. Lärarinnan ringde nyligen och sade att sonen klagat över att vi inte kunde komma överens.Saken är den att sonen vet vem som inte vill komma överens, men han ville inte tala klarspråk, när han pratade för mycket. Däremot lärarinnan uttryckte sig med alldeles äkta infantilitet. "Ni kan inte komma överens". Behöver jag detta ? Om alla myndighetspersoner i dessa förvaltningar byttes ut mot sex-åringar under en månad, skulle någon märka en skillnad i retoriken ?
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna

cicci

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 174
  • Karma: 0
    • Visa profil
Socionomernas utbildning
« Svar #8 skrivet: 05 november 2007, 15:34:44 PM »
"bristande omsorgsförmåga", "oförmåga att se sitt barns behov", "brister i den empatiska förmågan" osv i all oändlighet. Ja, så hemskt är det ju idag att dessa luddiga formuleringar är skäl till att tvångsomhänderta barn och några exempel för att belysa vad de menar behövs inte. Det här är stora och allvarliga frågor och här är jag inte bara kritisk till soc utan också till Länsstyrelsen som ska utöva tillsyn och till domstolarna som ska se till att lagarna följs!
I min dotters fall skrev t.ex kammarrätten i en dom att "visserligen bryter det mot lagen... men då det nu är gjort så finns ingen anledning att ändra på placeringen av barnet"!!!!! Vadå! Kammarrätten sanktionerar lagbrott!

Pappa

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 38
  • Karma: 0
    • Visa profil
Socionomernas utbildning
« Svar #9 skrivet: 13 april 2008, 21:42:43 PM »
Citat från: "cicci"
Ja Avos, jag kan till och med känna med drabbade människor! Min utgångspunkt har alltid varit att man ska lösa problem där de uppstår, inte flytta dem genom att t.ex ta barnen! I undandtagsfall måste barn placeras om, men det handlar om sista utvägen precis som lagen säger! Det är alltså inget fel på lagen i sig, den är till för att skydda utsatta barn, utan felet ligger i hur soc anväbder den! De följer inte lagen och det är det största hotet mot familjer i vårt land!
Varför tror du att jag blev förtidspensionär? Svaret är enkelt, jag kan inte jobba så som politikerna tycker! Jag har min bild av socialt arbete och när jag tvingas jobba så att jag kränker människor, då klarar jag inte det.

Att vara socialsekreterare är nog inte lätt och vad gör man inte för att behålla jobbet, när man gått utbildning, tagit dyra lån och kanske äntligen fått ett.

emmani

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 5
  • Karma: 0
    • Visa profil
Socionomernas utbildning
« Svar #10 skrivet: 13 april 2008, 22:32:03 PM »
Citat från: "cicci"
"bristande omsorgsförmåga", "oförmåga att se sitt barns behov", "brister i den empatiska förmågan" osv i all oändlighet. Ja, så hemskt är det ju idag att dessa luddiga formuleringar är skäl till att tvångsomhänderta barn


Ja Cicci, precis så går det till och alla som känner familjen står som levande frågetecken och fattar INGENTING.....och familjen skingras för vinden. Även jag har en drabbad dotter vars historia i mångt och mycket påminner om M:s   :cry:

Stockholm

  • Gäst
Socionomernas utbildning
« Svar #11 skrivet: 13 april 2008, 23:27:23 PM »
"cicci"

Min syster var socionom. Hon var mycket duktig och kompetent. Hon hade både en fil kand och socionomexamen + en massa extra kurser.
(Jag har en helt annan yrkesinriktning).
Jag förmodar att min syster helt enkelt hade för mycket kunskap, hon blev grovt mobbad av sina kollegor, och var till sin personlighet känslig, så hon slog inte tillbaka (som jag t ex gör). Därför blev hon sjuk, och dog senare relativt ung i bröstcancer.
Vår mor tog så illa av allt att hon också dog en förtidig död, båda borde ha kunnat leva mycket längre.

Tanten

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 86
  • Karma: 0
    • Visa profil
Socionomernas utbildning
« Svar #12 skrivet: 14 april 2008, 09:25:57 AM »
Frågan är vilka som säker sig till socialtjänsten efter examen. Som socionom kan du söka en hel mängd tjänster utöver de som finns på socialförvaltningen.
Läste en tråd på ett annat forum som skrämde mig....det var socionomer som diskuterade makt.....och de deklarerade att "det är ju självklart att jag har makt, varför skulle jag annars ta detta jobb", de blev väldigt arga när andra gick in och pratade om respekt, ödmjukhet och samförståndslösningar. Det var ett synsätt präglat av "vi och dom" och jag kände bara att fy, den typen av socialarbetare borde inte få arbeta med människor.
Ja, socialtjänsten har makt......men det är stor skillnad på att ha makt och använda den för att hjälpa någon och att använda den för att styra någon.

Stockholm

  • Gäst
Socionomernas utbildning
« Svar #13 skrivet: 14 april 2008, 12:27:01 PM »
Min uppfattning är att en hel del socionomer har en privat ryggsäck av något slag att bära på.
Min syster hade en dålig relation till sin far plus att hon var en känslig personlighetstyp. Hon jobbade mest som kurator, utom då på sista jobbet.

SKTF-socionomer tror jag också har en annan privat bakgrund än SSR-socionomer, vilket kan spegla sig i arbetet  och maktspelet.
SKTF-socionomer söker revanch.

valens

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 249
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • http://visa.respeqt.nu
Socionomernas utbildning
« Svar #14 skrivet: 14 april 2008, 19:06:34 PM »
Citat från: "Tanten"

(...)
Ja, socialtjänsten har makt......men det är stor skillnad på att ha makt och använda den för att hjälpa någon och att använda den för att styra någon.


Du pratar om någonting som liknar altruism. Som bekant håller altruism självuppoffring till förmån för andra än en själv som gott.

Men i makthierarkin drivs en absurd kamp för vem som skall nå toppen, den absoluta makten.
Och det har ingenting att göra med någon form av altruism, tvärtom.
I ovannämnda kamp, (låt mig kalla den för "hyenornas kamp") den som upptäcks som altruist, betraktas snabbt som svag av antagonister som snabbt blir av med den som har försökt visa lite medkänsla…