Jag fick inte sparken utan det var min kropp som sa ifrÄn med kronisk vÀrk som jag förmodligen fÄr leva med resten av livet. Jag fick diskbrÄck i nacken, en nerv som ligger i klÀm dÀr och som lök pÄ laxen fick jag fibromyalgi! Men jag tror sjÀlv att det var vantrivseln och vanmakten som gjorde mig sjuk.
Nu jobbade jag aldrig med att omhÀnderta barn utan med missbruksvÄrd sÄ nÄgon större erfarenhet av soc.sekr. som jobbar med barnomhÀndertaganden har jag inte. Jag har trÀffat bÄde bra och dÄliga soc.sekr. De flesta pÄ missbruksenheten i Botkyrka, dÀr jag jobbade, var hÀrliga och empatiska mÀnniskor. DÀremot var mÄnga av dem som jobbade pÄ ekonomienheten i mina ögon alltför ofta byrÄkratiska och kÀnslokalla.
Största problemet tror jag ligger i att politikerna som styr verksamheten saknar kunskap! De kommer med kortsiktiga beslut för att spara pengar och kan inte se att det kommer att kosta mer i förlÀngningen om man inte jobbar lÄngsiktigt. Sedan Àr det "status" bland nyutbildade socionomer att jobba med barn. Trots att det kanske Àr det svÄraste omrÄdet inom socialt arbete sÄ Àr det ofta just unga oerfarna soc.sekr som jobbar med dessa svÄra beslut. Det Àr olyckligt dÄ det borde vara Àldre erfarna personer pÄ de posterna.
Men det jag nu skrivit om handlar om 90-talet och just Botkyrka.
Det var nÀr jag bytte arbetsplats som jag blev sjuk. PÄ det kontoret fanns ingen empati, ingen vilja att lÀra kÀnna klienterna och försöka hitta lösningar individuellt. IstÀllet var dÀr stela, byrÄkratiska regler dÀr alla behandlades som om de alla var en och samma person. Idiotiska regler för vad var och en mÄste göra för att fÄ ut sitt bidrag osv
Jag tycker att det verkar ha blivit etter vÀrre nu! Min dotter har fÄtt sina barn omhÀndertagna enl. Lvu sÄ jag har verkligen fÄtt se hur det gÄr till idag! Utredningen var en ren svartmÄlning av min dotter. DÀr fanns ingenting av det som lagen föreskriver, objektivitet och saklighet. DÀrefter har de fortsatt att Äsidosatta lagen. StÀndiga umgÀngesrestriktioner rent av umgÀngessabotage! Barnen Àr placerade vÀldigt lÄngt borta! De trivs inte i fosterhemmen (de har sÀrat pÄ syskonen) osv
Soc sekr. vill inte lyssna pÄ sakargument, Àr allmÀnt sarkastisk och sÀger att hon Àr specialist pÄ barn!
SÄ, nej, jag vet inte vad det Àr för folk som jobbar pÄ soc idag! Alltför mÄnga verkar fullstÀndigt maktfullkomliga och anser sig ha rÀtt att behandla förÀldrar som nÄgot som katten slÀpat in! Genom www.socialombud.se kan jag ocksÄ se att det verkar vara lika illa i hela landet. MÄnga barn omhÀndertas utan saklig grund och sÀkert lika mÄnga fÄr fara illa i hemmen. Lvu Àr tÀnkt som en sista utvÀg för att skydda barn som far illa och ÄtgÀrden ska enligt lagen vara sÄ kortvarig som möjligt. Inte som nu nÀr de omhÀndertar barn, placerar dem för gott och lÀmnar förÀldrar utan stöd!
Intressant En kompis som var fd missbrukare sökte jobb pÄ soc inom den sektion du jobbat, fast i min stad.Han blev mycket populÀr, pga sin mÀnniskokÀnnedom. Snart blev han illa omtyckt bland cheferna, och de krÀvde att fÄ göra hembesök hos honom. Han accepterade, och i rapporten stod att det hade stÄtt en spyhink mitt pÄ golvet i köket hemma hos honom vid det föranmÀlda hembesöket.
Han blev sÄ krÀnkt att han sade upp sig omedelbart ( vilket förmodligen var meningen, för ingen kan vÀl tro att han skulle ha en spyhink mitt pÄ golvet i köket, nÀr han vÀntade hembesök ?)
Vad som sysselsÀtter mina tankar Àr den vÀxelverkan mellan brottslighet och sjunkande kompetens som kÀnnetecknar dessa myndigheter.
"Ni slÄss", "Ni har bristande förÀldraegenskaper", "Ni kan inte samarbeta".
Det hÀr Àr ju infantilt, för vad Àr kvalificerade bedömningar om detta Àr kvalificerade bedömningar ?
Provar dessa slutsatser pÄ en annan myndighet: polisen:
Polisen kommer till ett lÀgenhetsbrÄk. "Ni slÄss" sÀger polisen. Mannen sitter ovanpÄ hustrun och slÄr ut hennes tÀnder. "Hon slÄss" sÀger mannen, och fortsÀtter slÄ ut hennes tÀnder. Polisen: "Ni slÄss ! Ni! Ni! NI!"
Detta Àr alltsÄ de "kvalificerade" bedömningarna. SÄ hÀr lÄter det i domstolarna, soc och antagligen inom psykiatrin ocksÄ. Hos mig har de samlat ca fem kg av dessa "kvalificerade" bedömningar. Exempelvis sÄ stÄr det att Àldsta sonen och min redogörelse om vÄldet överenstÀmmer. I Fem PBU-samtal vittnar Àldsta sonen ytterligare om vÄldet. Mitt namn nÀmndes inte. Detta tog domaren ingen notis om för enligt honom betyder det ju ÀndÄ att "Ni" slÄss...
"Ni slÄss nÀr ni har menstruationsproblem", ansÄg han dock var ett oriktigt sÀtt att formulera sig pÄ. Varför inte det dÄ ? Eller nÀr den ena av tvÄ sÀrboende förÀldrar dricker: "NI har dÄliga förÀldraegenskaper" . Kilovis av detta. VI behöver ? Om de Ätminstone kunde sluta sprida de okvalificerade bedömningarna, dÄ de pÄ grund av att de förstört sin yrkeskompentens med brottslighet, inte kan ersÀtta dem med kvalificerade bedömningar. LÀrarinnan ringde nyligen och sade att sonen klagat över att vi inte kunde komma överens.Saken Àr den att sonen vet vem som inte vill komma överens, men han ville inte tala klarsprÄk, nÀr han pratade för mycket. DÀremot lÀrarinnan uttryckte sig med alldeles Àkta infantilitet. "Ni kan inte komma överens". Behöver jag detta ? Om alla myndighetspersoner i dessa förvaltningar byttes ut mot sex-Äringar under en mÄnad, skulle nÄgon mÀrka en skillnad i retoriken ?
Omröstning
