Frfattare mne: Jag orkar inte längre  (lst 9012 gnger)

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
Jag orkar inte längre
« skrivet: 31 oktober 2007, 19:39:26 PM »
Jag fixar inte det här längre.Min fd fru, som går skift, och själv bara kan vara med barnen ca 35% vill ha "rättvisa". Hon vill att yngsta barnet ska vara högst 30% hos mig, trots att hon aldrig läser läxor med honom, och inte ens skulle kunna försöka hjälpa honom, eftersom hon inte är född i sverige, och skriver sämre än honom.Jag säger åt henne att det är okey att umgänget varierar 40-60%, men handlar det om mindre, måste det vara fel på den ena föräldern, om man inte kan förklara orsaken. Men hon vill alltså vara förälder till mer än 70%, och i hennes fall betyder det att jag helt är överspelad.

Jag som är hemma hela dagarna, förvägras därmed att upprätthålla hans försprång på ca två år före sina jämnåriga. Mamman vill att han ska sitta på fritids och nattis istället för att vara hos mig. Den äldre grabben som bor hos mig, gick det bra för i början, men senaste året har han börjat skolka. Det såg ut att stabilisera sig. Jag fick igång hans umgänge med mamman, som portat honom över ett år, för att han lämnade henne. Sedan han börjat vara där, stabiliserades han, men sedan började han använda hennes lägenhet som plattform för div utfärder,utom min kontroll, som två gånger slutat med att han blivit tagen av polisen för mindre brott. Mamman saboterar mina försök att uppfostra honom genom att ta honom i försvar. Senast har hon börjat använda honom som barnvakt för att sabotera umgänget, så att inte den yngre sonen ska komma ut till mig. Resultat: den äldre sonen vågar inte se mig i ansiktet, efter att för pengar ha hjälpt mamman att sabotera umgänget. Därtill så saboteras den psykiatriska behandlingen han skulle genomgå, då alla ställs mot varandra, och med nödvändighet hamnar vi i motsatta läger.

Jag och min nya fru orkar inte längre, 75% av alla våra krafter förbrukas på att "köpa" dyrbar umgängestid av min fd fru. Till ingen nytta alls.
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna

cicci

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 174
  • Karma: 0
    • Visa profil
Jag orkar inte längre
« Svar #1 skrivet: 01 november 2007, 12:07:58 PM »
Tråkigt när varken vissa föräldrar eller samhällets instanser kan utgå från vad som är bäst för barnet!
Min kamp, när barnen var små, var den motsatta. Att få pappan att umgås tätare med barnen då jag alltid ansett att skilsmässan är mellan de vuxna och inte ska innebära skilsmässa mellan någon av föräldrarna och barnen. Någon skulle behöva tala förstånd med din f.d och få henne att inse att det faktiskt inte är dig hon straffar värst, utan era barn!

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
Jag orkar inte längre
« Svar #2 skrivet: 01 november 2007, 16:26:09 PM »
Citat frn: "Jan-Olof Larsson"
Hej Ola!
Jag såg det sista du skrev om förändring och att du inte orka. Ja Broder, det är hemska saker som sker och jag vill inte först besvara ditt inlägg för jag vill att andra skall se hur det går till i detta hemska land. Jag vet bara att vi inte får ge upp mot dessa skitstövlar som bär sig värre åt än terrorister .

Man blir utbränd i allt detta och hela kroppen tar otroligt stryk....

Ett gott råd är att du måste tänka på dig själv i första hand nu så du kan fortsätta senare.

Ge inte upp dig själv.

Sköt om dig broder !

Jag har gått igenom motsvarande Helvete så Du är inte ensam om detta, så vi alla måste sätta stopp för dessa dårars verk

Jan-Olof


Skönt att släppa taget i alla fall. Jag har hållit käften nu i ett halft år. Krafterna kommer tillbaka, när det ändå är klart att det måste bli en ändrad riktning.
Skönt att slippa stå ut mer. Jag har skrivit till regeringen, inte precis ett bra formulerat brev, jag bara slängde ihop det.Mitt nästa steg är att försöka få äldste sonen att gå på psykoterapi, och dra in mamman i detta. Om detta fungerar, kan saken lösa sig. Om jag har tur kan jag få koll på mamman, eventuellt få en hederlig psykoanalytiker att göra en positiv skrivning.  Om PBU kommer att bete sig som förrut kommmer de att istället agera trojansk häst åt satkärringförvaltningen. Hur som helst känner jag mig lugn, eftersom jag vet att jag aldrig orkat härda ut längre, och hade jag härdat ut längre skulle det inte ha hjälpt, eftersom mammans turbulens nu uppmärksammants av skolan, och den äldre grabben kommer snart åkande hem i polisbil om jag inte gör något. Han måste till psykolog annars åker vi dit allihop. Så striden står för dörren, ingen ide att gruva sig.

Hon och jag hade en överenskommelse om att samarbeta, för att hålla myndigheterna utanför. Den har hon brutit. Min situation behöver nödvändigtvis inte vara anmälningsbar. Mamman terroriserar mig alldeles fruktansvärt, och lillgrabben har trots tillsägelser inte kunnat hålla tyst i skolan, men han har haft förstånd att inte säga något konkret. Hans lärare jobbar för soc sak. Sen upptäckte jag att jag själv heller inte kunde hålla tyst, utan släppte lös här i forat.. Alltså brister fördäminngarna inte pga lösmynthet eller dumhet, utan pga inre tryck. Mamman hotar lillgrabben en del, han hade pratat i skolan. Hon vill att jag ska ha högst 30% umgänge, men under terror förståss.
Hon jobbar skift, och jag har sjukpension, så du kan ju räkna ut vad "problemet" med umgänget är.. Hon vill hellre ha honom på nattis, fritids än hos mig, trots att grabben utvecklas enormt hos mig.

Hon VILL saker, men hon kommer aldrig att kunna genomföra dem. Utan att jag ens lagt mitt ord med i laget har lillgrabben varit hos mig ca 65%. Hon skriver umgängesschemat, och har sig själv som värsta fiende med andra ord. Hon går ju skift, så det blir barnplågeri om hon ska neka mig umgänge.

Vad jag menar att satkärringförvaltningen inte kan sätta dit oss på, är att mamman de facto inte lyckas sabotera umgänget ! Vad hon än vill kommer han till mig när hon jobbar. Det blir dagliga hotelser om att jag aldrig mer ska få träffa honom, att hon ska skaffa nattis så att han får sova där, att hon ska få tag i någon fästman som kan ställa till ett nytt helvete för barnen. Etc. Men det blir inte så.  Problemet är huvudsakligen hennes terror mot mig, jag orkar itne längre med den..Lärarinnan har sagt åt henne att det är bra att han får vara hos mig så att skolarbetet fortsätter frammåt. Mamman sitter i en fälla, där hon tvingas vara bättre än vad hon är. Nu lyckades hon dock förstöra moralen hos äldre grabben

Även där sket det sig. Hon vill ju inte ha honom hos sig, hon vill bara använda honom till sitt redskap, sätta upp honom mot mig. Hon har kastat ut honom , och han bosatte sig hos mig.Den äldre grabben brås starkt på henne, den yngre på mig. Han har nu börjat umgås med henne, efter att jag kompenserat henne för extra matkostnader, och det slutar med att han "våldgästar" henne, dvs stannar hur länge han vill, och försöker komma undan den sociala kontrollen hos mig. Så satkärringförvaltningen kan på sin höjd försöka sätta dit henne för tankebrott. Därför tror jag att jag kan prova gå till PBU, eftersom de får problem med att sätta dit oss, när de ska försöka påvisa HUR barn har farit illa. De får inte ihop en anmälan isf.
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
Jag orkar inte längre
« Svar #3 skrivet: 01 november 2007, 16:35:57 PM »
Citat frn: "cicci"
Tråkigt när varken vissa föräldrar eller samhällets instanser kan utgå från vad som är bäst för barnet!
Min kamp, när barnen var små, var den motsatta. Att få pappan att umgås tätare med barnen då jag alltid ansett att skilsmässan är mellan de vuxna och inte ska innebära skilsmässa mellan någon av föräldrarna och barnen. Någon skulle behöva tala förstånd med din f.d och få henne att inse att det faktiskt inte är dig hon straffar värst, utan era barn!


Fantastiskt att höra detta ! Jag vill gärna ge bort mina barn till min fd fru, men jag vill också att hon ska ge bort mina barn till mig. Socialförvaltningen vill ?

Vi har ju inga problem, om man inte skapar dem först. Jag har sjukpension, bil hus. Hon har pengar jobbar skift. Ville jag vara RIKTIGT elak skulle jag vägra komma och hänta grabben just när hon ska på jobbet.
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna

cicci

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 174
  • Karma: 0
    • Visa profil
Jag orkar inte längre
« Svar #4 skrivet: 03 november 2007, 14:44:42 PM »
Det låter som du har ett rent helvete, det enda jag kan säga utifrån det du berättar är att det är tur i oturen att barnen ändå har dig! Tids nog blir de stora och då kommer de förmodligen att ställa ditt ex mot väggen och ifrågasätta vad hon hållit på med! Barn älskar båda sina föräldrar och det ska de få göra! :cry:

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
Jag orkar inte längre
« Svar #5 skrivet: 03 november 2007, 15:27:41 PM »
Citat frn: "cicci"
Det låter som du har ett rent helvete, det enda jag kan säga utifrån det du berättar är att det är tur i oturen att barnen ändå har dig! Tids nog blir de stora och då kommer de förmodligen att ställa ditt ex mot väggen och ifrågasätta vad hon hållit på med! Barn älskar båda sina föräldrar och det ska de få göra! :cry:


Det är nog så om moralen förblir intakt. Kan hända den yngre. Men får inte den äldre hjälp kommer mamman och socialförvaltningen att skjuta hans sista moral i bitar, och då hamnar jag i samma sits som Jan-Olov. Förhoppningsvis ska det gå att stoppa förstörelsen.
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna

cicci

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 174
  • Karma: 0
    • Visa profil
Jag orkar inte längre
« Svar #6 skrivet: 03 november 2007, 17:24:19 PM »
Hoppas av hela mitt hjärta att det ordnar sig! :lol:

rainbow

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 7
  • Karma: 0
    • Visa profil
Jag orkar inte längre
« Svar #7 skrivet: 30 november 2007, 17:38:11 PM »
En om möjligt känslig fråga som inte behövs svaras på, hur klassar du hennes intellekt/förstånd? Ev psykologisk obalans ( som t ex borderline, narcisstisk, psykopat), eller helt "normal"?

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
Jag orkar inte längre
« Svar #8 skrivet: 01 december 2007, 20:29:58 PM »
Citat frn: \"rainbow\"
En om möjligt känslig fråga som inte behövs svaras på, hur klassar du hennes intellekt/förstånd? Ev psykologisk obalans ( som t ex borderline, narcisstisk, psykopat), eller helt \"normal\"?


Problemet är att jag inte är hjälpt av det. SF har sin taktik att ta den svagare förälderns parti, eller den som felat. Ser de att en förälder är sinnesjuk, så försöker de snabbt ordna en sjukförklaring av den andra föräldern, så att den sjuka föräldern får enskild vårdnad... och sen....
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna

sanna

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 30
  • Karma: 0
    • Visa profil
Jag orkar inte längre
« Svar #9 skrivet: 05 december 2007, 19:50:52 PM »
Citat frn: "Avos"
Citat frn: \"rainbow\"
En om möjligt känslig fråga som inte behövs svaras på, hur klassar du hennes intellekt/förstånd? Ev psykologisk obalans ( som t ex borderline, narcisstisk, psykopat), eller helt \"normal\"?


Problemet är att jag inte är hjälpt av det. SF har sin taktik att ta den svagare förälderns parti, eller den som felat. Ser de att en förälder är sinnesjuk, så försöker de snabbt ordna en sjukförklaring av den andra föräldern, så att den sjuka föräldern får enskild vårdnad... och sen....


Där slog du rätt i prick på problemet avos. För exakt så går det till, när socialen filtrerat in sig i bilden.
Ingen är fri som själv förtrycker någon annan