Frfattare mne: Vad ska jag göra?Hjälp!  (lst 7450 gnger)

Bensmamma

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 26
  • Karma: 0
    • Visa profil
Vad ska jag göra?Hjälp!
« skrivet: 03 april 2003, 13:47:45 PM »

Peter Klevius

  • Gst
Till en rädd mamma
« Svar #1 skrivet: 03 april 2003, 15:29:35 PM »
Jag lider med dig och din berättelse har förstört min dag! Ditt exempel är skakande och stämmer in på min analys i ”Angels of Antichrist” (http://www.nkmr.org/artikel_angels_antichrist_by_peter_klevius.htm)
om hur socialstaten Sverige egentligen fungerar.

De socialiserande banden mellan föräldrar/släkt och barn tunnas ut bl a med hjälp av den människorättskränkande LVU. Trots att statens ”vård” är den mest destruktiva av alla alternativ är den självfallet ändå samtidigt propagerad av samma stat. Barn betraktas som statliga handelsvara i individform. Moderniteten påhejad av socialstaten lämnar allt fler individer som hjälplösa ”singlar”. Vet inte, men det kanske var just barn som avskurits sin naturliga socialitet som misshandlade dig? Och svaret från socialstaten var tystnad! Att beivra andra brott än skattebrott och brott som ger socialstaten interveneringsmöjligheter i det privata, är av ringa intresse för socialstaten.

Några praktiska synpunkter:

1  Kom ihåg att socialstaten alltid agerar efter ”barnets bästa” och därigenom i praktiken negligerar bandet barn-förälder. Du bör förslagsvis alltså alltid tala om din sons bästa!

2 Ordna bostad/eget boende så fort du kan och rita, om möjligt, upp ett socialt nätverk kring din son som du kan presentera.

3 Kom ihåg att ”smörjmedlet” i socialstaten heter psykologi/psykiatri. Undvik dessa om du kan. Kom också ihåg att psykisk sjukdom eller störning hos förälder inte i sig utgör omhändertagandekriterium. Det gäller endast om detta drabbar barnet! Tyvärr kan BUP med sin pseudovetenskap (psykoanalys/psykodynamik) ofta ”påvisa” sådana sammanhang.

4  Fortsätt och poängtera engångskaraktären av ditt misstag (och den dåliga statliga vårdmiljön) samt påpeka att det var misshandeln samt samhällets oförmåga att skipa rättvisa som fick dig TILLFÄLLIGT ur gängorna. Att du sattes på ett hem var förmodligen just för att man skulle få möjlighet att PSYKOLOGISERA fram ett LVU.


Läs f ö även min handledning ”Utgör LVU en påtaglig risk för barns hlsa och utveckling?” på
http://www.nkmr.org/utgor_lvu_en_pataglig_risk_av_peter_klevius.htm

Jag förutsätter att du är en hyfsat bra människa som bryr sig om sitt barn och det räcker för mig men inte för Socialstaten. Hör av dig om du vill att jag skall berätta mer

Peter Klevius

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlgg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
Akta dig för socialen!
« Svar #2 skrivet: 04 april 2003, 11:14:16 AM »
Hej Bensmamma,

Jag har läst din berättelse. Du har blivit lurad in i en fälla. Jag förstår att du kontaktade socialen och bad om hjälp eftersom man har invaggat folk i tron att det är ens rättighet att vända sig till socialen när man har problem. De som utmålar socialen som en rättighet berättar aldrig vilka konsekvenser detta kan få. Själv brukar jag varna alla: Akta dig för socialen!

Du blev lurad att ta in på ett s k familjehem. Du var ju en myndig människa och redan mor till ett litet barn. Detta var ett övergrepp på din självständighet. Det var totalt oansvarigt av socialen att placera dig och din son i ett hem där det förekom droger. Men, de hade säkert sina syften. Tyvärr begick du misstaget att låta dig luras. Nu har buren fångat fågeln som den sökte - de tycker att du måste stanna där och de har ordnat så att du blev vräkt. Precis så gjorde socialen i The Edner Case! Nu kan socialen lugnt konstatera att du blev vräkt, du är bostadslös, du har ett litet barn och du har varit intagen i familjehem och du har rökt hasch - alltså du är en olämplig mor och de ska LVU:a din son. Scenariot är mardrömslikt, men ge inte upp hoppet att komma loss.

Mina råd till dig är

1 - Du ska försöka att skaffa en bra advokat utan dröjsmål. Hör av dig till mig Rubyhc@nkmr.org. Vi har många jurister och advokater knutna till NKMR, sådana som vi rekommenderar.
2 - Se till att ägna dig åt din son när han inte är hos dagmamman. Aktivera dig själv och din son, t ex med biblioteksbesök, parkbesök, sagostunder osv
3 - Trots att du redan är i socialens klor ska du försöka att klara dig själv. Skaffa jobb, bostad, eget nätverk.

Hälsningar från

Ruby H-C

svenab

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 68
  • Karma: 0
    • Visa profil
Vad ska jag göra?Hjälp!
« Svar #3 skrivet: 04 april 2003, 12:54:14 PM »
Din berättelse berörde mig djupt och du har min sympati.

Du har redan fått två bra svar så jag ville bara tillägga att om haschrökning vore ett tillräkligt skäl att omhänderta någons barn så vore det inte många som gick säkra.
Prova det gamla "Jag drog inte halsbloss". Det har fungerat förr.

Alla ungdomar behöver såsmåningom bli självständiga gentemot sina föräldrar men om du har växt upp i en familj som har haft mycket med soc att göra så har du ytterligare en frigörelseprocess att gå igenom.

Peter Klevius

  • Gst
Frigörelse till vad och varför? LVU?
« Svar #4 skrivet: 06 april 2003, 11:46:28 AM »
Svenab, du skrev: "Alla ungdomar behöver såsmåningom bli självständiga gentemot sina föräldrar men om du har växt upp i en familj som har haft mycket med soc att göra så har du ytterligare en frigörelseprocess att gå igenom."

Vad menar du med "självständiga" respektive "frigörelseprocess"? Är det början på den ultimata frigörelseprocess som slutar i bortglömd ensamhet i den svenska åldrings"vården"? Jag frågar därför att det mest diaboliska av LVU-rekvisit just handlar om detta nämligen kriteriet "sjuklig symbios".

Tyvärr har jag, bl a  i de fall jag fungerat som ombud i LVU-mål  o d , till min fasa upptäckt att socialsekreterare och deras offer ofta har exakt samma ideologi  Är detta ett uttryck för den långa masshjärntvätt som svenska folket utsatts för eller...?

Själv brukar jag vända på den s k individuationsprocessen. En baby är egentligen  den ultimata "individen" som allt efter tiden går så småningom förhoppningsvis "växer ihop" med sin omgivning dvs raka motsatsen till Mahlers m fl psykoanalytiskt inspirerade syn.

Ser vi till historien och förhistorien har den absoluta merparten av mänskliga samhällsformer aldrig strävat efter dylik "självständighet". Det är ju även praktiskt omöjligt i stamsamhället där åtminstone  ena förälder alltid stannar kvar hos sina föräldrar! Jag tror snarare det handlar om en lite förtvivlad efterkonstruktion till modernitetens frukter. Kom också ihåg att religion i sin ursprungliga form handlade om just upprätthållandet av "band bakåt" inte "frigörelse"..

Att inte "frigöra" sig betyder självfallet inte heller att man måste bo tillsammans.

mvh Peter Klevius

svenab

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 68
  • Karma: 0
    • Visa profil
Vad ska jag göra?Hjälp!
« Svar #5 skrivet: 06 april 2003, 12:27:40 PM »
Du tolkade in för mycket i ordet frigörelse. Jag tror att du förstod det själv men att du tyckte att jag  borde förtydliga mig en aning. Det är inte alltid man har så gott om tid men ändå får lust att skriva något.

Jag menar naturligtvis inte att frigörelsen skall leda till en brytning med familjen.
Det jag avsåg var att varje individ behöver bli oberoende och självförsörjande.
Detta kan bli svårare för en person som har vant sig vid att ha socialsekreterare som extraförälder. Det blev dubbeltydigt eftersom jag förordade en brytning med just dessa.

Jag är tvärtom stark förespråkare för att rädda kärnfamiljen undan de attacker den har blivit utsatt för sedan 60-talet. Det faktum att kärnfamiljerna inte längre existerar motiverar socialtjänstens verksamhet i allmänhetens ögon.

Att 66% är singlar i Stockholm är en av de för mig chockande statistiska uppgifter som jag hört de senaste åren vars bakomliggande orsak är den systematiska nedbrytningen av ”den minsta reaktionära enheten” familjen.

Varför är familjen farlig för staten?
Allt som får oss att känna oss trygga i oss själva och känna att vi klarar oss utan att vara beroende av staten kan vilseleda oss att rösta fel.

"Alltså är det "statliga klienter" som skall in på lodrätt 3"

Bensmamma

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 26
  • Karma: 0
    • Visa profil
Tyvär så har dom tagit LVU
« Svar #6 skrivet: 07 april 2003, 10:10:42 AM »
Hela helgen har jag mått jättedåligt. Jag känner mig kränkt och förnedrad.Nu har dom tagit LVU på min son utan att äns kontakta mig om saken. Jag fick reda på det av hon som har det här hemmet.
Jag vet inte vad jag ska göra. Håller på att få ett nervsamanbrott.
Efter beskedet frågade jag om jag fick låna telefonen och ringa och prata med nån men det fick jag inte. Jag får inte låna deras telefon , trots att dom just gav mig det här beskedet som håller på att krossa hela min värld. Ärligt talat, jag börjar bli galen.
Jag vet inte vad jag ska göra av alla mina känslor. Jag får inte ringa till någon, jag får inte börja gråta ( då är jag olämplig som mamma eftersom jag är i psykisk obalans) Bli arg får jag inte heller bli då straffar dom mig genom att dra bort nån förmån eller hota med att polisanmäla mig så att dom kan sätta Ben själv i fosterfamilj. Jag har börjat skära mig i armarna.På ställen dom inte kan se. Jag vet att det är svagt och det är inte likt mig.Jag har aldrig, aldrig gjort sånt här i hela mitt liv men jag vet inte var jag ska göra av alla känslor. Jag var en stark och säker mamma innan socialen kom in i mitt och min sons liv.Jag har blivit helt personlighetsförändrad. Är det nån som vet hur en rättegång går till. Jag fick tips på bra advokater av Ruby Harrold-claesson men jag får inte ringa där jag bor och nu har Monica som bor här även sett till att jag inte får åka och hämta min son eller lämna min son hos dagmamman själv så jag kan inte låna dagmammans telefon heller.

Anna

susanna.svensson3@telia.c

  • Gst
svar
« Svar #7 skrivet: 07 april 2003, 17:22:22 PM »
Stackars dig. De har inte rätt att hindra dig att ringa. Ett LVU beslut har du rätt att överklaga och det bör du göra omedelbart. Om de försöker att hindra dig att ringa till en advokat bör du omedelbart göra en JO anmälan och även en polisanmälan för tjänstefel. Om de har tagit ett LVU på din son bör det ha funnits en utredning som du har rätt att läsa och eftersom att ni redan är på ett hem borde det inte röra sig om ett omedelbart omhändertagande utan ett riktigt LVU och då har du fått ett juridiskt biträde och du ska även bli kallad till länsrättsförhandlingar. Gå in på svt.se och klicka dig fram till uppdrag granskning och sök kontakt med Janne Joseffson.

Bensmamma

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 26
  • Karma: 0
    • Visa profil
svar:
« Svar #8 skrivet: 08 april 2003, 11:24:13 AM »
Nej de här är en akut LVU som dom tagit för att jag varit borta från
"familjehemmet" óch inte kom tillbaka på söndagen då jag skulle.
Vad är skillnaden på en akut LVU och LVU?
Någon som vet? Och går det vekligen att vinna över socialens utslag?
(är det någon ide att överklaga)

Anna

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlgg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
Vad är ett "akut" LVU?
« Svar #9 skrivet: 12 april 2003, 10:45:02 AM »
Hej Bensmamma!

Ursäkta dröjsmålet med det här svaret.

Jag såg ditt förtvivlade rop på hjälp på NKMR:s diskussionsforum när socialen gjorde det som du beskrev som ett "akut" LVU.

Det som socialen gjorde heter egentligen ett "omedelbart omhändertagande". Det fanns ingen anledning till en sådan åtgärd endast pga att du hade varit borta några timmar utan att meddela var du var. Din son var redan "omhändertagen" och bodde med dig i det s k familjehemmet. Alltså, det omedelbara omhändertagandet var en onödig och överflödig åtgärd.

Är din son kvar i hemmet eller har de flyttat bort honom? Är du kvar där du också?

Du måste försöka att visa att du inte hade - och inte har - för avsikt att överge din son. Visa att du är en god och lämplig mor. Jag vet att du är medveten om att vistelsen på ett sådant "hem" där du och din son är placerade har som ändamål att leta efter fel för att ge stöd åt socialens "beslut" att tvångsomhänderta din son och placera honom i fosterhem. Likväl måste du visa att du duger som mor och vårdgivare för din son.

Onödigt att säga att det var lite dumt av dig att du hade varit borta några timmar utan att meddela var du var. Du visste ju att de letade efter anledningar att ta din son. Men, jag ska inte klandra dig. Gjort är gjort och du är ung och oerfaren. Nu måste vi se framåt. Hoppas att du har kontaktat någon av advokaterna som jag har rekommenderat. De är mycket skickliga vad gäller LVU.

Ha en bra dag - och gör inget oövertänkt.

Vänliga hälsningar

Ruby H-C

bens mamma

  • Gst
Jag var inte borta själv...
« Svar #10 skrivet: 30 april 2003, 13:12:40 PM »
Utan tillsammans med min son såklart!
Jag ville vara med honom själv och kom inte tillbaka då jag skulle.
Så vi stannade kvar i STHLM där vi  bor/bodde och sov hos min kompis.
Socialen försökte desperat hita mig.Dom ringde min släkt och min mobil men jag svarade inte.
Jag vet att det bästa naturligtvis är att inte streta imot eller börja skita i deras bestämmelser men jag vile bara ha min tid med min son och det kändes hela tiden som att vi var lyckliga på stulen tid.
Jag var ute med honom i varenda lekpark, gick på mcdonalds (billigt nöje) läste sagor för honom innan han gick och la sig.
Jag var borta en vecka så att säga att "jag inte kom hem på söndagen som jag skulle " var väl lite milt uttryck från min sida.
Det två sista dagarna innan jag skulle åka hem sov jag hos min mamma.
Detta för att min kompis skulle åka till sin mormor.
Allt gick bra tills min mamma satte i gång och dricka( hon är alkoholist)
och jag började förstå att jag skulle vara tvungen att åka tillbaka eftersom jag inte ansåg att det var lämpligt att vara hos henne då.
Jag ringde till "familjen" och sa att jag och Ben skulle komma tillbaks dagen efter.Någongång på eftermiddagen vid 13-14 tiden ringer det på dörren.Det är socialen och dom skutsar tillbaka oss.
Jag försökte förklara att vi inte bott hos min mamma hela veckan utan att det var sista dagen men dom avbryter hela tiden och säger.
"Nu kommer du med ursäkter igen" "acceptera att du har utsatt din son för fara" I sista samtalet med dom som var för cirka en vecka sedan sa dom att Ben farit mycket´illa under den här tiden.
VA? VA? VA? hur kan dom säga så???

Nu har dom tagit en LVU och den 9 maj är det möte på socialen
om min LVU ...Jag får gå dit och lyssna men jag kommer inte göra det.
Jag orkar inte. Dom kommer inte att seperera mig och Ben från familjehemmet men säger att det är "på håret"
Jagfår väl vara tacksam att dom bekosta pengar för att dom " tror på mig" som dom säger och jag ska göra ALLT ALLT i min makt för att få tillbaka rätten till min son.
Alla tips eller råd ni har att komma med är så värdefulla.
Snälla skriv allt ni kan komma på.
Tack Ruby för ditt mail och tips om advokat jag har skrivit ett mail ( har ju ingen tillgång till telefon eftersom jag inte får låna deras och inte kan köpa kort till min mobil) men han har inte svarat.
Men tack, tack så hemskt mycket.
Ni kan inte äns förstå hur tacksam jag är.

Bensmamma

masen

  • Gst
Till Bens mamma
« Svar #11 skrivet: 06 maj 2003, 13:00:40 PM »
Vist ska du gå och lyssna på vad dom säger, det handlar inte om vad du orkar utan vad du måste orka för din son. Leta innom dig och hitta den där gnistan, JAG LEVER ERA DJÄVLAR. Om du inte går ses du som dålig mamma men går du är det ett pluss. Dom kommer att vännda det mot dig om du inte går.
LYCKA TILL OCH GÅ DIT MED HUVUDET HÖGT, LÅT DOM INTE KNÄCKA DIG.