Författare Ämne: Reorganisation av myndighet/ demokratifrågan.  (läst 1376 gånger)

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
Reorganisation av myndighet/ demokratifrågan.
« skrivet: 27 oktober 2007, 16:32:09 PM »
Lördag 20 okt DN skriver man om den nya tillsynsmyndigheten som ska byggas upp. Alla de onödiga tillsynsmyndigheterna ska slås samman till en myndighet. Vilket ju innebär att den personal som funnits där, följer med.

I förväg signaleras av Gert Knutsson att utredningen inte kritiserar de som arbetar med tillsyn på länstyrelserna, utan att det handlar om ett "systemfel".

Sedan redogörs för "systemfelet":

* Endast ca 33% av boendena har överhuvudtaget utsatts för tillsyn.

* Av de som man utövat tillsyn över har tillsynstillfällena varit så sällan att det inte förekommit tillsyn på tolv år.

Utövare av tillsynen är kommunerna, länstyrelsens tillsynsenhet, socialstyrelsens tillsynsenhet, socialdepartementets tillsynsenhet, det finns även andra tillsynsenheter, också de, befolkade av de inkompetenta idioterna och deras släktingar.

Vad som klart framgår är att ansvar inte ska utkrävas för begångna brott, eller att brottsoffer ska få upprättelse. Därmed så handlar detta om att reorganisera brottsligheten, och sopa bort spåren. Rotera brottslingar på posterna, effektivisera och stärka deras makt, för fortsatt inkompetent och brottsling handläggning av verksamheten.

Självfallet kommer detta att leda till att de drabbade står längre bort från upprättelse än någonsin. Taktiken är samma som när diskussionerna om sanningskommissioner beträffande åsiktsregisterering, och tidigare IB-affären
 diskuterades. Skendiskussioner. IB fortsätter än idag under annat namn, det åsiktsregisteras mer  och mer som en funktion av varje förnekande, och nya löften om förstöring av registren.

Det verkar som att det är helt omöjligt att ha att göra med myndigheter. Demokratin har enligt min mening upphört,på 40-50-talet då de kommunala förtroendeuppdragen skars ned med 95% i samband med kommunsammanslagningarna.

En professionell politiker, är per definition en person som försvarar ett särintresse. De fritidspolitiker som finns, samlar uppdrag för att bli heltidspolitiker, deras kvarvarande anställning inom arbetslivet, blir en belastning gentemot deras arbetsgivare, med ständiga tjänstledigheter.

När man besöker ett fora på internet som "Folkets Parlament", där politikerna
ska utöva dialog med folket, på sina egna villkor, ser man hela misslyckandet.
Forat är gigantiskt, man har byggt ut en hierarki, där varje kommun har underavdelningar. Forat är nästan tomt. Några politiker huserar där, men allmänheten är ointresserad.

Folk tror inte på politikerna. Jag tolkar allmännhetens relation till dem, att det i princip är egalt om de är en släktklan, nazister, mutade eller vad det vara må: för ingen tror på dem i alla fall. De har sin position kvar på att om de kliver för långt utan för det möjligas gräns så berövas de sina privilegier.

De är per definition bara representanter för sig själva.

Kännetecknande är en kort dialog jag förde med dem. Samma dialog har jag fört med dem varje gång jag sammanstött med politiker i alla år. Jag presenterar kort mig själv och vad jag drabbats av. Inte en enda kommentar.

Jag  frågade då dem varför det alltid var så att när man frågade politiker om myndighetsbrottslighet, så uppstår en besvärande tystnad.

Jag fick till svar, inte ett svar på ämnet, utan en kommentar vilken PERSONLIGHETSTYP jag var. "Rättshaverist".Politiker-wannabeen förklarade att de alla " visste" att det fanns massor av politisk svartlistning, olagliga omhändertaganden av barn etc, men sånt ska man ta upp i mer försiktiga och mer ödmjuka ordalag i politikernas närvaro.

Jag svarade honom beträffande ödmjukhet inför myndighetsbrottslingar att om det varje lördag bjöds på offentliga hängningar av myndighetsbrottslingar i stadsparken, så skulle politikernas intresse för att tjäna allmännheten se annorlunda ut.

När jag tänker efter. Är det möjligt att lösa den här problematiken inom en demokrati ? De utövar brottslighet helt ostraffat: värst är det med domarna som officiellt är straff-frälse.

Jag tänker mig mer ett alternativt samhälle som ett samhälle byggt på integritet, snarare än demokrati. Att samhället har funktioner inbyggda, som gör det OMÖJLIGT att foshera gränserna mellan ett särintresse och ett annat.

Krossandet av den kriminella socialstaten tänker jag mig så att:

* Samhällets rättigheter till inblandning slutar vid familjen. För att gå över den gränsen, måste lagen användas.

* Ämbetsmannaansvaret görs åter till lag igen.

* Äganderätten görs till lag. Dvs det kan synas absurt att en markägare ska kunna tvinga en kommun att dra en motorväg runt hans mark. Men det är inte av Gud givet att någon har access till hans mark.

* Avskaffandet av personnummer, gör det omöjligt att trakassera folk i decennier.Det finns nackdelar, som exempelvis om en person flyttar från en kommun till en annan, krävs det en undersökning för att hitta honom med det systemet. Det tycker jag att det är värt.

* Jag anser att grova myndighetsbrott där svåra lidande och död bör blivit följden bör bestraffas , som jag sade med dödstraff genom hängning. Inget skämt, iaf inte ännu. Kanske jag gärna skulle skratta om jag fick se dem...

Ingalunda anser jag att en vanlig brottsling, mördare etc som genom ondska, eller galenskap förtjänar döden. Samhället har råd att hålla folk vid liv, som inte ens förtjänar att leva. Humanismen förbjuder dödstraff. Jag har länge försvarat den ståndpunkten.

Men jag anser att det är nödvändigt med undantag vad det gäller myndigheterna. För sex eller sju tillsynsmyndigheter i den ondskefulla socialstaten, kan inte klara av att ge rättvisa, vad ett dödstraff kan åstadkomma.Att bara prata strunt om "barnens bästa", och ett gott uppsåt, när myndighetsbrottslingar vållat epidemier av självmord bland föräldrar och barn ska inte räcka för att komma undan.

Naturligtvis kommer massor av tjänstemän att dra sig för att ställa sig i ansvarig ställning. Hej svejs med dem ! Ingen sörjde då 95% av de kommunala förtroendeuppdragen, av ideellt arbetande fritidspolitiker försvann på 50-talet. Om ytterligare 95% av dagens gratisätare hoppar av, tror jag knappast att någon kommer att märka att demokratin blivit sämre.
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna