Författare Ämne: FAMILIEN. En samfunnsfiende?  (läst 3595 gånger)

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlägg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
FAMILIEN. En samfunnsfiende?
« skrivet: 17 september 2007, 23:51:03 PM »
En samfunnsfiende?
FAMILIEN. Når familier fragmenteres, blir samfunnet sykt. I dag lærer vi ikke foreldre og barn å fungere sammen. Familien ses som en samfunnsfiende.
Av Maria Elizabeth Fongen, Tibarnsmor og cand.philol., leder for Oslo Katolske Bispedømmes familiesenter

Maria Elizabeth Fongens artikel får mig att tänka på justitieministern Gun Hellsviks och skolministern Beatrice Asks gemensamma artikel med titeln "Ungdomar måste mötas av fast reaktion" som publicerades i "Brännpunkt" i Svenska Dagbladet den 5 september 1993. Artikelförfattarna hävdade att Sverige behöver en ny familjepolitik.

Citat:

"Sedan några år tillbaka finns en gryende samhällsdebatt om moraliska och etiska frågor. (...) Vi börjar nämligen se resultaten av den allmänna hållningslöshet som socialdemokraterna under 60- och 70-talen upphöjde till en politisk idé. Det gällde synen på familjen, på skolan och undervisningen men också på rättssamhället i stort.
Det finns vissa grundläggande idéer som vi tror att de flesta människor i vårt land i princip instämmer i: Vuxna människor har ett ansvar att lära de yngre vad som är rätt och fel. Föräldrar har ett särskilt sådant ansvar gentemot sina barn.....Unga människor som överträder normer måste lära sig att ta konsekvenserna av detta och kunna räkna med att möta en fast reaktion. Staten skall på alla sätt underlätta för föräldrar och bl a lärare att fullgöra sina fostrande uppgifter "(Min kurs)
"Avoghet mot familjen
Det har allt sedan 60-talet hos socialdemokraterna funnits en svårförklarad avoghet mot familjen och en ovilja att låta skolan fullgöra sin viktiga normförmedlande roll. Föräldrar fick veta att de "snöpte barnen i deras utveckling. De fick klart för sig att barnen mådde bäst om de togs om hand av pedagogiskt utbildad personal i offentliga institutioner...Föräldrarna ansågs alltså okunniga och närmast till skada för barnen...."
"Slutligen är det nödvändigt att då barn eller ungdomar överträder föreskrivna regler skall de mötas av en fast reaktion hemma och i skolan. Mot denna bakgrund är ett antal förändringar nödvändiga i vårt land.
Därför behöver vi en ny familjepolitik som visar att ansvaret för barnens tillsyn och fostran är föräldrarnas...."
Det är hög tid att låta föräldrar och skolpersonal ta ansvar för de unga i vårt samhälle. Försummar vi det sviker vi våra barn!"


Familjen är ju grundstenen i varje självaktande samhälle.

Ruby H-C

valens

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 249
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • http://visa.respeqt.nu
Re: FAMILIEN. En samfunnsfiende?
« Svar #1 skrivet: 18 september 2007, 17:51:47 PM »
Citat från: "Ruby Harrold-Claesson"

Familjen är ju grundstenen i varje självaktande samhälle.
Ruby H-C


Inte när ”storebror” vill ha en så övergripande kontroll över samhället…

Divide et impera” eller som ”storebror” uttrycker sig på eget språk, ”Söndra och behärska”.

Nej, jag inte besatt av detta ordspråk, absolut inte!

Allt vad jag ville och vill, det är att väcka uppmärksamhet över det som absolut inte bör hända i en demokrati: att motarbeta det som är samhällets grundsten, FAMILJEN!

cicci

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 174
  • Karma: 0
    • Visa profil
FAMILIEN. En samfunnsfiende?
« Svar #2 skrivet: 19 september 2007, 15:05:59 PM »
Har föräldrar problem i föräldrarollen så behöver de hjälp - inte få barnen omhändertagna! De flesta problem tror jag går att lösa i familjen och om det inte går utan barnen måste placeras om - då ska placeringen vara så kort som möjligt och för att uppnå det så bör föräldrarna få extra mycket stöd och hjälp med målet att familjen ska återförenas. Det är ju faktiskt innebörden i Lvu - som soc konsekvent struntar i att följa! :cry:

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
FAMILIEN. En samfunnsfiende?
« Svar #3 skrivet: 20 september 2007, 13:50:58 PM »
Citat från: "cicci"
Har föräldrar problem i föräldrarollen så behöver de hjälp - inte få barnen omhändertagna! De flesta problem tror jag går att lösa i familjen och om det inte går utan barnen måste placeras om - då ska placeringen vara så kort som möjligt och för att uppnå det så bör föräldrarna få extra mycket stöd och hjälp med målet att familjen ska återförenas. Det är ju faktiskt innebörden i Lvu - som soc konsekvent struntar i att följa! :cry:


Jag har funderat på detta. I dag hade jag en diskussion med några äldre personer om barnuppfostran. Mycket lärorikt. En man, ca 65 år, sex barn, en kvinna ca 65 år, hade lvuade barn i ungdomen då hon låg på sjukhus, en man 65 år utan barn.

Man utan barn: - "Det är föräldrarnas fel om barnen hamnar snett. Vem fel är det annars ? Grannens ?

Kvinnan: "- Nej det där förstår du inte, om du inte själv har haft barn. Det spelar ingen roll hur väl en förälder vill, det kan gå snett för barnen i alla fall."

Man med sex barn: " Alla vet vem ens mamma är, men ingen vet vem ens far är" ( Han menade något kryptiskt att mannens inflytande på barnuppfostran var mer svårdefinierad, då det inte omfattade matlagning och fysisk kontakt i lika stor utsträckning.)

MIna reflektioner:

Vi brukar ju tala om att socialförvaltningen pekar ut föräldrarna som skyldiga till [insert almost anything].

Men hos de som inte haft barn, verkar det naturligt att föräldrarna borde vara skyldiga. Det är dessutom så, att i grunden kan de flesta människor inte skilja mellan ansvar och rätt. Exempelvis om ett barn begår en felaktig handling, så säger de att det är föräldrarnas FEL, då det ska vara föräldrarnas ANSVAR.

Det spelar ofta ingen roll hur ofta man påpekar detta, så vill/kan de flesta inte inse skillnaden. Att det är meningslöst att straffa föräldrarna för att de har ANSVAR för barnet, att istället straffa dem för att barnet har gjort FEL.

Detta är ju folkdomstolens retorik. Sätt dit så många som möjligt. Maxstraff, slå mot tredje person. Ju mer straff, ju bättre blir det. Vem annars ska man straffa ? Klipp till bara !

Kontentan av detta är att vanliga människor,familjer inte KAN ta ansvar, eller KAN vara oskyldiga. Då behövs ett förmyndarsamhälle, som kan ersätta de vuxna. Socialförvaltningen.

Så: respekten för familjen grundas i att människor inser att föräldrar som tar ansvar för sina barn, inte nödvändigtvis är upphovet till barnens fel. Finns inte den respekten, så blir det ett förmyndarsamhälle som via folkdomstolen/socialförvaltningen sköter rättskipningen
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna

Avos

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1242
  • Karma: 0
    • Visa profil
    • Ett Annat Sverige
FAMILIEN. En samfunnsfiende?
« Svar #4 skrivet: 20 september 2007, 14:05:22 PM »
Citat från: "cicci"
Har föräldrar problem i föräldrarollen så behöver de hjälp - inte få barnen omhändertagna! De flesta problem tror jag går att lösa i familjen och om det inte går utan barnen måste placeras om - då ska placeringen vara så kort som möjligt och för att uppnå det så bör föräldrarna få extra mycket stöd och hjälp med målet att familjen ska återförenas. Det är ju faktiskt innebörden i Lvu - som soc konsekvent struntar i att följa! :cry:


Jag har funderat på detta. I dag hade jag en diskussion med några äldre personer om barnuppfostran. Mycket lärorikt. En man, ca 65 år, sex barn, en kvinna ca 65 år, hade lvuade barn i ungdomen då hon låg på sjukhus, en man 65 år utan barn.

Man utan barn: - "Det är föräldrarnas fel om barnen hamnar snett. Vem fel är det annars ? Grannens ?

Kvinnan: "- Nej det där förstår du inte, om du inte själv har haft barn. Det spelar ingen roll hur väl en förälder vill, det kan gå snett för barnen i alla fall."

Man med sex barn: " Alla vet vem ens mamma är, men ingen vet vem ens far är" ( Han menade något kryptiskt att mannens inflytande på barnuppfostran var mer svårdefinierad, då det inte omfattade matlagning och fysisk kontakt i lika stor utsträckning.)

MIna reflektioner:

Vi brukar ju tala om att socialförvaltningen pekar ut föräldrarna som skyldiga till [insert almost anything].

Men hos de som inte haft barn, verkar det naturligt att föräldrarna borde vara skyldiga. Det är dessutom så, att i grunden kan de flesta människor inte skilja mellan ansvar och rätt. Exempelvis om ett barn begår en felaktig handling, så säger de att det är föräldrarnas FEL, då det ska vara föräldrarnas ANSVAR.

Det spelar ofta ingen roll hur ofta man påpekar detta, så vill/kan de flesta inte inse skillnaden. Att det är meningslöst att straffa föräldrarna för att de har ANSVAR för barnet, att istället straffa dem för att barnet har gjort FEL.

Detta är ju folkdomstolens retorik. Sätt dit så många som möjligt. Maxstraff, slå mot tredje person. Ju mer straff, ju bättre blir det. Vem annars ska man straffa ? Klipp till bara !

Kontentan av detta är att vanliga människor,familjer inte KAN ta ansvar, eller KAN vara oskyldiga. Då behövs ett förmyndarsamhälle, som kan ersätta de vuxna. Socialförvaltningen.

Så: respekten för familjen grundas i att människor inser att föräldrar som tar ansvar för sina barn, inte nödvändigtvis är upphovet till barnens fel. Finns inte den respekten, så blir det ett förmyndarsamhälle som via folkdomstolen/socialförvaltningen sköter rättskipningen
Denna person har av myndigheterna berövats sina rättigheter, och skriver därför mot sin vilja anonymt.Att skriva anonymt skadar de mänskliga rättigheterna och skyddar de som angriper rättigheterna