Författare Ämne: Barnens bästa för mer än 50 år sedan  (läst 9168 gånger)

B.Alvar

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 2
  • Karma: 0
    • Visa profil
Barnens bästa för mer än 50 år sedan
« skrivet: 18 januari 2003, 17:52:09 PM »
Min berättelse är kanske lite vid sidan om, men det finns inte så mycket dokumenterat vad som skedde på institutioner som t.ex. sanatorium.
Ränderna går aldrig ur, tänkte jag, när Socialdirektören Hjördis Flodström-Nilsson gick ut med en artikel i Barometern(10jan.2003) och medelst sin
myndighetsposition gick till försvar/ angrepp mot motsatt åsiktsgrupp,
i frågan tvångsomhändertagandet av spädbarnet Karl i Oskarshamn.
För 40-50 år sedan var Lis Asklund den person, som i likhet med Janne Josefsson förde den svages talan. Många föräldrar , vars barn var intagna på Eugeniahemmet, kontaktade henne. Det blev känt att det förekom bestraffningar på anstalten och Lis Asklund började nysta i härvan.
Pressen började skriva. Nu gällde det att snabbt täppa till flödet av rykten.
Det gjordes effektivt av dåvarande chefen för Socialstyrelsen, Göta Rosén, som på ett auktoritärt sätt förklarade att sängbestraffning var en åtgärd som användes för att barnet ifråga var uttröttat.
Det var en - både raffinerad och oåtkomlig lögn!
Jag fyllde 10 det året jag -lindrigt TBC-sjuk - hamnade på sanatorium.
Hälsosam luft och mycket mat var det läkande konceptet.
Detta med maten blev snart ett veritabelt helvete. Jag var extremt "liten i maten" och den förskräckligt stora grötportionen blev inte godare iskall.
Ack - alla dessa timmar som jag suttit vid kall och oaptitlig mat.
Till slut kräktes jag så snart jag hörde ljudet av matvagnen.
Efter ett desperat och misslyckat rymningsförsök kände jag dock en viss förhoppning. Nu måste jag bli uppkallad till överläkaren och äntligen få berätta om mina stora matproblem, som ingen brydde sig om. Som jag bönade och bad "snälla - bara en liten portion".
Det blev storrond och den barske överläkaren stannade vid min säng. Han skrädde inte orden. Det skulle jag veta - det fanns andra ställen att låsa in mej på.
Jag satt med bultande hjärta och tittade ner - lika skräckslagen som mina 7 rumskamrater. Plötsligt vände jag upp huvudet och tittade överläkaren rakt i ögonen. Han studsade liksom till och gick snabbt ut.
Syster N. kom tillbaka och körde in mej och sängen på isoleringsrummet. Det rummet hade två funktioner, nämligen vid bestraffning och när någon var döende.
Jag fick en veckas s.k. sträng säng. Det betydde att jag inte ens fick stiga upp ur sängen. På barnavdelningen rådde brevcencur. Jag kunde således inte skriva hem och berätta, utan fick vänta tills jag fick besök.
Jag hade tur! Mina föräldrar trodde mer på min version och därmed slapp jag det "hälsosamma" fängelset.
Min pappa tog kontakt med dåvarande chefredaktören på Kalmar Läns Tidning. Nej, han vågade inte skriva om det! Och OM han hade vågat hade säkert någon byråkratisk chefsguru konstruerat någon lögnaktig förklaring för att rädda etablissemangets prestige.
Några år senare uppdagades att sanatoriets husmor och syssloman köpt in undermåliga produkter till billiga priser och försnillat pengar på så sätt. Jag fick också veta att gårdagen överblivna havregrynsgröt blandats ner i dagens kok.
Trots alla år som gått är jag fortfarande allergisk mot prestigehungrande myndighetspersoner, vars enda motto är att framstå som betydelsefulla. Mina reaktioner utlöser stundom i skrivfrossa.

svenab

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 68
  • Karma: 0
    • Visa profil
Barnens bästa för mer än 50 år sedan
« Svar #1 skrivet: 20 januari 2003, 12:54:34 PM »
"Mina reaktioner utlöser stundom i skrivfrossa"

Bra! Det är viktigt att alla vittnesmål kommer ut.

Intressant var det om redaktören som inte vågade skriva. På något sätt så fungerar censuren i Sverige automatiskt. Det verkar som om det finns i alla redaktörers kollektiva medvetande vad som går och vad som inte går att skriva om. Jag tror inte att den är statskontrollerad men den är nog så effektiv.
Det värsta är att vi litar blint på dem.
Eftersom jag bor nära Danmark så märker jag tydligt att mycket filtreras bort i Svenska media.
Att svenskar försökt muta polackerna att köpa JAS är t ex en stor nyhet i Danmark och Polen men här har den aldrig sett skymten av den.

Anonymous

  • Gäst
Barnens bästa för mer än 50 år sedan
« Svar #2 skrivet: 20 januari 2003, 17:02:09 PM »
Bästa B.Alvar, tack för ditt inlägg här. Det är en skakande berättelse om hur det var och samtidigt en bekräftelse på att inget har förändrats med LVU. Kanske att metoderna och dess konsekvenser idag kan vara värre eftersom att i vårt samhälle  har man splittrat kärnfamiljen och de så viktiga normala skyddsnäten. Dessutom har man urholkat samhällets byggklossar så att vi fått ett I-hopfallande samhälle med en mycket farlig process som leder till att medborgarna tappar förtroendet för systemet….
***
Resultatet är inte svårt att förstå, rädda sig den som räddas kan och det har alltid blivet de svaga i samhället (Barnen) som fått betala priset i sådana samhällsprocesser.
***
Jan-Olof

Klevius

  • Gäst
Barnens bästa för mer än 50 år sedan
« Svar #3 skrivet: 23 januari 2003, 00:30:16 AM »
Inte "statskontrollerad" i DDR-mening där folket ju oftast inte trodde på staten men nog i den meningen att ett snart sekelgammalt statligt hjärntvätteri gjort medborgarna mindre kritiska och mer ovetande. Polen-exemplet var utmärkt som beskrivning av den svenska "tysnadsspiralen"!

Tillåt mig komma med ett etymologiskt exempel på samma sak. För gemene man uppfattades "rättshaverist" tidigare allmänt (och fortfarande i svensk-Finland) som en person som utan egen förskyllan och orättvist blivit överkörd av och havererat i rättsväsendet. Men när så Svenska Akademin uppmärksammade ordet (slutet på 40-talet tror jag det var) skedde det främst utgående från myndighetsanvändningen av detsamma. Slutresultatet blev att den stackars "rättshaveristen" hänvisades till det redan befintliga ordet "rätthaveri" (från tyskan) och därigenom samtidigt patologiserades till att bli en person med ett sjukligt behov av att alltid ha rätt!

Den ensidiga syn på ordet som myndighetsanvändningen indikerar har i sin tur naturligtvis rötter i den notoriska "socialhygiens"-anda som Sverige redan då befann sig i.

svenab

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 68
  • Karma: 0
    • Visa profil
Barnens bästa för mer än 50 år sedan
« Svar #4 skrivet: 23 januari 2003, 01:15:57 AM »
Intressant det här med ordet "rättshaverist". Jag har faktiskt funderat på varför det används nedlåtande om personer som råkat så illa ut att de till slut nästan blivit tokiga.
I mitt grannskap fanns en gång en man som stencilerade flygblad som han gick runt och delade ut. De hade ganska osammanhängande text så att man fick intryck utav att mannen var galen.
De innehöll många dåliga omdömen om namngivna personer och en fras minns jag särskilt väl. "...X och hans brottsliga advokater..."
Detta var alltså en "rättshaverist" i ordets "Svenska" bemärkelse. Naturligtvis fanns det en tragisk historia bakom, även för denne man.

"En person som utan egen förskyllan och orättvist blivit överkörd av och havererat i rättsväsendet"
Detta låter som en rimligare definition som jag skall använda mig utav framöver.

cicero

  • Gäst
gyllene kritik
« Svar #5 skrivet: 23 februari 2003, 01:53:25 AM »
ngn har sagt sig å alla medborgares vägnar ha klarat 90-talets ekonomiska kris. Var det svårt för "han som bestämde"? Och hur var det för de som fick stå för uppoffringarna och bli föremål för nedskärningarnas verkan i vård,skola omsorg? Under den tiden och fortsatt har man talat om kvantiteter i form av kronor och multiplar därav och aldrig om kvalitet och mänsklighet eller myndigheter med ändamålsenliga attityder för att tillgodose rimliga krav för den enskilda människan. Man har talat om kompetensutveckling för arbetslösa och hur man blir frisk av att arbeta. Man har inte talat om hur myndigheter och ledning på olika nivåer skall tillägna sig kompetens. Och om som sagt RRV t.ex. å tjänstens vägnar berör ämnet utlöser det ögonblicklig felaktig reaktion från Ringholm. Straff för kritikern och pengarullning resulterar eftersom t.o.m. ny myndighet måste inrättas-som av en händelse just då.
Mats Svegfors i spetsen för en kommission fick uppdrag att lägga till en avrundande administrativ bedömning av Osmo Vallofallet där densamme liksom rättvisan vridit sig i dödsryckningar under samhällets illa ledda betjänter. Kvaliteten är lika illa tillsedd på många håll. Sjukvård och "socialvård" som ändå är till för alla människor i nöd av olika slag och svårighet och skall vara lika för alla behövande lider av mycket svåra fel.
Bemötandet är inte av denna världen. Varken utbildning, uppföljning eller tillsyn värd namnen finns.
Demokratin är inte i fara , den finns egentligen inte -mer än som en formell distanserande konstruktion där dialog och medbestämmande saknas. Värst är vårdsituationer där avsaknaden av "situationell demokrati" leder till dyr sjukvård/kvalitet och åtgärd samt i socialvården till asocialt och brottsligt agerande av myndigheten.
Det är som att läsa facklitteratur från gamla tider. Man förvånar sig  över gammalmodigt skolmästaraktigt framförda egendomligheter med död och skador som verkan -lobotomier och steriliseringar, i namn av en som inses efteråt ,obskyr vetenskap. Men visst ser vi väl precis samma samhällssjuka  i dag , i vård Daniel Fjellström , i skola med icke återupprättade mobbningsoffer i Grums och Sävar m.fl. och i omsorg Daniel Fjellström igen och alltför många andra LVU-ade och vanvårdade, som nu 12-åringen i Hultsfred på hem utan hygien och undervisning. På tur står Holmgrens i Oskarshamn.
Hur är det med vårt uthålligt ekologiska Sverige där staten fixar budgeten om Svensson bara sparar och så också får del av tjänsterna från ett undermåligt samhälls-maskineri! Borde inte människan kunna få en bättre plats i det ekologiskt uthålliga landet med den goda budgeten. En plats med verkliga demokratiska rättigheter. Med myndigheter som blir kostnadseffektiva genom att upprätta dialog och respekt för den enskilda människan. samhällets stöttepelare. Med offentlig verksamhet som skapar förtroende för sitt arbete genom att lyssna och ha förtroende för den enskilda.
Vilket skulle bli kostndseffektivt och sänka ohälsotalen oerhört kraftigt. Alla skulle helt enkelt må bättre.
Cicero

susanna svensson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 280
  • Karma: 0
    • Visa profil
rättshaverist
« Svar #6 skrivet: 29 juni 2003, 10:20:53 AM »
Min definition av ordet rättshaverist är enklel. En person som har rätt i en juridisk tvinst, men som inte får rätt.

Anonymous

  • Gäst
Barnens bästa för mer än 50 år sedan
« Svar #7 skrivet: 15 november 2003, 16:46:03 PM »
Jan-Olof som tycker att det är så fel att fostermamman kallas mamma i artikeln. En fråga till dig, är det inte ännu värre att försöka tvinga ett barn att kalla sin styvmoder för mamma? En annan fråga till dig, verför ska du ha akter och journaler om din dotters hälsa när hon är myndig det har du ju ingen som helst rätt till eller hur. Hon har ju ingen rätt att tillgå dina.

 Angående din dotters sjukdom och sambandet med LVU är bara dina teorier. Fråga vilken doktor eller läkare som helst som arbetat med ätstörningar och du kommer att få svaret att det inte finns en enda enkel anledning till att din dotter fick anorexi. Sjukdomen är definitivt mycket mer komplex än så. MAO den efterrubrik du vill ha i artikeln är helt uppåt väggarna fel. Dessutom måste jag tillägga att det inte är tidningen som döljer vissa detaljer om din dotters bakgrund eftersom det är dottern och fostremamman som själva kontaktat tidningen för att få landstingspolitiker uppmärksammade på den bristande anorexivården.

Inkognito

  • Gäst
Barnens Bästa idag en Lögn genom LVU
« Svar #8 skrivet: 16 november 2003, 13:03:58 PM »
Till "GÄST"
Är det därför socialstyrelsens rapporter visar att så många adoptivbarn och fosterhemsplacerade barn begår självmord och
mår så dåligt ? Världen är lite mer pluralistisk än det synsätt du försöker presentera.

Tidningen som hänvisas till har ju avslöjat det mesta när det gäller flickan och det är offentligt genom artikeln i sig.

Eftersom vi har fått ta del utav rapporter och de hotbrev genom E-post med kränkande texter DU SOM GÄST skrivet till jan-olof och hans hustru så borde avslöjas vem som ligger bakom dessa sjuka handlingar och tankar. En sådan feghet som anonym att gömma sig bakom hot och kränkningar och samtidigt försöka framstå som trovärdiga.


Ja så var det med din trovärdighet när du klagar på att INTE ha tillgång till handlingar som berör
 jan-olof, nämligen inläggen från datum 24 Okt Kl 1954 --- 24 Okt Kl 2139---24 Okt Kl 2236 samt 25 Okt Kl 1755 där påstår Gäst  med all smutskastning att de har tillgångar till samtliga handlingar som berör fallet under rubriken Bemötande från myndigheter. Edra inlägg togs bort av moderatorn ty de hade inte med ämnet att göra. En sådan OSANNING ! Bra! Att du avslöjar dig själv.

För att en stund återknyta till denna sidas rubrik ( Barnens Bästa för mer än 50 år sedan ) så är det ytterst tveksamt att dåvarande omhändertagande-metoder gick ut på att förvandla barnen till terrorister för att häda och hota sina föräldrar och bespotta dom med lögner.

Anonymous

  • Gäst
Barnens bästa för mer än 50 år sedan
« Svar #9 skrivet: 16 november 2003, 23:06:25 PM »
Läs vad som står skrivet i mitt inlägg ovanför, svara inte en massa dumheter som ni inte förstår er på. Vad vet du om flickan i det här fallet. Inte mer än jag det kan jag lova. Och som sagt varför tvivlar ni på att jag inte har tillgång till handlingar och akter.

Anonymous

  • Gäst
Barnens bästa för mer än 50 år sedan
« Svar #10 skrivet: 16 november 2003, 23:14:14 PM »
Vad är det som är offentligt egentligen? Artiklen är offentlig det stämmer bra men nu är det så att flickan är anonym i artikeln. Endast ett förnamn omnämns och bilderna är tagna på ett sådant sätt att ansiktet aldrig visas. Det ger inen rätten att lägga ut namn och uppgifter om LVU och andra osanningar på internet. Mig veterligen strider det mot PUL. Det är även kränkande och förtal. Oaccepteabelt är vad det är