Författare Ämne: Livstestamente  (läst 2183 gånger)

BIA

  • Gäst
Livstestamente
« skrivet: 14 mars 2003, 23:05:13 PM »
Många fasar för att bli liggande som s.k. vårdpaket.
Bedöms jag vara i ett tillstånd utan återvändo skall jag inte hållas vid liv med konstgjorda medel. Behandlingen skall endast stilla smärta, även om slutet därigenom påskyndas.
Jag ska i alla fall skriva ner min önskan  och få det bevittnat
Vi har läst om sonen som hjälpte sin mamma från ett meningslöst och utdraget lidande. Hon hade önskat det själv, det vittnade flera närstående om. Tingsrätten menade att det kvinnan yttrat när hon var frisk kunde inte tas som intäkt när hon var sjuk. Hon var dessutom så sjuk att hon var bortom all möjlighet att hävda denna sin tidigare friska vilja.
Det är så groteskt när rättsväsendet talar om mord och dråp.
Det är väl en mänsklig rättighet att få avsäga sig ett scenario, där man ligger fjättrad död, men ändå vid liv.
Varför denna rädsla för dödshjälp?
BIA

Peter Klevius

  • Gäst
Respekt för individer och deras relationer
« Svar #1 skrivet: 15 mars 2003, 10:28:11 AM »
Ett annat ruskigt inslag i detta fall var när någon psykolog e d på P1 förklarade pojken som psykiskt störd eftersom han ju hade haft en "för tät" kontakt med sin mor. Detta uttryck "tät" står för något som i LVU-förarbetena kallas "sjuklig symbios" dvs en (sjuklig) barnpsykiatrisk term med syftet att patologisera barns och föräldrars kärlek till varandra. Uttrycket kommer från Margaret Mahler, själv barnlös Uttrycket är av förståeliga skäl mycket användbart om man vill försvara onödiga familjeinterventioner

Peter Klevius