Har soc. alltid fel?

[Avos]

Dubbelkönade Multisignaturen ann-tzenib,

Du tror inte folk har försökt samarbeta med socialen ! Detta insiktslösa påstående saknar total verklighetsförankring och den typ av påståenden är kommen ur en sjuk hjärna.

Det värsta är ju att vi alla HAR samarbetat med sociala en gång, men vi skäms alla för att medge detta... Så är verkligheten: vi har en gång av ren okunnighet om vad sociala står för, samarbetat med sociala i naiv okunnig tro på att ingen kan vara så ond att man vill skada barn: Sedan vi blivit lurade, kränka och föolämpade och hotade, är det just samarbetet vi vill glömma bort.

[Avos]

Jag förstår inte ditt inlägg. Det förefaller för mig förvirrat och jag undrar vad det egentligen handlar om.
Hur kommer det sig att soc. alltid är idioter och den andra parten alltit har rätt och är utan skuld.
Hur är det med självinsikten?

Du har ju fått ett svar från susanna svensson, men verkar inte bry dig om alla svar du har fått. Ska du inte svara på det här exempelvis ?

"Socialtjänsten har inte alltid fel men tyvärr har de fel allt för ofta för att det ska vara ett gigantiskt rättssäkerhetsproblem. Ofta blir det även fel när de har rätt. Många barn som verkligen skulle behöva en ny miljö blir inte hjälpa av socialens ingripande utan hamnar i ställer ur askan i elden. Problemet med socialtjänsten är att de lyder under sektretess som försvårare insyn i deras verksamhet. En möjlighet till självsanering när det gäller bristfälliga utredningar är att alla lvu utredningar avidentifieras och läggs ut på nätet så att allmänheten kan läsa dom. Det skulle nog i stor grad orsaka en självsanering från de värsta avarterna"

[Avos]

inse för din egen skull att socialsekreterare är endast människor. Det finns alltid fel människor på fel stolar, det krävs enorma egenskaper hos en socialsekreterare.

Jösses, äntligen något som är vi överens om!
Fast jag skulle inte använde de invektiven

Att du nu kan erkänna att socialsekreterare kan ha personliga fel får vi se som en framgång,det uppskjuter säkert din sorti en del. Det är unikt att hävda något annat än att människor inte kan vara ofelbara.

Däremot att du fortfarande betraktar påståenden om systemfel hos socialförvaltningen som orimliga, tyder på en svårare låsning.Allt i dina resonemang verkar enligt min mening väldigt psykiska. Hur kan man förälska sig i en myndighet och betrakta såväl personal som regelverk som föremål för blind kärlek ?

[Avos]

Jag är inte intressead av att diskutera personliga fall framförallt för att de angår inte mig, jag har inget med dem att göra. Detta handlade egentligen om: Gör soc. alltid fel?

Du vill inte diskutera systemfel, och heller inte personliga fall.Du säger att vi ska berätta vad vi blivit dömda för , mennu säger du att du inte vill att vi ska berätta om våra personliga fall.Lustigt: jag skrev ju igår att OM vi skulle berätta om våra personliga fall, skulle du kalla detta för en partsinlaga. Vart vill du komma ? Du säger att de som är dömda är sinnesjuka knarkare, och att vi tar dem i försvar.Slutsats ?

Tänker du diskutera personliga fall, eller tänker du inte ? Tänker du varken diskutera personliga fall eller systemfel ? Tänker du göra påståenden, men du vill inte få dem bemötta ?

[Avos]

Ni är offren, de oskyldigt drabbade som är helt felfria. Det är alltid andras fel. Om ni skulle växa upp någon gång.

Vi har föreslagit hur många ingångspunkter på en diskussion som helst, men du återgår till EN ENDA av typen: "En blatte är alltid en blatte, om ni menar att det inte är så: varför vågar ni inte stå för vad ni är då [blattar] ?"

Dvs de flesta här är dömda. "något måste det ligga i det" svarar du då, och menar att det inte är synd om de som blivit dömda, och att vi inte borde peka ut någon som gjort fel eftersom du menar att det ju är uppenbart vem som har gjort fel etc. Sedan förolämpar du oss ännu en gång genom att påstå att vi försvarar sinnesjuka knarkare som fråntagits sina barn, och frågar varför vi gör det.

Men om allt är klarlagt vem som har gjort fel: varför dök du då upp på den här hemsidan, med dessa kränkande påståenden om oss? För det är ju så, att visserligen behöver du inte anses tvungen att anse någon här för OSKYLDIG, men definitivt är du tvungen att ifall du går in i en diskussion med någon av oss som blivit straffad,som menar att han straffats orättvist eller är oskyldig, att du är tvungen att inte anse den personen SKYLDIG!!

I ANNAT FALL : AVSTÃ… FRÃ…N DEN DISKUSSIONEN !!

Du är en ynkrygg som bär dig åt så fegt du gör!

Även om man utgick ifrån att du hade rätt i att alla som här skriver och som här straffats, har med rätta straffats på ett rättvist sätt, så är det du gör i alla fall olagligt, näst intill olagligt eller med säkerhet djupt omoraliskt !

Därför att det är olagligt att trakassera en person som straffats, det  kallas övergrepp i rättsak. Dvs en person som straffats har avtjänat sitt straff, och man fÃ¥r inte trakassera den personen efterrÃ¥t.

Dvs Ur vilken synpunkt som helst du än försöker hävda har du alltså ingen rätt att bära dig åt som du gör nu.

Vi SKA inte bemöta detta!

Nej, om du säger så är det nog ingen som gör det. Men var ligger vinsten i att avskärma sig ännu mera?

Vinsten ligger i att sedan du är utslängd kan vi föra en moralisk och konstruktiv diskussion med de som respekterar oss.

[Avos]

Ditt inlägg är för förvirrat för att jag ska kunna förstå det.

� Om du och dina fascistkompisar hade dykt upp här för att fråga OM myndigheterna hade gjort något fel�

 â€�Men oavsett detta: INGEN AV ER FASCISTER HAR ENS FRÃ…GAT NÃ…GON AV OSS VILKA OMSTÄNDIGHETER VI ANSER OSS OSKYLDIGT DÖMDA; ELLER ORÄTTVIST BEHANDLADE!!â€�.

Det behövs inte frÃ¥gas.  Det berättar ni ju hela tiden om och om igen. Hur oskyldiga ni är och hur fel alla andra har. Jag kan ställa en frÃ¥ga: Vilken är din del.

Nej, du behöver inte bry dig om vad vi svarar, du bara fortsätter att förolämpa de som drabbats. Därför finns det ingen orsak att tro att ditt beteende beror på ett missförstånd.

[Avos]

Jag vill passa på att framföra en önskan om en God Jul och ett Gott nytt år till Tsenib, eftersom Tsenib säkerligen inte kommer att finnas kvar här så länge till !

[Tove Olsson]

Detsamma säger jag också till den som det riktas mot.

[tzenib]

Ni är ena riktiga sötnosar !

Men det är sant, jag har inte länge kvar att leva.

[CG]

inse för din egen skull att socialsekreterare är endast människor. Det finns alltid fel människor på fel stolar, det krävs enorma egenskaper hos en socialsekreterare.

Jösses, äntligen något som är vi överens om!
Fast jag skulle inte använde de invektiven

Enligt moderatorn Ruby Harrold-Claesson:

Jag noterar att ett visst ohövligt språk har smugit sig in i vissa inlägg. Detta kan inte godtas.

Ändemeningen är: Jag är förorättad, jag är förorättad, de som säger emot mig är en facisthoror och sjuka hjärnor.
Sorgligt men sant

Du mÃ¥ste ha det väldigt svÃ¥rt kanske svÃ¥rare än den situation jag lever i  :roll:
Men vi förstår inte varadra och kommer nog inte överens.

[tzenib]

Bra, men då borde det inte vara så mycket självömkan och gnäll, för ni blir då i motsats till mig, inte uppätna. Det måste väl vara värt något.

CG skrev:

Du måste ha det väldigt svårt kanske svårare än den situation jag lever i
Men vi förstår inte varadra och kommer nog inte överens.

Fel, jag har säkerligen inte svårare än dig.
Klart att vi inte förstår varandra och inte kommer överens. som då en som talar kinesiska och en som talar finska ska kommunicera. Liksom inte samma språk.
Jag var bara intresserad tankegångarna i detta forum med utgångspunkt från min starttråd.

[Ruby Harrold-Claesson]

Du begär ett konkret svar på frågeställningen i tråden "Har soc. alltid fel?" som du startade. Jag och åtskilliga debattörer har svarat med angivande av konkreta fall där socialtjänstens personal har gjort fel. En uppmärksam debattör borde läsa innehållet i NKMR:s hemsida som redovisar åtskilliga fall av socialtjänstens felaktiga hantering av barn och deras föräldrar. Jag upprepar det som jag har sagt i olika sammanhang och skrivit flera gånger i NKMR:s Diskussionsforum: Ett fall av onödigt tvångsomhändertagande och fosterhemsplacering av ett barn är ett fall för mycket.

Problemen med socialtjänsten daterar tillbaka till 1970-talet dÃ¥ utbildningen pÃ¥ socialhögskolorna var en följetong i tidningarna och hos JO och JK. Läs gärna Tom Hardts inlaga till Europadomstolen  Observations on the training of social workers.  

Europadomstolen har avkunnat flera domar mot Sverige pga tvångsomhändertagande och fosterhemsplacering av barn; Europakommissionen har funnit Sverige skyldigt till kränkningar av barns och deras föräldrars mänskliga rättighet till privat- och familjeliv och medverkat till åtskilliga förlikningar; dokumentärprogrammen Striptease, Uppdrag granskning och Dokument inifrån (SvT), Svart eller Vitt och Kalla fakta (TV4), har under flera års tid genom att belysa enskilda fall visat hur socialtjänstens personal hanterar barn och deras föräldrar och hur barn har förvandlats till handelsvaror i Sverige. Listan kan göras mycket längre men jag vill avsluta den med att påminna om Marianne Spanners välunderbyggda och skakande reportage angående socialtjänstens underlåtenheter i dokumentärserien "Vad är det för fel på socialen?" som sändes den 1, 8 resp. 15 oktober 2003.

Regeringen och riksdagen har gett kommunernas socialtjänst makten att ingripa i alla familjeärenden, men dessvärre befolkas socialkontoren av inkompetenta och maktlystna personer som dessutom är totalt befriade från tjänsteansvar. I en fällande dom mot Sverige - Erikssonmålet - uttalade sig den norska delegaten i Europakommissionen Gro H Thune enligt följande: "Jag finner det mycket underligt att en socialnämnd i det svenska systemet i praktiken kan strunta i och även motarbeta en dom från Regeringsrätten utan att någon påföljd utdöms." Faktum är att de nonchalerar även domar från Europadomstolen.

Tillbaka till frågeställningen "Har soc. alltid fel?" måste jag ställa motfrågan: Kan du visa några fall där socialen har gjort rätt?

Ruby H-C

[tzenib]

Ett fall av onödigt tvångsomhändertagande och fosterhemsplacering av ett barn är ett fall för mycket.

Det gÃ¥r ocksÃ¥ att vända pÃ¥. Ett uteblivet omhändertagande där ett barn blir utsatt för allvarlig fara är att fall för mycket.  Du vet ocksÃ¥ att sÃ¥dana fall finns. I bÃ¥da fallen är soc. syndabocken.

Jag skulle aldrig använda en dokumentär i TV som en sanningsinlaga vilket ämne eller rikning det än handlar om.  Särskilt där ena parten inte fÃ¥r yttra sig av sekretesskäl. Jag är väl förtrogen hur media fungerar och jag skulle tänka mig noga för om jag i nÃ¥got sammanhang blir ombedd att medverka. Även i ett ämne jag besitter stort kunnande. SÃ¥ är det tyvärr.

Vad gäller min fråga "Har soc. alltid fel?" så förväntar jag mig inget konkret svar, jag blev bara bestört över den ensidiga inställning och rabiata ton som förs i detta forum och jag ska villigt erkänna att jag höll på att falla in i samma litania, men jag har bestämt mig för att hålla mig i skinnet.

Finns det fall där soc. gjort rätt? Naturligtvis och ett av de fall jag är mest förtrogen med skulle det varit grov tjänstefel om man inte gått in och gjort ett omhändertagande. Jag fasar för vad som skulle kunnat ha hänt och jag ser de skandalrubrikerna framför mig som skulle ha uppstått.

Vad jag inte förstår är att du eldar under den undergångsstämning som finns här. Det hjälper inte de deprimerande fall som finns och framförallt, man kommer inte vidare genom att gräva ner sig i ett slags skyttegravskrig. Det ger dessutom organisationen ett dåligt rykte

[Natalia]

Har soc. alltid fel?
JA, DEFINITIVT!!!
BÃ¥de när de tar barnen frÃ¥n familjer och när de lämnar barn kvar i klart olämpliga miljöer! De fÃ¥ gÃ¥nger som det rÃ¥kar vara rätt handlar det om ren tur. Ungefär som att vinna pÃ¥ lotto eller hitta en nÃ¥l i ett höstack. Det beror pÃ¥ total brist pÃ¥ kunskap och primitivt subjektivitet. I mitt hemlands tidskrift har jag skrivit en gÃ¥ng att en sierskans spÃ¥dom är mycket mer träffbar när det handlar om att förutse framtiden än sociala bedömningar baserade pÃ¥ psykodynamiska teorier som socialen använder sig av. Troligen handlar det om vanligt människokännedom vilket socialarbetare totalt saknar. När man lägger till det fullständiga föräldrarförakt, fÃ¥r man grunden till alla dessa felbedömningar. Det finns förstÃ¥s mycket mer, men redan med det som grund, kan man förstÃ¥ varför det blir alltid fel. Barn som blir berövade sina föräldrar och sin naturliga miljö och barn som förblir i sina farliga hem och möter döden. Det är inte alls konstigt att det blir sÃ¥ eftersom man använder sig av en mall som har som syfte att ifrÃ¥gasätta föräldrar. Personligen har jag läst i min dotters psykiatriska journal (som sedan användes av soc som bevis mot mig!) att jag inte vill samarbeta eftersom det enda jag accepterar är placeringen pÃ¥ Löwenströmska (dÃ¥ var det enda ställe i mina trakter som behandlade ätstörningar!) och ett par sidor senare att jag inte förstÃ¥r min dotters behov och inser inte att hon har ätstörningar.  Dessa tvÃ¥ motstridiga (!!!) uttalande använde sig soc av när de skickade hem till mig beväpnad polis för att hämta min dotter och placera henne pÃ¥ §12- hem 1000 km hemifrÃ¥n, med motiveringen att hennes ätstörningar utgör fara för hennes hälsa och utveckling! Inte ens Orwell skulle kunna hitta pÃ¥ nÃ¥t sÃ¥nt. Socialen gjorde det. SÃ¥ här efterÃ¥t skrattar vi alla i familjen: det gÃ¥r inte att bortse frÃ¥n komiken i situationen: mamma ber om behandling av dotters ätstörningar, den förnekas och sen skickas uniformerad och beväpnad polis för att… behandla flickan pÃ¥ §12- hem (som har som syfte vÃ¥rd av unga brottslingar!) eftersom mamma ville inte samarbeta.  Min dotter klarade sig: hon tillbringade där 10 dagar och efter en och bra känd advokats insatts, kom hon hem. Men ingen i sin vildaste fantasi kan hitta nÃ¥gon som helst ursäkt för denna grova kränkning som vi blev utsatta för.

Tzenib talar mycket om samarbete mellan föräldrar och soc och menar att föräldrar inte vill göra det. Jag tror att problemet ligger annanstans. Man borde nog definiera själva ordet samarbete. Att samarbeta är – enligt svenska ordboken – arbeta tillsammans med andra för ett gemensamt mÃ¥l. Men denna definition gäller inte socialen. De kräver absoluta lydnaden, en förälder ska göra precis allt och pÃ¥ exakt det sättet som soc säger. Försöker man föra egna synpunkter blir man genast anklagad för … brist pÃ¥ samarbetsvilja. Möjligtvis handlar det om ordinflation, dÃ¥ samma ord kan betyda precis allt som man vill göra gällande för tillfället.  Själv tror jag att det är värre än sÃ¥. Socialarbetarna sitter fast i sin maktposition och inte ens kan tänka sig att en förälder har nÃ¥got att säga till. Samarbete enligt dem är blind lydnad och inget annat. Men – även om man skulle kunna tänka sig som förälder att samarbeta pÃ¥ deras villkor – skulle det bli näst intill omöjligt. För vilken situation skulle vara bra att samarbeta med i mitt fall?  Den dÃ¥ jag inser att min dotter har ätstörningar eller den som jag inte ser de? Den som jag vill att hon behandlas pÃ¥ Löwenströmska eller när de placerar henne pÃ¥ §12-hem?
När det handlar om det s.k. samarbete mellan soc och föräldrar, tänker jag på något annat. De föräldrar vars barn är omhändertagna oftast vet vad som är felet och som borde åtgärdas. De talar om det, kommer med förslag och kräver genomförande av det eventuellt överenskomna. Socialarbetare känner sig då hotade i sin maktposition och gör allt för att oskadligtgöra dessa människor. Och så finns det en annan grupp barn och föräldrar som soc inte lägger sig i deras situation och som vi senare får läsa om i tidningar att de blev misshandlade eller till och med dödade. Kanske beror det på att dessa föräldrar just �samarbete� med socialen alltså aldrig motsatte sig makten och därför utgjorde inget hot? Jag vet inte det, men tanken väcktes då jag läste bl.a. om Bobby.

Dock finns det något mycket, mycket viktigare. De flesta barn omhändertas med deras s.k. bästa som mål. Barnets framtida bästa borde man säga. Det bästa är subjektiva bedömningar som enskilda människor i maktposition kommer på och som oftast bygger på för tillfälligt gällande trender. Ofta står det i rak motsats till vad en förälder anser är bra för barnet. Som förälder berövas man alltså möjligheten att uppfostra barnet på det sättet man anser är lämpligt därför att makt representanter har en annan åsikt. Barnets bästa – enligt mig – är helt annat än tjänstemans barns bästa. Lägg till alla platser på institutioner som måste �befolkas� så kommer du att förstå varför soc har alltid fel.
Det är förstås bara några få aspekter, som dessutom berörs i mycket grava drag.
Jag tror att både jag och de allra flesta här, kan och vill diskutera problem. Men det kräver lite andra tongångar än de som tzenib, Agnes med flera (oavsett om det är flera personer eller enbart olika signaturer av samma person) använder sig av. Det är svårt att debattera om det oftast förekommande argumentet är: pucko, virrpannor, knarkare m.fl. I en sån situation får vi rätta oss efter ord från bibeln:
�Ge inte det som är heligt åt hundarna, och kasta inte era pärlor åt svinen; de trampar på dem och vänder sig om och sliter sönder er. (Matt 7:6)

[hep]

PGA hungerstrejk på Hammartorget i Hallstahammar för att SOC i Hallstahammar ska följa FN.s konvention om de mänskliga rättigheterna
har jag inte följt diskutionen  om SOC alltid har fel ! För mig är frÃ¥geställningen helt obegriplig  !  "Har SOC alltid rätt" torde vara en frÃ¥geställning som är  betydligt lättare att besvara pÃ¥ ett rättvisande sätt !
För där är svaret otvivelaktigt NEJ !