ett sÄ kallat samarbetsmöte, och jag hade i förvÀg meddelat att jag ansÄg samtalsledare som varande olÀmplig.
Dem startade dÀrför med att informera om, hur dem hade behandlat mitt brev.
Sen skulle vi börja "samarbeta". Mitt "kÀra" gick pÄ direkt frÄn början, och innan 10 minuter föll de berömde orden: Jag orkar inte detta trams tills dem blir 18 Är. Jag vill ha ensam vÄrdnad. Soc-tant kom direkt med genmÀle: Glöm det, dÀrför du kommer inte fÄ det.
Lite överraskat gick vi vidare i samtalet, X-et var mest i dÄtid, ville gÄ igenom allt som hade skett före, under och efter hennes tid med mig.
Till slut, dÄ kom ju skaens pudel fram.
X kommer frÄn ett icke-europÀisk land, och vad hon inte visste om, Àr att jag har tagit kurs i hennes sprÄk, och i helgen kom det dÄ till nytta, nÀr en telefonstorm till barnen pÄgick.
Döm om hennes överraskning, nÀr jag sen kunde kompletera hennes förklaring, och fylla pÄ med lite fler detaljer.
Jag avsluttande det med, att tele-samtalet finns inspelat i dolby stereo kvalitet, nÀrsomhelst hon vill lyssna igen.....
Konstigt nog dog den diskussion dÀr.
Och under 5 Ärs helvete i FR/soc, var det faktisk första gÄng, som dem gav mig medhÄll.
SĂ
visst har det betydelse, vem som sitter som samtalsledare.
Har man en yngre man, och en Àldra kvinna, dÄ Àr det en bra mix, enligt mina erfarenheter......
Men visst, soc-land ĂR fiendeland, tro inget annat. En ensam svala gör ingen sommer, men visst var det en herlig svala
