Författare Ämne: Utsatt för de första stegen i myndighetsterror  (läst 3762 gånger)

Zeke

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 2
  • Karma: 0
    • Visa profil
Utsatt för de första stegen i myndighetsterror
« skrivet: 26 oktober 2006, 13:33:38 PM »
Jag har råkat ut för kanske den värsta situationen i mitt liv. Jag hämtade mitt barn som vanligt från dagis förra Fredagen. På väg hem sa min son som snart fyller sex år att 'jag skulle få se på måndag'. Jag blev överaskad eftersom han aldrig talat med mig på det sättet förut. Jag frågade vad han menade och då sa han att han sagt till sin fröken att jag slagit honom. Varken jag eller min fru använder smisk eller aga som uppfostringsmetoder. Hursomhelst anledningen till att han sagt detta var att jag på Fredagsmorgonen tillrättavisat honom för att han fört oväsen tidigt på morgonen. Han var således arg på mig. Vad som upprör mig är att fröken höll ett slags förhör med min son som sedan utmynnade i en tre sidor lång skriftlig redogörelse för vad min son sagt. Hon har skickat denna redogörelse till sin chef som med allra största sannolikhet kommer att skicka den till socialen. Vidare borde det väl vara så att hon i sådana fall borde skicka en lika lång skriftlig redogörelse för alla de saker som talar emot barnmisshandel, dvs barnet uppvisar inga fysiska eller psykiska symptom. Vidare har han gått på samma dagis i hela fem år utan att ha sagt något liknande tidigare. Läraren ifråga borde i rättvisans namn ge en helhets bild och inte likt en hungrig hund gripa tag efter första bästa köttben. Vi har invandrarbakgrund och jag känner till många svenska bekanta vars barn vid ett eller annat tillfälle sagt att de fått stryk hemma. Vad som hänt då har varit att lärarna tagit ett snack med föräldrarna och därefter avfärdat barnens berättelse som just något barn ibland säger för att de vill ha uppmärksamhet eller för att de råkar vara arga på föräldrarna. Kärnan i detta problem är att ett barns utsaga, vid ett tillfälle, kan leda till att familjen blir misstänktligjorda och riskerar att förlora både barn och jobb (Min fru är sjuksköterka och jag lärare). Det hela kan närmast liknas vid häxprocesserna under sextonhundratalet där barns fantasi kunde leda till att oskyldiga kvinnor blir brända på bål.
Snälla!! Finns det någon kan ge mig råd om vad jag skall göra.

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlägg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
Föräldrar är skyldiga även när de bevisas vara oskyldiga
« Svar #1 skrivet: 26 oktober 2006, 16:06:38 PM »
Jag beklagar att också du har kommit i kontakt med barnskyddsapparaten i Sverige. De hävdar att det är de som värna om barn, men deras tvivelaktiga motiv det är just det som utsätter barn för fara.

Du kan vara helt säker på att du kommer att behöva en bra advokat. Jag vill inte skrämma dig/er, men ni riskerar att barnet blir tvångsomhändertaget och placerat i fosterhem.

De kommer att döma ut din fru med påstående om att hon inte har förmått skydda barnet från övergrepp från din sida.

De kan även uppmana henne att skilja sig från dig om hon vill ha barnet tillbaka.

Så här ser verkligheten ut.

Läs gärna Mats Nilssons föredrag vid NKMR's Symposium i Göteborg, juni 2005.  

Föräldrar är skyldiga även när de bevisas vara oskyldiga.


Ruby Harrold-Claesson

zinnia

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 3
  • Karma: 0
    • Visa profil
Utsatt för de första stegen i myndighetsterror
« Svar #2 skrivet: 27 november 2006, 12:38:03 PM »
Mina råd när det gäller sociala myndigheterna som jag själv har följt och lyckats undvika att förlora mina tre barn fast jag är ensamstående och uppbär socialbidrag:
Jag har alltid visat mig artig och samarbetsvillig med socialen på ett ytligt plan, så de ej har något att komma med Ex: osamarbetsvillig aggressiv osv.
Jag har alltid gått direkt på högsta möjliga chef i sammanhanget och förklarat att allt är ett missförstånd.
I ett senare skede om sådant inte hjälper så är mitt råd: Ha med en något utomstående person på möten med soc, tex en god vän som ser representativ ut som tar anteckningar under mötena, jag brukade ta med min stränga storasyster som titade på dem över glasögonen och antecknade. Man har rätt att ha med sig någon som stöd. Om man har råd gärna en advokat men det är ej nödvändigt, det är viktigt att visa att man har ett socialt skyddsnät runt sig redan från börja, då blir det inte lika enkelt för dem.
Skriv alltid ner allt som sägs, skicka brev och med varje brev skriver du att du även skickar kopia för kännedom till alla möjliga myndigheter och politiker massmedia osv som du kan tänka på som kan vara relevanta i sammanhanget. Tex är det viktigt att veta att länsstyrelsen är tillsynsmyndighet över socialen och att stadsdelsnämndsordföranden alltid kan gå in och ändra beslut. Dessa kan och bör man ringa och skriva och klaga för för att sedan hänvisa till dem i brev samtal osv. Skriv upp namn på alla du talar med.
Överklaga överklaga överklaga, och begär alltid skriftliga svar på allt du skriver.
Om det verkar som om inget av det funkar skulle iaf jag lämna landet innan man fått beslut. Jag förstår att det är en sista utväg , men ibland kanske man föredrar det framför att aldrig få se sina barn.
Detta är mina privata tips efter egna erfarenheter och man får avgöra själv om de är värdefulla eller ej lycka till!

Helsingborg42

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 20
  • Karma: 0
    • Visa profil
Utsatt för de första stegen i myndighetsterror
« Svar #3 skrivet: 28 november 2006, 01:26:00 AM »
Får jag kompletera med, att du med mycket stor fördel kan ta med en diktafon och spela in samtal.
Jag rekomenderar Olympus VN 480PC, där kan man även köpa till en adaptor, så du kan spela in telefonsamtal. Funkar även med mobil.

Medföljer program och USB-kabel för nerladning till dator.
Bränn ner kopia på CD-rom och skicka den till dig själv med posten, då har du datomsäkrat en kopia, originalet sitter kvar i datorn.

Detta är mycket bra, och effektivt, samt lagligt. :twisted:

Ola Eriksson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 165
  • Karma: 0
    • Visa profil
Utsatt för de första stegen i myndighetsterror
« Svar #4 skrivet: 28 november 2006, 13:43:23 PM »
Citat från: "zinnia"
Mina råd när det gäller sociala myndigheterna som jag själv har följt och lyckats undvika att förlora mina tre barn fast jag är ensamstående och uppbär socialbidrag:
Jag har alltid visat mig artig och samarbetsvillig med socialen på ett ytligt plan, så de ej har något att komma med Ex: osamarbetsvillig aggressiv osv.
Jag har alltid gått direkt på högsta möjliga chef i sammanhanget och förklarat att allt är ett missförstånd.
I ett senare skede om sådant inte hjälper så är mitt råd: Ha med en något utomstående person på möten med soc, tex en god vän som ser representativ ut som tar anteckningar under mötena, jag brukade ta med min stränga storasyster som titade på dem över glasögonen och antecknade. Man har rätt att ha med sig någon som stöd. Om man har råd gärna en advokat men det är ej nödvändigt, det är viktigt att visa att man har ett socialt skyddsnät runt sig redan från börja, då blir det inte lika enkelt för dem.
Skriv alltid ner allt som sägs, skicka brev och med varje brev skriver du att du även skickar kopia för kännedom till alla möjliga myndigheter och politiker massmedia osv som du kan tänka på som kan vara relevanta i sammanhanget. Tex är det viktigt att veta att länsstyrelsen är tillsynsmyndighet över socialen och att stadsdelsnämndsordföranden alltid kan gå in och ändra beslut. Dessa kan och bör man ringa och skriva och klaga för för att sedan hänvisa till dem i brev samtal osv. Skriv upp namn på alla du talar med.
Överklaga överklaga överklaga, och begär alltid skriftliga svar på allt du skriver.
Om det verkar som om inget av det funkar skulle iaf jag lämna landet innan man fått beslut. Jag förstår att det är en sista utväg , men ibland kanske man föredrar det framför att aldrig få se sina barn.
Detta är mina privata tips efter egna erfarenheter och man får avgöra själv om de är värdefulla eller ej lycka till!


Tack för råden ! Det behövs mer sånt här, jag sparar detta i en dokumentfil, för genomläsning ifall/när de startar nya trakasserier.