Frfattare mne: Fosterhem på 70-talet  (lst 3246 gnger)

Ola Eriksson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 165
  • Karma: 0
    • Visa profil
Fosterhem på 70-talet
« skrivet: 11 oktober 2006, 19:08:20 PM »
Mina föräldrar hade fosterbarn under 70-talet På den tiden var detta anständigt. Då hade de handelsträdgård, bärordling och plantskola. Vi hade 2 grisar, 600 kalkoner och tre hundar. Inget dåligt ställa att hamna på några år, tills hemmet  kommit på rätt köl igen. De hade ersättning på några hundra kr i månaden per fosterbarn, de hade ett åt gången, och milt sagt fanns det ingen vinst på detta.

Först var en kille från Kiruna hos oss. Sniffning och en del sånt där.Hans pappa var alkoholist, mamman hade en del problem. Han stannade tre, fyra år. Sedan ville mina föräldrar att han skulle åka tillbaka, och så blev det också eftersom mamman ville så.

Sedan var det en kille från Överkalix, båda föräldrarna var grava alkoholister. Han stannade tre år, föräldrarn ville att han skulle åka hem, men det blev att han åkte sedan till ett annat ställe. Båda fosterbarnens problem upphörde under vistelsen. Idag fungerar det inte så, kan man krasst konstatera.

Två sommarbarn hade föräldrarna också: en tjej från Piteå, och en förståndshandikappad kille från Stockholm.

Alla barnen fick hemresor betalda när föräldrarna eller barnen önskade. På den tiden hjärntvättades inte fosterbarnen genom att kontakt, via telefon, brev etc förbjöds. Så gör fascisterna naturligtvis bara med normala barn som längtar hem.

I utredningen på min yngste son som satkärringförvaltningen gjorde stod det bland annat att mina föräldrar var känslokalla människor som inte tyckte om barn. Satkärringförvaltningen hade aldrig träffat dem, de skriver sådant för att totalt nedsvärta mig. De har förståss glömt att mina föräldrar var deras gamla kontakter på den tiden när socialförvaltningen var en del av samhället, innan den blev en ockupationsmakt.