Författare Ämne: Våld och ytterligheter i familjen  (läst 2519 gånger)

Ola Eriksson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 165
  • Karma: 0
    • Visa profil
Våld och ytterligheter i familjen
« skrivet: 24 oktober 2006, 11:07:34 AM »
Jag har levt tidigare i en familj där våld och ytterligheter förekommit.  (Vem har INTE det !?) Äldre sonens lärarinna, konsulterade mig när han var liten, om hur hon skulle betee sig i dessa situationer. Hon frågade mig om det var helt okey att ta tag i honom och ruska om honom när han inte var inställd på att lyssna. Hon berättade att lärare ibland när de var vakter på skolgården, var tvungen att ingripa när barnen slogs och skilja dem åt.

Jag funderade en del på detta ämne. Hur det var att "kasta barnen i säng", när de inte ville gå och lägga sig, eller när de burit sig illa åt.

Allt detta innebär ju bruk av våld, om än passivt våld. Ett våld som man  har rätt att använda sig av enligt lagen. Dvs om man blir överfallen, eller fasthållen har man rätt att försvara sig, eller ta sig lös. Inte heller kan man klandras för att man lägger omkull en angripare eller håller fast en angripare.

För att klara upp dessa frågor, besökte jag åklagaren. En sådan idiot !

Han ville genast sätta dit mig för användande av passivt våld, eftersom han ansåg att allt våld var brottsligt, ÄVEN de situationer då lärarinnan skilde barn åt som slogs på skolgården !

Han menade att när det var konflikt i sandlådan, ska polisen tillkallas, medans de låtsasvuxna står som barn och tittar på när polisen kommer och ingriper och gör brottsutredning.. Är det snällare med polisutredningar mellan 6åringar ? En imbecill som åklagare..

Det verkar som att de som styr samhället saknar förnuft, och inte vill vara värdiga människor. För hur kan man vara vuxen om man inte kan lösa DE HÄR situationerna ? Varje vuxen människa måste kunna förstå vad en antagonistisk och en icke-antagonistisk konflikt innebär.

En Antagonistisk konflikt,är en konflikt som inte går att lösa med samtal. Där måste någon ta ett beslut att gå emot en annans vilja. Sådant är livet som vuxen. Om man inte kan klara en situation med barn inblandade som inte kan lösas med samtal,  finns det ju lösningar, som sterilisering för att undgå att hamna i den situationen, för den som har en  extremt radikalpacifistisk inställning. Men det finns inte ett argument som kan lösa varje situation. Ibland måste man bara helt enkelt ta ställning, istället för att tro att användandet av övermakt bara beror på ett missförstånd, och en låg utveckling av mänskligheten.

Om det verkligen var så att psykologi kunde lösa alla konflikter, skulle samhällena inte ha våldsmakter som polis, militär och väktare. Men samhällets företrädare tycker ju uppenbarligen att vi inte ska göra som de gör, utan som de säger att vi ska göra...