Mitt fall var i början en vårdnadstvist, där det efter et tag dök upp beskylningar om övergrepp. Först hade vi et interimistisk avgörande i Norge, som gick i min favör, och domslutet karakteriserade mamman som "inte trovärdig." Senare blev denna domen värkställd av Länsrätten i Sverige, som sade att pojken skulle lämnas tillbaka till mig. I båda dessa fall blev beskyllningarna om övergrepp behandlade av rätten, men rätten fann ingen fog för att tro på dessa beskyllningarna på trots av mycket låga bevisvärden i sådana saker. Mamman förde vittnen från BUP och socialmyndigheten ved Länsrättsdomen om värkställighet. Vid et av dessa vittnesförhör i denna rättegången, kom det fram att Krisitna Vikman vid BUP Ljungby konkluderade med att pojken varit utsatt för övergrepp, därför att han hade plockat upp en apa på hennes terapirum. Apan symboliserar enligt den metoden hon arbetar efter (Ericametoden); sexualitet, och därför var det att hon kunde konkludera att min son varit utsatt för incest.
Länsrätten har i sitt domslut refererat til Vikmans förklaring om detta med apan i sitt domslut. Under rättengången säger Socialsekreterare Elsie Göransson att hon kom att strunta i rättens beslut, och ändå rekommandera et LVU på min son. (Staten i staten? Vad skall man med domstolarna, när det finns Socialmyndighet som tydligen står över lagen...?)
Dagen innan fristen for mamman att utlämna pojken, gick socialmyndigheten in med LVU, som Länsrätten upphävde 1 1/2 månad senare. Socialmyndigheten överklagade domen till Kammarrätten och begärde inhibition. Kammarrätten godkände överklagandet, men avslog inhibition.
Vid upphörandet av LVU var socialmyndigheten pliktig att lämna ut pojken till den föräldern som genom avtal och dom, har den dagliga vårdnaden. Jag fick dessutom lovnad innan LVU upphävdes av socialnämndens ordförande, om att därsom LVU senare upphävdes skulle jag få tillbaka min son. Ved upphävandet av LVU fick mamman pojken, och "gick under jorden."
Jag hyrde in detectiver för att ta reda på vart min son fanns. Efter en tids spaning hittade dom min son på den adress som modern upprinnligt bodde på... dom har antagligen bara varit väldigt sällan utanför dörren.
En dag plockade jag och privatefterforskarna upp min son på gatan när han var ute och gick. Vi åkte snabbt ut av Sverige, och sedan in i Norge.
Socialnämndens Ordförande Arne Johansson och Socialbyrån gjorde då et nytt LVU på min son i hans/vår frånvaro. Alltså et LVU mot min son som var ute av Ljungby kommun, och ute av Sverige. Det hör med till historian att min son genom hela detta helvetet har varit folkbokförd i Norge. Dvs att Socialbyrån i Ljnugby och Socialnämndens Ordförande Arne Johansson gjorde et LVU mot en norsk folkbokförd person som uppehåller sig i Norge!!!
Tenk om Spanien skulle begära LVU på ditt barn när du och ditt barn bodde i Sverige...
På toppen av det hela begärde polisen i Ljungby/Sverige mig häktat i min frånvaro, och både mig och min son utlämnat till Sverige. Jag var anklagat för egenmäktighet med barn... (Vad var mamman anklagat för då??? Det var ju hon som begikk domstolstrots, och jag som hade rättskraftiga domstolsbeslut på min sida...) Det hör med till historian att jag gjorde en polisanmälan mot mamman för egenmäktighet ca 1 1/2 månad innan, när hon inte utlämnade min son enligt dom. Polisen i Ljungby gjorde inget med denna anmälan.
Polisen i min hemkommun i Norge skickade tillbaka till Sverige domslut osv, och nekade att göra en häktning på mig.
Efter et par dagar fick jag varning från norsk UD om att jag inte måtte åka utomlands då jag var efterlyst i hela Europa på grund av den svenska efterlysningen. Jag fick också veta en av dessa dagarna att man i Sverige hade dragit tillbaka häktningsbegärandet. Bakgrunden var att en ny åklagare hade tittat på ärendet, och domsluten som var kommit från den norska polisen. Vad betyder det? Att socialmyndigheten vilseledade polisen eller att polisen gjorde et dåligt stycke arbete i det här fallet. Jag tror båda.
Arne Johansson skrev et brev till Kammarrätten och begärde LVU fastställd (i överklagandet som dom hade gjort) Grunden var nu inte alvarlig misstankar om övergrepp. Nu var bakgrunden för et nytt LVU att min son skulle ha fått et alvarligt trauma som följd av att jag hämtade honom i Sverige. (Trauma eller psykist Trauma är en diagnos som - om korrekt, skall diagnostiseras av kompetent hälsovårdpersonell, och det finns kriterier i diagnosen som man inte kan setta på en och samma dag. För att uppfylla diagnoskriterierna trauma, måste flera av kriterierna uppfyllas över en längre period. Ref DSM-IV och rapport om trauma på Psykologforeningens hemsida)
Bengt von Strokirch fastställde ändå LVU alltså mot en norsk folkbokförd person som uppehåller sig i Norge, och som inte kan tänkas komma tillbaka till Sverige. Dessutom är det helt öppenbart att von Strokirch måste ha vetat att inget hälsovårdpersonell från Sverige hade observerat pojken efter att jag hämtade honom. Dessutom att verken Arne Johansson eller nogon socialsekreterare hade kompetents att ställa diagnosen trauma.
I Götenefallet har jag förstått att von Strokirch gjorde något liknande...?
I alla fall: - Norsk UD har en stående begäran mot Sverige. Så om min son på något sätt hamnar i Sverige igen, så kommer UD förhåppningsvis snabbt att gripa in.
Innan Socialbyrån / Socialnämnden gjorde det första LVU var det ingen från socialmyndigheten i Sverige som hade tatt reda på hur min son hade det i Norge. Ingen som hade pratat med lärare i skolan, dagispersonell, föreldrar av kompisar, min familj osv. Jag har aldri varit i kontakt med socialmyndighet tidigare. Har alltid skött mig bra, och har inga anmärkningar på mig. Min familj är en normal familj och skötsamma personer. Alla har (goda)jobb och har normala vänner och umgångskrets.
Redan från början sade jag att jag ville ha in en duktig psykolog i ärendet. Socialbyrån sade först att dom aldrig hade värt med om att det var möjligt. Senare sa socialsektreterarna till mig att inkomma med namn på psykologer som jag tyckte kunde vara aktuella. Jag skickade då in flera namn på vittnespsykologer och andra duktiga och väl ansädda psykologer. Men jag fick då till svar att Socialbyrån inte hade ment att en av dessa psykologer skulle få prata med min son, "det var inte så dom menade..." En kort stund senare blev det klart att min son skulle förhöras av psykolog Inga-Brita Östenson... (sök på internet på hennes namn. Hon dyker opp som psykologen från Götenefallet där hon triksade med et sakkunnigutlåtande på begäran av socialen i Götene kommun)
Jag har dokumentation på det jag har skrivit här. Både genom handlingar och ljudband. Dessutom är det många flera alvarliga brott socialsekreterarna och Arne Johansson har begått i detta ärendet.
Håppas detta besvarar din fråga...
