Författare Ämne: Att söka sina rötter  (läst 3416 gånger)

Sunny

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 87
  • Karma: 0
    • Visa profil
Att söka sina rötter
« skrivet: 29 september 2006, 00:27:18 AM »
All debatt har visst avstannat här inne?

 Jag vill bara nämna en sak som är ett fakta:
Hur bra o älskad adoptivfamilj man än kan ha turen att få så kommer den stund när man funderar över sina rötter. Om man är kvinna så om inte förr när man får egna barn.
Vem var min mamma o pappa o varför lämnade de bort mig?

Jag har en hel drös syskon men bara en helsyster:
De vara gifta i 2 år o det torde vara pappas rekord.

Min syster drog en vinstlott. En varm o snäll adoptionsfamilj där hon blev deras riktiga barn o även fick en stor ny släkt.

 Men hennes sökande efter rötterna är inte så olika mitt eller mina andra halvsyskon som blivit barnhemsungar.

En skillnad ser jag klart även om vi syskon är en för liten grupp att dra slutsatser av.

De av oss som lämnades till barnhem (spädbarnshem) därför att våra mammor inte ville ha oss har mått sämre på barnhemmen o i fosterhemmen än den syster vars mamma kämpade i hela 5 år för att få hem henne.

Mamman var visserligen inte kapabel att ta hand om henne utan hon fick klara sig själv efter 11års ålder men i dag minns hon ändå detta: Min mamma kämpade för mig.

 Bara en reflextion i natten.

kristina

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 6
  • Karma: 0
    • Visa profil
ta hand om barn av rätt skäl
« Svar #1 skrivet: 16 december 2006, 18:33:29 PM »
Sunny, det är självklart att det måste kännas bättre om en förälder slåss för att få hem sitt barn som din mamma gjorde. Men då ska föräldern slåss av rätt anledning. Och det låter som att det var så för dig.

Men det finns föräldrar som vill ta hem sina barn av fel anledningar också.

Som vill visa att dem klarar av det fast dem inte gör det eller som vill utnyttja sina barn på ett eller annat sätt. Sedan finns det föräldrar som vill ha hem sina barn, men inser (hur ont det än gör) att de bara skulle göra barnen illa. Den sistnämda gruppens barn klarar sig bättre än de förstnämnda.

Barnen får rätt att få det dem behöver av någon annan. Förutsett att det finns någon lämplig annan person som kan hoppa in.

Sunny

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 87
  • Karma: 0
    • Visa profil
re Kristina
« Svar #2 skrivet: 19 december 2006, 20:36:07 PM »
Du har missuppfattat mig:
Min mamma ville inte ha tillbaka mig:
tvärtom önskade hon att jag skulle dö.

Det var min storasysters mamma som ville ha henne tillbaka.
Något min syster i dag känner en viss lättnad över även om mamman ju inte kunde ta hand om henne i praktiken.

Min pappa o hans nya fru vill ta hand om mig o idag förstår jag ju varför. Den dotter de fick blev ju utsatt för övergrep av pappa från småbarnsåldern o upp till 11 år.
Hade han fått mig hade det blivit jag i stället: Jag är 3 år äldre.

Å andra sidan hade jag sluppit en psyksjuk fostermamma som kastade ut mig på gatan?
Ja jag föredrar nog i efterhand att kastas ut på gatan.
 Att leva med pappa hade varit värre.
Som du skriver: Alla är inte lämpade att ta hand om sina barn.
Sorgligt nog.