Det hon tyckte sig skymta på handen var blod.
Stilla nu. Inte få panik. Hon försökte komma i håg gårdagen men först ville inte minnet hjälpa till. Hon fick bara tag i fragment av ett samtal med en skrattande man som bjöd på körsbärsvin. Mannen ja. Herregud pappa! Detta kunde inte stämma.
Din historia är så hemsk att jag inte vågade läsa den i sin helhet. Men så småningom kommer jag igenom den bit för bit.
För första gången i mitt liv har jag hittat folk som varit med om minst lika hemska saker som jag, eller värre. Utan att moraliskt kapitulera och bli dålig. För min del tog det många år innnan jag vågade läsa igenom mina sjukjournaler, från tiden när jag blev politiskt svartlistad för över 30 år sedan. Sedan jag fått kraft att VÅGA läsa om den dubbla förnedringen att bli trakasserad, så att jag själv fick nervsammanbrott och den långa tiden av återuppbyggnad, 1977-1989, så krävdes det sedan kraft att ORKA läsa igenom detta, och det fick jag först i början på 90-talet, sedan Överläkaren på Psykiatriska verksamheten gjort en privat sociologisk utredning om dessa trakasserier, och gett mig stöd att orka läsa om detta.
I dag känner jag inga som helst besvär. Skitstövelfascisterna från slavhandlarförvaltningen tog mina sjukjournaler, kopierade ut dem överallt, och använde dem som underlag till smutskastning. De har fått tag på orginalen och vägrar lämna tillbaka dem, så att jag inte ska kunna begära att orginalen ska förstöras av socialstyrelsen.Sedan skrev de en sammanfattning av journalerna i utredningen om min 16 årige son och skickade den till honom för genomläsning. De gjorde egna icke kvalificerade medicinska bedömningar av de 30 och 38 år gamla journalern, ända från tiden då jag var 13 år.( fyra psykologbesök) Så har får de bära sig åt. Jag vågar inte gå till en läkare längre, eller låta barnen gå till PBU. Vi kan inte lita på dem någonsin mer. Det här får vi leva med. Man trodde ju att man var ostrafflig, men de grisarna har nu svarat med att anmäla oss för barnmisshandel minsann.. De hävdar alltså att det är VI som låtit barnen veta om sådant de inte borde veta något om. Vilket ingalunda är sant. Själva postar de en 19 sidor långt sammandrag till vår 16 årige son där jag beskrivs som sinnessjuk psykopat och olämplig som förälder. Det här får vi sedan leva med, i denna lerpöl till fosterland.I detta land är det svårare för en hederlig människa att klara sig genom en domstol, än för en kamel att ta sig genom ett nålsöga. Här är allt helt laglöst, och enligt vad jag har hört så är "myndigheterna" inte bättre att ha att göra med än "myndigheterna" Hells Angels och Bandidos.
De har inte lyckats riva ned sonens förtroende för mig, däremot blir vi alla sjuka av det förakt vi känner för det gangstersyndikat som går under begreppet "Myndigheterna". ( Obs ! Icke att förväxla med Bandidos och Hells Angels, som också gör anspråk på att kallas Myndigheterna)
Det blir kanske så i framtiden att man kan få betala en summa för att få beskydd mot "myndigheterna". Inte blev det i så fall sämre för vanligt folk, då de nuvarande "myndigheterna" trakasserar oss mer än alla andra gangstergäng tillsammans. Trots att de inte hittat något att trakassera mig och äldre sonen för, så kör de på allt vad de orkar ändå för att riva ned hans förtroende för mig. De är inkompetenta, och ondskefulla, men de är bra på att förstöra på soc och PBU. De utreder omhändertagande, men det finns inget att omhänderta honom för. De har försökt övertala mig och honom, vi skriker oförskämdheter tillbaka, och antagligen kommer vi aldrig att få vara ifred för barnhandlarna förrän han fyller 20.
