ingrripanden

[bertil o viola]

alltid när myndigheter ingriper så far barn illa, även om det är FK
försäkringskassan som drar in sjukpenning för en försörjare så far barn
illa, det finns alla anledning att betänka hur många förhållanden som går
sönder efter långvarig sjukdom/skada när den friska parten mer eller
mindre tvingas till separation.

I dessa fall finns stora risker för barnens hälsa när dom tvingas att tappa
närkontakten med endera föräldern.

Vi har i  dessa sammanhang anledning även att med mycket stort allvar
föra upp myndigheten Försäkringskassans samt deras försäkringsläkares
agerande till ytan, och vi för även den debatten på andra hemsidor, där
vi haft anledning att observera de effekter som  dessa anslag medfört
för barnfamiljer - barnen inte minst.

Gå in på www.rygginfo.com och fundera vad långvarig ohälsa i dessa
sammanhang medfört för, barn föräldrar, närstående i svensk myndig-
hetsutövning.

Vi kan och ska inte tolerera  de övergrepp mot svÃ¥rt sjuka skadade
oavsett orsak som också drabbar familjer med barn.

Här finns t.o.m. så förtvivlade föräldrar och barn ned till självmordets
ännu bistrare verklighet med livsvarigaskador för efterlevande.

Bertil Andersspn
Viola Skogman
E- mail xyi349w@bredband.net

[Ruby Harrold-Claesson]

Hej Bertil & Viola,

Problemet som ni tar upp är mycket viktigt eftersom det visar hur en myndighet kan rycka undan mattan för en familj och bringa dem på fall. Försvinner sjukpenningen för en t ex arbetsskadad person då blir han/hon hänvisad till socialen för sin och sin familjs försörjning.

Socialen har för vana att inleda utredningar så fort någon ansöker om hjälp - som har marknadsförts som en rättighet för alla. Sedan är det fritt fram att skicka familjen till de s k behandlingshemmen som kostar mellan 3000 - 7000 kr/person/dygn. Behandlingshemmen drivs av personer som är nära lierade med socialtjänstens personal dvs lever i en sjuklig symbios med socialen. På behandlingshemmen ägnar personalen sig åt felleteri. De är inte där för att hjälpa "utredningsobjekten", utan att leverera bekräftelse på att föräldrarna är undermåliga. Som stöd för mina påståenden åberopar jag Uppdrag Granskning den 10 dec. 2002 om fallet Karin och Lars Holmgren i Oskarshamn samt parets egenhändiga berättelse http://www.nkmr.org/fallet_karin_och_lars_i_oskarshamn.htm. Jag åberopar också fallet Francisca Roos som visades i TV 4 i maj 2002. Det finns åtskilliga andra fall som bekräftar mina påståenden, men jag begränsar mig till dessa fall.

Efter ett par månaders vistelse på ett s k behandlingshem - som medför en kostnad för skattebetalarna på (lägsta taxan) 3000 kr/person/dygn x 30 dagar = 90 000. Multiplicera med 3 för t ex familjen Holmgren blir månadskostnaden 270 000 kr.

Det finns fall där ett behandlingshem anser att familjen måste bo där för utredning under ett par års tid! Tala om utsugning av skattebetalarna!

Men, fortsättning följer.

Efter avslutad utredning på behandlingshem - som bekräftar att socialens ingripande "för barnets/barnens bästa" är påkallat - väntar fosterhems- eller institutionsplacering av barnen. Dessa placeringar medför stora kostnader för skattebetalarna. I Sävsjöfallet betalade Nybro kommun 10 000 kr/dygn, dvs 3,65 miljoner/kr/år, för fosterhemsplacering av den förståndshandikappade pojken. Se http://www.nkmr.org/behandlingshemmet_solhem_i_savsjo.htm

Enligt socialstyrelsens beräkning kostar varje tvångsomhändertagen en miljon kr/år.

Resultatet av tvångsomhändertagandena visades med all önskvärd tydlighet i TV4-dokumentären om de fyra systrarna "Tryggare kan ingen vara" som visades den 15 januari.
 
Frågan som vi måste ställa os är: Hur kan politikerna i socialnämnderna vara så dumma och blåögda? eller är det så att de är en del av systemet?

Systemet bäddar för missbruk och rättsövergrepp mot dem som är beroende av det offentliga för sin försörjning. Det finns alldeles för många personer som profiterar på systemet. Det är därför det är så svårt att få förändringar till stånd.

Det är dags för skattebetalarna att göra revolt.

Med vänlig hälsning

Ruby H-C

[svenab]

"Enligt socialstyrelsens beräkning kostar varje tvångsomhändertagen en miljon kr/år. "

(Vilket ungefär motsvarat 14-15 heltidsarbetandes hela skatteinbetalingar.)

[Ruby Harrold-Claesson]

Kostnaderna för socialtjänstens ingripanden är ofantligt stora vilket såväl Sävsjöfallet som SoS egen beräkning visar.

Själv har jag försökt att få Skattebetalarnas förening att ta upp detta enorma slöseri med skattebetalarnas medel som tvångsomhändertagandena och fosterhemsplaceringarna innebär. Men, de vägrar.

Jag är inte ett dugg intresserad - eller förtjänt - av att mina surt förvärvade skattekronor ska gå till denna människofientliga verksamhet. Det borde finnas ett sätt att öronmärka sina skattepengar. T ex "Jag betalar gärna för sjukvård, skola, m m men INTE för socialtjänsten".

Vänliga hälsningar

Ruby H-C

[Anonymous]

Instämmer i tanken om öronmärkning av skattepengar. Det finns sannerligen mycket som behöver "öronmärkas". Tänker närmast pÃ¥ att "gröna certifikat" har införts i Sverige för  Ã¶ronmärkning av miljövänligt producerad energi.

Folk "tjänar på" att välja en grön livsstil. Inom framsynta företag har man etiska såväl gröna budgetar. Så, varför inte också en "social budget"? (Hur mycket vi är beredda att satsa i livskvalitét).


Mvh, Leif

[leif]

Det är inte bara myndigheter och deras personal som rycker undan mattan, så folk trillar och barn far illa

Läste en i sammanhanget högst aktuell artikel i dagens Norrbottenskuriren* om ett större företag där åtskilliga människor jobbar och är beroende av för sin familjeförsörjning, tidigare Scania i Luleå (lastbilstillverkaren).

Det avknoppades till att bli ett separat bolag Ferruform med fortsatt verksamhet som underleverantör till Scania, men utsatt för priskonkurrens på marknadens villkor.

(Artikeln handlar om hur några av samhällets stöttepelare som av någon anledning sätter sig över lagarna och medvetet vilseför myndigheterna, PRV och förlängningen även de mindre aktieägarna, borgenärer, m.fl... Samt anhöriga familjer och barn).

Det är ägarnas avkastning som hela tiden gäller, inget annat. Med tanke på den inkompetenta styrelsen och VD som tillsattes, såg jag utifrån utsikten från en handelshögskolas fönster, att det högst tar fem år innan de får allvarliga problem. Jag hade delvis fel, det tog tre.

Mellan raderna i företagets agerande, står det ett meddelande till personalen "sök nytt jobb!"

* Snabbt nu på morgonen "bortstädades" artikeln från tidningens första sida och framträdande nyhetsplats. Den återfinns numera endast djupt ned i arkivet. Jag upptäckte det genom att en person mailade mig att länken gick till nåt om de trevliga artisterna Marie Bergman och Louise Hoffsten... Sökte i tidningens arkiv och återfann den "heta" nyheten. Ändrade länken till arkivet. Ingen ovanlig cencurform alls, ty sånt händer lätt i en -märkt stad. Där chefredaktörer sitter i knät på kommunalpolitikerna.

Jag menar att det är ett tydligt exempel på hur även ägarna av stora företag girigt belastar och påfrestar i samhället. Där de allra största förlorarna som vanligt är de mest oskyddade längst ned, dvs barnen...


Mvh, Leif

[Peter Klevius]

Tom de största företagen är smÃ¥ utspridda, självständiga och sÃ¥rbara  enheter helt utlämnade till vinstkreering medan socialstaten inte behöver varken redovisa vinst eller ens en acceptabel revisionsberättelse. Dessutom har socialstaten monopol pÃ¥ det den gör via lagstiftning (som inte alls är demokratisk utan i stället styrande) direktiv och centralstyrning. Företag har heller ingen generell rättighet att intervenera i ditt och mitt privat- och familjeliv! Jag kan strunta totalt i bÃ¥de Volvo och Ericsson men har ingenting alls att sätta emot socialstaten!