Författare Ämne: 2 Svartlistning Upprinnelsen: Masugnen  (läst 1583 gånger)

Ola Eriksson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 165
  • Karma: 0
    • Visa profil
2 Svartlistning Upprinnelsen: Masugnen
« skrivet: 15 april 2006, 16:51:21 PM »
Det som jag tidigare berättat om politisk svartlistning har sin upprinnelse i det som hände på Norrbottens järnverk AB 1974, senare SSAB. Där var jag inblandad i en arbetskonflikt där skyddsombudet Sture Mattson var först i Sverige att använda den nya skyddsombudslagen, han stängde av masugn två i ett dygn eftersom arbetsledningen inte hörsammade yrkesinspektionens krav på förbättringar av arbetsmiljön.
Arbetsförhållandena var vidriga;1200 grader varmt järn brände ansiktet och drog igång stormar där det genom varje hål i väggarna blåste in så man fick vinterkylan i ryggen. Yrkesinspektionen mätte upp 11 sekundmeters 'drag' i tapphallen. Sikt: ibland bara 50 cm: Röktäthet 12 ggr gränsvärdet i snitt: Gas (koloxid) 1500-5000 ppm på vissa ställen, gränsvärde: 50 ppm. Sedan det blivit rutin att en till två arbetskamrater forslades till sjukhus gasade varje vecka stängde Sture den alldeles nybyggda ugnen 24 timmar. Detta efter att en person gasats så svårt att han blivit hjärndöd.
Arbetsledningen blev rasande, vi fick intrycket att de ville hämnas, men nästa dag stod en stor fläkt uppsatt i tapphallen, trots att sådana tidigare sagts vara omöjliga att införskaffa. Massmedierna visade mycket om detta även radio, TV, och kvällspress.
Sossarna blev rasande, det höll på att tappa greppet om arbetarna. Arbetslagen var enade kring sina egna intressen, vi träffades hemma på fritiden och diskuterade fackliga frågor. Åtminstone i sossarnas och fackets ögon såg det säkert ut som att den revolutionära kommunismen var på väg att vinna kampen om inflytandet.
Hämnden kom dock rätt snart. Sossarna hade bildat en kommitté på masugns-området för bekämpandet av kommunistiskt inflytande bland arbetarna. Vi fick tag på bland annat mötesprotokoll från deras möten som sammanträdde varje vecka, de tryckte upp b l a mycket grova anti-kommunistiska propagandaflygblad.
Strax efteråt kom Olof Palme på besök, allt var nymålat och städat som inför ett statsbesök. Natten före hade en arbetsolycka inträffat, järn hade runnit ut på järnvägsspåren på grund av att sanddammar brustit som arbetslaget byggt under överinseende av förmannen. Denna typ av olyckor inträffade ca 3-4 gånger i månaden. Sossar, fack, och företaget hetsade. Omedelbart gick alla tre fackföreningarna tillsammans med företaget ut med ett uttalande som anslogs i alla matsalar att "sabotörer" hade vållat olyckan. Facket och företaget krävde att alla skulle hålla uppsikt efter "sabotörer". Samma dag hade ytterligare två 'sabotage' inträffat, någon hade smetat fett på ett svetsmunstycke, och man hade hittat ett svarvspån i den nybyggda stränggjutningens vattenreningsfilter.
Jag togs till förhör av den generade skiftgående driftledaren för masugnen, han förklarade att det var ingen av personalen på masugnen som misstänkte sabotage, han visste inte hur detta påstående hade kunnat uppstå så plötsligt, han hade fått i uppdrag att förhöra mig, trots att jag inte arbetade det skiftet och att jag inte arbetade på tapphallen.
Eftersom man inte kom någon vart med de konstruerade bevisen mot oss sattes massiva trakasserier in mot oss. En omplacering av mig avstyrdes genom ett strejkhot. Sture hotades med avsked för att han påstods ha skadat en dörr, petitesser och noggrann granskning av alla mina arbetsuppgifter genomfördes, jag hade alltid en arbetsledare som efteråt gick och kontrollerade vad jag gjort. Sture fick personliga problem och avsade sig skyddsombudsuppdraget. Jag skulle väljas till hans efterträdare.
På fackmötet där jag skulle väljas var det fullsatt när mitt lag kom dit, där fanns folk på mötet som säkert inte gått på ett fackmöte de sista tjugo åren, tveksamt om de tillhörde avdelningen. Längst fram satt Sören Hedman, socialdemokratiskt arbetsplatsombud, "SAPO". Han visade hur man skulle rösta genom att räcka upp handen, och den ditkommenderade valboskapen röstade ut mig och 6 andra kommunister.
Istället valdes folk som ett år efteråt fick veta att de hade haft ett förtroendeuppdrag... Efter detta var inte Sören Hedman välkommen längre på sina dagliga spionrundor i matsalarna. Men de vann striden i alla fall, stödet sviktade så småningom av trycket och jag valde att säga upp mig.
Personalchefen Fridolf Lundmark skrek i två timmar, jublade, rev sönder mitt personalkort på namntavlan och stampade på det. Han visade mig senare ett papper, ca en halv A4 med text. Detta papper har förföljt mig hela mitt liv. Det var fyllt med invektiv nästan till oläslighet. Jag påstods vara en kommunist som inte gjorde annat än prata politik i matsalarna. Sämre än en alkoholist, osv, osv. Det rekommenderades att inte ge mig fasta anställningar. Av flera skäl kan jag detta papper utantill. Jag får det citerat nu, idag om jag söker jobb. Det är ju väldigt speciella formuleringar på papperet. Ex "sämre än en alkoholist" betyder ju inte att jag dricker, det betyder ingenting. Jag kan därför säga att det är ganska specifikt att få höra detta vid ett 30-tal anställningsintervjuver upp till 18 år efteråt. Formuleringen 'sämre än en alkoholist' var specifik också på ett annat sätt, fem av mina arbetskamrater på samma jobb var alkoholister, därför så var det hans sätt att tala om att han tyckte ännu sämre om mig.
________________________________________