Ja Xenu
Du har naturligtvis rätt i att det kan bli som du säger.
När man har en situation där två muntliga utsagor står emot varandra så kan man inte utgå ifrån att den ena parten ljuger och den andra talar sanning. Det mest troliga är att båda ljuger för att förstärka och ge trovärdighet till sina historier.
Det som stör mig är att man för säkerhetens skull alltid väljer att tro på den anklagande parten åtminstone om denne kan övertala sitt barn att säga nåot litet som stödjer historien.
Barn som utsätts för detta kommer att ha dåligt samvete resten av livet. Det skapar ett livslångt lidande och är därför att betrakta som en mycket grov form av psykisk barnmisshandel. När dessa barn blir äldre och kommer till insikt om vad som egentligen hände så devalveras känslorna för den som de blev vilseledda av och vi har en fullkomligt rotlös individ.
Hur vanligt det är kan jag inte säga men jag vill absolut påstå att det är alldeles för vanligt.