FŲrfattare ńmne: En hemsk historia  (lšst 2251 gŚnger)

Ola Eriksson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlšgg: 165
  • Karma: 0
    • Visa profil
En hemsk historia
« skrivet: 24 mars 2006, 13:23:53 PM »
Detta är en saga jag brukar berätta för min yngsta son som hotas av LVU-omhändertagande; den är alldeles sann.

Min farfar som f√∂ddes 1892, r√•kade ut f√∂r en fruktansv√§rd sak som liten. Hans  far var Laestadianpredikat, vilket innebar att han var religi√∂s extremist.Farfarsfar hette Anton, men folket i T√∂re kallade honom f√∂r Vit-Anton, eftersom han var n√§stan vith√•rig som barn, och d√§rtill hette Eriksson-Vit i efternamn. Hans predikat-kompis hette Petter, vilket folket i T√∂re f√∂rst√•ss hade mycket roligt √•t, d√• Petter var svartmuskig och hade en stor slokhatt, s√• fick han f√∂rst√•ss heta Svarte-Petter.

Anton och Petter satt hemma en kväll som vanligt och pratadeoch rökte pipa hos Anton. Då fick min farfar Albert, som då var 8 år, ett kul infall. Han tog lite krut som han hittade i en låda och stoppade krutet i Petters pipa när han inte såg det. Han ställde sig på lur för att iakta fyrverkeriet när Petter tände pipan.

Petter tände pipan efter att ha pratat färdigt, och det stod en eldkvast upp ur pipan. Under den svarta slokhatten var ansiktet alldeles svart, och endast hans ilskna ögon glödde.Min farfar Albert skrattade öppet så tårarna rann; men ingen annan, för min farfar Albert hade skämtat med överheten.

Fj√§rdingsmannen kom och h√§mtade honom med h√§st och trilla. Farfar satte de handklovar p√•, och  han fick s√§tta sig bakfram p√• vagnen, och de k√∂rde iv√§g honom. I Tingsr√§tten s√• vittnade Anton och Petter mot honom,  och  farfar d√∂mdes till 6 √•r p√• Johannesbergs uppfostringsanstalt, under gr√•t och f√∂rtvivlan, d√§r han sattes med flera √•r √§ldre m√∂rdare och v√•ldt√§ktsm√§n.Han var tv√• huvuden kortare √§n de andra p√• uppst√§llningarna p√• morgonen ute p√• anstaltens g√•rd.

Efter 6 √•r s√• fick Albert komma hem; N√§r han v√§xte upp s√• f√∂rl√§t han inte sin far Anton. N√§r det blev Alberts tur att ta √∂ver g√•rden genomf√∂rde han sin h√§md.Han br√§nde alla biblar i br√§nngropen.  Anton hade flyttat ut i bagarstugan, och Albert gick med i kommunistpartiet. Han byggde T√∂re folketshus hemma p√• gorden, och en dansbana. Varje helg var det fullt med √∂verf√∂rfriskade m√§nniskor p√• dansbanan, och runt bagarstugan l√•g folk i buskarna med varandra s√• att Anton kunde se det.. Anton kunde bara ilsket se p√•, utan att hindra dem. Alberts s√∂ner blev jazzmusiker, och spelade p√• danserna hemma. Anton hatade naturligtvis allt detta, och dog 1931.

Farfar gick ur kommunistpartiet strax efter. Ofta när man besökte honom och han varit något överförfriskad grät han och berättade om detta hemska minne. När jag träffade honom för sista gången låg han på Kalix lassarett för magcancer. Han grät och sade " Hur kunde han vara ett sånt jävla svin, och sätta mig på uppfostringsanstalt" Han glömde det aldrig.

Idag har det inte blivit bättre. Om en utredare hade fått veta att ett barn hade gjort vad min farfar gjort, hade samma sak skett i alla fall. Ondskan angår oss alla.