Frfattare mne: HJÄLP  (lst 4294 gnger)

videogott

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 1
  • Karma: 0
    • Visa profil
HJÄLP
« skrivet: 01 mars 2006, 17:11:02 PM »
Jag funderar och funderar.

Min 14-åriga dotter har svikit mig och försvunnit från mig med social hjälp, den nya fosterfamiljen får 9200+5500 i bidrag för att ta hand om henne. Hur skall jag kunna kriga om min dotter när jag har lika mycket pengar på 2 barn + 2 vuxna ??

Det enda jag ville var att lära min dotter vad som är rätt och riktigt och att man får leva efter vad plånboken tillåter

Nu får hon hjälp att försvinna från sin snåla far som inte har råd med märkeskläder (jeans för 1700 eller gåsjackor för 4000)och inte tillåter redlösa fyllor i 14 års-åldern.

någon som har goda råd att ge eller vill hjälpa mig
0735-109243  kjell-åke

Ola Eriksson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 165
  • Karma: 0
    • Visa profil
HJÄLP
« Svar #1 skrivet: 04 mars 2006, 16:24:48 PM »
Utredaren på socialförvaltningen har konstaterat att min son har det mycket bra hos mig, sedan han rymde från mamman. Nu försöker hon muta honom ändå att flytta från mig med pengar till enskilt boende. Orsaken är att hon vill att mamman ska ha rättvisa. Mamman skrev under på fosterhemsplacering av vår yngre son, på villkor att inte jag skulle ha bättre villkor än henne.Detta handlar alltså i botten om feministisk politik. Utredaren vägrade att delge mig utredningen, och sade att hon ville föredra den muntligen för mig, utan att låta mig se den. Det värsta var att när jag vägrade gå på den muntliga föredragningen av hennes utredning, sedan den var färdigställd, så ringde hon min son, och bad honom att skolka från skolan, och komma ändå. För säkerhets skull bad hon honom att komma tidigare för att undvika att träffa mig. Hennes vägande skäl för att övertala honom att flytta ifrån mig är att han i enskilt boende kan ha fester hemma och bjuda hem massor av kompisar. Det märkliga var att jag några dagar innan hade skrivit om att han inte var mogen för enskilt boende just av skälen att han inte skulle kunna klara av diciplinen. Sedan hon fått veta hans svagheter, så ringde hon alltså upp min son! Sociala ska betala lägenheten och ge honom mycket pengarville hon. Utredaren hade säkert sin spritdebut vid 16 års ålder, och försöker överföra detta på min son om vad som är lämplig. Det här landet är mycket ocivilicerat, och jag ångrar att jag gjorde misstaget att stannan kvar här, och gav upp mina försök att lämna landet under 80-talet.Jag ville inte låta mina barn växa upp i detta fruktansvärade barn-Gulag. Nu befinner jag mig mitt i det, och allt det jag har befarat har snart hänt. " se min tråd HRMål 924 04" Min son har i alla fall vägrat accceptera det "anspråkslösa förslaget".

felixgeorg

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 42
  • Karma: 0
    • Visa profil
Kräv svar
« Svar #2 skrivet: 07 mars 2006, 11:01:29 AM »
Vad har sociala angett för skäl till omhändertagandet? Vad kräver de för att ge dig tillbaka flickan? Kräv svar av dem! Ge dig inte. Om du inte får något riktigt svar, fortsätt tjata. Ge bra argument i rätten för vad du kan ge barnet. T.ex om ni brukar göra något tillsammans. Av det lilla du berättat låter du som en bra pappa. Det låter helt otroligt att bli av med sitt barn för att man vill lära sitt barn att uppskatta saker/pengars värde, men man vet ju hur sociala fungerar.

Ola Eriksson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 165
  • Karma: 0
    • Visa profil
Taktik mot socialförvaltningen
« Svar #3 skrivet: 09 mars 2006, 15:25:39 PM »
När jag summerar vad jag gjort som  varit bra, och vad som varit dåligt i de kontakter jag haft med dem,så kommer jag fram till:

ALLA gånger jag litat på någon utredare och öppnat mig, så har detta lett till något dåligt. Alla medgivanden tolkas som svagheter.

ALLA gånger jag vägrat samarbeta, och uppträtt respektlöst mot dem har det gett mig fördelar. Brottslingar lever gott på den lilla respekt de har kvar; riv av dem deras officiella förklädnad!  Med förbehållet att man bör kontrollera sin aggresivitet, men ändå visa att man saknar respekt för dem, och att de inte kan lura någon med sitt snack om "barnens bästa vännerna". Visa att du omöjligt kan räknas som en svag människa.

Anmäl dem, försök sätta dit dem på alla sätt. Prova att kontakta tillsynsmyndigheterna;de är alla köpta, men prova ändå ! Skriv parallellt till länstyrelsens tillsynsmyndighet, socialstyrelsens tillsynsmyndighet, socialdepartementets tillsynsmyndighet, polisanmäl dem för tjänstefel och urkundsförfalskning, då de ofta raderar och förfalskar journalerna.
JO-anmäl dem, JO struntar i vad folk säger, så det är bara ett steg till att  skriva till justitiekanslern. JO´s standard svar är "vi ingriper inte i själva ärendena, utan endast hur de handläggs" Detta svar får du vad du än skriver ! Fundera hur  du ska formulera dig, för att det ska bli svårare att avvisa dig med den formuleringen. Ta kontakt med politikerna                (gratisätarna) , iofs leder det sällan till resultat. Genom att sitta snällt i socialnämnden skapar de en plattform till en ny position i inom kommunen när de drar sig tillbaka från politiken. Berätta då åt deras ungdomsförbund hur de sköter saken. Där finns det många som gärna snackar skit om de toppar som behöver flyttas. Gå på ett partimöte, och kräv att få tala om saken, och fråga vad politikerna gör. Det är ju valår i år !!

Men först och främst : KÖP DIG ETT FICKMINNE !!

ALLA utredningar kommer att vara klippta, du måste laga så att du kan själv ersätta de stycken som är klippta, med korrekt material.

Domstolar och utredare kommer att säga att de inte godtar din bevisning mot deras klippta utredningar; där måste du stå på dig, och KRÄVA att ljudinspelningar MINST är lika trovärdiga, som redan bevisat förfalskade utredningar. Ljudfiler är ju nästan omöjliga att förfalska. Vad som på sin höjd skulle kunna göras där är att klippa bort ordet "inte", men det kan ju inte förändra innehållet på megabyter av ljudfiler !!Det kommer ju isf att märkas. En vanlig text kan ju vem som helst förfalska.

Ett digitalt fickminne kostar ca 1000kr, och ger dig mycket mindre huvudbry.Allt du säger kommer de annars att säga att du inte kan bevisa .

Mari

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 4
  • Karma: 0
    • Visa profil
HJÄLP
« Svar #4 skrivet: 24 mars 2006, 08:51:35 AM »
Om en 14 åring blir "erbjuden" ett liv med mer pengar och mer frihet så behöver hon nog inte fundera länge på hur valet blir. Men jag är av en betämd åsikt om att det inte handlar om att en 14-årig flicka sviker sin pappa...

Någon har troligen svikit denna flicka långt tidigare, och det sveket fortsätter fortfarande.
Jag vet att det inte är lätt att vara tonårsförälder (har två själv) men man kan inte skylla allt på samhället det har skyllts på det i årtiondet vad har det lett oss?  Man måste gå ner lite på individnivå och se vart förändringar kan ske först. ALLA förändringar man vill göra kan  starta med en serie frågor:
Vart är jag? Vart vill jag vara? Hur kommer jag dit?

Var ärliga med era tonårsbarn prata med dom få dom att förstå att hur bökiga och struliga dom än är så står man som förälder kvar, även om man inte har råd med en där Goose-jackan...
Ge dom sanningen om pengars värde och hela den sjuka modeindustrin fråga om dom vill vara en del av ett sjukt samhälle där pengar och märket på jackan styr hurivida man är framgångsrik eller inte.
Jag som mamma vet att...
Alla andra har!
Alla andra får!
Alla brukar göra så!
Alla andra kan!

Jag skulle grymt svika min dotter (hon är den bästa på att dra Alla-andravalsen) OM jag lät henne få, göra,bli och tänka som ALLA ANDRA utan att informera henne om att hon har ett eget värde som inte kan klistras på kroppen i form av dom nyaste LEE jeansen eller en Goose-jacka.

När min dotter var 12 så hade hon en tjejkompis som var 11 vars föräldrar hade köpt henne Guld-kortet på Gröna lund... min dotter så klart grön av avvund och arg som ett bi på mig när jag inte släppte iväg henne ensam med kompisen till Grönan på en Fredagkväll dom skulle ju "bara" vara där till 23.00 och vara hemma senast 00.00  :x ENSAMMA utan någon vuxen med!

Jag sa nej! min dotter blev sur hennes kompis elva-åringen blev ännu surare.

Men när jag hade pratat med min dotter om faran att som småflickor vara ute den tiden själva så förstod hon ju att det var av ren omtanke och av kärlek jag hindrat dom båda att dra iväg.... men det gnager mig lite att den andra lilla flickan inte verkade ha någon klok förälder i detta utan snarare en förälder som såg en vinst i att få vara barn-ledig då & då och för detta betalar man gärna ett Guld-kort till Grönan och låter en elvaåring fladdra vind för våg... ansvarsfullt?
Nej där har vi ett barn som man sviker och man man gör det med ett köpt svek... mamma kan jag få ett guldkort till Grönan? ALLA andra har!

Visst lilla vän varsågod.... kom inte hem för tidigt ...  

Så stå på dig i din kamp mot att bli utköpt som förälder ge av det som du kan ge bäst din totala kärlek som förälder UTAN att känna dig sviken för en 14-åring sviker inte medvetet, en 14-åring kanske inte har fått hela bilden klar för sig om vad det handlar om... en 14-åring vill ju bara vara som Alla andra! :roll: Eller som dom tror att Alla andra är!

Ola Eriksson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 165
  • Karma: 0
    • Visa profil
Köpa barn
« Svar #5 skrivet: 24 mars 2006, 12:34:40 PM »
"Om en 14 åring blir "erbjuden" ett liv med mer pengar och mer frihet så behöver hon nog inte fundera länge på hur valet blir. Men jag är av en betämd åsikt om att det inte handlar om att en 14-årig flicka sviker sin pappa... "

Det är en jakt om mode och statusprylar, och jag vill inte hänga med, för om man ger efter i denna jakt så kommer man i alla fall att bli tvungen att sätta stopp senare, i ett ännu värre läge. Jag anser att om man sviker sina nämaste så får man bära detta med sig hela livet. Att själv angripa sin identitet, förlora sina föräldrar,  närmaste släktingar vänner, miljöer är inte möjligt att bortse från. Den skada som barnet får lida, går inte att reparera. En fosterhemsplacering, är därför den absolut sista utvägen, för barnet skiljs ju  inte bara från föräldrarna, utan från  sin skola, sina vänner, sina släktingar, sin miljö, och alla sina minnen. Förälderns auktoriet kommer efter detta itne att återupprättas; och detta är det allvarligaste. Fosterhemsplacering är därför i princip endast på "livstid"; då den inte går att göra ogjord, om den avbryts. Om allt som funnits i barnets liv blivit förstört; då kan nog ett fosterhem vara bättre.. De som frestar barnen är de värsta brottslingarna!

[/i][/b]