Författare Ämne: JØRN, det blev så här:  (läst 1447 gånger)

Bo Nessling

  • Gäst
JØRN, det blev så här:
« skrivet: 11 september 2005, 16:53:31 PM »
25-6-05 fick jag ett brev från ansvarig överläkare (KØ) på Rigshospitalet där han skriver:
”...till min glädje kan (jag) samtidigt se att han nu har påbörjat behandling (kemoterapi) efter de modernaste principer, vilket ger anledning till viss optimism vad angår det fortsatta förloppet. Jag kan se, att JM’s sjukdomsförlopp har varit nyckfullt och mycket betungande för både patienten och anhöriga och det är därför förståeligt att alla har lidit av den hårda psykiska press, som detta har medfört. Jag måste beklaga, att förloppet har givit anledning till uppfattning att vi gör skillnad på behandlingen av våra patienter. Vi strävar - vid varje tillfälle - att ge den bästa möjliga behandling och på att informera patient och anhöriga så detaljerat som möjligt i hopp om att meddela en så djup forståelse för sjukdomen, dess förlopp och behandlingsmöjligheter som det överhuvud är möjligt att ge lekmannen. (Min kommentar: Detta sker genom fullständig tystnad.) Både vad angår patientinformation, forskning samt det moderna tillrättaläggandet av våra behandlingar gör vi alltid möda att vara bland de bästa... För att lugna dig måste jag betona att JM nu ser ut till att arta sig bra (Min kommentar: han blir sämre och sämre för varje behandlingsetapp) i ett nyligen påbörjat behandlingsförlopp, och vi ser därför ingen orsakt till att revidera den aktuelle plan eller att söka facklig hjälp i form av s.k. second opinion. (Min kommentar: Som man inte ens vet vad det är.)
Som ikke findes her i landet.

Vackert - och totalt felaktigt. Jørn avled plötsligt och oväntat. Min fru hade varit hos honom 3-8-05 vid 11-12 tiden och han fick kl. 17-18 besök av en kär vän, respekterad borgare här i stan. Ingen av dem hade någon orsak till att misstänka något annat än att de skulle mötas igen nästa dag. Vid 19-tiden ringde en sjuksköterska och berättade för min chockade hustru att Jørn hade avlidit kl. 18:50, alltså ca. 50 minuter efter att han med en kraftig handtryckning tagit farväl av vännen.

Jag ville ha en ofriserad kopia av obduktionen för han var ju s.k. försöksperson i ett seriöst vetenskapligt danskt-engelskt projekt.
Då blev jag i min tur chockad då en läkare i telefon berättade att där var förbud mot obduktion, man har alltså inget intresse av att ta reda på vad som gick snett. ”Varför?” frågade jag. Förvåanat: ”Det var ju en naturlig död!” (Om någon skjuter någon annan ett skott genom huvudet uppstår skador och som konsekvens av dessa kommer han/hon naturligtvis att dö. Är detta också en naturlig död?)

”Kunde jag få se vad som är skrivet på avdelningen?” - ”Gärna” svarade läkaren. Jag hörde en dam i bakgrunden opponera sig. Nej, det går inte för vi är inte i familjeförhållande till honom. Men det var vi under hela vårdförloppet februari-augusti och då de meddelade oss hans död. Vi räknas till familjen när det gäller att hämta hans kvarlämnade kläder och småsaker som nu ligger i informationen på sjukhuset, men dansk lag definierer oss inte som ”familie” när jag vill veta om man har mördat honom? Eller om man gjort en eller annen tabbe som dödat honom inom 50 minuter. För misstanken kan bara neutraliseras genom en obduktion och sådan är omöjlig idag då askan efter honom ligger i de okändas grav.

Jag förstår nu varför man var så noga med att förhöra honom om familjeförhållan den innan man tog in honom i experimentet. Om familj och barn saknas finns ju ingen som kan göra polisanmälan enl. danska förhållanden.