Författare Ämne: De åldrande LVU-familjerna och kränkningar in i graven  (läst 11305 gånger)

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlägg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
De åldrande LVU-familjerna och kränkningar in i graven
« skrivet: 18 augusti 2005, 10:16:57 AM »
Citat från: "XerXes"
Det vore önskvärt med en debattsida inklusive upplysning hur det blivet med de åldrande LVU- familjerna som blivet söndrade och splittrade. Dessa åldrade LVU- familjer saknar totalt naturliga nätverk och på ålderns höst med krämpor-värk och ökad oförmåga och hjälplöshet finns det varken barn eller föräldrar som kan stötta och hjälpa varandra på ett naturligt sätt. Vårdapparaten saknar resurser och vänder man sig till sociala blir man hånad och utskrattad och dom frågar har du inga släktingar du kan få hjälp utav. De åldrande LVU- familjerna blir kränkta långt in i graven

Kan någon på NKMR sätta strålkastarna på detta ämne som borde vara absolut högaktuellt ??


Det finns tiotusentals familjer som har varit utsatta för välfärdsstatens familjefientliga armé av socialarbetare. De kränkningar de har varit utsatta för har lämnat djupa spår. Vissa blev psykpatienter, andra fick stroke och en förtidig död andra begick självmord. Samtliga har lämnat djupt sörjande efterlevande vars skador inte har läkts. Samtidigt har dessa förlorat tilltro till "den goda staten".

Ruby H-C

anna

  • Gäst
Re: De åldrande LVU-familjerna och kränkningar in i graven
« Svar #1 skrivet: 05 januari 2006, 23:22:44 PM »
Citat från: "Ruby Harrold-Claesson"
Det finns tiotusentals familjer som har varit utsatta för välfärdsstatens familjefientliga armé av socialarbetare. De kränkningar de har varit utsatta för har lämnat djupa spår. Vissa blev psykpatienter, andra fick stroke och en förtidig död andra begick självmord. Samtliga har lämnat djupt sörjande efterlevande vars skador inte har läkts. Samtidigt har dessa förlorat tilltro till "den goda staten".

Ruby H-C


Ja, det var synd att LUV:et inte kom tidigare för mig. Då hade jag fått chansen till ett bättre liv.

Lillamy

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 64
  • Karma: 0
    • Visa profil
Hallå där vart är sverige på väg?!
« Svar #2 skrivet: 07 januari 2006, 18:50:11 PM »
Livet är vad man gör det till..
Jag blev lvuad och det är inte en dans på rosor att leva i en lögn jag behövde med bli lvuad från min lvu familj jag hamnade hos för mig var det ett rent helvete.

Hade haft det 100 gånger bättre hos mina bio föräldrar lovar. Man måste ta ansvar för sitt liv inte se sig själv som ett offer.

Jag ser mig inte som ett offer. Jag dömer inte någon man kan bara inte dra alla över en kam utan man måste inse att alla familjehem är inte dans på rosor utan det kan kosta en livet min kompis som kom i fosterhem tog livet av sig för att hon inte fick komma hem till sina bio familj. Dit hon kom var med på lösa grunder mamman gjorde allt men hade ett fysiskt hadnikapp blev av med banet pga av handikappet.

Sedan av med barnet pga av att barnet inte orkade leva med incest och misshandel och av att träffa sin mamma på 3 år pga av myndighetsöversitteri som lede till att min kompis tog livet av sig..

Så säg att lvu är bättre vem har sakt att det skulle bli bättre av en fosterfamilj man gapar ofta efter det som man inte kan få..

Jag är ledsen att du inte fick den hjälp som du behövde, men innan man dömer andra så skall man tänka sig noga för..

Mina foserföräldrar var 70 när jag flyttade hemifrån.
Jag var inget problembarn..det var nog det som var problemet kanske..
Mamma med lvuade barn 02.Hon slåss för dom mänskliga rättigheterna & föräldrarnas barnens till att leva som en familj.Skänker speciellt tankar till dom barn/föräldrar som är bara ett minne blott idagsom inte klarade av splitringen.Må ni vila i frid.

anna

  • Gäst
Re: Hallå där vart är sverige på väg?!
« Svar #3 skrivet: 07 januari 2006, 19:41:00 PM »
Att bli hemlös och inte ha ngn eller ngt som tonåring - kan det bli sämre? Jag fick aldrig hjälp efter det heller. Så värre skulle det inte kunnat bli........

anja

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 33
  • Karma: 0
    • Visa profil
De åldrande LVU-familjerna och kränkningar in i graven
« Svar #4 skrivet: 29 juni 2006, 18:19:27 PM »
Anna  skriver

''Då hade jag fått chansen till ett bättre liv.''

Enl. statistiken, de flesta som var LVUade, hamnat i missbruket  och kriminaliteten  senare i livet. Det är resultat av statens övergrepp mot enskilda familjen.
anja

reine

  • Gäst
De åldrande LVU-familjerna och kränkningar in i graven
« Svar #5 skrivet: 10 juli 2006, 11:46:52 AM »
Och varför blev de LVU:ade från första början?

Melena

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 1
  • Karma: 0
    • Visa profil
De åldrande LVU-familjerna och kränkningar in i graven
« Svar #6 skrivet: 10 juli 2006, 14:08:02 PM »
Om det är som anja säger att det flesta som varit LVUade blir kriminella och får problem med missbruk hur vet man att det inte är sviter som kommit från sina upplevelser innan omhändertagandet? De första levnadsåren i en människas liv kommer till stor del påverka resten av denna människas liv.

Har du förresten någon källa till den statistik du hänvisar till?

susanna svensson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 280
  • Karma: 0
    • Visa profil
De åldrande LVU-familjerna och kränkningar in i graven
« Svar #7 skrivet: 10 juli 2006, 20:02:10 PM »
Det kom nån utredning för ett tag sen som gjorts på socialstyrelsens uppdrag som visade att fosterbarn och adoptivbarn var kraftigt överrepresenterade när de tgällde kriminalitet, psykisk ohälsa och dyl. Du kan säkert hitta den på deras hemsida om du letar lite. Jag vet att det för några år sen gjordes en stor undersökning i USA där man jämförde dels barn som vuxit upp i vad som kallas riskfamiljer dels barns som vuxitupp i familjehem och dels en genomslittlig grupp den kom till samma resultat de som varit i fosterhem mådde sämmre som vuxna än de som ex vuxitupp med missbrukande biologiska föräldrar fast bäst gick det ju för de som inte haft några problem. Allt för mycket tyder på att den sociala ingenjörskonsten inte fungerar

Sunny

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 87
  • Karma: 0
    • Visa profil
re Susanna
« Svar #8 skrivet: 17 juli 2006, 23:04:25 PM »
Jag har oxå läst om detta  på bland annat de adopterades egen sajt!
Klart att vi som dumpats på barnhem har svåra seperationer bakom oss som gör det mera troligt att vi blir dysfunktionella.

reine

  • Gäst
De åldrande LVU-familjerna och kränkningar in i graven
« Svar #9 skrivet: 19 juli 2006, 16:51:42 PM »
Bl.a tror jag att jag läst ngn stans att de barn som har sämst förhållande till sina egna föräldrar klarar separationer sämre, så det kan ju också bidra - jag tror att man måste lägga ner mycket av psykologhjälp för dessa barn så att separationen klaras bättre annars blir ju detta ett tilläggsproblem - sedan beror det väl på hur gammalt barnet är när det omhändertas, hur pass präglat det är av sin familj och vilka svårigheter detta medför för att återanpassa sig. Det behövs mycket forskning ikring detta, samtidigt måste man ju inse att det finns fall där man måste göra omhändertaganden akut, där man inte kan förbereda barnen eller "skola in" dem på ett vettigt vis och det är klart - snabba åtgärder där barnet inte alls är förberett, där poliser är inblandade, där föräldrar kanske gråter och skriker - det måste ju bli en chock som det tar tid att komma över. Och detta tror jag familjehem måste känna till och kunna hantera. sedan skulle man ju önska att barnet kom till en familj som någotsånär påminner om den egna - inte när det gäller missförhållanden naturligtvis, men när det gäller boendeförhållanden, status etc. Ett barn ska inte behöva känna sig som en katt bland hermeliner.

Sunny

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 87
  • Karma: 0
    • Visa profil
re Reine
« Svar #10 skrivet: 19 juli 2006, 22:50:37 PM »
Jag tänker på den här allra första kontakten mellan mor o barn via lukt, ljud o annat som barnet kan  känna igen genast det föds.

Jag har just haft förmånen att följa få min yngsta dotterdotter från embryostadiet eftersom vi bor ihop o jag har verkligen reagerat på denna enorma utsattheten den första tiden!

Hur totalt den nyfödda behövde sin mamma! Liksom jag själv så ammar min dotter länge: hon gört det fortfarande fast barnet är 14 månader.

Jag märker att jag blir alldeles rasande på min egen mamma som inte ens lät mig amma utan dumpade mig som en soppåse!!!
 Under de första månaderna lämnade min dotter inte ens rummet barnet befann sig i.
 O när man tittar på deras samspel i dag så liksom lyser det om dem när de ser på varandra: det ser ut som en förälskelse!

Att någon stoppar ner en kudde i sängen med en flaska välling var 4:e timma är ju inget svar på barnets behov!
I synerhet som det är olika ansikten o röster varje gång.

sanna

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 30
  • Karma: 0
    • Visa profil
Re: re Reine
« Svar #11 skrivet: 07 december 2007, 22:48:09 PM »
Citat från: "Sunny"
Jag tänker på den här allra första kontakten mellan mor o barn via lukt, ljud o annat som barnet kan  känna igen genast det föds.

Jag har just haft förmånen att följa få min yngsta dotterdotter från embryostadiet eftersom vi bor ihop o jag har verkligen reagerat på denna enorma utsattheten den första tiden!

Hur totalt den nyfödda behövde sin mamma! Liksom jag själv så ammar min dotter länge: hon gört det fortfarande fast barnet är 14 månader.

Jag märker att jag blir alldeles rasande på min egen mamma som inte ens lät mig amma utan dumpade mig som en soppåse!!!
 Under de första månaderna lämnade min dotter inte ens rummet barnet befann sig i.
 O när man tittar på deras samspel i dag så liksom lyser det om dem när de ser på varandra: det ser ut som en förälskelse!

Att någon stoppar ner en kudde i sängen med en flaska välling var 4:e timma är ju inget svar på barnets behov!
I synerhet som det är olika ansikten o röster varje gång.


Du måste ha varit-är en bra mamma själv sunny. Det hör man ju på din beskrivning om hur din dotter tar hand om sitt eget barn, ditt barnbarn.
Tänk så. att du lyckades med det som din egen mor inte lyckades med. Och var stolt över detta. Förstår att det gör ont att tänka tillbaks på alla svek från vuxenvärlden. Men försök se på det fina som du själv har åstadkommit med ditt eget barn. Det , som du själv skriver, "lyser ju om hur bra mor du själv varit-är"
Min egen mamma var ingen rolig sak heller ska du veta. Men jag är inte bitter på ghenne idag, jag bröt totalt med henne näs jag var mycket ung, vilket gjorde att jag överlevde och blev en egen individ. Fylld med eget föräldraansvar och med massor av kärlek till min grabb.
Att få en god biologisk förälder är nog som att spela på lotteri. Ibland drar man en nitlott, helt klart.  Men var stolt över vad du själv klarat, som inte din mamma gjorde. Du kan gå med ryggen rak. :D
Ingen är fri som själv förtrycker någon annan