du skriver-
'' Vi anser att skulden ligger hos förövaren och att det Àr han som ska ha vÄrd: inte vi. ''
HÄller med, men Först mÄste man ha ett verkligt bevis att hon/han verkligen Àr förövare. Tex, DNA prov, entydiga fysiska mÀrken eller nÀr förövaren eller nÄgon annan filmat eller sett övergreppen.
Vi bor i en rÀttstat, inte i Stalins Ryssland. Dina tomma ord Àr inget bevis utan förtal. MÄnga ljuger om sexövergrepp som aldrig skett. Inte sÄ konstigt att de ljuger. Dels kan de skylla egna tillkortakommanden pÄ sviter av föregivna övergrep, dels kan man skaffa sig en hög ekonomisk ersÀttning nÀr man ljuger om att ha varit 'utsatt i barndomen'.
MÄnga jurister, bla Àven kvinnliga jurister som tex Kerstin Koorti pÄstÄr att det Àr alldeles för mÄnga mÀn som har fÄtt fÀngelsestraff utan saklig grund.
I de flesta incestmÄl stÄr ord mot ord men det avskyvÀrda i tanken "tÀnk om" fördunklar omdömmet vid bedömningen och sÄ kallade specialister Àr ofta fanatiker i behov av vÄrd. Det handlar snarare om hÀxprocess Àn om ett riktig rÀttsvÀsende.