Frfattare mne: "Insider" på TV3 om psykiatern Nina Yderberg  (lst 8927 gnger)

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlgg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
"Insider" på TV3 om psykiatern Nina Yderberg
« skrivet: 12 februari 2006, 13:15:57 PM »
Programmet "Insider" på TV3 har visat ett reportaget om psykiatern Nina Yderberg, ägaren av barnpsykiatriska Mor - barn mottagningen i Stockholm.
Programmet går i repris i natt (12 feb -06) kl. 00.20.
 
Nina Yderberg är tidigare känd av NKMR för sitt föredömliga agerande i Fallet Francisca Roos - kampen om ett barn som sändes i Kalla Fakta den 2 maj 2002. Socialtjänsten hade tvångsomhändertagit Francisca Roos lilla dotter sedan Francisca hade bett om hjälp att få en bostad.

Här följer ett citat från Kalla Faktas presentation:
"Barnpsykiater Nina Yderberg som träffat Francisca och hennes barn ansåg att socialtjänstens beslut skulle ha förödande konsekvenser för Franciscas dotter.
- Känslomässigt måste jag säga att jag fick väldigt ont i magen vid tanken på att den här flickan skulle mista sin mamma, säger Nina Yderberg."

Sedan Insiderredaktion uppmärksammat hur psykiatern "systematiskt används av mödrar som vill vinna vårdnadstvister" har Socialstyrelsen beslutat om att granska hennes verksamhet.
 
För mer information se presentationen av reportaget
Kändisläkare anklagas för att skriva intyg om sexuella övergrepp på beställning på Insiders hemsida.

Ruby H-C

Tillägg

Att motparten kan anskaffa "köpta" intyg - och för att få sin vilja igenom - använder sig av "köpta" intygsskrivare är välkänt inte enbart av föräldrar i vårdnadstvister utan även bland föräldrar vars barn onödigt tvångsomhändertas av socialtjänsten. Systemet används också inom brottmålsprocesser även utomlands. Den amerikanska professorn Margaret A. Hagen har beskrivit systemet i "Whores of the Court. The Fraud of Psychiatric Testimony and the Rape of American Justice"  

I flera rättegångar har jag påpekat för domstolarna att intyget som åberopas i målet är beställningsverk. Men, domarna i svenska domstolar är inte alls intresserade av sådana resonemang. Eftersom intyget har presenterats av t ex en myndighet den sk Familjerätten eller socialtjänsten anses det vara opartiskt. Därigenom åsidosätter domstolarna den enskildes rättssäkerhet. Det måste upprätthållas att bestämmelserna i Grundlagen (RF 1:9) om saklighet och opartiskhet gäller inte enbart för domstolarna och förvaltningsmyndigheter utan även för deras intygsskrivare. Vi ska också hålla i minnet Artikel 6 i Europakonventionen som garanterar envar rätten till en opartisk rättegång. Om domstolen tillåter en part att lägga fram ett intyg måste motsvarande gälla frö den andra parten.

För "kockenstiv" kan jag berätta om att jag har varit med om att en kvinna har behandlats på samma sätt i en vårdnadstvist. Socialen hade bestämt att hennes fd sambo som var tablett- och spritmissbrukare skulle ha ensam vårdnaden av deras son - som terapiobjekt, förmodar jag.

Rättvisan kräver att alla som skriver falska intyg eller falskeligen anmäler någon för ett brott som han eller hon inte har begått skall åtalas och dömas till långvariga fängelsestraff.

Nina Yderbergs agerande i Fallet Francisca Roos ger bilden om någon som värnar om barnet och dess relation till sin mor. Att psykiatern agerade på ett föredömligt sätt i Fallet Francisca Roos framhålls inte som en ursäkt. Detta fråntar inte heller henne från ansvar i de fall som har redovisats i Insider.

Jag ser fram emot resultatet av Socialstyrelsens granskning.

Ruby H-C

ann

  • Gst
"Insider" på TV3 om psykiatern Nina Yderberg
« Svar #1 skrivet: 18 februari 2006, 14:18:01 PM »
Jag har själv genom mitt arbete (som fritidspedagog) varit med om att soc. försökt få med mig och en lärare att konspirera mot en förälder och på ett mycket försåtligt sätt försökt förmå oss att lämna vissa uppgifter som skulle hjälpa dem att omhänderta två barn i ett läge, när de själva inte hade särskilt mycket på fötterna, men kände sig pressad av den "allmänna opinionen" i det lilla samhälle där detta föredrog sig. Jag och min kollega som var rutinerade genomskådade detta och gav dem inte de upplysningar som de ville ha och det blev märkbart kylslaget i kontakterna med soc. därefter. Barnen omhändertogs kort därefter, men i det fallet är jag säker på att man hade kunnat löst det på bättre vis. Ett mycket märkligt argument framkom under ärendets gång. Motivet till att modern inte kunde på rätt sätt tillgodose barnens behov, berodde delvis på att hon, modern själv varit fosterhemsplacerad! Alltså, en fosterhemsplacerad mor förmodades i det här fallet vara så skadad av sin fosterhemsplacering att henes barn därför behövde, just det, fosterhemsplaceras.
I samma kommun nu, har vi några barn som far riktigt illa och verkligen är till fara för sig själv och andra, men nu säger samma socialförvaltning att "Det får skolan klara ut själv, för vi har inga pengar kvar att lägga på omhändertaganden".
Det finns alltså ingen rim och reson i deras agerande. Och...samtidigt är det ju så att det finns barn idag, vars föräldrar av olika skäl inte klarar av dem och vad gör man då? Hur ska man se till att omhändertaganden inte sker godtyckligt och vem ska kontrollera detta?

susanna svensson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 280
  • Karma: 0
    • Visa profil
"Insider" på TV3 om psykiatern Nina Yderberg
« Svar #2 skrivet: 18 februari 2006, 19:47:36 PM »
tyvärr så händer det ofta det du beskriver och många barn omhändertas för att föräldrarna inte klarar av dem men det som det talas tyst om är att det inte görs några uppföljningar om fosterhemmen klarar av barnen. En del barn är svårare att uppfostra än andra och en del verkar inte vara mottagliga för uppfostran hur mycket än föäldrar, skola  och socialtjänst än försöker lägga ner på att uppfostra dessa barn. Vi måste nog inse att barn är olika

Natalia

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 60
  • Karma: 0
    • Visa profil
Allt är inte guld som glimmar
« Svar #3 skrivet: 21 februari 2006, 00:52:19 AM »
Hej Ruby!
Jag har mycket stor respekt för både Dina åsikter och Ditt arbete kring familjens rättigheter.
Men i fallet Nina Yderbeg vill jag gärna påminna Dig om ett gammalt ordspråk: ” allt är inte guld som glimmar”. Du skriver: ” Nina Yderbergs agerande i Fallet Francisca Roos ger bilden om någon som värnar om barnet och dess relation till sin mor”.

”Någon som värnar om barnet och dess relation till mor” – det låter så vackert att det måste upprepas. Men man måste fråga sig – att parafrasera själva Nina Yderberg – vad ligger bakom?

Man måste nog fundera över hennes åsikter som helhet för att bilda sig en uppfattning om orsaker till hennes ställningstagande i diverse situationer. Här finns några citat från en konferens där Nina Yderberg var en av föreläsarna. (http://www.rfhl.se/rfhl_special_001/oberoende/21.pdf )


”Hos alla som hittills vänt sig till mig med sina olika bokstavsdiagnoser har det visat sig vara posttraumatiskt stressyndrom eller olika former av posttraumatisk stress, det handlar om.”  

”Dom läker sig själva om man bara hjälper mor och barn att hitta den trasiga länken och ger de stöd att laga den”

”Yderberg berättar vidare att för barn med psykiska problem handlar det ofta om att barnet har brister i tidiga anknytningar i relation till mamman, eller om traumatiska erfarenheter som misshandel och sexuella övergrepp.”

”- De här barnen försvarar sina ständiga tillkortakommanden genom antingen aggressivitet eller genom att dra sig tillbaka, man skärmar av, vilket i sin tur leder till depression eller autism som är mer uppgivet försvar än aggression.”
 
Bara av det lilla citerade, kan man dra den enkla slutsatsen: Nina Yderberg anser att vad som än händer med barnet, felet är alltid föräldrarnas. Antingen är det pappan som misshandlar och/eller förgriper sig sexuellt på barnet, eller så är det mamma som klarar inte att ”anknyta” barnet till sig själv. Oavsett. Det är väl ingen som glömde att mödrar till autistiska barn kallades en gång i tiden för ”kylskåpsmödrar”? Nina Yderberg använder sig inte av den gamla benämningen, likväl lägger hon skulden på mamman. Hon hjälper så gärna alla mödrar; det är bara att låta sig ledas till att ”hitta den trasiga länken” alltså den som Nina Yderberg pekar på och som alltid är pappas övergrepp. Om moder låter sig inte ledas och är inte mottaglig för Ninas manipulation, blir hon själv belagd med skulden för barnets sjukdom.  

För att sätta Nina Yderbergs reaktion i fallet Franciska i ett större sammanhang, borde man uppmärksamma tiden.  Det framkom tydligt av Insider att år 2002 hade hon sagt upp sig från sitt arbete som överläkare på BUP pga. att man ifrågasatte hennes ovetenskapliga metoder. Redan två år tidigare talade hon för mig om sina planer om att öppna egen mottagning, där hon kunde arbeta självständigt med fria händer. Kalla Fakta sändes i maj 2002 efter säkert en tids redaktionsarbete. För mig i likhet med andra föräldrar som hade med Nina Yderberg att göra – vad det hela enkelt: Hon öppnade sin privata mottagning och det var utmärkt sätt att skaffa sig riksomfattande uppmärksamhet. Jag tror också att det blev något slags alibi för framtiden; om någon skulle anklaga henne för att vara  föräldrarfientlig, fanns det alltid fallet Franciska som hon hjälpte att behålla barnet som bevis på det motsatta.

Att hon reagerade så föredömligt i fallet Francisca berodde alltså inte alls på hennes god vilja utan snarare på den grattis reklam hon fått genom programmet.
Nina Yderberg är på inget sätt unik i sitt agerande. Det är bara graden som skiljer henne från mängden. Och hennes begåvning att dupera människor. Jag tror inte att jag överdriver när jag kallar henne för ulv i fårakläder.
Hon använder sig av dubbla uppsättningar budskap: en till patient och dennes familj och en annan till myndighetspersoner. Lögn både i tal och i journalanteckningar är snarare regel än undantag.
 
En av mina döttrar drabbades av anorexi vilket diagnostiserades som problem i familjen orsakat av mig som mor.  Sådan bedömning gjorde alla utan att ens försöka reda på eventuella orsaken. Om det nu finns någon sådan – ätstörningarna behöver inte alls vara orsakade av något!  Någon antydan till behandling gjordes aldrig fast jag bad, bönade, krävde och bråkade.  Nina Yderberg var min dotters läkare under över två års tid. Tyvärr, hon var värst av alla. Visserligen, efter många uppslitande samtal skrev hon remis till diverse ätstörningsenheter men samtidigt lämnade hon muntligt eller telefonledes meddelande att min dotter har en ”annan problematik” vilket framkom senare när jag jämförde journalerna från olika ställen. Situation upprepades flera gånger. Överallt, där Nina uppenbarade sig som min dotters psykiater, havererade flickans – redan bräckliga – tillvaro. Och sen dök upp ”snälla” Nina som brydde sig om mor – barn relation som hon skulle värna om och hjälpa till att rädda! Jag måste erkänna att det dröjde ett bra tag innan jag förstått vad hon var ute efter; hon ville bevisa för oss att de flesta var onda och elaka, det var bara hon som var snäll och god, värd förtroende. Hon trodde att hon skapade situationer där vi skulle känna tillit till henne som räddaren i nöden.
Slutligen bearbetade hon min dotter så grundligt att det blev polisanmälan mot flickans pappa om fleråriga sexuella övergrepp. Hon började med att ”väcka tankar” och rekommendera visa böcker, där den ökända ”Spökflickan” ingick.
Hon använde sig av den s.k. EMDR metoden som är någon sort hypnotisk behandling.
Man skulle kunna skriva en mycket tjock bok om Ninas metoder.
Låt mig bara säga att hon polisanmälde pappan, men till olika personer talade hon om flera andra inblandade bl.a. en granne och en vän till familjen (t.ex. till sin väninna  EwaMaria Roos, homeopaten som Nina ”remitterade” min dotter  för behandling av lång framskriden anorexi av den bulimiska typen och som jag var tvungen att betala dyrt!)
Förresten, pojken som jag för ett tag sen berättade om, var också hennes patient och hans systerbarn som han ”förgrep sig på” gick på samma BUP.
Min före detta klarade sig; förundersökningen lades ner pga. min dotters ovilja att vittna mot sin pappa. Hon blev ju nästan 18 år vid tillfälle och vaknade upp ganska snabbt. Idag är Nina hennes största hatobjekt. Värre gick det för pojken som blev dömd.
Redan då var jag övertygad att människan ville skaffa sig beröm genom att ”upptäcka” den största pedofilhärva någonsin.

 Här följer utdrag av brev som jag  och min dotter skrev den 29 maj 2001 till Nina Yderberg. Hoppas att det kan visa att hon i verkligheten inte är den hon utger sig att vara.


”Journalanteckningar från Västerängen där Du var ansvarig överläkare, likaså senare från BUP (också där är Du överläkare) handlar i stort sätt om mig; av de framgår det mycket tydligt att man lägger skulden på mig som mor för XX (dotters namn) problem. Därför är jag tvungen ställa ännu en gång de frågor som jag ställde redan väldigt många gånger och som aldrig blivit tillfredställande besvarade:

·   Varför förnekade man under så många år XX egentlig sjukdom som depression och ätstörningar?  Eller som Du säger ”uppfattade inte de”.
·   Vad var det konkret som var fel i mitt förhållningssätt gentemot mitt barn? Jag fick höra på Västerängen ”att utifrån XXs problematik förstår man att det var du som hade problem” - det är mycket flummigt antagande utan verklighetsanknytning – barn kan ha problem av mycket skilda orsaker som t.ex. mobbning, utanförskap, identitetsproblem osv.
·   På vilka grunder ställde Du diagnosen ”problem mellan föräldrar och barn”; enligt mina barn och mig själv sådana fanns inte mellan mig och dem.
·   Varför talar Du inte om den primära depression och ätstörningarna utan istället uteslutande om effekter t.ex. utagerande och självdestruktivitet vilka tillkom under de påtvingade och klart olämpliga vårdåtgärder? De allvarligaste av dessa såsom självmordförsök och rispningar skedde på Västerängen under Din vård som överläkare!!!
·   Varför aldrig undersöktes de faktiska omständigheterna och istället bildade man sig uppfattning a priori; grundade den förutfattade meningar och fördomar? Med andra ord: man förbisåg viktiga aspekter och ansträngde sig enbart för att hitta detaljer som bekräftade en egen på för hand tagen teori.
·   Varför tvingar Du en förälder att stå ut med ett barns sjukdom istället att behandla själva sjukdomen – utan hänsyn till att en obehandlad sjukdom förvärras och fördjupas och dessutom sliter ytterligare på det sjuka barnet och övriga familjemedlemmar?
·   Varför vägrar Du ändra taktik då hittillsvarande åtgärder visade sig resultatlösa?
·   Varför vägrar Du skriva ut fontex som är mycket verksam vid anorexi och bulimi?
·   Varför vägrar Du att motivera Ditt beslut på ett komplex sätt och diskutera eventuella kontraindikationer om det finns sådana?

På ett annat ställe  i samma brev finns följande:

Jag är övertygat  om att
·   den felaktiga diagnosen att det var familjeproblematiken
·   återkommande beskrivningar av mina påstådda oförmågor
·   direkt förnekande av ätstörningar
·   olika framställningar av orsakerna och ena sidan till mig som mamma och andra sidan till diverse institutioner
utgjorde hinder för en adekvat behandling av hennes symptom. Som ex. vill jag ta behandlingshem  YY(namnet på b-hem) där personalen ”hade inte en aning om ätstörningarna” – Du bevittnade själv denna händelse! Eller anteckningar i journalen från Västerängen där man bemöter XX(min dotters namn) begäran om hjälp med bulimi att ”personalen tycker inte att hon lider av den!” fast Du och jag under samma tid gjorde åtgärdsplan för att minska just bulimi.

Under brevet finns det underskrifter: min dotters, min egen och Nina Yderbergs som mottagare.  

Jag hoppas att man verkligen undersöker Nina Yderbergs verksamhet, men jag tror ändå inte på riktigt objektivitet. Man får tänka på uttalande som fälldes av socialstyrelsens representant att man måste göra något nu eftersom media uppmärksammade att det fanns så många anmälningar mot läkare. Lägg märke: det spelar ingen roll att människor klagar; det är först när media visar intresse som man tänker undersöka saken. Det bådar inte gott.
Mvh
Natalia

Natalia

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 60
  • Karma: 0
    • Visa profil
ALL ÄR INTE GULD SOM GLIMMAR
« Svar #4 skrivet: 04 mars 2006, 13:05:42 PM »
Hej igen Ruby!
Du brukar svara på diverse inlägg även dem som inte vänder sig direkt till Dig.  Med mycket stor förvåning märker jag att mig nonchalerar Du totalt. Jag kan förstås inte låta bli att undra varför. Det som närmast ligger till hands är väl det att jag har rört vid något som är tabu belagt.
Jag kan inte släppa tanken att hade vi råkat ut för  t.ex. terapeuten från Ekbacken som använde sig i princip av samma metoder som Nina Yderberg (böcker, ”återväckta minne” m.m.; enda skillnaden är att Nina Yderberg vill ha mor på sin sida!) hade  Du reagerat omgående med diverse hänvisningar till artiklar och flera andra exempel.   Så säg mig, vad det är som gör att visa personer kan förstöra människors liv (Nina Yderberg kallsinnigt räknade med att min dotters pappa kunde begå självmord, det finns tom noterat i journalen!) utan att Du ens reagerar på det, medan andra under liknande omständigheter tilltar sig Din vrede? Vad är skillnaden Ruby?  Är min dotter mindre värd? Är jag mindre trovärdig? I mitt inlägg skrev jag bara om saker som alla kan kolla tex. på hennes hemsida eller som jag har kopior på.  Är de barn som klassas av henne som ”traumatiserade” genom sexuella övergrepp utan någon som helst grund mindre skadade än de som utsattes för samma procedur av andra?
Ja hoppas verkligen att Du kan visa genom Ditt svar att jag har fel i mina antagande. Det vore ganska tråkigt om det visade sig att familjens rättigheter handlar bara om visa utvalda.
Mvh
Natalia

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlgg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
Svar till Natalia
« Svar #5 skrivet: 06 mars 2006, 18:59:50 PM »
Hej Natalia,

Nej, jag nonchalerar inte dig. Jag beklagar att jag inte har besvarat ditt inlägg tidigare. Jag började skriva samma dag jag läste ditt inlägg men min arbetsbörda är ofta övermaktig. Jag fortsatte att skriva några dagar senare men jag var inte helt nöjd med mitt inlägg, så jag väntade med det, men mycket har kommit i vägen. Jag ville skriva om mitt svar, men det blev inte av. Sedan har tiden passerat.

Som privatpraktiserande jurist har jag mina klienters ärenden att sköta - i första hand. NKMR är en frivillig organisation och det jag gör såsom ordförande i NKMR, webbmaster och huvudmoderator för Diskussionsforumet görs på min praktiskt taget obefintliga fritid. Jag har också en familj och jag försöker ha ett eget liv.

Jag är inte heller nöjd med det här svaret till dig, men jag lägger ut det så att du inte ska tycka att jag nonchalerar dig även nu.

Jag klipper in svaret (som jag inte var/är nöjd med) här för kännedom.

******
Diskussionsforum - Svar till Natalia ang Nina Yderberg

Hej Natalia,

Det var en förfärlig historia du berättar. Jag hoppas att du ställer ditt material till socialstyrelsens förfogande inför den granskning som ska göras av Nina Yderbergs verksamhet.

Jag tror att du har missförstått mitt inlägg, Natalia. Jag tar inte Nina Yderberg i försvar. Om du läser mitt inlägg noga kommer du att se att även om jag tycker att det som hon gjorde i fallet Francisca Roos var bra - hon räddade den lilla flickan från traumat som ett onödigt tvångsomhändertagande och fosterhemsplacering hade inneburit för henne - så kan jag inte godta det hon anklagas för i TV3-reportaget.

Jag vet också att en jurist knuten till NKMR tog kontakt med Nina Yderberg för att få hjälp med ett psykiaterintyg för en mor som var förföljd av socialtjänsten, men hon fick ingen hjälp.

Det är just därför jag nämnde den amerikanska professorn Margaret A. Hagens bok "Whores of the Court. The Fraud of Psychiatric Testimony and the Rape of American Justice" i mitt inledande inlägg.

Hoppas att du förstår min inställning nu. Jag tycker absolut att du ska skicka dokumentationen i din dotters fall till socialstyrelsen.

Ruby H-C
 
*******

Det hör inte till min natur att nonchalera mina medmänniskor. I annat fall hade jag inte kunnat åta mig att vara ordförande i NKMR - som ju kräver rätt till respekt för den mänskliga rättigheten till privat- och familjeliv även för de svaga och röstlösa i våra nordiska länder.

Vänliga hälsningar

 Ruby H-C

Natalia

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 60
  • Karma: 0
    • Visa profil
Väldigt försenat svar
« Svar #6 skrivet: 30 juni 2006, 22:34:05 PM »
Rubby!
Tack för Ditt svar. Jag ber om ursäkt att jag svarade inte tidigare, men jag hade ingen möjlighet.
Det Du skriver om Nina Yderbergs vägran att hjälpa en mor när hon fick förfrågan från juristen, stämmer bra med min beskrivning.
Tyvärr, vi ska inte anmäla henne. Jag ville göra det, men jag har familj, flera barn som är livströtta på allt som vi fick utstå. De bad att låta allt det vara. Ingen av de tror att riktigt rättvisa är möjlig. De, precis som jag, har sett flera program där det visades tydligt att representanter för makten håller varandra om ryggen. T.ex. socialstyrelsen som granskar inte Nina Yderberg när människor anmäler henne utan tänker göra det först när media visar intresse. Eller socialkvinna som glömde mikrofon och vi alla kunde höra samtal som visade lögn i egenintresse.
Personligen skulle jag inte ge upp, men jag måste respektera  övriga familjemedlemmars önskemål. Av samma anledning är anonym; jag måste respektera mina barns önskan.
Med vänlig hälsning
Natalia