Författare Ämne: Att vakna varje morgon...  (läst 10492 gånger)

Jeanette

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 91
  • Karma: 0
    • Visa profil
Att vakna varje morgon...
« skrivet: 11 juni 2005, 12:01:55 PM »
Att vakna varje morgon i vetskap om att en idiot har sett mig några minuter och stulit mitt barn, att idioten var en så kallad sektionschef på barn och ungdomsgruppen i Vällingby.
Jag har mist mitt barn för hela livet på grund av det och på grund av alla lögnaktiga såkallade socialsekreterare, politiker i stadsdelsnämnden, Länsstyrelsen, förvaltningsdomstolar och  resten av dem.
Ingen av dem kommer att bli vän med mig någonsin.
De är inga politiker, de är inga socialsekreterare, de är inga nämndemän... De är barnkidnappare!
Nio år har de hållt min son fångatagen. Han var sju år nu är han sexton år.
Hela bedrägerisekten skall upplösas. De skall avskedas!
Varenda socialbyrå skall stängas! Länsstyrelsen skall väck!!!!
Hela skiten skall rensas bort!
Det skall städas.
Jag betalar inte skatt för att behöva stå ut med att barnen kidnappas utav sociala myndigheten och resten av anhanget
Folket i mitt land Sverige, är medbrottslingar så länge de tillåter denna tyrrani!
                                                         Usch!

Flera år håller dessa känslokalla monster våra barn borta!

Kristina Klang

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 23
  • Karma: 0
    • Visa profil
Att vakna varje morgon...
« Svar #1 skrivet: 10 juli 2005, 00:31:25 AM »
Försök att lugna ner dig lite och fokusera på att bli och må bra och på att återfå kontakten med din son. Inte kan du väl skylla på idiotiska socialsekreterare enbart den dag han undrar varför ni inte har kontakt? Varje människa är ansvarig för sina egna handlingar. Vi kan aldrig förändra hur andra människor beter sig, bara hur vi själva vill vara...

förälder

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 26
  • Karma: 0
    • Visa profil
Att vakna varje morgon...
« Svar #2 skrivet: 11 juli 2005, 00:51:50 AM »
Var är barnets pappa ?- Hoppas att ni är två i denna kamp !

susanna svensson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 280
  • Karma: 0
    • Visa profil
till kristina klang
« Svar #3 skrivet: 11 juli 2005, 05:10:01 AM »
problemet är att en del socialsekreterare tarbort den enskildes ansvar för sitt liv. Om ett barn är placerat på hemlig ort och föräldern är förbjuden att kontakta barnet är det svårt för föräldern att ta något ansvar för att upprätthålla kontakten. Det är soc som har det ansvaret och för dom är det enklast om barnet glömmer sin biologiskasläkt och knyter an till familjehemmets i stället. Problemet är att många familjehemsplacerade barn står helt ensamma den dag de gått ut gymnasiet och utbetalningarna till familjehennen slutar att komma.

Kristina Klang

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 23
  • Karma: 0
    • Visa profil
Re: till kristina klang
« Svar #4 skrivet: 11 juli 2005, 07:23:31 AM »
Citat från: "susanna svensson"
problemet är att en del socialsekreterare tarbort den enskildes ansvar för sitt liv. Om ett barn är placerat på hemlig ort och föräldern är förbjuden att kontakta barnet är det svårt för föräldern att ta något ansvar för att upprätthålla kontakten. Det är soc som har det ansvaret och för dom är det enklast om barnet glömmer sin biologiskasläkt och knyter an till familjehemmets i stället. Problemet är att många familjehemsplacerade barn står helt ensamma den dag de gått ut gymnasiet och utbetalningarna till familjehennen slutar att komma.

Försök inte inbilla mig att socialseketerare "håller barnet på hemlig ort" om inte föräldern är mycket olämplig/skadlig för sitt barn. Det är alla föräldrars ansvar att hålla kontakten med sina barn, oavsett vad andra människor gör. Det ansvaret kan man inte frånhända sig och skylla på korkade myndighetspersoner. Att skaffa barn innebär att man får ställa sig själv åt sidan och fokusera på en liten människa som behöver mig för sin utveckling. De föräldrar som får sina barn omhändertagna har brustit allvarligt i detta under lång tid, det är jag övertygad om. Fosterhemsplacering är inte bra men vad ska man göra när inte föräldrar kan ta hand om sina barn och frivilliga stödåtgärder inte hjälper? Det finns människor som aldrig skulle ha skaffat barn - så är det. Men det är inget som samhället kan göra något åt. Det är enskilda människors ansvar. Vi måste alla ta ansvar för våra egna handlingar. På detta forum uppmuntras människor att bli hjälplösa rättshaverister istället för att börja se på sig själva och vad _de_ kan göra för att förändra sig och bli de goda föräldrar som deras barn har rätt till. En sådan förändring är visserligen smärtsam och förenad med skuld och bearbetning av den och slutligen försoning med varför man själv inte kunde bättre, för så är det ju ibland, men den största vinsten är ju att man kan återförenas med sina barn och förändra sitt liv i en lycklig riktning. Barnen _vet_ ju vad som hänt inna de blev omhändertagna när de blir vuxna. Om de står där utan biologiska föräldrar så lägger de nog inte skulden och besvikelsen hos socialtanten eller kuratorn i skolan - eller vad tror ni?

förälder

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 26
  • Karma: 0
    • Visa profil
Att vakna varje morgon...
« Svar #5 skrivet: 11 juli 2005, 10:14:35 AM »
”Försök inte inbilla mig att socialseketerare "håller barnet på hemlig ort" om inte föräldern är mycket olämplig/skadlig för sitt barn”

Jag lägger mig i och bidrar med att det faktiskt sker.  Det är så fruktansvärt Kristina ! De situationer jag har erfarenhet av handlar om sexuella övergrepp mot barn då den misstänkta finns i familjen . Då ska du veta att detta händer inte bara mödrar . Myndighetspersonerna är inte korkade utan det finns stora kunskapsbrister och rädsla.
Men jag tycker du skriver så bra , vist vore det toppen om alla insåg att ”
Vi måste alla ta ansvar för våra egna handlingar. ”
Ha en bra sommardag !

susanna svensson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 280
  • Karma: 0
    • Visa profil
Att vakna varje morgon...
« Svar #6 skrivet: 11 juli 2005, 10:32:55 AM »
oj oj oj vilken drömvärld du lever i lilla gumman. Har du aldrig hört talas om umgängessabotage. Fosterföräldrar är mycket duktiga på det, men till skillnade från frånskilda mammor har dom i regel socialtjänstens fulla stöd.

susanna svensson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 280
  • Karma: 0
    • Visa profil
Att vakna varje morgon...
« Svar #7 skrivet: 11 juli 2005, 10:37:57 AM »
jag känner en hel del i dag vuxna personer som varit omhändertagna som små de flesta anser att de fått sitt liv förstört pga socialtjänstens så kallade hjälp. ett fåtal anser att det var rätt att de blev omhändertagna, men har i stället berättigad kritik mot soc om att omhändertagandena gick onödigt bryskt till och att de fick vara kvar i misär för länge. bland länkarna på den här sidan hittar du länken till föreningen styvbarn där hittar du många vittnesmål från folk som fått sin uppväxt förstör pga onödiga omhändertaganden och som dessutom har blivit misshandlade och sexuellt utnyttjade inom samhällsvården.

förälder

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 26
  • Karma: 0
    • Visa profil
Att vakna varje morgon...
« Svar #8 skrivet: 11 juli 2005, 11:04:12 AM »
Man kan fundera mycket på  vad Socialtjänsten har för uppgift och VEM de ska skydda, framförallt över vilken uppfattning de har kring sina arbetsuppgifter – det är inte ovanligt att Socialtjänsten gör egna polisutredningar ( brottsutredningar ) (inget skrivfel ) .

Man ska ta sig en funderare varför dessa personer blivit ”hjälpare” , det handlar om att fel personer sitter på dessa stolar och de skapar utredningar som bygger på utredarens personlig uppfattning .

Barn är rättslösa och jag tycker det är fantastiskt att drabbade familjer kämpar mot sådana starka makter utan att ge upp, samtidigt har ork och informera hur illa det ser ut i Sverige 2005 .

Kristina Klang

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 23
  • Karma: 0
    • Visa profil
Att vakna varje morgon...
« Svar #9 skrivet: 12 juli 2005, 00:10:23 AM »
Jag lever inte i någon drömvärld. Jag tror säkert att det finns dåliga socialsekreterare och dåliga fosterhem. Men på er som skriver här låter det som om helt normala föräldrar helt plötsligt får sina barn omhändertagna. Det bästa man kan göra som förälder är väl att se till att man för det första inte skaffar barn förrän man rett ut sina egna problem, därefter se till att man skaffar barn med en person som också gjort det. (När man själv mår bra ser man sådana saker på ett helt annat sätt än annars.) Det största ansvaret tilll att samhället måste gripa in har väl ändå föräldrarna som inte tar hand om sina barn?
Ni har en mycket märklig syn på barns rätt och föräldrars ansvar ni som skriver här (Nu menar jag inte du "förälder" dock). Ni kräver att samhället ska vara "perfekt" men själva ska ni kunna bete er hur som helst mot era egna barn...

susanna svensson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 280
  • Karma: 0
    • Visa profil
Att vakna varje morgon...
« Svar #10 skrivet: 12 juli 2005, 06:20:47 AM »
Det finns faktiskt gott om exempel på att barn har omhändertagits av helt normala föräldrar som ex kan ha råkat ut för falsk ryktesspridning, blivit osams med någon inom barnomsorg skola etc etc. Ett fall som jag är mycket väl insatt i fick en helt normal familj sina barn omhändertagna i tre år pga att en av döttrarna hade ett blåmärke på genetalierna. Förädrarna krävde att barnet skulle undersökas av en expert först efter tre års tjat gick soc med på detta och blåmärket visade sig vara ett födelsemärke. Relationen mellan barn och föräldrar slogs sönder under denna tid. Det är även vanligt förekommande att föräldrar till barn med medfödda neoropsykiatriska störningar anklagas för att orsaka barnens problem och får dem omhändertagna. För ca 20 år sedan omhändertogs nästan alla barn med autism eftersom att en felaktig teori om att barnens problem orsakades av felaktig binding till modern. I dag vet alla att autism är en medfödd störning som alltså inte botas med ett omhändertagande utan snarade förvärras.

Kristina Klang

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 23
  • Karma: 0
    • Visa profil
Att vakna varje morgon...
« Svar #11 skrivet: 12 juli 2005, 08:48:57 AM »
_Gott_ om exempel? Säger vem? Föräldrarna själva? Har _du_ bedömt att de är fullt normala föräldrar? Chattat med de på internet och sett att de här föräldrarna kan ju faktiskt stava och uttrycka sig lika bra som andra så de måste vara normala...
Vad vet du vad de föräldrarna har gjort sina barn? Vad _barnen_ har berättat? (Nä just nej, jag glömde det, barn ljuger ju _alltid_.).
Om man har arbetat med barn och varit hemma hos familjer så vill man ofta till en början inte tro på det man ser, hur en del barn lever och har det med sina föräldrar. Själv slutade jag med det redan efter ett par år, men inte pga hur många barn som blev omhändertagna utan pga smärtan det väckte i mig att alla barn inte är älskade av sina föräldrar och att det är så fruktansvärt orättvist hur en del barn har det jämfört med andra. Jag såg mina egna små barn i varenda liten ledsen flicka och pojke jag träffade... Det var hemskt faktiskt.
Vem bär skulden till att dessa oälskade barn föds? Samhället? Myndigheterna?

förälder

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 26
  • Karma: 0
    • Visa profil
Att vakna varje morgon...
« Svar #12 skrivet: 12 juli 2005, 15:59:03 PM »
Vist finns det massor med skräckexempel hur socialtjänsten handlägger sina ärenden
och dessutom ”tror på skitsnack” som ofta grundar sig i avundsjuka ( tror jag ) .

Jag är en förälder som har ett enorm positiv bild av socialtjänsten , men i mitt yrke har sett riktiga skräckhistorier .
Jag har även sett barn som K.L beskriver och det gör väldigt ont .  Jag har levt i en dysfunktionell familj , idag flera år senare arbetar jag med barn /familjer som har stora familjeproblem och jag kan lova att detta är långt ifrån ett drömyrke .
Det sjuka är att det är flera bra familjer som förlorar sina barn medans riktiga idioter
får ha kvar sina . Varför är det så ?

BlackMist

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 13
  • Karma: 0
    • Visa profil
skrämmande
« Svar #13 skrivet: 17 juli 2005, 16:40:28 PM »
Jag tycker att det är  skrämmande hur ditt tankesätt är enkelriktat det är aldrig en sida av alla omhändertaganden, kolla i artikelarkivet, kolla på antalet JO anmälningar, det finns och jag bestyrkar detta det finns många dåliga socialsekreterare som verkar ha mindersvärdeskomplex så dom måste kompensera det genom att placera så många barn som möjligt vilket resulterar i prestige, om vi nu ska prata om barnets bästa så har defenetivt inte sociala det för ögonen, barnets rätt finns inte.
Och jag ska tala om för dig att det är stora fel i systemet, jag menar om tex en missbrukare har problem inte tar dom barnet därifrån ånej utan föräldern får hjälp, men om en som inte missbrukar har barn och någon elaksinnad anmäler denne till sociala ja då blir det liv i luckan och barnets tvångsomhändertas på felaktiga grunder, men det finns bra och dåliga människor överallt, men att en som nyss gått ut ur beteendevetenskapslinjen och sedan direkt får komma ut och praktisera inom individ o familj tycker jag inte är rätt, utan det ska i sådant fall vara nån med mer livserfarenhet, och god pedagogisk grund, vilket jag ej tycker att du verkar ha KL. :twisted:
Linda alias BlackMist

Kristina Klang

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 23
  • Karma: 0
    • Visa profil
Re: skrämmande
« Svar #14 skrivet: 17 juli 2005, 17:43:12 PM »
Citat från: "BlackMist"
Jag tycker att det är  skrämmande hur ditt tankesätt är enkelriktat det är aldrig en sida av alla omhändertaganden, kolla i artikelarkivet, kolla på antalet JO anmälningar, det finns och jag bestyrkar detta det finns många dåliga socialsekreterare som verkar ha mindersvärdeskomplex så dom måste kompensera det genom att placera så många barn som möjligt vilket resulterar i prestige, om vi nu ska prata om barnets bästa så har defenetivt inte sociala det för ögonen, barnets rätt finns inte.:

Antalet JO-anmälningar är knappast något bevis för felaktiga omhändertaganden - fälllningar av JO i dessa ärenden förekommer sällan. Socialsekreterare brukar omhänderta barnen när föräldrarna inte vill samarbeta kring frivilliga åtgärder eller när föräldrarna har så stora brister att barnens hälsa är i fara, alternativt liv i de fall barnet misshandlas.
Citat från: "BlackMist"
Och jag ska tala om för dig att det är stora fel i systemet, jag menar om tex en missbrukare har problem inte tar dom barnet därifrån ånej utan föräldern får hjälp, men om en som inte missbrukar har barn och någon elaksinnad anmäler denne till sociala ja då blir det liv i luckan och barnets tvångsomhändertas på felaktiga grunder, :

En missbrukare som vill ha hjälp är inte nödvändigtvis till skada för sitt barn medan däremot en förälder som inte tillstår misshandel/övergrepp (trots starka bevis) utan tycker att den är felfri och inte vill ha hjälp kan vara mycket farlig för sitt barn. Allt handlar om insikt. Vi kan alla ha problem och behöva hjälp, jag har själv gått i terapi när jag varit vuxen och det har många vuxna jag känner gjort och ändå varit mycket fina som föräldrar till sina barn. Sambandet du försöker påskina finns inte överhuvudtaget. Att se sina brister och söka hjälp för dem är bra för barnen.  
Citat från: "BlackMist"
men det finns bra och dåliga människor överallt, men att en som nyss gått ut ur beteendevetenskapslinjen och sedan direkt får komma ut och praktisera inom individ o familj tycker jag inte är rätt, utan det ska i sådant fall vara nån med mer livserfarenhet, och god pedagogisk grund, vilket jag ej tycker att du verkar ha KL. :twisted:

Visst finns det dåliga människor överallt men en enda socialsekreterare kan inte omhänderta ett barn. De som startade problemet är ändå de föräldrar som inte ser sitt barns bästa utan "använder" barnen för att mildra sin egen ångest och sina mindervärdeskomplex istället för att söka hjälp för egen del. De som söker hjälp själva får inte barnen omhändertagna.