Det Ă€r som du skriver hemskt att behöva skadas pĂ„ sĂ„dant vis som vi blir utav dessa barbariska metoder som mĂ„nga inom sociala anvĂ€nder sig utav. Jag likstĂ€ller metoderna med tortyr dĂ€r skadorna blir livslĂ„nga och konsekvenserna leder till chocktillstĂ„nd och trauma dĂ€r man inte kan upprĂ€tthĂ„lla sitt normala â sociala liv â Kropp och sjĂ€l genomgĂ„r under sĂ„dana hĂ€r förhĂ„llande allvarliga skador och nĂ€r ingen hjĂ€lp finns att fĂ„ blir skadorna livslĂ„nga.
Jag tror att det finns en dold strategi bakom allt detta.En science-fiction-mardröm. Jag tror att de medvetet tÀnker upplösa familjerna som social enhet, och att familjerna ska stÄ för barnalstrandet, men att barnen ska tillhöra staten. Lydiga soldater, arbetare, koncentrationslÀgervakter, spioner eller vad som helst.
Förutom vad jag sett om sociala, PBU, lÀkare och PV, sÄ fann jag ytterligare en puzzelbit.
Detta har hÀnt efter myndigheternas LVU-försök mot mig och mina barn.Min son gÄr gymnasiet första terminen. Jag fick ingen kontakt med skolan, och först efter en mÄnga försök fick jag tag pÄ lÀraren och frÄgade varför jag inte kallades pÄ kvarts-samtal, och hur det gick för honom i skolan. De sade att det gick bra för honom, lite problem med busstiderna bara: men allt funkar fint, och jag ska kallas till ett kvarts-samtal snart.
Jag fÄr ett brev. "ElevvÄrdskonferens. Skolan vill att ni deltar i en elevvÄrdskonferens ang er son. Rektor, klasslÀrare, mentor, skolsköterska, kurator deltar" Jag ringer dem och frÄgar vad detta betyder, om allt gÄr bra. "Vi vet inte" sÀger de.
Min son som faktiskt har noll förtroende för myndigheter redan initialt, hade redan kontaktat dem och sagt att han inte accepterar att kuratorn(socialas spion) och sjuksköterskan deltar.
De satt ÀndÄ med nÀr vi kom in. Min son upprepade kravet att de skulle gÄ ut, annars skulle det inte bli nÄgra samtal. Vi fick bÄda agitera ett bra tag, innan vÄr vilja bifölls.
Rektorn sÀger att betygen har sjukit pga risiga kommunikationer och busstider, som gör att han inte hinner vara med pÄ en del lektioner.
Jag sÀger Ät dem att jag gÀrna vill veta vad saken handlar om sÄ att jag kan hjÀlpa honom att lÀsa ikapp det som saknas, och att vi hittat en annan busslinje sÄ att han slipper tre bussbyten.
Rektorn som hela tiden höll en stadig svada om skolans vilja till samarbete med förÀldrar, avvisade bestÀmt min begÀran om att fÄ hjÀlpa honom med lÀxorna. "LÀxorna ska göras pÄ skolan, inte hemma, Àr vÄr princip". .. Vi ska samarbeta.. men jag ska skita i hur det Àr med min sons studier.. Vems son menar de dÄ att han Àr ?
Uppenbarligen sÄ anser myndigheterna att familjen som enhet ska utmanövreras, att beviskonstruktion av sociala och utredningar ska göra dess inflytande om intet.
PÄ yngre grabbens skola skryter en del lÀrare om sina kontakter med sociala, de Àr rapportörer, och ingen vÄgar öppet visa nÄgot gehör för vad jag sagt om socialas brott mot mina barn.De frÄgar ofta min Àldre son , dÄ han besökt sin gamla skola, om han inte ska ta emot hjÀlp av sociala sÄ att han slipper pappa.Trots att min son blivit sÄ förbannad pÄ dem sÄ att han börjat grina, slutar de inte med ofredandet. TvÀrt om, de uppfattar sig som min och min sons kompisar, och dunkar mig glatt i ryggen, dÄ jag kommer dit för att hÀmta min yngre son. "hjÀlp-arbetarna". Vad har jag gemensamt med dem annat Àn deras spioneri pÄ mig ? Det Àr mycket vanligt med denna attityd.
Jag har berĂ€ttat för bekanta om sociala, som nickat instĂ€mmande. EfterrĂ„t nĂ€r de fĂ„tt höra bara NĂ
GOT om Àldre sonens inkörningsproblem i gymnasiet, sÄ fÄr man höra dem: "kan inte sociala kanske göra nÄgot ?"
Det Ă€r skrĂ€mmande. Folk ignorerar TOTALT vad man sĂ€ger. INGEN lyssnar ! Jag Ă€r i deras ögon inte mer Ă€n en insekt.De argumenterar inte för att det ena eller det andra i vad jag sĂ€ger skulle kunna ifrĂ„gasĂ€ttas: det jag sĂ€ger Ă€r helt enkelt inte nĂ„got annat Ă€n sĂ„dant man kan le Ă„t, om ens bry sig om att höra.Att denna site finns, fosterbarns siterna, att NĂ
GOT bevis för vad jag sÀger, ens existerat. Jag Àr en ickeperson i Kafka-vÀrlden.
