Författare Ämne: Socialstat eller släktskap?  (läst 3260 gånger)

Peter Klevius

  • Gäst
Socialstat eller släktskap?
« skrivet: 21 februari 2003, 14:07:36 PM »
För den intresserade finns ett debattunderlag i form av en artikel om kedjan släktskap-religion-socialstat samt dess bieffekter i form av barn- och ungdomskriminalitet, otekniska och osäkra förvirrade tjejer mm.

http://www.nkmr.org/artikel_angels_antichrist_by_peter_klevius.htm

eller på svenska (dålig sådan eftersom artikeln ursprungligen skrevs på engelska men sedermera vänligt nog översattes till svenska av en likasinnad)

http://www.swedish-english.com/sviff/Antikristsanglar.html

Jag är inte ute efter att debattera politik annat än i den meningen då politiken utgör socialstatens bas. Därför nämner jag socialdemokratin (andra politiker stämmer förstås med i s-sången eftersom de är just - politiker dvs i praktiken  skatteberoende) som haft Sverige i ett sekellångt järngrepp.

Förvisso finns det trevliga sossar men på fallande ofta är de (tom departementschefer) helt okunniga om vad de ställt till med då de tillfredsställt socialstatsbyråkratin (kom ihåg att socialstaten per definition är den negativa delen av välfärdsstaten).

Därför är också tanken på generell medborgarlön (på samma nivå som det vi redan nu betalar ut i form av olika bidrag som vi måste ansöka om i socialstatsbyråkratin) kombinerad med skattefrihet på arbete så främmande för alla politiker. Alltså ett demokratiskt  moment 22 (observera att absoluta merparten av Sveriges REELLA skattemedel redan nu kommer via indirekta (och därmed lätt styrbara) skatter. Socialstaten sitter egentligen på ett luftslott som ingen på allvar ifrågasatt.
Vem skall göra det. Jo svenska folket om de bara kunde få en chans att tänka själva mellan all statspropaganda som de betalar för att få intutat i sig.

hälsningar

Peter Klevius

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlägg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
Socialstat eller släktskap?
« Svar #1 skrivet: 28 mars 2003, 10:04:58 AM »
Citera
Jag är inte ute efter att debattera politik annat än i den meningen då politiken utgör socialstatens bas. Därför nämner jag socialdemokratin (andra politiker stämmer förstås med i s-sången eftersom de är just - politiker dvs i praktiken skatteberoende) som haft Sverige i ett sekellångt järngrepp.

Förvisso finns det trevliga sossar men på fallande ofta är de (tom departementschefer) helt okunniga om vad de ställt till med då de tillfredsställt socialstatsbyråkratin (kom ihåg att socialstaten per definition är den negativa delen av välfärdsstaten).


I häftet 'Resan utan mål' En hyllning till Anders Agell skriver prof. Jacob Sundberg att förändringarna i familjerätten var i högsta grad målmedvetna ändringar och inte som Agell trodde "En resa utan mål".

Advokat Lennart Hane har också skrivit och gjort många uttalanden om de medvetna strategierna bakom förändringarna i svensk familjepolitik. Se t ex
Svensk familjepolitiken på väg mot totalitarism och Presentation: RÄTTVISAN OCH PSYKOLOGIN av Lennart Hane m.fl.

Se även följande böcker av Lennart Hane:

Smygande diktatur, 1972

Högerspöket, 1976

Förstatligandet av våra barn, 1980

Den onda och den goda lagen, 1981

Laglöshet

RÄTTVISAN OCH PSYKOLOGIN 1996?

Hälsningar

Ruby H-C

Majken Frost

  • Gäst
Socialstat eller slægtskab
« Svar #2 skrivet: 13 april 2003, 23:35:15 PM »
Kære Peter Klevius.
Jeg har med interesse læst både dine indlæg. Og jeg har længe haft lyst til at kommentere din store artikel om "Antikrists engle", men har ikke haft tid til det før. Den er meget god at læse og giver, så vidt jeg kan skønne, et sandfærdigt billede af de uhyggelige tilstande, som råder i Sv.
Og jeg finder din forståelse af, at det er selve lovtilstanden i Sv. som er blevet rent ideologisk, og som i forening med en statslydig presse er enerådende, utrolig præcis.
Men ikke desto mindre finder jeg, at du selv "løber af sporet", idet du jo ideologiserer slægtsbegrebet eller jeg skulle snarere sige: det biologiske.
Det er især din henvisning til kristendommen, jeg tænker på, idet det forekommer mig, at du er ganske uden sans for, at kristendommen jo netop er opgøret med enhver form for ideologiseren eller guddommeliggørelse at noget som helst jordisk. I den forstand er krd. dommen over eller modsætningen til alt, hvad der hedder religion, idet dette jo er en hæven af noget menneskeligt til guddommelig status.
Det er ganske rigtigt, at GT religionshistorisk set fremhæver slægten og stammen, men spørgsmålet er, om man overhovedet fatter noget af GT eller NT, hvis man nøjes med at læse disse skrifter religionshistorisk.
Der ligger en tale bagved det historiske, som alene hævder, at fordi Gud er Gud og er i himmelen, derfor er jorden jord og har at nøjes med at være jord - og mennesket er menneske og har at nøjes med at være det.
Det er jo netop den position, socialstaten ikke vil nøjes med, - den vil  være en slags verdslig vorherre med absolut indsigt i godt og ondt.
Men det absolutte hører ikke os til, og både GTs og NTs hævden af dette er det jo, som giver mennesker frihed til at handle med jordisk fornuft og skønsomhed i vores konkrete virkelighed.
Med til denne virkelighed hører slægtskabet, familien. Den er grundliggende, men den er ikke guddommelig. Når Luther f.eks. brød med klostervæsnet, var det fordi han der fandt denne absolutering af en bestemt stand, som var ganske ukristelig. Overfor den satte han familielivet, som var det for mennesket naturlige og skabende, men aldrig absoluterede han det. (Jeg er en grundig læser af den svenske fremragende teolog, Biskop Einar Billing og har undret mig over, at det har kunnet gå så galt i Sv. med en sådan kapacitet i det 20.årh.)
Hos os har vi haft Søren Kierkegaard, som for altid har prikket hul på enhver ideologi-ballon.
I vor tid er det jo fornuften, det rationelle, der er blevet hævet til himmelen som sandheden med stort S. Hvad faktisk Karl Popper gør i "Det åbne samfund" trods sit gedigne opgør med Platon og Hegel.
Her er vi ved det grundliggende problem, som Popper for mig at se uafvidende afslører: at det er mennesker plat umuligt at afholde sig fra ideologisering eller absolutering af et eller andet jordisk, hvis ikke en myndig tale udenfor det menneskelige holder det på plads. Jeg skal ikke nægte, at jeg ser din spekulative anskuelse om ægteskab og homoseksuelles f.eks. adgang til adoption som udtryk for netop fornuftens, spekulationens løften sig fra den konkrete virkelighed.
Det er rettighederne ført ud i det absurde.
Rettigheder er noget, loven forlener borgeren med, og loven har som opgave at sørge for bedst mulige forhold for borgeren, og den siger - i DK endnu -  at børnene hører sammen med far og mor. Fordi selve virkelighedens indretning lærer loven det. (Loven siger jo også, at i DAnmark skal man lære dansk grundigere end andre sprog, fordi vores virkelighed er dansk).
Loven er ikke spekulativ, - det er den blevet i Sv. i allerhøjeste grad og til dels hos os i DK - men loven, når den holder sig til sit "embede", skal alene holde sig den korkrete virkelighed for øje. Du kunne sige: at være jorden tro, som nu jorden engang er indrettet.
I DK har vi den skik, at første samling i året indledes med en gudstjeneste. VEnstrefløjen er jo dybt forarget og deltager naturligvis ikke, men hvad skikken siger er jo blot, at først når politikeren har hørt, hvem det absolutte hører til, kan han pragmatisk og regulært holde sig til sin opgave.  
Det undrer mig virkeligt, at du, som har så stor indsigt i og så stor sans for socialstatens tyranni, som jo netop skyldes en tagen patent på det gode (med adfærdsvidenskaberne som dogmatik), - at du ikke er konsekvent i din indsigt. At også de absolutte rettigheder har tyranniet som konsekvens.
Dette er blevet alt for langt, men jeg har som sagt læst din artikel med stor interesse og glæde, men også med kritik.
Venlig hilsen  Majken Frost.

Peter Klevius

  • Gäst
Svar till Majken Frost
« Svar #3 skrivet: 29 april 2003, 16:28:38 PM »
Majken Frost

Tack för kritiken samt några kommentarer (Läste ditt inlägg först i dag)

1) Du måste ha missförstått mig! Jag har alltid tillbett OSÄKERHETEN som min gud (ibland under namnet ”självkritik”) eftersom jag oftast är för feg att ta ställning. Därför skriver jag om de ”negativa” mänskliga rättigheterna (i motsats till de ”positiva” s k ”Stalin-rättigheterna”) dvs om rätten att få stå UTANFÖR statens positiva rättigheter inom vissa områden. Utsträckningen av detta  rättighetsskydd är dock självfallet axiomatisk. Vad vore alternativet? Och om Socialstaten nödvändigtvis vill tränga sig på mig vill jag åtminstone veta VARFÖR!

2) Evolutionens grundfunktion är reproduktion dvs sex/biosläktskap. Många (kanske de flesta) arter, t ex flockdjur som människor, apor, råttor m fl, har dessutom bioaltruismen inbyggd (s k kin-recognition). Detta kan eventuellt betraktas som ”gudomligt”. Det hindrar dock inte att min bästa vän inte är biosläkt med mig. Vänskap är den positivt kulturella samordningen av två individers livssfärer och denna kan, om den är ärlig och öppen t o m fungera bättre än kulturellt massakrerad bioaltruism. Men viljan att ha egna barn/föräldrar/släkt har sån enorm utbredning i människans historia att även icke-släktbindningar som t ex de flesta svenska adoptioner, tar sin kulturella modell och styrka därifrån.

3) Vad gäller kristendom/Kierkegaard etc så har jag bl a i artikeln Var Jesus religiös? utgått från Talmuds version eftersom Jesus ju var jude. Enligt denna var han ett ”illegitimt barn” till en romersk soldat. Enligt NT hade han dessutom problem med sin familj samt manade sina lärjungar att lämna sina familjer. Uppenbart hade han problem med sin egen ”religion” på samma sätt som många fundamentalister har problem att förhålla sig till ”otrogna icke-människor” (jmf Angels of Antichrist).

4)  Vad gäller äktenskap och homoadoptioner har jag egentligen inga egna synpunkter annat än att de  som uttalar sig bör vara konsekventa, vilket de sällan är. Den juridiska transformeringen av adoptivbarn från släktbarn inom stammen/samhället till import av icke släktrelaterade barn är lika genomgripande som den juridiska transformeringen av äktenskapet (med början i sambolagen etc). Juristen Anna Singer skrev i sin avhandling att föräldrabegreppet måste kopplas loss från biosläktskapet. Min obesvarade fråga till henne blev då: Vem är i såfall INTE förälder?

Att inse biosläktskapets evolutionära självklarhet är inte detsamma som att se ner på andra släkt- och vänskapskonstellationer!

Och frågan till NKMRs läsare blir: Hur skall vi juridiskt försvara biosläktskapet?

Mvh Peter Klevius

PS Jag skrev också i Angels of Antichrist (1996) om svensk socialdemokratis målsättning att göra EU till ett ”socialdemokratiskt projekt” (Ingvar Carlsson). Chansen verkar ha kommit nu.  Nu förbereder Frankrike en intern EU-kupp riktad mot USA och för att gör Frankrike än mäktigare inom unionen. I samband med detta har man tydligen börjat förbereda för Persson att bli första president såvitt han fixar det där med EMU-motståndet förstås! En lämplig kandidat från ett litet neutralt EU-land eftersom Frankrike inte tror sig få gehör för en fransk president ovanpå allting annat!