Frfattare mne: Strafflindring för statlig barnmisshandel  (lst 3888 gnger)

Peter Klevius

  • Gst
Strafflindring för statlig barnmisshandel
« skrivet: 21 februari 2003, 12:53:08 PM »
Det nya lagförslaget om skärpta straff för föräldrar samt ytterligare skärpt angiveriparagraf (SOL 71) får två effekter:

1  Att misshandel (inkl psykologisk misshandel t ex kritik) mot barn begågna av  andra än föräldrar bedöms mildare. Detta gagnar särskilt staten själv då deras ansvar mot omhändertagna barn sålunda minskar. Redan i dag vet vi att de flesta övergrepp sker i statens vård (personal, kamrater m fl).

2  Föräldrar får ännu svårare att interagera fritt med sina barn eftersom minsta misstanke om kritik eller annat kan anmälas och därmed tvinga i gång en utredning som i sig är osäker (baserad på psykodynamisk häxkonst), farlig och i de flesta fall därmed  mot barnets bästa. Redan nu kan man ofta se hur föräldrar viskar och smusslar  till sina ev tillfälligt bångstyriiga barn därför att de är så medvetna om risken för angiveri av illvilliga eller korkade medmänniskor som pga den extrema statspropagandan tror sig se misshandlande föräldrar så fort ett barn piper till. Sannerligen en barnvänlig och relationsfostrande miljö eller hur? Påminner mig om tiden jag sprang omkring i DDR och filmade.


Peter Klevius

Anonymous

  • Gst
Strafflindring för statlig barnmisshandel
« Svar #1 skrivet: 21 februari 2003, 14:10:45 PM »
Jag har inte läst lagförslaget coh även om jag hade gjort det så är jag inte säker på om jag hade begripit så mycket eftersom jag inte är van vi lagtexter.

På vilket sätt skulle misshandel av andra än föräldrarna bedömas midare?

Att föräldrar inte interagerar fritt med sina barn ser man exempel på nästan dagligen. Bortskämda hysteriska barn som gapar för full hals i varuhus för att de inte får exakt det som de pekar på. Generade föräldrar som ser sig omkring utan att i egentlig mening tillrättavisa sin avkomma.

När inte ens polisen kan hantera ett ingripande mot en tolvåring så som hände i Landskrona nyligen så borde det vara en tydlig varningssignal på att något inte står rätt till. 30-40 år med Myrdahl "fredsfostran" har tydligen inte skapat den fridsamma unga generation som avsågs från början.

Om man utvärderar resultaten av de förändringar som gjorts i experimentet med att skapa en ny människotyp á la "Homo Sovjeticus" och ser att de flesta resultat är negativa. Varför fortsätter man då att skylla problemen på den autoritära skolan som försvann för 40 år sedan eller det patriakala samhället som vi inte längre ser skymten av.

Det är som jag ser det i första hand pojkar som lider av det mesiga bemötande de får när de står på tröskeln in i vuxenlivet. Det saknas manliga förebilder sägs det. Jag skulle vilja tillägga att inte ens de män som de möter i skolan och på fritids är några manliga förebilder. De är fångade i en roll där de inte kan visa sina manliga egenskaper då dessa har dömts ut som felaktiga.