Författare Ämne: lvu  (läst 3791 gånger)

pelle39

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 4
  • Karma: 0
    • Visa profil
lvu
« skrivet: 25 januari 2005, 09:37:30 AM »
hej jag känner för att skriva en rad om socialens såkallade utredningar det är bara en massa lögner på lögner dom vrider på sanningen till deras fördel hela tiden det är skrämmande att dom får göra så dom tog mina barn placerade ut dom i olika familjehem långt från varandra sedan har dom fått kännedom om att min äldsta flicka inte mår bra alls.dom skiter till o med hur det är med barnen. jag begärde vård upphör i augusti 2004 beslut togs den 13 januari 2005 att vård ska bestå på förvridna lögner det är så man mår illa någonting måste göras vi måste slå emot nu det kan inte fprtsätta så här......

Jeanette

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 91
  • Karma: 0
    • Visa profil
LVU
« Svar #1 skrivet: 25 januari 2005, 20:50:38 PM »
Till Pelle!
De får inte göra sådana utredningar som de gör. Du är inte ensam om att ha blivit angripen utav dessa såkallade socialutredare, vi är många.
Anledningen till att de fortsätter med sina bedrägeri utredningar är den att socialkonsulenterna är på deras sida. Läs mina inlägg så förstår du vad jag menar. Jag säger som Jan-Olof och alla vi andra, vi måste samla oss tillsammans allihop och göra en gruppanmälan. Det gäller alla i hela landet. Alla måste komma, inga får hålla tyst, det är slut på detta tigande.
Det är en av anledningarna till att det får fortsätta, att de flesta familjer håller tyst. Det är så sjukt, ibland blir jag så arg så jag tycker illa om alla dessa tigande föräldrar, att ingen av dem säger något, är det verkligen så många som är nöjda över att man tar deras barn, har de gjort så hemska saker att de inte törs visa upp sig? Eller är alla skrämda till tystnad,
VAR ÄR NI ALLIHOP???
Jag har stött på ett flertal föräldrar vars barn har blivit omhändertagna
utav socialutredare på liknande sett som oss, jag har talat om för dem att jag är utsatt för detsamma, att utredarna ljuger, men hur jag än har ansträngt mig att få dessa föräldrar att förstå mig så vägrar de. De bara hör sig själva, de förstår inte att jag är gammal i gården och har redan gått igenom hela överklagande-ritualen, nej de reagerar likadant som de flesta andra de tror att det bara är de som blir bemötta på detta sätt, så skall de ändå överklaga och kämpa sin egna kamp mot politikerna i stadsdelsnämnden, länsrätten, kammarrätten, regeringsrätten, eu-domstolen de fattar inte att det redan har varit tusentals innan dem som har fått avslag, avslag, avslag, det går som på löpande band när de nya kommer faller de gamla av, ingenting händer. Samma procedur, om och om igen, år ut, år in, snurriga, chockade, förvirrade mammor och pappor.  Socialutredare som ljuger, misstänker, skriver äckliga tjänsteutlåtanden, att de orkar att hålla på, de är i en sjuk symbios med varandra, de håller ihop och samarbetar med varandra, från sociala till eu-domstolen, de är som en stor familj enade tillsammans mot oss utvalda. De får använda sig utav sina sjuka metoder mot oss föräldrar och mot våra barn för att de är helt säkra på att de tillsammans gör storverk, DE räddar våra barn från oss.
De tar våra barn. Ger bort dem till främmande människor. Där får de leva och växa upp och lära sig deras traditioner. Den enda som besöker mitt barn är en utvald person som jag träffat en gång i några minuter för nio år sedan som jag ogillade direkt för jag tyckte hon verkade helt borta, hennes titel var familjehemsinspektör. Jag sa till dem alla ,chefer och stadsdelsnämnd att jag inte ville att hon skulle vara någon inspektör åt min son, de struntade i vad jag sa. Hon kunde inte prata med mig, vi fick ingen kontakt. Vad skulle hon inspektera för någonting, hur ett främmande barn har det,skulle hon kunna prata med mitt barn hon visste ingenting om oss. Undrar hur mitt barn har haft det dessa nio år, usch!
Läs vad vi andra har skrivit och svara gärna på våra inlägg. Hoppas att det kommer fler in på detta forum. Vi måste vara fler!
                                                                                      Jeanette

Bensmamma

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 26
  • Karma: 0
    • Visa profil
Jag bor i...
« Svar #2 skrivet: 26 januari 2005, 17:47:05 PM »
Stockholm, fösöker få i gång en organisation här med hjälp av stadsmissionen.

Skulle några här vara intresserad av att traäffas och diskutera ideér?

//Bensmamma ( som snart komme att ändra alias)

Jeanette

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 91
  • Karma: 0
    • Visa profil
Organisation?
« Svar #3 skrivet: 26 januari 2005, 23:59:12 PM »
Vi har ju redan en organisation vilkens forum vi skriver i nu, NKMR. Det viktigaste nu är att vi samlar ihop oss och gör denna anmälan tillsammans vi som är drabbade utav likadant bemötande från myndighet, vi som har eller håller på att mista våra barn. Vi som är förtryckta.
Jag blir mycket lycklig om Svenska folket ställer upp på vår sida och hjälper oss. Det här är inte en kamp som bara gäller oss som är offren. Sverige måste hjälpa oss. Vi är ju inte så många verkar det som eller... Ni som kan och vet, eller som kommer på förslag, hur vi skall göra för att efterlysa och få tag på alla familjer och barn som just nu blir misshandlade utav sociala och deras medhjälpare, hjälp oss. Vi är bara vanliga föräldrar som inte kan allt, vi behöver hjälp. Det är val snart. Vi blir förtryckta utav alla politiker i stadsdelsnämnderna. Fråga dem varför de förtrycker oss. De kommer inte att tala om det för er. När de har sina möten med oss föräldrar har de det bakom stängda dörrar, de brukar ha dessa möten någon timme innan de har sina öppna möten.
Människor vet ej om hur det går till när barn blir omhändertagna. Man får inte veta det i skolan, det borde läras ut i högstadiet men det görs det inte. Folk är naiva de litar blint till sociala, sociala gud så löjlig att kalla det så när det egentligen handlar om några få människor typ som i mitt fall, tre personer, två utredare och en sektionschef, de började sedan tillkom deras medhjälpare. Vilken av folket vet vilka dessa tre personer är? Känner någon dem, NEJ! Tror ni att de vid EU-domstolen åker upp och besöker dessa tre personer, NEJ! Då kan de väl inte heller utreda någon anmälan från mig. När det gäller barnomhändertagande så existerar inte det i Sverige. Barnen får ingen hjälp. De blir kidnappade från sina föräldrar. Det måste komma till avslöjande, men hur?
                                                                         Jeanette

happi

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 3
  • Karma: 0
    • Visa profil
Re: Jag bor i...
« Svar #4 skrivet: 23 april 2005, 19:23:26 PM »
Citat från: "Bensmamma"
Stockholm, fösöker få i gång en organisation här med hjälp av stadsmissionen.

Skulle några här vara intresserad av att traäffas och diskutera ideér?

//Bensmamma ( som snart komme att ändra alias)
  Hej "Bensmamma" ! Jag håller fullständigt med om att vi måste organisera oss alla utsatta familjer - MEN inte men s.k. hjälp av stadsmissionen. TRO mig, jag råkar veta ganska väl hur de jobbar och det är från "insidan" av deras egen organisation. Allt de gör är att vinna ngt. själva på det,medans de utåt ger en bild av att vara mycket behjälpliga och att de gör allt bara för att de vill och inte i något profitsyfte. Jag har ganska många års erfarenhet av denna organisation både som "gäst" som behöver hjälp till att jag nu har så gott som full insyn i deras organisation, och det är ingen vacker historia kan jag säga. Det finns andra vägar att gå. Snälla du om du vill kontakta mig.NKMR har min mailadress, och du kan ju alltid skriva på det vi jag gör till dig nu. Jag har oxå varit i kontakt med en annan av samma åsikt som oss här : alltså att vi behöver samla oss och trycka på de som håller i trådarna de som styr oss som om vi vore "spratteldockor" , du vet som Pinocciho. Många blir vi alla "svaga" STARKA!!  :roll:   :idea:
Jag är ENVIS på gott och ont.. Låt de "svagas" röster HÖRAS! - Det är där kunskapen FINNS!