Författare Ämne: Tankar kring uppfostran  (läst 3752 gćnger)

Skribenten

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 28
  • Karma: 0
    • Visa profil
Tankar kring uppfostran
« skrivet: 23 mars 2005, 19:08:03 PM »
Hur har vÄrt samhÀlle utvecklats sedan förbud mot barnaga infördes 1979?
Jag stÀller mig ocksÄ frÄgan - hade vi i Sverige sÄ mycket 'misshandel' av vÄra barn att en sÄdan lag tvingades införas?

Naturligtvis skall inte misshandel fÄ förekomma men grÀnsen mellan det och lÀttare bestraffningsmetoder i uppfostranssyfte Àr stor.
Alla vi som vĂ€xt upp innan lagen infördes, rĂ€knadas vi  som missanpassade och förstörda för livet för att vi fĂ„tt oss en Ă„thuting nĂ€r vi gjort nĂ„got fel?

Ett stort problem som jag idag ser, men tydligen inte beslutsfattarna Àr det Àr dessa barn och ungdomar som idag Àr de som begÄr sÄ mycket brott.

Om t.ex min son eller dotter hamnar i kriminella gÀng och börjar vandalisera eller begÄ andra brott, sÄ har jag ingen laglig rÀtt till nÄgon form av bestraffning för enligt förÀldrabalken (6 kap 1 §) fÄr barn inte utsÀttas för kroppslig bestraffning eller annan krÀnkande behandling.

Som fysiskt vÄld rÀknas Àven mindre slag, luggningar och nyp, som psykisk bestraffning ingÄr att lÄsa in ett barn i rummet, att hota, skrÀmma, frysa ut eller förlöjliga barnet. Kort sagt man har tagit med det mesta att rÀknas in som fysiskt eller psykisk bestraffning.

Men HUR skall man dÄ som förÀlder kunna förhindra ett trotsigt barn som vÀxer upp i ett samhÀlle som blir mer och mer kriminellt lÀngre ner i Äldrarna att inte sjÀlv bli ett offer för andras pÄtryckningar etc.

Dessutom, inte att förglömma, idag Àr det inte mÄnga förÀldrar som sjÀlva uppfostrar sina barn, nej mestadelen av deras uppfostran sker frÄn tidiga mornar till sena kvÀllar via daghem etc. i stora grupper med fÄ personal. DÀrefter tar skolan vid och förÀldrar Àr mest nÄgra individer som stÄr för klÀder och husrum.

Om mitt barn stjÀl cyklar eller snattar i affÀren. Ska jag dÄ bara tvingas nöja mig med att konstatera det och sÀga men snÀlla lilla pojk det begriper du vÀl att det Àr olagligt, gÄ genast och be om ursÀkt?
Jag fÄr inte ge barnet utegÄngsförbud, inte hÄlla inne veckopeng och lagen förbjuder mig ocksÄ att skÀlla ut ungen för det Àr ack sÄ krÀnkande.

Att barnet dÀremot sÀger skit i det kÀrringjÀvel, slÀnger igen ytterdörren och drar ut till gÀngen igen, fÄr man bara acceptera som förÀlder.
Åker barnet fast sĂ„ tillĂ„ter lagen att de sitter uppstudsiga pĂ„ polisförhör och skrattar, de vet sĂ„ vĂ€l att de inte fĂ„r nĂ„got straff.

Om socialen sen blir inblandad sĂ„ görs inte mycket i första skeden, nej helst ska ungen ha begĂ„tt flera grövre kriminella gĂ€rningar innan nĂ„got hĂ€nder. Men vad hĂ€nder? - ja förĂ€ldrarna klassas som odugliga i bĂ€sta fall blir det sĂ„ en familjehems eller HVB placering. I vĂ€rsta fall ett LVU, men fortfarande - barnaga ÄR fortfarande förbjudet sĂ„ vad leder straffet till?
Om vi förÀldrar inte fÄr fostra vÄra barn, hur ska dÄ andra kunna göra det inom lagens mÀrke? - Blir det plösligt lagligt och acceptabelt för andra att lÄsa in barnet, ge det 'straffarbete' eller vilka andra metoder man nu anvÀnder sig av?
Fast Ä andra sidan - mÄnga barn ser det som hippt att fÄ en dom pÄ sig, dessutom kanske deras sk. straff blir en belöning för helt plötsligt sÄ fÄr man mer vecko/mÄnadspeng Àn hemma, göra resor och utflykter man inte fick hemma. Kort sagt för mÄnga barn/ungdomar blir det en belöning att fÄ ett straff.

Men frÄgan kvarstÄr, nÀmligen har andra friare uppfostrings- och bestraffnings möjligheter Àn vad förÀldrarna har? För rimligtvis lagen om barnaga kan vÀl ÀndÄ inte bara vara tÀnkt för förÀldrar utan mÄste gÀlla för alla som har ett uppfostrings och vÄrdnadsansvar! ?