Författare Ämne: Familjehemmen är oftast föräldrar som inte kan få egna barn  (läst 5101 gånger)

Lillamy

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 64
  • Karma: 0
    • Visa profil
Familjehemmen är oftast föräldrar som inte kan få egna barn
« skrivet: 11 mars 2005, 05:07:42 AM »
Jag har forskat lite med hjälp av experter och saken är den att många av familjehemmen som tar barn kan oftast inte få egna barn och det har visat sig att dom motarbetar föräldrarna och ljuger för att få behålla barnet och socialen påstår sig sakna kunskap och vetskap om den saken.
OM det inte redan är uppgjort dom imellan. Trode först att vi hade läst fel men sanningen var bevisande av enkätsvaren från frivilliga att ofta dom som är familjehem kan inte få egna men inte alla mer en hälften. och kollade man bakåt i polisregistret så är många dömda för allvarliga brott.

Vem skyddar dina barn när inte du gör det?!
Soc och Myndigheter gör det inte..
Bevisen är överhängande att så är inte fallet jag vet en som berättade för mig att dom hade anmält sig på torsdagen utan utredning så fick dom 3 syskon små utan att dom kollades upp familjen sa tänk om vi hade varit mördare pedofiler eller psykopater men det är vi inte men endå familjen blev skrämd hur myndigheterna reagerar. Är det inte skrämmande så säg?
Mamma med lvuade barn 02.Hon slåss för dom mänskliga rättigheterna & föräldrarnas barnens till att leva som en familj.Skänker speciellt tankar till dom barn/föräldrar som är bara ett minne blott idagsom inte klarade av splitringen.Må ni vila i frid.

Skribenten

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 28
  • Karma: 0
    • Visa profil
Re: Familjehemmen är oftast föräldrar som inte kan få egna b
« Svar #1 skrivet: 11 mars 2005, 11:41:16 AM »
Jag kan hålla med dig, soc/myndigheterna verkar inte alls vara till för att skydda barn när de inte har bättre koll vilka som är familjehem.  Man tycks vara så kvick att skicka iväg barnen, frågan är, gör dom det för att själva slippa ta itu med arbetet? .. jag menar de kanske får lägga ner mycket tid/arbete/engagemang för att balansera upp en familj som behöver stöd och hjälp. Då är det lättare att placera barnet och överlämna ansvaret på ett familjehem. Efter det har man inte så mycket koll. .. Nu dömmer  jag inte ut alla familjehem, det finns dom som är bra också, men det tycks mig som de mest populära också vet om det och är väldigt dyra.

Nu är det ju också så att enligt rapporter så saknas så många familjehem och man letar desperat efter nya, så man är förmodligen inte så noga med kontroller/lämplighet och frågande  om dom vill ställa upp för att engagera sig eller om det är i  ekonomiskt syfte.
Oftast tycks det också vara så att familjerna först blir stödfamiljer för att senare förvandlas efter en kort utredning till familjehem. .. Då tycks inget krav på lämplighet finnas. .. Idag ska man ha högskoleutbildning för de flesta yrken, även om det är en städare. .. Städa kan och gör väl alla? ... Men när det gäller något så viktigt som att ta hand om andras barn, vilka då har blivit sedda som att vara i stort behov av andra föräldrar än de biologiska DÅ finns det inget krav för utbildning,  lämplighet eller något annat.

Om/när sedan familjehemmet/stödfamiljen inte orkar/klarar sin uppgift längre så flyttar man helt sonika barnet ... DÅ tänker man inte alls på barnets bästa, trygghet osv.
Något annat jag också märkt är att om biologisk förälder/familjehem får bra kontakt och kan samarbeta. Då kommer någon nitisk socialsekreterare dit och slår en kil mellan alltihopa och flyttar barnet ... Sånt är ju väldigt lämpligt om man nu hela tiden hänvisar till 'barnets bästa'

Detta med LVU osv. liknar jag med invandrar frågor/kriminalitet - alla vet om problemet men våra makthavare vågar inte offentligt  prata om det eller ändra några lagtexter för  då handlar det om rasism.
Våra problem är detsamma, ingen kan vara ovetandes om alla fel i systemet/lagtexten men att prata om det då erkänner de HUR fel det är.  Och fel - det tycks ju aldrig våra beslutshavare göra och gör dom det så blir de omplacerade till annat högavlönat jobb.

Löser måhända regering/kommuner arbetslösheten med att anställa familjehem ... för behovet är knappast i proportition till antalet LVUade barn ..  18000 läste jag i någon statistik, idag är det säkert ändå fler.

Lillamy

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 64
  • Karma: 0
    • Visa profil
ja du har så rätt så"!
« Svar #2 skrivet: 11 mars 2005, 13:28:13 PM »
Frågan är bara vad man skall göra åt saken,
dom blundar för att det händer socialkontoret har all makt
den enskilda har ingen suck men turen måste ju vända det kan ju inte bara
få fortsätta pågå.// Lillamy
Mamma med lvuade barn 02.Hon slåss för dom mänskliga rättigheterna & föräldrarnas barnens till att leva som en familj.Skänker speciellt tankar till dom barn/föräldrar som är bara ett minne blott idagsom inte klarade av splitringen.Må ni vila i frid.

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlägg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
Rovdriften på barn och deras familjer
« Svar #3 skrivet: 29 mars 2005, 17:37:14 PM »
Själv skulle jag vilja dela upp fosterfamiljer i två kategorier: dels de som är barnlösa "Förtäckta adoptioner - Två fall", dels de som har barn och vill gå hemma med sina egna barn, men som inte har råd med en hemmamamma. Så var fallet med "Felicia".  

Men, ja, det är en korrekt observation att fosterfamiljer är ofta barnlösa par. De vill ha barn, men de vill inte adoptera, så de ges förmånen att ta hand om andras barn för att avhjälpa sin barnlöshet, samtidigt som skattebetalarna subventionerar dem genom generösa bidrag från kompisarna på socialförvaltningarna.

Det finns också höga chefer på socialförvaltningarna som tjänar stora pengar på fosterhemsindustrin. "Rapport: Fosterbarnsförmedling. Lars Lilled anmäld till åklagare".  

Visst är det ett ruttet system!

Ruby H-C

Jeanette

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 91
  • Karma: 0
    • Visa profil
Jag vet ingenting!
« Svar #4 skrivet: 03 juni 2005, 21:17:13 PM »
Jag vet ingenting om hur min son har haft det alla dessa nio år!
och hur han har det idag hos det paret han bor hos?
Jag vet ingenting om dessa människor som tog över min son för nio år sedan.

Fyra timmar har jag sett honom med bevakning.
Mindre än fem minuters utredning, utav sektionschefen i vällingby 1 mars 1996, sedan tog han och utredarna min lilla sjuåriga son.

Jag tog hand om min son helt själv i sju år i Rågsved, sedan flyttade jag till Hässelby och de sk myndigheterna tog allt jag ägde ifrån mig, hem, barn och husdjur,dvs tre personer plus deras medhjälpare som varken har sett min son eller mig gjorde detta.

Det har bara varit en familjehemsinspektör som har besökt min son där han nu vistas,vad jag vet? denna människa träffade mig en gång på ett kort möte, hon var knäpptyst och bara stirrade på mig. Så så mycket vet hon om mig.

Tror inte min son har velat krama någon av dessa spöken någon gång.
Hade de gjort så här mot mig när jag var liten skulle jag ha blivit chockad!

Min farmor var tvungen att ge bort sex barn till Sverige när det var krig i Finland. Hon bodde ensam i en stuga i skogen. barnen växte upp i Sverige och stannade kvar.
Min far var tre år när han kom hit som krigsbarn. Min farfar dog av TBC när min far var liten. Så min farmor blev ensam. Det behövdes inte krig för att ta min lilla son, bara fem minuter med en "sektionschef", jag har sagt detta till folk i nio år, ingen förstår vad jag säger, eller reagerar.

Sociala ringde inte min far när de tog min son.

2 år senare 1998, fick min far se sitt barnbarn en timme.
Han hade svårt att gå, hade ont. 1999 dog min far, 62 år gammal.
Jag hjälpte honom att handla och han lagade god mat åt mig.
Vi var ofta tillsammans i flera år. Jag sökte upp honom när jag var femton år.
Min mor har träffat sitt barnbarn mer, men alltför sällan.
Vi blir äldre, det fattar inte sociopaterna!




J-Ö

grevinnan

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 7
  • Karma: 0
    • Visa profil
Familjehemmen är oftast föräldrar som inte kan få egna barn
« Svar #5 skrivet: 17 december 2005, 14:26:20 PM »
Är ju själv uppvuxen i ett fosterhem med fosterföräldrar som INTE kunde få egna biologiska barn.
Då på 70 talet så var det en absolut enklare utväg att faktiskt ta fosterbarn i stället för att adoptera.Mina fosterföräldrar övervägde att adoptera barn...men fick förslaget om att bli fosterföräldrar i stället för att adoptera..dels skulle det gå mycket snabbare och så var själva"undersökningarna"mycket lättare.
Med andra ord så var det betydligt HÖGRE krav på ett par som ville adoptera mot ett par som "bara"ville vara fosterföräldrar...

Det var alltid så med fosterbarnen som jag kände till att dom bodde i familjer som inte hade egna biologiska barn.
Kan inte tänka mej någon större förändring på den saken idag.
Det som däremot är en avsevärd skillnad på antal fosterbarn i en familj !
Då max 2 nu 7-8 stycken ihopplockade från olika familjer...
Med andra ord så skapas små barnhem i familemiljö...så fint tänkt..eller?