Jeanette, se nu inte detta som att jag försöker nervädera dig eller klaga, men jag gör motfrågor för att kunna förstå dig bättre. Du skriver gång på gång VAD som hänt men jag blir inte klokare av det därför skriver jag motfrågor för att se om jag kan förstå situationen bättre.
Har för mig att jag läste någonstans att du skrivit att ni var på något familjehem eller nåt sånt .. Varför va ni det? började allting där eller ändå tidigare? Det låter så konstigt av det man läser att ert liv så plötsligt skulle förändras på 4 månader bara för att ni flyttade till ett annat område.
Sektionschefen och socialutredarna såg mig några minuter! Vällingby 1996
Hur levde du innan?, hade du kontakt med sociala? hur gick det i skolan?
De tog min 7 åriga son i Maltesholmsskolan! Vi var nyinflyttade. Hade bara bott där i fyra månader.
Klagade skolan på pojken/dig? Vad skrev skolpsykologen i anmälan? Vad har BVC, daghem, förskola etc. sagt om er innan ni flyttade? Fanns det någon speciell orsak till varför ni flyttade?
Ljög om mig! Hittade på att jag var psykisk sjuk!
Hur ofta hade du kontakt med sjukvården innan, fanns det något underlag för att säga att du var psykiskt sjuk?
Nio år har de hållt min son borta, utan vare sig brev eller telefonkontakt under hela tiden!
Har du försökt hålla kontakten eller bara givit upp och accepterat situationen?
Länsstyrelsen, Socialnämnden, länsrätten, kammarrätten, bara glodde på mig och avslog min överklagan!
Hade inte du någon advokat, vad sa denne om situationen? Vad stod det i domen, vad grundade dom beslutet på för underlag? Stod det att du inte alls skulle få ha någon kontakt med ditt barn? Vad stod det i §50 utredningen, något måste ha lett till denna akuta LVU placering?
Jag har sagt detta i nio år till folk. Vad menar du med folk? att bara berätta för människor runt omkring hjälper inte, för ingen annan gör något, åren bara går och tär på dig ändå mer.
Jag har givit upp! Om DU har givit upp så kan du inte förvänta dig att någon annan ska kämpa för dig. Då har ju andra också givit upp.
Det går inte att avslöja dem! Att avslöja något innebär att man måste motbevisa saker och därmed ta fram alla fakta som är relevanta. Det kan bara du göra som var med i situationen. Åren går och du kan påtala detta hur länge som helst utan att det blir någon förändring såvida du inte själv försöker få till en förändring.
Man kan aldrig vinna tillbaka alla förlorade år, men man kan förhoppningsvis få komma till ro någon gång och förstå VARFÖR sånt här händer och därmed försöka fortsätta leva sitt liv på ett lugnare sätt.
Sociala såg även till att grannar skrev ett sjukt brev till hyresvärden så blev vräkt utan att ha gjort något, jag var oskyldig! Har du sett brevet? Fanns det något belägg för det dom skrev, var du störande, fick du klagomål osv. Man kan inte vräka någon utan anledning.
Sociala har förstört mitt liv! Ja dom har förstört mångas liv, men det viktiga är att man inte låter dom knäcka en totalt. Utan försöka hitta någon lösning på problemet.
Jag kommer inte att kunna få någon normal kontakt med mitt barn!
Tror inte att han och jag kommer att träffas så ofta!
Har du försökt få kontakt med honom? Har du försökt prata med socialen om du inte kan få träffa pojken och bygga upp en relation med honom även om ni kanske inte kan bo tillsammans.
En människa kan ändra på sig positivt eller negativt och då kan omförhandling kanske göras. Men om du inte tar inititativet själv så gör nog ingen annan det heller.
Du skriver i varje inlägg VAD soc. etc. gjort mot dig/barnet .. men jag kan ingenstans hitta en förklaring till vad du gjort/försökt med dessa 9 år mer än att du överklagade etc. de första 2 åren men vad har du försökt med sen dess?
Jag läser att du mår dåligt nu, att soc. gjort så du mår dåligt nu, du tvingas äta mediciner osv. Om du är NU mera 'nere' än vad du var då så minskar dina chanser till upprättelse även om du inte var så då. .. Vad jag menar att ansåg de dig psyksjuk då, så lär dig anse dig ändå värre idag, när du själv säger att du mår dåligt.
Får jag råda dig till något så skulle du försöka få konakt med terapeut eller något som kan hjälpa dig i bättre balans och få bearbeta allt som hänt. Så du sen blir stark nog att försöka få till en relation med dig och sonen.
Ibland är det bättre att förlåta/acceptera och vända andra kinden till och motbevisa hur fel de har om dig som person.
Dom har redan förstört ert liv .. ska du låta dom fortsätta knäcka dig?
