Vi var nyinflyttade, ingen kände oss i hässelby, jag och min 7 åriga lilla son!
Det jag vill säga är!
Är att sektionschefen och två utredare endast såg mig några minuter!
Några dagar efter tog de min lilla son med poliser i Maltesholmskolan, på hans fritidshem! Jag var på mitt städjobb!
Min son har nu varit borta i nio år!
Utan brev eller telefonkontakt!
Ingen har ringt mig under alla år från myndigheter!
Att det skall vara så enkelt för dem att få ta våra barn!
Vad är det här för ett land?
Jag är 44 år nu . Jag har bott i stockholm hela mitt liv. Jag minns att jag inte var glad som barn. Jag var ensam i skolan när jag växte upp, i farsta, i trångsund, men det blev bra ett tag när min mor flyttade med mig till Vårby GÅrd. Där gick jag högstadiet, där hade jag de bästa åren i mitt liv. Vi flyttade igen, då blev jag ensam igen. Jag gick Naturvetenskaplig linje ett år men klarade inte av det, det blev för svårt, böt till vårdlinjen gick färdigt till undersköterska, blev skadad utav en handledare det året!1977. Har arbetat med lite olika, hemtjänst, sjukhus, städning, parklek, affär, fritidshem, barnskötarutbildning 1 år, ami osv
Jag blev misshandlad igen i en skola psykiskt utav lärare de gjorde mig ledsen! 1988!
Jag har en skada sedan jag var 17 år 1977, då när jag råkade ut för handledaren, jag praktiserade sex veckor på Karolinska sjukhuset. Hon ville inte godkänna mig, hon sa det på ett sådant sätt till mig att jag blev mycket ledsen. Hon fick mig till att åka in till stan och be någon att köpa ut starkvin åt mig. Jag drack upp hela flaskan, fick försämrat omdöme!
Hamnade på en konstig fest och råkade illa ut. Men jag drack bara en gång det året sedan tog jag sabbatsår och arbetade på sjukhus i ett år.
Jag blev misshandlad och fick mitt barn oplanerat! Jag kommer inte få något skadestånd för det! Det är mycket svårt att få folk att förstå att man kan ta skada utav icke-kompetenta lärare, handledare i skolor, att psykisk misshandel existerar!
Jag blev ändå lycklig i sju år med mitt barn då när jag själv tog hand om honom, utan socialas inblandning! Jag drack inte och röker inte och behövde inga mediciner mot någonting, hade turen att vara psykisk klar i huvudet! Min son och jag var glada, lyckliga tillsammans! Vi älskade varandra!
Så flyttade jag till Hässelby!
Blev överfallen utav sociala de tog min 7 åriga son och ljög om mig!
Jag blev ensam igen, ensam på ett fruktansvärt sätt!
Nu har jag missat alla år att få se min son. missat hela hans skolperiod, i grundskolan!
Jag som själv var ensam i skolan som liten!
Inte ens min son skulle jag få vara med.
Vilka glädjespridare de är sociala!
Jag kan dricka ihjäl mig för detta men jag lever än!
Och har lyckats att hålla mig! Jeanette