Författare Ämne: Psykiatri, minnesförlust/hukommelsestab och patiens/kabale  (läst 1589 gånger)

Bo Nessling

  • Gäst
Psykiatri, minnesförlust/hukommelsestab och patiens/kabale
« skrivet: 05 mars 2005, 18:59:24 PM »
Psykiatri, minnesförlust/hukommelsestab och patiens/kabale

I Sverige lade bl.a Anna Lindh och hennes make ned psykiatriska sjukhus för svårt psykiskt handikappade. Antagligen var det meningen att psykofarmaka och neuroleptika skulle administreras dagligen efter fastställt behov av kunnig personal, som skulle kila omkring som tättingar i samhället för att spåra upp alla dem, som nu var som uppslukade av jorden. Några byggde mjölkkartongmurar i lägenheten för att hålla onda makter ute, grannar klagade över lukten. Andra hörde röster att döda. Några brände ner hus, fastigheter, företag för miljarder, som de självklart inte ekonomiskt kunde ersätta. Andra åter tog livet av sig.
Förre svenske socialministern gjorde inget åt detta under 8 år, har jag för mig, varefter dr Anders Milton, f.d. ordförande i Yngre Privatpraktiserande Läkares Riksförbund tog över som expert för att visa hur problemen skulle lösas, “samordnas“. Han har ingen psykiatrisk utbildning utöver den som alla läkare får i grundutbildningen. Men jag hörde igår på tv att han tjänar ett mycket stort månadsbelopp för detta. Han har inte åstadkommit något under hela den tid han haft uppdraget och det förvånar mig att han tillfrågad, utan att blygas eller skämmas, tycker han gjort sig förtjänt av sina arvoden.
Jag vänder mig till er läsare, som kan och vill förstå, inte till “samhällets toppar“, för makthavarna har inget intresse av att förbättra för andra. De försvarar envetet sin prestige och motsätter sig stenhårt förändringar till det bättre, som kanske kan innebära att de blir arbetslösa. De är väldigt överkänsliga för råd som kommer “underifrån”, från oss dumskallar, som bara har praktisk erfarenhet. Därför är det så, att de som ingenting vet, står i talarstolarna och berättar för de riktiga experterna hur duktiga de är eller har varit. (De får nog arvode för detta, också.)
Min svärmor har blivit akut senil. Tecken på glömska har kommit smygande under de senaste åren men har skämtats bort eller så har hon skyllt på tillfällig trötthet. Maken, nu död, har haft samma behov av att dölja. Båda har varit resp. är livrädda för diagnosen Alzheimers, så ingen vågar nämna den. Det har nu gått så illa att maken, som gjort allting i hemmet, lämnat efter sig en totalt hjälplös människa, som inte klarar av nycklar, ibland inte telefonen, inte kan koka kaffe. laga mat, inte kan sätta på tv eller radio, osv. Sysslolösheten gör henne frustrerad och därigenom trött. Hon förnekar allting och skyller på annat. Hon har ingen initiativförmåga för de båda har alltid haft förutfattade meningar att det inte går, det kan bara bli värre, osv negativa affirmationer. Tanken på självmord har nu dykt upp några gånger.
Det oväntade plötsliga dödsfallet har definitivt “tippat henne över kanten“. Hon minns inte dottern, enda barnet, inte heller oss andra. Hennes självbild har förändrats, hon känner inte igen sig själv på fotografier. Hon har bara fragmentariska minnen av händelser. Om hon i telefon skulle berätta något, går det inte att få fram om det är aktuella fakta, minne från tidigare år, en dröm, fantasi, önsketänkande. Hon har varit duktig och intresserad korsordslösare. För något år sedan skulle maken dra in henne i sitt korsordslösande och hon skulle nämna ett ord på visst antal bokstäver. Hennes förslag var uppåt väggarna galet. Hon berättade senare glatt att “vi löser korsord“. Hon har en falsk bild av verkligeheten. Hon har varit intresserad läsare men läste kritiskt bara de bästa böckerna. Nu förstår hon ingenting. Jag skulle tro att hon har något slags afasi.
Vi var tvungna att dra in den lokala hemvården, som vi förvarnat redan 2003. Annars hade hon svultit ihjäl. Då låg maken på sjukhuset, men hon vågade inte tacka ja till hjälp, för om han kommit tillbaka hade han blivit arg om “där hade sprungit en massa människor”.
Enda barnet är gift och bor i Danmark. Hon har en familj att taga hand om och är utbränd fysiskt och psykiskt efter att i minst två år ha lirkat med sina föräldrar. Och hela tiden motarbetats av dem. Att gå bakom ryggen på dem och genomdriva förbättringar hade bara resulterat i evig ovänskap.
Senil svärmor, tidigare intellektuell, saknar helt förmåga att förstå text och ord, är fysiskt handikappad av nerslitna ryggkotor, blir orolig och trött av att ingenting kunna göra. Hon flyttar dammpartiklar, ändrar på saker och ting och kan då råka ställa till med olyckor (översvämning är aktuell). Jag skulle önska att hon fick en terapeut som kan handleda henne, föreslå, demonstrera, visa till rätta och övervaka.
Jag har arbetat på allmänt häkte. Brottsmisstänkta intagna blev aggressiva och provocerande när de satt sysslolösa. Åklagarna använde detta aktivt för att göra dem så samarbetsvilliga att de längtade att få tala med utredarna för att få omväxling. Lagen ändrades så att intagna fick rätt till arbete. Fabriker fick billig arbetskraft, för när tusentals förpackningar klistrats ihop så betalades det bara ut ören för arbetsinsatsen. Men vi upptäckte ganska snart att också de besvärliga ville ha något att göra med händerna. Vinnarna bland dem tävlade mot sig själv och klockan.
Svärmors händer och syn är där inget fel med. Men hennes förutfattade meningar förhindrar henne i att ens försöka något nytt. Ingenting kan ju bli bättre. Om hon sett andra människor arbeta med olika terapier är det möjligt att monotoniteten, torftigheten i hennes eget fall skulle stimulera henne att också försöka. Och då är det bra om alla tillbehör redan finns till hands liksom terapeut.
Man kan träna upp rörligheten, fingerfärdigheten med patiens. Jag vaknade en morgon med stroke som påverkade höger sida (jag är högerhänt). Handen och tungan upptar stora områden i hjärnan. Båda var påverkade. Jag tränade att lägga patiens. När många nervförbindelser kommer igång så aktiveras också många hjärncentra. Jag hade svårt att artikulera men ordförståelsen var intakt. Jag förstod svenska, danska, engelska. Jag målar sporadiskt, men det konstnärliga fanns i den andra, icke berörda hjärnhalvan. Min hustru var angelägen om att genast undersöka mina nya gränser. Det hade hennes föräldrar aldrig vågat.
Hela denna affär med dödsboet har skapat stora problem för oss för vi vet ju ingenting om deras ekonomi, framtidsdrömmar, förhoppningar, etc. Men vi ska få myndigheterna att agera rätt i förhållande till änkan. Jag skriver att hon behöver god man till dödsboet, banken, deklarationerna, men alla ansvariga myndigheter, tingsrätt, överförmyndarämbetet, hemvården, m fl kommer med förslag som visar att de varken kan läsa eller förstå. Jag skrev att makent. Bilprovningen tyckte att det ju inte var något problem, maken kunde ju bara köra bilen till nästa besiktning. Det verkar som att alla lider av senilitet. En människa som inte förstår, inte kan, fruktar att bli betraktad som “tokig”, hur ska man få henne att göra allt sådant som friska människor tycker är lätt? Jag fick afasi av allt detta. Jag greps först av panik. Min hustru och 11-årige son försökte få mig att förstå ord. Det kunde jag inte. Jag lade efter en stund patiens och upptäckte att den delen av hjärnan inte påverkats. Så det finns tydligen områden som agerar på olika sätt. Kanske skulle det finnas patiensformer som skulle kunna hjälpa henne och alla andra i hennes situation? Hon har tidigare tyckt om patiens men har alltid lagt svåra. När hon nu gör samma sak tvingas hon konstatera att hon misslyckas och då förkastar hon alla, i stället för att börja på lätta former och gå uppåt i svårighetsgrad.
Patiens är ett gammalt tidsfördriv med spelkort. Ingen vet var och när det uppstod. Ordet är ju franska för tålamod. Olika spel passar för olika åldrar från barnstadiet till högt upp i ålderdomen. De tränar barns räkneförmåga. Barn lär sig räkna 1-2-3, men också att två kort tillsammans ger samma värde. De uppövar iakttagelseförmåga, observationsförmåga, tränar människor att blir mera systematiska, våga ta beslut. Vår son hade svårt att ta motgångar eftersom han mobbats i skolan av lärare och andra elever. Han spelar vändåtta med sin mor och har lärt sig att känslomässigt kunna ta motgångar, bli en good loser, att acceptera både nederlag och framgångar. Gamla och handikappade med rörelsehinder får armmusklerna uppövade.
Inställning hos ansvariga experter inom hemvården är densamma som statens nämligen att anhöriga ensamma ska och kan sköta de mycket resurskrävande förvirrade gamla. Även om författare i ämnet kan medge att det är ett omänskligt och hårt arbete, så nämnes det bak i boken och ingen erbjuder förslag på avlastande alternativ.
Jag beundrar alla de gamla människor som orkar mata och sköta sina handikappade makar. Jag beundrar alla de föräldrar som orkar passa sina små handikappade barn dygnet runt. Men staten ska skämmas. Den förhindrar aktivt alla bättre alternativ som kanske innebär studier i utlandet. Terapeuter skulle kunna ges kurser som de sen kan förmedla vidare utåt. Så skulle ett välfärdssamhälle fungera. Detta existerar inte i Danmark och Sverige. Bland världens materiallt högst stående länder tillhör vi de fattigaste mänskligt sett.