Författare Ämne: För att kunna förstå det som händer idag  (läst 3048 gånger)

XerXez

  • Gäst
För att kunna förstå det som händer idag
« skrivet: 05 mars 2005, 16:40:01 PM »
Revision

För att kunna förstå det som händer idag...
är kunskapen om gårdagen, som ligger till grund för händelserna
- nödvändig att ha full tillgång till...

- Ett tips... Logga ut, om ni skall klämma er igenom det här materialet... Ty, det kommer att ta en stund...

* * *

Det är en självklarhet att man bör lära sig, av sina misstag...
Men för att kunna göra detta så måste man - om man nu vill få ett så bra resultat som möjligt -
ha tillgång till allt material som låg till grund för problemet...

Om man nu inte har full kontroll på de olika delarna som resultatet består utav,
- så säger det sig självt - att någon sammanfattning då aldrig kan bli "komplett" och heller
naturligtvis aldrig förstådd... Att ha tillgång till alla de händelser som skett och vara insatt
i respektive händelsers ursprung, mål och mening är alltså av största vikt
när man vill tyda en händelse.
Som man sår - får man skörda...

Ett av mänsklighetens största problem idag är vad som här nedan beskrivs
vara vår unfallenhet för "Marknaden"... Visst, påpekar en del människor att den s.k.
marknaden är vi alla tillsammans och inget annat... Jo jo, det varken kan eller vill jag förneka,
men det jag vill peka på är just hur detta socialpsykologiska fenomen utnyttjas av "välmenande"
krafter, som påstås inte göra någonting annat än tillhandahålla konsumenterna det de
"eftersträva" och "begär"...

Det är detta vi här nu, skall skärskåda och värdera genom historiens ljus...



DEN  EUROPEISKA

NATIONELLA   SOCIALISMEN!

Alla våra världsdelar har sina problem
utgående från samma anledning som belyses ovan...
- Brist på det historiska sammanhanget - Det vill säga; nämligen bristen på
kunskaper om de inblandade parternas olika motiv...

Det finns ett ordspråk som lyder; "Sopa framför din egen dörr först"... Europa är min dörr...
Så, Sverige åker då av naturliga skäl med på köpet...
Därför är hela mitt arbete satt focus på vår europeiska kontinent,
utom i de undantagsfall, då andra kontinenter är inblandade (- allt som oftast!).
* * *

Jag skall här göra ett försök att utifrån olika synsätt beskriva, vad som kan ligga till grund
för de olika sorters verksamheter, som i sin förlängning inte kan leda
till något annat än ett lidande för helheten...


Jag vill hävda att det alls inte är någon rädsla för ett
så kallat samarbete med det övriga Europa, som ligger bakom mitt ställningstagande för ett NEJ till ett ingående i den Europeiska Unionen.
Inte heller någon snålhet, för att det kommer att kosta så eller
så mycket, ty vi äger ju ändå ingenting...

Det verkliga skälet till detta mitt ställningstagande beror på att när
vi mycket snart får våra ögon öppnade över vår verkliga situation och vad som tilldrar sig omkring oss, skall vi ha en ärlig chans att lägga om kursen...

Naturligtvis skall jag här redogöra även mina egna forskningar
på detta område, men jag skall ändå börja med att återge några andra människors
arbeten när det gäller "marknadskrafternas" göranden och låtanden.
Ty, genom detta skall vi här med lätthet kunna se - att den s.k. "Nya ekonomin" faktiskt
har existerat under mycket lång tid och att receptet för att dämpa människors strävan att sko sig
på andra, endast kan åstadkommas genom lagstiftning och då från en beslutsam och
ansvarsfull folkförsamling, oavsett dess kulturella sammansättning...

* * *
Här nedan kommer nu ett bra exempel på en "statstjänstemans" kamp
mot den Globala Finans-Elitens härjande och deras över nationsgränserna under
de "konstruerade" fruktansvärda åren i första halvan på 1900-talet,
- i syfte, att enbart "sko" sig på allt, som tänkas kan...

Dessa citat är allesammans utdrag ur Wendel Berges bok från 1946:

Kartellerna- ett världshot.
Appel för en fri värld

DÅ 1938 - NU 2000-talet

"Den amerikanska affärsmannens inställning träffas på pricken av följande
uttalande av en direktör i General Motors Company:
"Ett internationellt affärsföretag som har sin verksamhet över hela jordklotet
bör bedriva denna verksamhet med strängt affärsmässiga motiv, utan att låta sig
påverkas av vad ledningen anser i politiska angelägenhter eller av den politiska
uppfattningen i de respektive länder, där de driver affärer."

Hela det amerikanska affärslivet och alldeles särskilt kongressen bör noga tänka sig in i
vad det är för slags tankegångar som födas i ett kartellerat folkhushåll sådant som Tysklands.
Förre ordföranden i styrelsen för I.G. Farbenindustrie Carl Duisberg, formulerade i stencil den politiska världsåskådning, som låg bakom kartellsystemet i Tyskland, när han år 1932 sade:

"De nationella ekonomiska enheternas instängdhet måste övervinnas
genom skapande övernationella ekonomiska enheter.
- För att det europeiska ekonomiska problemet skall finna sin slutgiltiga lösning
måste en intim ekonomisk sammanslutning från Bordeaux till Odessa
skapas att bli ryggraden i Europa."

Wendel Berge avslutar just detta kapitel med orden:
"De yttersta konsekvenserna av denna kartell-filosofi
kommo till synes vid det gröna bordet i München och på slagfälten
i Europa och Asien..."

* * *

Att jag förespråkat ett ställningstagande som poängterat en
negativ hållning till sammangåendet har sina förklaringar...
Vi fortsätter här att belysa dess orsaker och konsekvenser...

Som jag antydde ovan, då jag menade att:
Jag vill hävda att det alls inte är någon rädsla för ett så kallat samarbete
med det övriga Europa, som ligger bakom mitt ställningstagande för ett NEJ till
ett ingående i den Europeiska Unionen.
Inte heller någon snålhet, för att det kommer att kosta så eller
så mycket, ty vi äger ju ändå ingenting...
(Jag vill hävda att vi enbart "förvaltar"all verksamhet)

Det verkliga skälet till mitt ställningstagande, beror på att
när vi mycket snart får våra ögon öppnade över vår verkliga situation
och vad som tilldrar sig omkring oss...
- skall vi ha en ärlig chans att lägga om kursen...
(Iockmed vår nuvarande konstitution, så har vi väl ännu
parlamentariska och demokratiska rättigheter?)

I ett ingående i den Europeiska Unionen kommer vi att omöjliggjöra
ett sådant handlande. Det kommer att bli rent av som sagt omöjligt i detta politiska,
ekonomiska och sociala experiment-paket...
Vad bottnar sig då denna min E.U.-vision från?

Här kan du läsa ett par rader som skulle kunna jämföras med tidens E.U.-hysteriproblematik
- skrivna av tre stora män genom tiderna. Först ut på plan den kände amerikanske
psykologen och pedagogen John Dewey som gör en del intressanta och
träffande reflektioner om, The lost individual -Den förlorade individualiteten,
som han tillskriver de primära gemenskapernas upplösning,
(vi skall vara medvetna om att detta skrivits någongång, under mellankrigstiden...Tror jag...)
han menar;

"Den oro, den otålighet, den irritation och det jäkt som är så utmärkande för
nutidsmänniskan, är ofelbara verkningar av en situation, där individerna ej finner stöd
och tillfredställelse i det förhållande att de bär upp och
själva bärs upp av en organisk gemenskap".

"En ödesdiger och krampaktig kompensation för denna situation är den hysteriska nationalism,
vars katastrofala följder vi i vår tid bevittnat.- En nationalism, som är lika vidt skild från
äkta fosterlandskärlek som ,"Att vara sig själv nog" är skildt från att "vara sig själv"... "
- Dewey, fortsätter:

"Den otillfredställda längtan efter äkta gemenskap och ömsesidigt ansvar
får utlopp i de nationalistiska känslorna... Människorna har en djupt rotad drift till gemenskap,
om vårt vardagsliv icke ger denna impuls någon näring, målar den romantiska fantasin
upp för sig bilden av en sublim nation, (E.U.? Min anmärk.) där alla utgör en enhet.
Om gemenskapsbehovet ej tillfredställs i fredens  enkla värld,
kommer sådana känslor att mobiliseras i krigets tjänst..."

En annan känd analytiker är Lewis Mumford...  Hans tankar är hämtade ur boken
"Människans villkor";

"Allra först måste vi fråga: Vad är syftet med varje ny politisk och
ekonomisk åtgärd? Söker den expansionens gamla mål eller jämviktens nya?
Arbetar den för erövring eller samarbete? Och av vilken natur är detta industriella eller sociala företag - producerar det bara materiella tillgångar eller också mänskliga tillgångar och
bra människor?

Duger våra individuella livsplaner i ett universiellt samhälle i vilket konst och
vetenskap, sanning och skönhet, religion och helighet
berikar mänskligheten?

Duger våra offentliga livsplaner till att fullkomna och förnya människan
så att de kommer att bära frukt i ett rikt liv, ständigt mer betydelsefullt, mer värdefullt,
djupare upplevt, generösare delat?"

Dessa frågor som Mumford ställer sig är det även oss berättigat att ställa. -
Till. exempel angående det Gemenskapernas Europa - denna Europeiska Union -
som vissa intressen, (som vi vidare kommer att skärskåda) velat förverkliga...

Svaren blir då, som läget är i dag - ett nej!   Ty, vi anser oss vara kapabla att kunna
värdera dessa förespråkare och deras verkliga motiv...
Ty, mänskliga villkor kan rimligtvis, ej uppnås genom dessa kanaler...

* * *

Apropå nej-sidans osaklighet, hör här vad vårt slagskepp
inom vår partipolitik säger om saken, Alf Ahlberg, den tredje och sista stora
gästen i denna uppsats...

"Det är kort sagt inte fråga om nya värden utan om värden som i teorin
erkänts i årtusenden,- men i praktiken ständigt förtrampats. Mänskligheten har i förtekniska tider kunnat överleva dessa förhållanden - visserligen inte utan svårigheter men dock utan katastrofer, som gällt dess liv och död. De som försökt att förverkliga dessa värden har riskerat kors
och bål eller i bästa fall kallats verklighetsfrämmande drömmare....

Annorlunda är förhållandet i teknikens tidsålder.
Då är "Drömmarna" de verkliga realisterna,
medan de som brukar kallas realister är i färd med att göra världen till en mardröm...

Han får här avsluta sitt lilla bidrag med att som slutord delge oss detta, att;
Då kan endast en humanistisk teknik,  vars mål är livskvalitèt,
rädda mänskligheten från  katastrof".

* * *

Dessa tre herrar sammanfattar på ett rakt sätt vad vi vill delge
väljarna i ett stundande omval angående vår roll i den Europeiska Unionen...
Försök balansera känsla och logik... Använd förnuftet, studera, analysera och diskutera med folk...

Sök, och du skall finna,  klappen och det skall varen upplåtet...

...OCH  SANNINGEN SKALL GÖRA ER FRIA!

* * *
Om vi skall ta till oss Lewis Mumfords fråga, angående
"människans villkor" som vi fick ta del av tidigare och kolla in en del uppgifter
som jag sammanställt över "ämnet" Europa och dess marknadskrafters förespråkare
och deras tankar... För att sålunda därigenom kunna i ett sammanhang värdera
deras motiv och önskemål...

* * *

I alla tider har människan velat förbättra sin ställning i livet, i smått som i stort...
De stora tänkarna önskar reformera hela samhällen... Då de små, nöjer sig med att möjligöra
fördelar i sin närhet endast för sin egen skull...
Nu skall vi vara klara med att dessa tänkare som påstås - vara "stora" tänkare, inte alltid
är det... och så naturligtvis, vice versa - tvärtom...

Jag måste här berätta om ett kinesiskt ordspråk, jag nyligen fick ta del av... Den
går så här; "När små människor ger långa skuggor - Då är mörkret nära"... Jag skulle tyda
detta ordspråk som så; När små tänkare ges möjlighet att orsaka betydliga händelser -
Då är det inte mycket gott att vänta...
Det finns mängder av liknande uttryck, visa ord och ordspråk man kan ta del av
i en mängd av gamla "urkunder" som går att finna runt vår värld...

De som vanligtvis kallas för samhällsreformatörer är ofta även kallade för "utopister"...
Vi har då exempelvis Platon & Staten,
Thomas More & Utopia och  Campanella & Solstaten.
Jag för min del anser nog att även andra bra exempel på statsbildningar går att finna i
till exempel indernas gamla urkund "Mahabharata", med utförliga
beskrivningar på statsbildning...

Dessa är de mest omtalade av de äldre skildringarna som senare samhällsreformatörer
haft som förebilder, då de i sin tur försökte forma vår tillvaro...
Enligt vårt sätt att se på detta, kallades denna form av aktivitet för
"socialiserings-process" och deras verksamhet för "socialism"...
Således brukade dessa även kallas för "socialister".
Demokrater var de visserligen inte, ty detta uttryck i den vida bemärkelsen
ingick tydligen inte i dessa herrars reformation... Men mycket i dessa beskrivningar av
ett samhälles uppbyggnad, tål att funderas över...

Alldenstund människans utveckling omformas av nya tankar och dess påverkan,
så ingår också felsatsningar som benämnes som "ondska"- iockmed att dessa många
gånger "synes" vara medvetna handlingar, som en stor del av mänskligheten sysslar med...
Men i egentlig mening är även dessa handlingar utgående  ur en "okunnighet",
- alltså "omedvetna"...
Ty, om människorna verkligen voro "medvetna" om sina verk,
skulle dessa  naturligtvis blivit ogjorda.
En bra beskrivning på detta fenomen yttrar sig i Bibelns Nya Testament, då Jesus från Nazareth
utbrister på sitt kors; "Fader, förlåt dem! Ty, de veta icke vad de göro!"...
Man kan inte göra något annat än fel, innan man gör något rätt... Det är en självklarhet att utvecklingen
går till på detta många gånger "svåra" sätt...

Att så mängder med människor försökt att påverka sin omgivning med olika uppfattningar som
de menat kunna berika tillvaron, är helt i linje med framåtskridandets lagar,
att det sedan är motiv som många gånger är höljt i dunkel är också mänskligt, ty våra
ansträngningar, ifrågasätts alltid av de som ser på tillvaron på ett annat sätt,
gör så att de flesta s.k. "reformatörers" egentliga motiv för det önskade,
aldrig blivit allmänt kända... Det går ju bra ändå, tycks det...
Men det är dags att ett sådant förfarande upphör... För vår allas skull är det ett måste
att vi erhåller all tänkbar information över händelsernas gång - vetskap om - Varför?

Jag kommer här att göra en sammanställning över ett antal personers inverkan på
vad vi nu kallar; "dessa händelsers gång"...
Detta kommer då få oss att lättare kunna värdera skeenderna - detta som har hänt -
detta som sker och även följderna av dessa deras önskningar och hur detta då har kunnat
påverka vår mänsklighet...

Då kör vi...

EUROPEISKA UNIONEN -
VÅR KONTINENTS STÖRSTA EKONOMISKA KARTELL
Hur kan det komma sig och vad skulle det kunna påverka oss?


Orsaken till Palmes död?

Efter jag nu har getts möjlighet att under ett antal år ta del av de avslöjande uppgifter som framkommit genom oförskräckta sanningssägares undersökande verksamhet, kan man faktiskt inte längre betvivla de onda avsikter dessa sataniska krafter förberett människan... Det är inte undra på att de som styr våra nationer darrar och tvingas följa de direktiv som föreskrivs dem, ty sant är att de är fullt medvetna om vad som sker om vi inte ställer in oss i ledet... Eller, vad sägs om följande?
- Vissa av dessa rader har jag återgett från en av David Ickes böcker som jag
presenterar vid ett annat tillfälle...

En inte så okänd österikisk greve och publicist, Richard N. Coudenhove-Kalergi
skrev 1923 en bok, där han manade till skapandet av ett Europas Förenta stater.

Han var uppkallad efter Richard Wagner, som Hitler sagt man måste förstå,
om man ville förstå Nazityskland. En nära vän till grevens fader var Theodor Herzl, sionismens upphovsman. Greven hade kallat sin bok Pan-Europa, och nu gick han vidare till att grunda Pan-europeiska unionen med filialer tvärs över kontinenten och med stöd av

ledande europeiska politiker, den anglo-amerikanska eliten,
däribland överste House, president Herbert Hoover och den vanliga lilla krets som alltid
är med överallt. I sin självbiografi skrev greven:

" I början av 1924 fick vi ett telefonsamtal från baron Louis de Rothschild.
En nära vän till honom, Max Warburg i Hamburg, hade läst min bok och ville lära känna oss.
Till min stora förvåning erbjöd sig Warburg på stående fot att skänka oss 60 000 guldmark för att finansiera rörelsen de första tre åren... Max Warburg, som var en av de mest distingerade och klokaste män jag någonsin kommit i kontakt med, hade till princip att finansiera dessa rörelser.
Han blev uppriktigt intresserad av Pan-Europa-rörelsen i hela sitt liv.
Max Warburg arrangerade sin resa 1925 till Förenta staterna så, att han kunde presentera mig
för finansmännen Paul Warburg och Bernard Baruch."

Denne Baruch kan jag tillägga, var även Förenta Staternas ekonomiska expert i Paris,
under slutskedet av första världskriget samt ofta anlitad under andra världskriget och
sedemera den som planlade den internationella kontrollen av atomenergin,
då han satt som medlem i FN:s atomenergikommission (AEC) åren 1946-47.

Bland dem som stödde Pan-Europa-rörelsen fanns också Winston Churchill,
som 1930 skrev en artikel i den amerikanska tidskriften Saturday Evening Post
med titeln " Europas Förenta stater".

Detta var nio år före andra världskriget, det krig Churchill så ivrigt förordat
- det krig som ledde till skapandet av Europeiska gemenskapen, EG. Greve Coudenhove-Kalergi fick entusiastiskt stöd också av amerikaner som John Foster Dulles, f. 1888,
jurist och politiker - mellan 1945-47 den amerikanska utrikesministerns rådgivare.
Nicholas Murray Butler, f. 1862,  som var president för Columbia-universitetet och
Carnegiestiftelsen för internationell fred; och Stephen Duggan, grundare och förste
ordförande för institute of Education, som till hundra procent kontrollerades av
Utrikespolitiska rådet.
Samma män, som finansierat bolsjevikrevolutionen och båda sidorna i
första världskriget, planerade nu att upprätta Europeiska gemenskapen
liksom Förenta nationerna."
slut citat...

Som ni kan förstå av kalibern i denna kraftsamling av mäktiga män så är det
nästan uppenbart att inget kan stå i vägen för dess önskan att planen skall genomföras...

Men, det fanns faktiskt en betydande man i norra Europa som stod på sig ,
denne man var ingen mindre än Olof Palme... Enligt min mening hade han nog sin del i denna konspiration fast hans medverkan nog inte var helt medveten, men en sak förstod han
och kämpade förtvivlat också  för denna sak - detta att - hålla sitt land alliansfritt och oberoende...

Jag måste här citera ett anförande Olof Palme höll vid Tetra Pak-dagarna i Lund
den 9 november 1981, - benämd "Sverige vid sidan av EG":

" En ytlig blick på kartan skulle kunna ge intrycket att Sverige håller på att bli
alltmer isolerat i Europa. (...) Det finns också olycksprofeter som gärna läser kartan
på detta sätt och siar om framtida svårigheter för svensk industri i en
alltmer protektionistisk värld, där det enda som kan hjälpa ett litet land
med stort utlandsberoende är att tillhöra ett mäktigt block som EG.

Låt mig påminna om vissa realiteter som olycksprofeterna gärna vill glömma.
För det första glömmer de att tala om att det är vi själva som valt att inte söka medlemskap i EG.

För det andra förtiger de att vår handel och våra ekonomiska förbindelser med
den gemensamma marknaden utvecklats gynnsamt inom ramen för 1977 års frihandelsavtal.
Hälften av vår export går till EG-länderna och vi själva är nummer tre i storleksordning på listan över EGs handelspartners. Bara USA och Schweiz kommer före oss.
Det finns inga belägg för att vi gjort ekonomiska förluster av större betydelse därför
vi inte varit medlemmar i EG. (...)

....dagens svenska olycksprofeter kommer att få lika fel som de industriförbundsdirektörer,
som under EG-förhandlingarna för tio år sedan klagade över allt elände som skulle drabba vårt näringsliv, om Sverige inte fick säte och stämma i EG:s kommission och ministerråd"
slut citat...

Vad jag anser... Olof Palme, var alldeles för klarsynt över hurdant ett lands politiska läge
borde vara gentemot marknadens finansvärld, ty han hade en ideologi som sträckte sig
utöver ett underkuvande utifrån dessa makters sfärer... för detta fick han också plikta med sitt liv... Planen kunde sålunda fullföljas utan motstånd - iockmed en kuvad och stämd
till tystnad och lydnad - svensk regering.

* * *
Nu fick jag till det,va...? Lite konspirations-tjaffs, är nödvändigt att klämma in
då och då iockmed att det av naturliga skäl faktiskt inte går att undvika,
när det gäller vår fantastiska historia...

Nu går vi vidare med uppgifter om vissa personers påverkan i
händelseförloppet... I formandet av vår världsbild... På gott och ont...

Vad sägs om ämnet:

DEN OHELIGA TRIANGELN

OM  SAMARBETET  MELLAN   MAFFIAN,  FRIMURERIET
OCH  EUs  CENTRALA  INSTITUTIONER

av Lars Adelskogh


Den organiserade brottsligheten representerar en oerhörd makt i Europa.
Att se denna makt som enbart ekonomisk är förlegat. När den ekonomiska makten blir
tillräckligt stor, övergår den till att bli även politisk.
Går det att köpa ett fotbollslag, så går det att köpa även en regering.
Den enda skillnaden ligger i priset - förutsatt att medborgarna fortsätter att låta sig föras
bakom ljuset av korrumperade politiker.

I sin bok "The Octopus - Europe in the Grip of Organised Crime", London 1995,
undersöker Brian Freemantle hur långt den organiserade brottsligheten kommit i sina
målmedvetna ansträngningar att ta över allt mer av makten inom EU, inte bara i medlemsländernas näringsliv och politik utan även i EUs centrala institutioner, såsom parlamentet och kommissionen.

Det ska framhållas att Freemantle inte är ute efter att svartmåla EU.
Tvärtom är han en ivrig förespråkare av ett federalt Europa.
Men han är tydligt skakad av vad han fick se och höra under sin 18 månaders undersökande resa inom unionen. Följande artikel bygger till stor del på uppgifter jag hämtat ur Freemantles bok, därtill andra källor.

Freemantle betonar att hans redogörelse inte bygger på samtal med en eller annan konspirationsteoretiker som saknar egen djupare erfarenhet av EU centralt. Hans sagesmän är sex nuvarande och tidigare EU-parlamentariker och därtill ett icke angivet antal tjänstemän, de senare anonyma. Alla hade arbetat i någon central EU-institution i åtminstone fyra år.

Den brittiske experten på internationell brottslighet Brian Saltmarsh uppskattade
redan 1994 att den sammanlagda vinsten av olaglig narkotikahandel i världen uppgår till
motsvarande 5000 miljarder kr. En mycket försiktig uppskattning är att 1300
miljarder kr av dessa vinster görs inom Europa. Den verkliga siffran är troligen betydligt större.

Inkomsterna av olaglig vapenhandel är inte mindre; vissa experter anser dem ännu större.
Sådana enorma vinster för den internationella organiserade brottsligheten gör det möjligt att "köpa" många ledande politiker och tjänstemän och därmed hela länder. Italien är ett exempel
inom EU. Några av de nya republiker, som uppstod efter Sovjetimperiets fall, står också på tur.

Brottsexperten Pieter Stoffelen, som också är ledamot av EU-parlamentet, anser att
den organiserade brottsligheten nu är nära att överväldiga Europas desorganiserade rättssystem. Stoffelen har fyra gånger blivit hotad till livet men envisas med att röra sig utan livvakt.
Han ansåg år 1995, att det fanns högst två år kvar att vinna kriget mot de olika maffiorna.
Därefter skulle de redan ha blivit för mäktiga.

John Ferry, generalsekreterare för Irlands polisfack, och den franske kriminologen dr
Xavier Raufer delar denna bedömning.

Också den nederländske kriminologen dr Jan van Dijk, som är rådgivare åt sitt lands justitieministerium, anser att brottsligheten är så välorganiserad och internationellt finansierad att EU har en begränsad tid på sig att besegra den.

Ett tema, som Freemantles experter och sagesmän ständigt återkommer till,
är att den organiserade brottsligheten döljs och beskyddas genom en särskild kontinental variant av frimureri, som kallas Grand Orient. Freemantle uppger att det var mycket svårt för honom att komma till tals med officiella personer inom EUs centrala förvaltning om de förbindelser av ömsesidigt
beskydd, som finns mellan maffian, Europas frimureri och den icke-folkvalda EU-kommissionen i Bryssel.

EU-parlamentarikerna Leoluca Orlando, John Tomlinson, Terry Wynn och Peter Price var
däremot öppenhjärtiga om detta problem, liksom talesmannen för frimureriets Förenade storloge i England John Hamill.

Leoluca Orlando, borgmästare i Palermo, ledamot av EU-parlamentet och grundare av Italiens antimaffiaparti La Rete, var den förste som öppet vågade tala om sambanden mellan frimureriet och narkotika- och vapenmaffian.
Numera måste han och hans familj leva ständigt omgivna av ett 15-tal beväpnade livvakter.

Orlando säger: "Den nya gränsen, den nya skiljelinjen i världen, markeras inte längre av kampen mellan kapitalism och kommunism, utan av kampen mellan lagligheten och brottsligheten.
Problemet är: kommer regeringarna i framtidens värld att vara lagliga eller olagliga?"

Orlando hävdar att den organiserade brottsligheten - i Italien de traditionella maffiagrupperna
- får sin styrka av samarbetet med frimureriet: "Tänk aldrig på maffia och frimureri som skilda åt.
Det ena brödraskapet skyddar det andra."
Bara i Tyskland inser man hur stort och allvarligt problemet är. Också maffians gamla struktur har förändrats. Det handlar inte längre om en familjs lydnad under en gudfader.
Numera och i frimureriets hägn styrs den organiserade brottsligheten inom EU
och längre ute i Europa genom kommitteer av yrkesförbrytare.

Östeuropa är en kraftigt expanderande sektor. Inom ett år efter kommunismens fall hade Italiens Grand Orient grundat två loger i Tjeckien och Slovakien, två i Polen, två i Ungern och en i Ryssland. Samtidigt uppmuntrade "irreguljära" (brittiska Förenade Storlogens förskönande uttryck, läs i stället: kriminella) franska frimurare till att grunda nya loger i de nämnda länderna,
plus Rumänien och ex-Jugoslavien. Samtliga dessa nya loger blev viktiga sköldar
för olika maffiagrupper.
Enligt Leoluca Orlando är frimureriet i Östeuropa redan mycket mäktigt, liksom maffian,
och de är mycket stora tillsammans.

"Investeringarna i Östeuropa är den största penningtvättoperationen i mänsklighetens historia," säger han.

Maffians begrepp om "inflytande" är något som också frimurare förstår sig på, och de odlar det flitigt. Den ömsesidiga förståelsen gör det lätt att använda frimurarlogerna till diskreta
mötesplatser för maffialedare och "allmänt aktade" män från
näringslivet, politiken och förvaltningen.

Den franska storlogen av Grand Orient anses vara den aktivaste och mäktigaste.
Den förre franske presidenten François Mitterand var stormästare däri, liksom brodern, flyggeneralen Jacques Mitterand. Hans föregångare, Valéry Giscard d'Estaing, var inte murarbroder när han inledde sin valkampanj 1974 men övertalades av vänner att bli det, eftersom han annars skulle vara chanslös mot Mitterand. Han gick också in i Grand Orientlogen Franklin Roosevelt (uppkallad efter den amerikanske presidenten, som var en mycket hög frimurare - 32:a graden).

Grand Orient har ett särskilt stort inflytande på den socialistiska sidan. Enligt en uppgift från 1991 (den italienska tidskriften Famiglia Cristiana) fanns det minst fem murarbröder bland EUs dåvarande sju socialistiska utrikesministrar. Den franska storlogen har enligt Freemantles sagesmän
mycket inflytelserika medlemmar i EU-kommissionen i Bryssel och i EU-parlamentet i Strasbourg.

Belgien har aktiva Grand Orientloger med bröder i de högre skikten i Kommissionen, där de kan påverka beslut som fattas av denna icke-folkvalda verkställande myndighet inom EU.

I Italien blev det kriminella frimureriet ett allmänt insett problem och det politiska samtalsämnet nummer ett, sedan polisen år 1981 sprängt Grand Orientlogen P2. Det avslöjades snart att denna hemliga loge hade aktivt planerat en statskupp. P2 saknade officiellt förbindelse med den lagliga italienska Storlogen, som har 18 000 medlemmar.

Senare visade det sig att när P2 grundades (egentligen omorganiserades) 1966, var det på direkt order av italienska Grand Orients stormästare Giordano Gamberini. Detta är ett mönster som tyvärr går igen inom frimureriet: officiellt förnekande, inofficiellt samförstånd.

Avslöjandet, att många ledande politiker, domare, polischefer och militärer var medlemmar av P2, ledde till den dåvarande italienska regeringens fall. P2 förklarades olaglig och "upplöstes" - till ingen verkan, eftersom man år 1994 fick förklara den olaglig igen.
Det har felaktigt hävdats att P2 hade omkring 950 medlemmar.
Men de 953 var endast de som först blev avslöjade. Där återfanns tre ministrar, däribland justitieministern Adolfo Sarti; flera tidigare premiärministrar, däribland kristdemokraten Giulio Andreotti; 43 parlamentsledamöter; 54 högre ämbetsmän; 138 högre officerare, däribland 38 generaler och amiraler (inklusive överbefälhavaren och de två högsta cheferna för underrättelsetjänsten); 19 högre domare och en härskara av advokater, polischefer, ledande bankirer, tidningsutgivare, 58 professorer, ledarna för flera politiska partier.

Senare har framkommit att det verkliga antalet bröder uppgick till 2600.

Det var ett tvärsnitt av hela den italienska makteliten
som i hemlighet konspirerade att olagligt ta makten i landet.

P2s ledare, stormästaren Licio Gelli, hade varit en hängiven fascist under Mussolini
men behändigt gått över till partisanerna i krigets slutskede, varpå han angav många av sina gamla vänner. När hans bluff avslöjades, flydde han till Argentina, där han blev diktatorn Perons rådgivare. Han hade även mycket goda relationer med ledarskapet i USAs republikanska parti och
fanns med bland de inbjudna gästerna när Ronald Reagan installerades som president.

De icke avslöjade bröderna fortsatte verksamheten, grundade nya loger
som arbetar vidare än idag.

Bland annat skyddar man terrorister, varav en del var de som låg bakom sprängningen av Uffizi-galleriet i Florens i maj 1993. Dessförinnan skedde andra bombdåd i vilka
P2s stormästare Licio Gelli var inblandad.
Också den legala Storlogen av Grand Orient var vid det laget grundligt infiltrerad.
Dåvarande stormästaren Giuliano di Bernardo gav upp sina försök att rensa ut de kriminella.

Han lämnade Grand Orient med orden: "Jag har sett ett monster."

Han flyttade från Rom till Milano, där han grundade en ny
storloge, utan band med Grand Orient. För medlemskap i denna fordras intyg från domstol att sökanden inte har kriminell bakgrund. Di Bernardo samarbetar numera med polismyndigheter, som utreder sambanden mellan frimureriet och maffian.

Det första avslöjandet att P2 obehindrat fortsatte sin verksamhet kom 1993.
Dr Agostino Cordova, allmän åklagare och en av Italiens främsta maffiaexperter, ville utreda om svinuppfödare i Calabrien hade lurat EU-kommissionen på bidrag.

Så snart han kommit på att P2s stormästare Gelli var inblandad, blev hans utredning stoppad genom direkt ingripande från justitiedepartementet. Justitieministern socialisten Claudio Martelli såg också till att stoppa Cordovas väntade utnämning till chefåklagare vid Italiens antimaffiakommission.
Dr Cordova protesterade offentligt till antimaffiakommissionen och
överlämnade till Italiens Juristråd en förteckning över domare, som utnyttjade frimureriet för att skydda organiserad brottslighet. Trots alla hinder han mötte kunde dr Cordova till slut öppet påvisa Gellis samröre med den calabriska maffian, 'Ndrangheta.

Hans fortsatta utredning avslöjade ett nätverk av kriminella frimurarloger,
som var större än vad som kom fram i den första P2-skandalen. Som särskilt viktiga centra nämnde han Rom, Milano och Florens. Martelli tvangs senare, efter vittnesmål emot sig, att avgå från ministerposten och även lämna sitt parti.

Visst finns det också frimurare, som är hederliga och goda medborgare.
di Bernardo är ett exempel på detta. Låt oss hoppas att de är i majoritet. Men i så fall saknar de oftast mod och kunskaper att tala ut mot den kriminella minoriteten. Dessutom måste man fråga sig, hur det kan vara möjligt att majoriteten medlemmar i en frivillig organisation låter sig styras av en liten
klick kriminella. Ingen rättrådig människa går väl frivilligt med i något dylikt eller stannar kvar i det, sedan hon fått veta hur det står till.

Svaret på frågan är: Maktmissbruket är möjligt just genom frimureriets odemokratiska struktur.
I varje högre grad, som brodern invigs i, får han veta nya hemligheter,
som är okända för dem i lägre grader.
Endast stormästaren i högsta graden vet allt och kan därför kräva fullständig lydnad
av alla de andra bröderna. Lojaliten och lydnaden förstärks dessutom genom de eder och löften bröderna får avlägga, ibland under hot om groteska dödsstraff för svek eller röjande av hemligheter.

En sådan struktur gör det naturligtvis ganska lätt för en kriminell minoritet att operera bakom kulissen av en laglydig men ovetande och naiv majoritet.

Det moderna frimureriet går tillbaka till 1717, då fyra engelska loger gick samman
och bildade det som sedan kom att kallas Förenade Storlogen i London.
Det är denna som alltsedan dess godkänner eller bannlyser loger i andra länder.
Inom det brittiska frimureriet är religiös eller politisk verksamhet officiellt förbjuden, och det är därför (säger man), som man inte godkänner det kontinentala Grand Orient-frimureriet, som har en direkt kristendomsfientlig hållning och dessutom gärna blandar sig i politik.

Så skrev dåvarande stormästaren för franska Grand Orient, Fred Zeller, en bok om
hur man skulle vinna ungdomen för socialismens idé. Med "socialismens idé" menade han förmodligen underkastelse under frimureriets makt.

"Det svenska systemet" av frimureri (som dominerar i de nordiska länderna och i norra Tyskland) avviker från både det brittiska och kontinentala i fråga om organisation och karaktär. Det svenska systemet har färre grader och är utåt kristet. I verkligheten är det ännu mer påverkat av synkretistisk mystik och magi, s.k. kabbalism, än det brittiska, enligt den norske forskaren Sverre Dag Mogstad.

Den svenska frimurarorden har officiellt brutit kontakten med Grand Orient. Det skedde
emellertid först 1993, enligt den svenske frimuraren Tom Christian Bergroth. En annan källa, likaledes en svensk murarbroder, har emellertid uppgivit att Grand Orient finns i Sverige "sedan mycket länge" och att man först måste ha blivit invigd i det svenska systemet för att bli upptagen i Grand Orients loge i Sverige. Man talar alltså med kluven tunga.

Särskilt efter Sveriges EU-inträde torde det vara svårt för det svenska frimureriet att i längden (låtsas) avvisa samarbete med den i Kontinentaleuropa mäktigaste grenen av frimureriet. EU-anpassningen gäller väl också frimurarna? Mina läsare får ta reda påvilka svenskar,
som är så diskreta medlemmar av Grand Orient. Sveriges näste statsminister? Ett studium av redan kända, utländska grandorientare i en persons närhet, som gynnare och hjälpare, kan ge vissa ledtrådar om personens medlemskap.

Fråga duger, men förnekanden ska inte tas för kontanta.

En som envist förnekade sitt medlemskap i P2 var den italienske mångmiljardären och tidigare premiärministern Silvio Berlusconi. Numera vet man att han gick med redan den 26 januari 1978. Hans medlemsnummer blev 1816, utfärdat under koden E.19.78.
Han tilldelades cell 17 inom logen. Den som rekommenderade honom för medlemskap var
av allt att döma socialistledaren Bettino Craxi. Denne ledde 1983-1987 den regering som skulle "städa upp" Italiens politiska liv och rensa det från maffia-frimureriets fördärvliga inflytande!

Också Craxis budgetminister Pietro Longo visade sig vara medlem i P2
(medlemsnummer 2223). Italienarna, intill döden leda vid mafiosi-frimurare, fick därmed bara nya getabockar som republikens trädgårdsmästare.

En del EU-parlamentariker är bekymrade över att det politiska frimureriet genomsyrar
EU på alla nivåer. De EU-parlamentariker som vågat tala om detta säger att frimurarna ofta sätter in sitt skydd till försvar för "bröder", som innehar användbara maktpositioner i EUs permanenta institutioner. Grand Orient-frimureriet är starkt politiskt inriktat och har mycket stort inflytande.

EU-parlamentarikern Tomlinson stöder förslaget att registrera frimurarna inom EUs permanenta institutioner.

Förslaget lades fram av den brittiske EU-parlamentarikern Leslie Huckfield (labour).
Huckfield har senare berättat att han av franska och belgiska EU-parlamentariker utsattes för starka påtryckningar att inte driva saken vidare. Flera gånger har man i EU-parlamentet motionerat om officiell registrering av alla frimurare inom församlingen; givetvis utan framgång.

Redan 1985, vid en konferens för EGs socialistpartier i Madrid, framlade den brittiska socialistiska EG-parlamentsgruppen ett förslag om att offentligt registrera alla frimurare verksamma i EGs institutioner. De franska socialisternas ledare Henri Saby och hans italienska kollega Mario Dido lämnade då salen i protest. Det hade då gått bara fyra år sedan P2 sprängdes, och alla
goda krafter behövdes för att bekämpa "monstret". Men dessa toppolitiker verkade ha andra preferenser och lojaliteter.

Samma år, 1985, inlämnade den brittiske EG-parlamentarikern Terence Pitt till EG-parlamentet ett förslag till en resolution om att undersöka den alarmerande utbredningen av frimurarloger och hemliga sällskap inom EG och kontrollera oroväckande uppgifter "enligt vilka högre EG-befattningshavare, däribland ledamöter och tjänstemän i EG-parlamentet, är aktiva frimurare".
Denne labourman, som tidigare blivit uppskattad för sitt civilkurage, måste dock ha fått klart för sig att hans initiativ inte bara var utsiktslöst utan också farligt, ty han drog själv tillbaka sitt förslag.

Brittiska frimurare är sedan 1990 officiellt förbjudna att besöka Tysklands storloge, eftersom denna samarbetar med suspekta italienska och franska loger. Likaså vägrar London numera att erkänna Belgiens Grand Orient.

Förenade Storlogens officielle talesman John Hamill säger också rakt ut att icke-erkända
loger övar ett stort inflytande i Bryssel och EU-parlamentet:
"Grandorientarna har alltid varit mycket politiskt inriktade ... som grupp mer än som individer.
De är starkt socialistiska."

Fallet Henri de Compte är intressant. Från 1979 var han chef för Europaparlamentets kassa- och redovisningsavdelning. Två år senare fann revisorerna att förhållandena vid de Comptes avdelning var "otillfredsställande". Bland annat hade motsvarande 600 000 kr "försvunnit". Alla försök att utreda vart pengarna "försvann" har sedan dess misslyckats.
Det hade också förekommit att parlamentets pengar användes i spekulationsaffärer
- i en sådan affär hade 400 000 pund sterling olagligen överförts till en bank i London. En parlamentariker, som satt i den budgetkontrollkommitté som utredde denna affär, sade:
"Parlamentets pengar användes för att tjäna tusentals pund, som parlamentet inte sanktionerat eller visste något om. Det har ingen betydelse att kapitalbeloppet inte påverkades och till sist blev fullt återställt. Man borde ha väckt åtal. Men så skeddeinte. Istället blev det frimureri."

Henri de Compte förnekade att han skulle vara frimurare. Icke dess mindre gick frimurarna i Europaparlamentet samman i gemensam kamp för honom, både offentligt och privat.
Initiativet togs av fransmannen Jean Feldt, generaldirektör för parlamentets administration och medlem av en frimurarloge som är bannlyst av Förenade Storlogen.

Efter ett hemligt strejkmöte, där även en annan frimurare och cheftjänsteman i parlamentet talade, gick Feldt öppet ut med strejkhotet. Om det hade satts i verket, skulle parlamentets arbete ha totalt avstannat. Parlamentet föll då till föga och tog tillbaka sitt beslut om
disciplinstraff mot de Compte. Senare blev han dock degraderad.

En annan brittisk före detta EU-parlamentariker, som Freemantle låter vara anonym, anser det upprörande att ingenting görs för att avslöja och stoppa frimureriets stora inflytande inom de centrala EU-institutionerna. Denne man är själv frimurare!
Glädjande nog finns det hederliga sådana. Men de vågar mycket sällan framträda offentligt. Samme man berättar också att han sett mycket av maffians närvaro överallt i EUs institutioner, särskilt i Bryssel. Enligt honom finns en kedja som förenar maffiafamiljer i Italien med avläggare till maffian i Bryssel, Strasbourg och Luxemburg.

Det finns en hel del maffianärvaro och -inflytande på den lägsta förvaltningsnivån i Bryssel, D-nivån. "Där har jag själv sett handkyssar - alla tecken på den
största respekt för maffian. Jag tror att maffian har ett starkt inflytande på utnämningar:
det är möjligt - men förnekas naturligtvis bestämt - eftersom Kommissionen inte är vald och eftersom den bemannas med medborgare frånmedlemsländerna. Och jag talar inte bara om italienare;
andra länder har sina maffior de också."

Enligt denne sagesman är B-nivån inom EU-byråkratin starkt infiltrerad
av organiserad brottslighet. Detta är den verkställande nivån, där man beviljar
bidrag och bistånd. Denne tidigare EU-parlamentariker trodde inte att någon av kommissionärerna har aktiva förbindelser med maffian, men han var säker på att de visste om dess existens och verksamheter inom kommissionen.

Under detta samtal fick Freemantle namnet på en kommissionär, som har starka band med en frimurarloge, som är bannlyst av Förenade Storlogen i London. Men det skulle inte finnas det ömsesidiga skydd och hemlighållande som är så typiskt för frimureriets samarbete med
maffian ute i Europa. I EUs centrala institutioner arbetar de två grupperingarna oberoende av varandra, men samtidigt utan friktion.
Det handlar om tolerans och samexistens till bådas nytta. "Det är sedan länge etablerat. Det fortsätter att existera liksom man fortsätter att förneka det."

Största delen av EUs budget går till jordbruksstödet. Det uppskattas att minst 10 procent av EUs totala budget försvinner i korruption och bedrägerier. Det betyder c:a 60 miljarder kr. EUs jordbruksstöd utgår bland annat till tobaksodlare, framför allt i Italien.
EUs tobak är emellertid av så låg kvalitet - höga halter av tjära och nikotin - att den
inte går att sälja inom EU. Den duger endast till export till U-länder. Sådana finns emellertid numera även i Europa utanför EU. Den undermåliga EU-tobaken
måste alltså säljas till vrakpris på världsmarknaden, och det är här skattebetalarna i EUs medlemsländer lojalt får göra sin insats för att hålla tobaksodlarna vid kassa.

Åren 1988-1991 var den italienske kristdemokraten Antonio Quantraro chef för tobaksavdelningen inom DG6, EU-kommissionens jordbruksstyrelse. Under Quantraros ledning ökade EUs stöd till tobaksodlarna från drygt 7 till drygt 10 miljarder kr per år.
Quantraro hade makten inte bara över själva utbetalningarna.
Han kunde även efter eget skön ändra bestämmelserna. Det gjorde han också - så att det blev ännu lättare att lura till sig bidrag. Den stora vinnaren blev den organiserade brottsligheten.

Odlarländerna behövde inte prestera egentliga underlag. Stora bidragsbelopp betalades ut för
tobaksodlingar som inte ens existerade. Samtidigt åtnjöt Quantraro det högsta anseende som en mycket pålitlig man. Han var i sex år sitt partis ordförande i Bryssel.
Han var invigd i en belgisk frimurarloge, som inte är godkänd i London och hade under
sina 20 år i Bryssel viktiga befattningar i den.

Liten tuva välter ofta stort lass.
Den brittiske EU-parlamentarikern och antinikotinisten Terry Wynn fick av en s.k. slump veta
att undermålig EU-tobak dumpades i Albanien med de kraftigaste exportsubsidierna i hela Unionen.
Därmed sattes undersökningen igång. Revisionsdomstolen avslöjade sedan i sin rapport att bedrägeriet varit så omfattande att det nästan inte gick att beräkna den totala kostnaden för det.

Revisionsdomstolen anklagade också i praktiken EU-kommissionen för att ha
sökt hindra Wynns utredning. Tjänstemän vid kommissionen hade också förtalat honom. Men rättvisans kvarnar hade satts igång. Den 5 april 1993 skulle Quantraro förhöras i detalj om sina aktiviteter. Så blev det nu inte.
Den 30 mars hoppade, föll, knuffades eller kastades Quantraro ut från ett fönster på
sjätte våningen i sitt Bryssel-kontor. Vad hade han kunnat avslöja, om han fått leva vidare?
Han hade kunnat bekänna och därmed avslöja maffia-frimureriets nätverk inom EU.

Nu blev bara frågorna kvar. Faktum kvarstod emellertid att
detta var det största enskilda bedrägeri som någonsin upptäckts i EUs korridorer.
EU-parlamentets utredning talar om att Quantraro kunnat utan insyn utifrån samarbeta
med en grupp människor, som bildade en kartell genom vilken han i allt väsentligt kontrollerade produktionen av antingen mycket undermålig eller helt obefintlig tobak inom EU.
Erfarna bedömare betvivlar möjligheten att en människa ensam kunde organisera ett sådant bedrägeri som sträckte sig genom fem EU-länder.

De påpekar också att jordbruket i Italien - som är det viktigaste tobaksodlarlandet -
till 90 procent kontrolleras av maffian. Man tvivlar också på att Quantraro arbetade
helt för egen vinning.

Stora belopp kan ha gått till Italiens kristdemokratiska parti,
ett parti som redanfigurerat i otaliga mut- och bedrägeriutredningar.
Begick Quantraro självmord? Det finns de som anser det osannolikt.
Han hade inte behövt befara särskilt svåra efterräkningar.
Kommissionen ville ju egentligen mörklägga bedrägeriet, dess vanliga förfarande, som gör Terry
Wynn mycket upprörd. Troligen blev han mördad - av vilka är inte så svårt att gissa.

Några ord också om fallet Salvatore Lima. Denne italienare gjorde hela sin karriär inom politiken och maffian. Han blev medlem i kristdemokratiska partiet redan 1945, då den amerikanska ockupationsmakten på Sicilien bytte ut fascister mot mafiosi på ledande poster, efter maffiabossen Lucky Lucianos anvisningar.
Salvatore Lima blev ledamot av EG-parlamentet 1984. Åtta år tidigare hade en officiell antimaffiarapport till italienska parlamentet nämnt Limas kontakter med Cosa Nostra i
163 sammanhang. "Det påverkade inte hans ställning i Rom det ringaste, och det
påverkade förvisso inte det sätt på vilket han togs emot i Strasbourg"
uppgav en tidigare EU-parlamentariker till Freemantle.

Som ledamot av först det italienska och sedan av EG-parlamentet åtnjöt Lima åtalsimmunitet.
Lima var mycket passiv i EG-parlamentet. Det var långa perioder, då han
knappast visade sig i sessionerna. Däremot besökte han en viss frimurarloge, som möttes på tisdagskvällar. Han ägnade sig framför allt åt att bygga upp ett växande nät av kontakter.

Maffian betraktade honom som "Mr Fixit". Själv trodde han tydligen att det inte fanns någon gräns för vad han kunde åstadkomma. Den tron blev också hans fall. Han hade försäkrat
Cosa Nostras högsta ledning, cupolan, att han kunde övertala domaren i Italiens högsta domstol Corrado Carnevale att få domarna mot 342 redan dömda mafiosi upphävda eller mildrade.
Detta kunde inte ens den genomkorrumperade Carnevale åstadkomma.
För detta löftesbrott måste Lima dö. Motorcykelburna skyttar mördade honom i badorten
Mondello i mars 1992.
I Strasbourg blev hans kolleger mycket bestörta, som det heter. Undras: Hur många av dem hycklade och hur många var enbart aningslösa?

Överfört till svenska politiska förhållanden skulle fallet Lima kunna beskrivas så här. Till kommunfullmäktige i en svensk kommun avges en intern men officiell utredning om organiserad brottslighet i kommunen. En ledamot i kommunfullmäktige omnämns med sina kriminella kontakter 163 gånger i utredningen. Han får sitta kvar. Åtta år senare väljs han utan problem in i Sveriges riksdag. Otänkbart i Sverige? Vardag i EU.

Freemantle verkar vara aningslös om hur starkt påverkat av frimureriet hela EU-projektet
varit från första början.
Detta är egentligen inte ämnet för denna artikel, men några uppgifter kan jag ändå lämna.
EUs "andlige fader" anses allmänt vara greve Richard N. Coudenhove-Kalergi,
som på 1920-talet grundade Pan-Europa-rörelsen, föregångaren till Rörelsen för ett förenat Europa, som sedan utmynnade i EEC/EG/EU.

Coudenhove-Kalergi var hög frimurare och skrev först om sitt projekt
"Pan-Europa" i Wiens Frimurartidning. Pan-Europarörelsen finansierades de tre första åren av bankirhuset Rothschild, vars manliga medlemmar "varit frimurare i generationer", enligt forskaren Stephen Knight.
I sina legender påstår sig frimurarna härstamma från tempelherrarna,
ett slutet brödraskap som bekämpades och till sist, år 1314, likviderades av Frankrikes kung
Filip den sköne och påven Clemens V.

En sak som är intressant i sammanhang med att EU-projekten nu med full fart är på
väg in i etapp III, då alla ingående nationella regeringar ställs under Europeiska centralbankens finansdiktatur: Tempelherrarna drev motsvarande rörelse, Europas första övernationella bank.
Man strävade att bli mäktigare än de nationella regeringarna på
finansiell väg. Tempelherrarnas undergång som politisk och ekonomisk makt låg emellertid i tiden.

Överallt i Europa uppstod
starka nationella regeringar med betydande folkligt stöd, och så kunde detta medeltida försök till "integration" och "globalisering" förpassas till historiens skräp- och skräckkammare. Viktigt att notera är att den katolska kyrkan då, i början av1300-talet, alltjämt förmådde
vidmakthålla förbudet mot tagande och givande av ränta.

Frimurarna visar sitt inflytande över EU också i symboliken. EUs flagga ger oss ett intressant exempel på frimurarsymboler.
Den femuddiga stjärnan är enligt dr Karl Steinhauser den vanligaste symbolen för frimureriet, "symbolen för dess överhöghet". Den djupblå färgen återfinns i stormästarens rituella mantel.
De tolv stjärnorna sägs symbolisera Jesu tolv apostlar, men är
egentligen en symbol för Israels tolv stammar, vilket även framgår av Bibeln. Jesus förklarar nämligen att de tolv lärjungarnas lön skall bli att de ställs i spetsen för de tolv stammarna som deras domare (Matt. 19:28, Luk. 22:30).

De tolv stammarna är i sin tur en astrologisk symbol för zodiakens tolv stjärnbilder.
Det vet varje astrolog, och det framgår även av Moses välsignelse
över Israels tolv stammar i Femte Moseboken, kapitel 33. Kabbalismen ger här en
ytterligare och djupare förklaring. Enligt den ursprungliga kaldeiska kabbalan, som den medeltida kabbalismen är en yngre och ofullständig bearbetning av, utgör tolvkretsen icke ett fullkomligt magiskt system. Den avgörande faktorn, som styr cirkeln av tolv och förlänar den dess
exklusiva magiska karaktär, är den trettonde faktorn i mitten.

Ett mycket givande samtal i dessa frågor hade jag sommaren
1997 med en journalist vid Finlands Radio. Det visade sig att vi oberoende av varandra ställt oss samma fråga: När får vi se den trettonde, större stjärnan dyka upp i EU-flaggans mitt?
När maffia-frimureriet tar makten även officiellt?
En hederlig men luttrad EU-tjänsteman, som Freemantle talade med i Bryssel, sade:
"Det vore kanske bättre om maffian tog över EU även
officiellt. Då blev det i alla fall billigare."

Copyright © 1997 by Lars Adelskogh.

Artikeln publicerades först i tidskriften Insikt, nr 1, 1997.
Detta är en version som författaren godkänt för spridning i nätverk.

* * *

Det var mycket som "hände" runt 20:de seklets födelse...
Vi skall här titta lite närmare på vissa betydelsefulla personer och deras
medverkan i skapandet av det för "den Globala Finansmaffian" betydelsefulla imperium
som gavs arbetsnamnet "Sovjet-staten"...

I min ungdom var min uppfattning den att det var Stalin som sabbade socialismen i Sovjetunionen...Någonstans hade jag hört eller läst att Lenin vart varnad av vänner för att Stalin var en skit och att han skulle vara en fara för Sovjets fortsatta existens. Men det vart ändå Stalin som vad jag förstod - genom utrensningar och förräderi mot de "gamla" partifolket och efter Lenins död övertog så Stalin makten.

Eftersom Stalin jagade upp Trotskij där han befann sig och mördade honom så ansåg jag att det Trotskij stod för också måste vara bra... För att förstå hur detta kunde vara min uppfattning, så skall jag här visa på siffror från Sovjets medborgares egna uppfattningar i olika undersökningar som man kan ta del av i Jüri Linas utmärkta bok;
"Under skorpionens tecken" Bokförlaget REFERENT. 1999, som behandlar om hur kommunismen uppstod och utvecklades i forna Sovjetunionen, samt vad som hände tiden före dess tillkomst.

Sid. 81. "Enligt en opinionsundersökning i december 1989 svarade 70 procent av 2700
tillfrågade att Lenin var mänsklighetens största personlighet ( Päehaleht, 4 januari 1991.)
Enligt en annan opinionsundersökning i januari 1991 tyckte endast 10,3 procent av de utfrågade att Lenin var en negativ person, medan hälften tyckte att oktoberkuppen var ett historiskt misstag."

"Därför upprör inget ortodoxa kommunister mer än avslöjandena om Lenin. De vägrar släppa helgonbilden av Lenin, ty redan på 1920-talet ersattes kristendomen med Lenins namn och hela läran kanoniserades"

Sid. 82-83. "Enligt dr Oleg Platonov blev Lenin frimurare år 1908. Att han verkligen tillhörde frimurarna bekräftas av en grundlig undersökning som gjordes av Nikolaj Svitkov, "Om frimureriet i den ryska exilen", som utkom i Paris år 1932. Men Lenin agerade redan på 1890-talet precis så som undergrävande grupperingar brukade. Illuminaterna, B´nai B´rith (Förbundets söner), Grand Orient och andra frimurarloger var intresserade av att hetsa arbetarna mot vissa "nyttiga" mål.

Enligt Svitkov var de viktigaste frimurarna från Ryssland - Vladimir Uljanov-Lenin,
Lev Trotskij (egentligen Leiba Bronstein), Grigorij Zinovjev (Gerson Radomyslskij),
Lev Kamanev (egentligen Leiba Rosenfeld), Karl Radek (Tobiach Sobelshn), Maxim Litvinov (Meyer Hennoch Wallach), Jakov Sverdlov (egentligen Jankel-Aaron Movsjevitj Solomon),
L. Martov (Julij Zederbaum), Maxim Gorkij (Alexej Pesjkov), Anatolij Lunatjarskij
(egentligen Balich-Mandelstam), Christian Rakovskij...

Enligt den österrikiske statsvetaren Karl Steinhauser tillhörde Lenin den franska logen
Art et Travail (Konst och Arbete), redovisat i boken "EG- die Super-UdSSR von morgen",
(Wien 1992, s. 192). Där uppnådde han den 31:a graden (enligt forskaren J. Begunov).

Oleg Platonov publicerade år 1996 i Moskva en bok (i serien "Rysslands törnekrona") om frimureriets hemliga historia (1731-1996) på 700 sidor. Denna bok är skriven med hjälp av de f d hemliga frimurardokument som bevarades i Sovjetunionens speciella arkiv i Kreml.
Enligt dessa handlingar var alla viktiga bolsjevikledare samtidigt medlemmar
i olika frimurarloger.

Även den berömde brittiska politikern Winston Churchill (medlem av "De trehundra",
en organisation skapad av Cecil Rhodes i syfte att upprätta en total global makt, bestående av ledande personer inom politiken, näringslivet, bankväsendet, medierna, militären osv.
- Detta skall jag ge belysning åt en annan gång - "Shaygets" anm.), har i tidningen Illustrated Sunday Herald den 8 februari 1920 bekräftat att Lenin ovh Trotsij tillhörde de frimurar-illuministiska konspiratörernas krets. Churchill visste vad han talade om, ty han var själv sedan den
24 maj 1901 frimurare. Lenin tillhörde olika frimurarloger utomlands.

Det är väsentligt att betona, att Lenin och hans kumpaner inte arbetade.
Ändå hade de råd att resa omkring i Europa (då relativt mycket dyrare än nu) och att leva i lyx. Dessa yrkesrevolutionärer hade endast en uppgift - att hetsa arbetarna.
Lenins senare verksamhet visar tydligt att han följde Adam Weishaupts linje, grundare av illuministisk-socialistiska rörelsen, 1776 i Ingolstadt - och Moses Hess och
Karl Marx´ vägledare och lärare.

Dessa två namn är vanligtvis helt okända för dem som genomgått marxistiska läroanstalter.

Lenin deltog tillsammans med Trotskij i en internationell frimurarkongress Köpenhamn år 1910. (Franz Weissin; "Der weg zum sozialismus", München 1930, s. 9.) Där diskuterade man socialiseringen av Europa.

Alexander Galpern, dåtida sekreterare för den ryska frimurarnas högsta råd (1916),
bekräftade att bland frimurarna fanns bolsjeviker. Här kan jag ytterligare nämna Nikolaj Suchanov (egenligen Gimmer) och Nikolaj Sokolov. Enligt Galperns vittnesmål gav frimurarna också Lenin pengar för hans revolutionära verksamhet. Detta intygade en känd frimurare, Grigorij Aronson,
i sin artikel "Frimurarna i rysk politik", publicerad i Novoje Russkoje Slovo (New York, 8-12 oktober 1959). Om detta har även historikern Boris Nikolajevsij skrivit i sin bok "De ryska frimurarna och revolutionen"Moskva 1990).

Det var år 1914 som två frimurar-bolsjeviker, Ivan Skvortsov-Stepanov och Grigorij Petrovskij,
tog kontakt med frimuraren och textilfabrikanten Alexander Konovalov för att bolsjevikerna skulle få ekonomisk bistånd. Den sistnämnde blev minister i den provisoriska regeringen.

Om Lenins verksamhet som frimurare berättade också Radio Rossija den 12 augusti 1991."
slut citat...

Detta får räcka för denna gång... Men apropå - Emma Goldman - under Trotskij´s landsförvisning till USA från Spanien år 1917, sammanträffade de en hel del i New York, ty vad jag vill kalla gräsrots-anarkister och -kommunister, var mycket imponerade av Trotskij´s person och åsikter,
som han dessutom faktiskt verkligen var en mästare att utveckla.

* * *

Med tanke på det ovan anförda, ang. Marx inflytande i planen , skall jag här
låta er ta del av några rader som beskriver själva idéologien...
Som jag tagit från Tage Lindbloms bok, skriven 1951 som heter Efter Atlantis

HATETS PROFET
sid 73-94

Den samhällsutveckling, som de flesta av de "utopiska" socialisterna på 1800-talet
förutsåg med oro och bävan och som de på olika sätt ville avärja eller vars verkningar de ville mildra, den samhällsutvecklingen hälsade Karl Marx som den sista fasen i de mänskliga stridernas historia. Socialisterna och kommunisterna, skriver Marx i   Filosofins elände, stridsskriften mot Proudhon, behöver inte hitta på system eller utopier, när nu det stora sociala dramat spelar upp,
"de behöver endast göra klart för sig vad som äger rum framför deras ögon och göra sig
till organ för detta".

Den storindustriella företagsformen med sin tekniska överlägsenhet kommer
enligt Marx att segra. Över de små och hantverksmässiga företagsformernas förintelse går bourgeoisin segrande fram."De billiga varupriserna är det tunga artilleri, med vilket den skjuter
ner alla kinesiska murar", heter det i Det kommunistiska manifestet.

Med den nya företagsformen blir bourgeoisin och proletariatet de två dominerande samhällsklasserna, ja, till slut de två enda, då även jordbruket övergår till stordrift med anställda lönearbetare. Allt fler blir egendomslösa och pressas ned till och förenas med proletariatet. Bourgeoisin blir en fåtalig men oerhört mäktig klass, till vilken all makt i samhället koncentreras.
De gamla banden mellan mästaren och hans gesäller slits itu, och i stället för den patriarkaliska gemenskapen inträder ett ett opersonligt förhållande mellan utsugare och utsugna.

Arbetarens lön är endast det pris kapitalisten betalar för varan arbetskraft, dvs. den samhälligt nödvändiga mängd arbete som åtgår för att "producera" och "reproducera" varan arbetskraft.
Endast en del av den tid arbetaren utför sitt arbete hos kapitalisten motsvarar hans lön. En del av tiden skapar han mervärde, alltså värden, som helt går till kapitalisten. Denne har givetvis allt intresse av att få ut så mycket mervärde som möjligt, dels genom rationalisering och dels
genom lönenedpressning.

Arbetaren exploateras sålunda och denna exploatering blir hårdare och mera omfattande allt eftersom konkurrensen skärps, den kapitalistiska makten växer och de proletära skarorna ökar.

Sedan människorna lämnat det primitiva egendomskommunistiska stadiet har klasskampen enligt Marx varit det dominerande elementet i all historia. Kampen mellan förtryckare och förtryckta har växlat till såväl innehåll som omfattning och intensitet, den har varit "än öppen, än dold", och ur dessa klasstrider har den nya, framåtsträvande samhällsklassen såsom bärare av en överlägsnare, "högre" produktionsordning till slut avgått med seger och etablerat sig som härskande klass.

Genom denna dialektiska process fortgår en ständig utveckling från ett lägre till ett högre.
Liksom det tredje ståndet, borgarklassen, vuxit fram ur feodalsamhällets sköte och blivit bärare av den nya kapitalistiska produktionsordningen, får vi nu bevittna hur den segrande
bourgeoisin möter morgondagens segerherre, proletariatet.
Ty liksom tredje ståndet blev medvetet om sitt intresse, sin historiska mission att
som feodalismens antites tillintetgöra den feodala produktionsordningen, när denna utömt sina krafter, på samma sätt växer en ny motsägelse fram i det kapitalistiska samhället.
Proletariatet vaknar till medvetande om sin historiska mission i samma mån som det kapitalistiska samhället går till sin fulla mognad och de inre motsägelserna blir allt mer uppenbara.

Arbetets samhälleliga och ägandets privata karaktär leder till slut till öppna och förödande konflikter. Produktionskrafterna växer så att säga den borgeliga privategendomen över huvudet.

Det borgeliga samhället liknar häxmästaren, som inte förmår behärska de underjordiska kr

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlägg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
Hemliga sällskap avslöjas
« Svar #1 skrivet: 01 april 2005, 16:52:33 PM »
Se gärna artikeln Hemliga sällskap avslöjas http://www.varldenidag.se/?aid=1917&sessId=QXbWORyc

Ruby H-C

XerXez

  • Gäst
Re: hemliga sällskap eller Hemliga Armen ?
« Svar #2 skrivet: 02 april 2005, 20:47:48 PM »
Tack Ruby, här kommer en länk med ytterligare beröringspunkter när det gäller uppfostran och omhändertagande av barn. Man behöver säkert läsa allt på länken för att se helheten.

http://www.politiken.biz/avhoppad_illuminat.htm

XerXez