Författare Ämne: Jag tog en liter mjölk och en kattmatsburk!  (läst 4702 gånger)

Jeanette

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 91
  • Karma: 0
    • Visa profil
Jag tog en liter mjölk och en kattmatsburk!
« skrivet: 27 februari 2005, 23:22:23 PM »
Jag blev sjuk när de tog mitt barn och sedan min 3- rums, lägenhet, våra katter och slängde ut mig på gatan :cry:  Jag slutade äta mat, blev förlamad så att jag inte kunde äta. Tappade pengar i min förvirring  :(   En gång höll jag på att svimma av utmattning. Jag gick in i en ICA-affär och tog en liter mjölk och en kattmatsburk, den var till en katt som inte hade mat :(  Butikschefen råkade se det :arrow: . De tog mig och ringde polis. Jag sa till dem att jag var sjuk, de sa att det strunta dom i  :x De förstod inte att jag var sjuk! Fast att jag sa det. Butikschefen sa sedan att jag var livstidsportad :?:  från den butiken.
Där stod jag och inte fick jag dricka upp mjölken. De släppte mig efter någon timme.
Blev kallad till tingsrätten, för detta hemska brott :!:  Jag sa på rättegången eller om det kallas för förhandling att jag var sjuk!
De lyssnade inte. Jag blev dömd för snatteri och att betala 1400 kronor. Jag har inte klarat av att betala det ännu. Så nu är det inkasso och ränta därtill. Jag blev dömd fast att jag var oskyldig :!:

Sociala som stal mitt barn för nio år sedan!
Han var sju år nu är han sexton år.
Han har nu varit borta i nio år.
Utan brev eller telefonkontakt!
Jag gråter :cry:

Sociala får ingenting för vad de har gjort mot mig och mot mitt barn :!:  

De får inte straff!

Men jag blev livstidsportad från en affär och dömd för snatteri för en liter mjölk och en kattmatsburk!

Då lyssnade polisen!

Då lyssnade åklagaren!

De lyssnade på en som ägde en hel affär och inte ville hjälpa en svag sjuk kvinna!

Jag har fött min son. Varit nykter, rökfri och skötsam i de sju år som jag själv hade hand om mitt barn. Jag är utbildad undersköterska, jag har arbetat på sjukhus och hemtjänst. Jag har bott i denna stad stockholm i hela mitt liv. Nu är jag 44 år. Jag har varit barn, jag har vuxit upp, jag har gått i skolan, jag har arbetat, jag har kämpat med läxor, jag har gått i gymnasium, jag har haft mina drömmar,jag kunde aldrig ana att mitt liv skulle sluta så här att bli bestulen på mitt barn och bli bemött som jag var mindre värd än en skurtrasa!

Folk i detta land tycker att vi "snattare" :?:  är äckligare typer än det fina sociala!
Det får dom behålla för sig själva :!:
                                                    Jeanette

Anonym

  • Gäst
Jag tog en liter mjölk och en kattmatsburk!
« Svar #1 skrivet: 04 mars 2005, 22:26:52 PM »

patricia

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 20
  • Karma: 0
    • Visa profil
en fråga till sign. anonym
« Svar #2 skrivet: 04 mars 2005, 23:10:42 PM »
Fråga till anonym, hur ställer du dig till att mördare som sitter inlåsta på landets fängelser på samma gång kan ha enskild vårdnad om sina barn?
Fångarna i landets fängelser får träffa sina barn oftare än många som har sina barn under LVU.

Anonym

  • Gäst
Re: en fråga till sign. anonym
« Svar #3 skrivet: 05 mars 2005, 00:23:52 AM »

Jeanette

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 91
  • Karma: 0
    • Visa profil
Jag tog en liter mjölk!
« Svar #4 skrivet: 05 mars 2005, 17:39:47 PM »
Jag har blivit svårt skadad och nästan svultit till döds. Jag var mycket sjuk när jag gick in i affären och tog den där mjölken.
Det går inte att få tag på någon läkare som hjälper mig att skriva om mina skador. De psykitriker jag har träffat skriver inte ens ut mediciner. Jag söker inte hjälp på sådana ställen som psyk akuten, Maria pool. Jag får inga lugnande mediciner utskrivna av dem! Jag åkte till dem i flera år när jag var sjuk. De slängde ut mig med vakter. Miljön på psykakuten är hemsk. På vanliga akuten för fysiska sjukdomar där står dörrarna öppna, men när man kommer till psyk akuten där är dörrarna låsta.
Man får vänta i flera timmar på en läkare. Jag åkte dit ett antal år när jag hade panikångestanfall. Det kom nya läkare, ställde samma frågor och ingen av dem förstod vad jag sa! Jag blev så utmattat, kände mig som en papegojja. Får jag inte min lugnande medicin måste jag få tag på det på annat sätt. Öl och Cider tillsammans! Jag dricker det tillsammans när jag inte har ätit på länge och är mycket svag, har yrsel. Det stillar min panik, min kropp slappnar av, jag blir på glatt humör, sedan tar jag en långpromenad, för att få igång blodcirkulationen, och få andas syre, det hjälper, jag börjar sedan med flytande nyponsoppa, kaffe, tomatsoppa, vitaminjuice m.m jag doppar bröd i soppan då blir det mjukt, då tar kroppen emot det. På sjukhus får man ibland när de är på glatt humör B-vitaminsprutor, man kan få Starka b-vitaminer utskrivna Oralovit. de sätter igång aptiten, i värsta fall måste man få dropp på sjukhus.
Första dagen äter jag mycket lite, men sedan blir det lite till och efter några dagar  äter jag som vanligt.
Jag har fått svåra skador utav att socialutredarna och sektionschefen ljög och tog mitt barn, och hur hemskt man sedan blir bemött utav de falska socialnämnd, rätter osv!

Jag hade inte dessa skador innan de tog mitt barn! Jag har blivit mycket sliten på nio år, bl a blev mina tänder mycket skadade, men jag och mycket duktiga tandläkare har lyckats att rädda dem. Jag mår iallafall bättre har köpt ett terminskort till Friskis och Svettis både till gym och gympa, skall börja simma igen så jag hoppas att jag blir starkare med tiden. och att min rädsla avtar.

Man dömer inte någon som är sjuk till att betala böter!

De på Domstolar hjälper inte sjuka och handikappade!

De är enbart styrda utav sina lagar och regler!

Eftrsom att psykiatrin är undermålig, hur är då rättspsykiatriker? Usch!

Eftersom att jag blev oskyldigt dömd för en liter mjölk hur många är då inte felaktigt, oskyldigt dömda som nu är inlåsta på fängelsen?

Bara det att man kallar en människa för "Mördare", säger hur dumma alla människor på jorden är.

Någon som berövar en annan människas liv är inte frisk!

olyckor,krig...? det är en fråga!
Det är mycket som behövs utredas när något sådant har inträffat!

Och vilka är det som utreder?

Jag tror att det krävs stora förändringar med mycket i vårat samhälle, vårat land. Vi har inte nått mål ännu!

Vi är alla människor, vi har alla varit barn, vuxit upp, med hjärta och känslor!

Hoppas jag!
                                                 Jeanette

Anonym

  • Gäst
Re: Jag tog en liter mjölk!
« Svar #5 skrivet: 05 mars 2005, 21:17:58 PM »

Skribenten

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 28
  • Karma: 0
    • Visa profil
Till Jeanette
« Svar #6 skrivet: 06 mars 2005, 20:32:06 PM »
Jag lider med dig att läsa det du skriver för i mina ögon gör du inget annat än skriker på hjälp stöd och förståelse. Ett nödrop som ingen i din omgivning vill lýssna till.
Jag vet hur det känns även om jag kanske inte är i samma situation som dig - men känslan av att hela tiden bli missförstådd av tröga byråkrater, känner jag så väl igen.

Jag vet inget om din 'historia' så jag kan inte uttala mig. Men det jag spontant reagerar på av det jag läser är att du gör helt fel .. dvs. du har gått rakt i fällan. Du gör dig själv till 'boven' för du skriver att det är tabletter och alkohol, svält osv. Oavsett om det kommit efter omhändertagandet eller inte så har du visat din 'svaghet'

Är det något jag passat mig för så är det att kontakta psyk, det om något stämplar en för livet. Däremot har jag av min diststiktsläkare fått sömntabletter för att hon anser att jag är totalt sönderstressad över överbelastad i hjärnan och därför aldrig kommer till ro och kan sova. Men hon vet ingenting om vad som hänt med mina barn osv. Detta har hon grundat på mina andra 'funktionshinder'.
Dessutom är jag emot allt vad lyckopiller heter ... jag anser att det är ett sätt för sjukvården att slippa ta itu med personen i sig själv.

Jag hade en riktig krisperiod ett tag i januari /februari och har aldrig någonsin mått så dåligt. Varje dag och minut var en kamp för att hitta en orsak för att leva. Men jag insåg att ger jag upp så har socialen vunnit och fått rätt i att de alltid handlar rätt.

Istället trots allt jag får lida psykiskt för det - så har jag insett att min enda chans att vinna denna kamp är att ge tillbaka med samma mynt.
Jag använder deras egna akter om mig/barnen mot dem och påvisar alla fel de gör. De brister i dokumentation men jag har vittnen och andra socialpersoner som kan intyga äktheten i det jag säger.

Så det jag skulle råda dig till att göra är att försöka samla ihop dig själv. Se till att du får den hjälp och stöd du behöver för dig själv som person. (kommunen har det yttersta anssvaret att man får det hjälp och stöd man behöver)
Kampen om ditt barn har du redan förlorat iom omhändertagandet. Försök istället att samla på dig alla fakta du kan. Begär dina handlingar och utgå ifrån det. Ändra taktik och bekämpa systemet från ett neutralt plan.
Så försöker jag att se det från min situation. Det som hänt har hänt .. jag går ut med min historia för att det är fakta och med det kan jag då bevisa felaktigheterna. Jag är tvungen att använda mig själv som ett exempel men det kan förhoppningsvis rädda andra barn och föräldrar i framtiden.

Hoppas du snart kan känna lite livskvalite och kan njuta av tillvaron även om det inte är som mamma tillsammans med ditt barn.

Jeanette

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 91
  • Karma: 0
    • Visa profil
Jag tog en liter mjölk när jag var mycket sjuk!
« Svar #7 skrivet: 06 mars 2005, 23:09:04 PM »
Svar till anonym!

Du måste läsa det jag har skrivit en gång till och gör det noga!
Du måste se allvaret i det jag har skrivit.
De på sociala som tog min son och ljög om oss har begått ett av de värsta kriminella brott man kan begå!

De har stulit mitt barn!

Jag har förlorat mitt barn! Jag kan inte få tillbaks dessa år som han har vuxit upp utan mig! Hela hans skoltid osv!
Det jag vill säga med mitt inlägg är det att de inte får något straff för det.
Jag har blivit svårt skadad för att de har tagit mitt barn. Jag får inget skadestånd!
Istället blir jag oskyldigt dömd?
Jag gick in i affären och tog den där mjölken för att rädda livet på mig. Du måste läsa det jag har skrivit. Jag läste i Fass om Zoloft, det var inte något som jag behöver! Det stod rätt så många biverkningar, jag har också blivit erbjuden antidepressiva tabletter utav läkare, när jag har talat om för dem att det är lugnande jag måste ha. DE fattar inte svenska. Jag är svårt chockskadad jag är inte deprimerad!
Jag var fullkomligt frisk innan de tog mitt barn! Den enda medicin jag tagit var en alvedon någon gång om jag varit förskyld. Varför skall jag bli tablett beroende på grund av sociala?
Det står att zoloft är mot panikångest, posttraumatisk stress, men det är piller man måste ta varje dag. Jag tar lugnande bara vid behov när jag har panikångestanfall! Jag blir spänd i hela kroppen och det känns som jag skall få hjärtattack, jag måste ha min medicin då. Jag har varit med om att poliser har hällt ut min medicin i tron om att jag var ute och festa, de är så fördomsfulla och hatiska mot alkohol att de tror att man är alkis bara för att man ser sliten ut.


Svar till Skribenten!

Läser du under mitt namn ser du att jag har skrivit 54 inlägg. Titta på dem och välj ut något!
Du måste läsa det jag har skrivit för att förstå.
Det du försöker att råda mig till har jag redan gjort, jag gjorde det fram till 1998, då insåg jag att det var meningslöst att det bara skadade mig att fortsätta att överklaga dessa sjuka människor till andra sjuka människor!
Det är deras svaghet att de är sjukliga mytomaner.

Jag försöker inte skrika på hjälp längre! Det är försent. Det fanns ingen sådan hjälp att få, det finns fortfarande inte!

Det går inte att rädda mitt barn och mig längre!
Mitt liv är förstört och det är säkerligen mitt barns också, han är ungdom nu!
Men vi skall se till så att vi och de som får våra barn kidnappade, stulna av
så kallade myndigheter, skall få den rätta hjälp som krävs i en sådan katatrof!
Jag skriver och berättar om vad jag och min son har råkat ut för av den anledningen att jag vill att vi skall se till att det inte kommer att hända fler!
Detta mycket skickliga förtryck som de utövar mot oss familjer och som de har gjort i åratal, så länge socialbyrån har existerat måste komma till sitt slut. Några måste se till så att det upphör totalt.

Sociala håller våra barn som fångar och oss bemöter de som deras slavar. Gör vi inte det de kräver blir vi bestraffade. Det är en diktatur!

Jag försökte, jag rättade allt det skräp de skrev, jag blev sjuk av att läsa deras påhitt, det var så äckligt skrivet. Ingen av dem hade träffat mig. DE letade bland gamla journaler och lyckades finna på sådant som jag hade råkat ut för tidigare som jag tidigare redan hade anmält,sådant som de inte ens visste vad det var, bara sjukliga påståenden!

Läs artiklar från andra som skriver i detta forum, så ser du vad jag menar.

Kommunen och sociala är detsamma för mig!

De har sett till att jag har mist mitt barn, vårat hem, våra katter,våra ägodelar!
Och jag ÄR oskyldig!
De skall se till att betala tillbaks det de har gjort mot mig!
De skall ge mig tillbaks en lägenhet som är likvärdig den de tog.

Jag vill inte ens skriva om frågan hur min son har det!
För jag vet det!
Jag ser det inte men jag kan tänka mig det!
Nio äckliga hemska tomma ensamma år!
Inte så många som tror att min son och jag älskade varandra, så som mor och barn gör! Tyvärr så gjorde vi det! Vi var lyckliga tillsammans!
Vi var lyckliga i sju år!
Vi flyttade till Hässelby, då kom dessa monster!

Jag bor på ett ställe för hemlösa. Jag har ett husdjur, en liten snigel som övervintrar hos mig! Säg det till soc så kan de ju komma och ta den med!
 
Vi fick inte någon hjälp och stöd! Tvärtom!
                                                                        mvh Jeanette

Skribenten

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 28
  • Karma: 0
    • Visa profil
Re: Jag tog en liter mjölk när jag var mycket sjuk!
« Svar #8 skrivet: 06 mars 2005, 23:53:38 PM »
Citat från: "Jeanette"


Svar till Skribenten!

Läser du under mitt namn ser du att jag har skrivit 54 inlägg. Titta på dem och välj ut något!
Du måste läsa det jag har skrivit för att förstå.

 Jag ska ta mig tid till att läsa, för mig personligen hjälper det mig i min 'kamp' att se och veta att jag inte  är ensam att råka ut för sån här rättsröta.

Det du försöker att råda mig till har jag redan gjort, jag gjorde det fram till 1998,

 Ja tyvärr många gånger går man rätt in i väggen eftersom ingen förstår som inte själv råkat ut för samma sak.



Jag har full förståelse för din situation och det är så skrämmande att sånt här förekommer i vårt sk. demokratiska samhälle.
Vad jag menade var att detta forum är ett utmärkt ställe för oss drabbade att sammanställa såna här övertramp sociala myndigheter gör, ja även de högre instanserna eftersom domstolarna hellre dömer än tar reda på fakta. Allt handlar om vem som lägger fram sin sak på bästa sätt och då väger socialnämndens ord tyngre än ett målsägarbiträde som för din talan utan att orka sätta sig in i ärendet.

Jag hoppas och tror att det finns så många juridiskt kunniga personer här som säkerligen skulle kunna hjälpa oss driva ett mål i Eu domstolen osv. om vi själva gjorde grovjobbet och sammanställde fakta osv. utan att blanda in vår ilska och frustrationer i orden.

Vi drabbade är de enda som kan göra något åt situationen - enskilda blir vi ingen, men tillsammans blir vi starkare och problemet blir belyst ur flera synvinklar och från olika platser i landet.

Jeanette

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 91
  • Karma: 0
    • Visa profil
Min mjölk och katten som inte fick någon mat!
« Svar #9 skrivet: 07 mars 2005, 02:58:06 AM »
Du skriver klokt. Jag skall läsa det imorgon och försöka förstå!
Det är helt sant vi kan inte göra något enskilt mot dem vi måste samla ihop oss allihop som är utsatta för liknande bemötande från sociala myndigheten. Vi som har våra barn omhändertagna!
Vi måste förstå att vi är flera och att vi måste göra detta tillsammans!
Allihop måste hjälpa till och vi måste bli flera!

Sådana här saker hände långt innan socialbyrån kom till!
Rika som tog barn från fattiga!
Det är otroligt att det händer nu här år 2005!
Det är otroligt att vi skall behöva göra detta!
Det är vad som måste göras en gruppåtalan, gruppanmälan!
Jag hoppas att vi klarar det!
För att vi skall klara det måste så många som möjligt hjälpa till och det gäller då hela Sverige!                                          Jeanette