Författare Ämne: Till er alla som kämpar för barnens skull.  (läst 2791 gånger)

BlackMist

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 13
  • Karma: 0
    • Visa profil
Till er alla som kämpar för barnens skull.
« skrivet: 13 maj 2005, 23:11:09 PM »
Jag är medveten om min frånvaro här på diskussionsforumet...jag har jobbat och kämpat för att få hem mina barn, var i Stockholm och slogs i Kammarrätten för mina barns skull,det var väldigt kämpigt att möta den konsulent som berövade mig på mitt barn vid förlossningen och behålla min kalla fattning, och berätta kringående denna metodik socialtjänsten utövade...och kränkte Angeli, hon blir förresten 5 månader gammal den 29/5-05 och vi har inte fått träffa henne ännu, trots flera brev och telefonsamtal med socialtjänsten fick vi inga svar vilket framkom i Kammarätten,Socialtjänste har kränkt Angeli 2 gånger anser jag, eftersom dom först bröt alla band med oss sedan med det familjehemmet hon fanns i innan omplaceringen, i ordförarbeslutet finns ingen som helst motivering att omplacera henne, men däremot, hade socialtjänsten sagt att dåvarande hemmet var för gammla, i Kammarätten sa dom att dåvarande hemmet ej var godkännt av sociala myndigheterna....detta blir bara rörigare och rörigare, kan denna mardröm ta slut någon gång?
Sedan har vi nu skickat i väg en JO anmälan, så man försöker på alla sätt och vis.
JAg ger bara inte upp hem ska Angeli och Gabriel. :!:
Linda alias BlackMist

Bensmamma

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 26
  • Karma: 0
    • Visa profil
Till er alla som kämpar för barnens skull.
« Svar #1 skrivet: 14 maj 2005, 09:22:17 AM »
Hej Blackmist.

Känner med dig och dina barn nu. Minns ju själv när jag satt i både kammarrätten och hovrätten. Vet inte vilken av dem som var värst men jag tror aldrig att man kan vänja sig vid socialens förnedring.

Blir väldigt glad att du kämpar för dina barn- de om något är värt att kämpa för. Och skulle de bli så att du tyvär inte får rätten på din sida och dina barn omhändetas så måste du fortsätta kämpa.

Du får gärna skriva till mig- hjälper dig gärna. Bor ju i Stockholm så jag följer gärna med dig som stöd osv vid nästa rättegång om du skulle behöva det.

Kramar

anglavakt2@hotmail.com

BlackMist

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 13
  • Karma: 0
    • Visa profil
Svar.
« Svar #2 skrivet: 14 maj 2005, 10:25:55 AM »
Tack för ditt stöd...det betyder väldigt mycket, jag står ju åtalad nu också för grov misshandel eller grov vållande till kropps skada på min son Gabriel, det tog nästan 2 år innan Tingsrätten här i Västerås tog upp det så den 24-25/5 ska jag upp på förhandlingen....nervöst är det,för jag minns inte hur skadan på min sons ben ens uppkom jag har minnesförlust, och har kolapsat utanför lassarettet när min son föddes, men den medecinska utredeningen som var igång på mig har på något konstigt vis blivit stoppad, kom så långt att jag fick prata med en neurolog om eventuell medecin för han misstänker nån sorts epilesi annfall som är stressrelaterat,men sedan fick man hem att det inte verkade vara så och utredeningen blev stoppad..... :shock:
Sedan den 29/12-04 då min dotter föddes har jag försökt att få hjälp medecinskt jag är inte den enda som misstänker att det med min son var en faktisk olycka eftersom jag inte minns....har fått hjälp av Bo Edvardsson att slå hål på den falska psykolog utredningen som påstod att jag var allavarligt personlighets störd...så några ljusglimtar finns det och är nämdemännen i Kammarätten vettiga så borde dom ha genomskådat sociala med tanke på att dom båda konsulenterna satt och skrattade åt en sådan allvarlig sak.
Linda alias BlackMist

Bensmamma

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 26
  • Karma: 0
    • Visa profil
Ja ...
« Svar #3 skrivet: 15 maj 2005, 20:46:55 PM »
Det måste vara fruktansvärt för dig att bli anklagad för grov misshandel
speciellt när det gäller på det käraste du har- din egen son . Att behöva sitta på rättegång är aldrig roligt och att vara tvungen att försvara sig inför sånna här horribla anklagelser kan inte kallas annat än tortyr.

Men misströsta inte- du är långt i från den enda som blivit anklagad för att förosakat ditt barn skador som du aldrig gjort. Själv har jag fått försvara mig i rätten för att jag skulle ha gett min son för lite näring under hans första levnadsår . Detta pga av att han ständigt i familjehemmet vi då bodde på klagade på  att han hade ont i benet. Senare visade det sig dock ( efter två läkarundersökningar av två oberoende läkare) att det han led av var vanlig växtvärk.

Jag vet inte hur man som föräldrar ska våga gå med sina barn till akutmottagningar längre om / när de gör illa sig. Man har ju alltid risken  hängande över sig att kanske , kanske kommer någon tro att det är Jag som gjort detta mot mitt barn. Konskvenserna av detta kan ju som vi alla vet bli ödesdigna.

I allt detta svåra och hemska sänder jag ändå några styrkekramar till dig och hoppas kämparglöden du nu har för dina barn aldrig slocknar.

Kramar

anglavakt@hotmail.com