Frfattare mne: Några av dem som ljög och tog mitt barn  (lst 2460 gnger)

Jeanette

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 91
  • Karma: 0
    • Visa profil
Några av dem som ljög och tog mitt barn
« skrivet: 20 februari 2005, 01:01:30 AM »
Tisdagen den 5 mars 1996 gick de till Maltesholmskolan i Hässelby Strand, till det fritidshem min son gick på. De kom med poliser. Vi hade bott i Hässelby i 4 ½ månad. Min son var sju år.
Utan att ha gjkort någon utredning tog de honom. Nu har han varit borta i nio år.
Några av dem som tog honom;
Två socialutredare Yvonne Elkström ( arbetar kvar) och Elisabeth Strååth( nybörjare, 21 år, slutade direkt efter)
De gjorde ett kort hembesök i december 1995. De satt i mitt kök i en halvtimme. Det var lungt hemma. Jag hade gjort fint till julen. Hade hängt upp gardiner , röda med stjärnor på , lagt en duk med jul dekorationer på hade ett änglaspel på bordet, en vit liten kyrka som glittrade av silver som spelade stilla natt, hade ljus överallt. Skulle gå och köpa en julgran någon dag efter, som jag brukade varenda jul. De träffade inte min son, han var i skolan. Jag bodde ensam med honom. De gick inte in i min son sovrum och tittade, bara slängde en hastig blick in i rummet. Det enda de frågade var om jag hade pengar så vi klarade oss över julen. Jag sa att det hade jag. Sedan gick de.
Sedan kallade de mig till fyra möten. På ett av mötena var min son med. Det mötet varade i ca femton minuter. De bara frågade min son om han hade träffat sin pappa. Konstig fråga för hans pappa hade varit borta i flera år och det visste de. Min son och jag gick till Stor och Liten och köpte leksaker efter mötet. Jag varken drack eller rökte. Jag var skötsam.

Sektionschefen Ulf Haag på Barn och ungdomsgruppen, Vällingby socialbyrå. Han pratade med mig några minuter på ett möte. Han frågade bara om jag gick med på att flytta till ett utredningshem med min son, Utan att först tala om varför! Jag förstod ingenting, så jag svarade bara nej. Då slutade han mötet tvärt.
Fyra dagar senare gick han med en av utredarna och med poliser till min sons skola och tog min lilla son. Jag var på mitt arbete, arbetade som städerska. Tre dagar efter det hade han skrivit ett intyg och hittat på att anledningen till det omedelbara omhändertagandet var att jag var paranoid och psykotisk och farlig för min sons utveckling.
Efter detta har ingen talat med mig. De bara tog min son och tyckte att det räckte så. Nio år.
Ulf Haag arbetar inte längre som sektionschef han är nu med i någon planeringsgrupp för missbrukare på samma socialbyrå.

Skriv och fråga dem om de har dåligt samvete för att de har sett till så att min son och jag inte har fått umgås på nio år. De har inte ringt mig någon gång efter att de tog min son för nio år sedan.

De bara tog mitt barn sparkade ut mig på gatan, tog vår lägenhet och sa ajöss!

Samtliga politiker i socialnämnden i Vällingby 1996, ordförande var Berit Kruse, socialdem. Hon skrev på att de fick göra ett omedelbart omhändertagande utav min son. Utan att se oss, utan att se något läkarintyg att jag skulle vara psykisk sjuk. Jag ringde henne någon dag efter att de hade tagit min son, pratade med henne i en halvtimme. Hon förstod inte någonting av det jag sa, hon lyssnade inte. Hon hade skrivit på ett papper det ansåg hon räcka, hon hade gjort sitt för att rädda mitt stackars barn, tyckte hon nog, det var enda gången hon var i kontakt med mig, detta telefonsamtal, hon har inte ringt mig.  Några år var Barbro Noresson (moderat), ordförande, nu är B. Kruse tillbaks till stadsdelsnämnden.

Fråga samtliga politiker i Hässelby-Vällingby Stadsdelsnämnd hur de känner sig!? de har sett till så att jag inte har träffat min son på nio år, bara en timme för fem år sedan. Jag har förlorat mitt barn. Varför har de aldrig har ringt mig?
Fråga dem varför de tar barn från föräldrar utan se dem. Utan att känna dem. Utan att vilja se bevis för det socialutredare påstår. Förstår de inte att vi mister våra barn?
Skriv och fråga dessa politiker, det är samma personer kvar som var med 1996, några har kanske slutat. Föräldrarna skall överklaga LVU till dem. De kallar föräldrarna till ett möte,bakom "stängda dörrar", det menas att allmänheten får inte vara med,mötet kan vara i 10 minuter. De frågar inte någonting. Ett möte om året. Det räcker för dem att veta om barnen skall hem, anser de.
De känner inte mig. De känner inte min son. I tre år överklagade jag till dem, 1996-1988.

Hon som är sektionschef nu för barn och ungdomsgruppen i Hässelby var med och tog min son för nio år sedan. Då var hon socialsekreterare. Hon har aldrig talat med mig. Hon var med på dessa få Stadsdelsnämndsmöten och läste falska lögnaktiga konstiga tjänsteutlåtanden om mig och om min lilla son, konstiga påhittade sjuka utlåtanden.Hon åtog sig uppdrag då att läsa skräp inför alla politiker om mig utan att ha talat med mig, nu har hon blivit chef? Hon har säkert struntat i min son. Jag finns inte för denna människa.

De anlitade sk. barnpsykolog som träffade min son på ett kort möte på utredningshemmet ( Hässelby Gårds-) i mars 1996, utan att träffa mig. Denna psykolog skrev sedan bara negativa saker för att det skulle låta som att min son inte hade fått ordentlig vård av mig. Typ att han var mager och blek. Det blev han när han kom dit. För han blev rädd antagligen.

Kommer att nämna fler namn senare. De som jag har nämnt började, sedan kom de andra efter och hjälpte till.

Länsrätt, kammarrätt, Socialkonsulenter, JO... har inte namnen men det går att söka upp.
Fina välklädda herrar och damer med slips och kostym, som sedan hjälpt till att stjäla mitt barn ifrån mig. Ni är allt för fina att ens ringa mig.
Ni som inte känner mig och inte vill lära känna mig att ni inte skäms att sno andras barn? Varför klär ni er så fint? när ni skall begå dessa brott?

Anser ni er vara av högre klass, att begå barnarov?

Möt mig inte, för det ni har gjort är inte fint!

Föräldrarna bör få se dessa människors lämplighets intyg, legitimation, Licens, referenser innan de går in på dessa möten.
Det får vi inte se och vi minns knappt vilka det är som har varit med och bestämt att ta våra barn ifrån oss. Vi vet inte vilka det är som har tagit våra barn och de känner inte oss.
De kommer nog aldrig att lära känna mig.

Det är sekretess för mig, varför de har tagit mitt barn, de anser sig inte behöva tala om för mig vad det är jag skulle ha gjort. Så jag får inte veta varför de tog mitt barn! Det står inte någonstans i deras domar.

Men jag vet det!

Allihop av dem ljuger!  

Jag blev kallad paranoid och psykotisk utav en person som såg mig några minuter, vilken inte var läkare. Jag ÄR psykisk frisk!!!!!

Fast nu är ju mitt barn borta så jag mår mycket dåligt!

Jag är olycklig!                                                    

                                                                      Jeanette