Här lär man sig mycket om samhällets mekanismer. I delar och inte allt på en gång. Tackar. Hos mig byggs en bättre förståelse upp, med tillgång till flera olika vinklar. (Sitter just nu utanför Sverige, "med lite utsikt över världen").
JO var en gång en ledande svensk "uppfinning" och bildade skola världen över. Själva ordet ombudsman används idag i flera olika språk "precis som ordet smorgasbord". Sverige fick ägarskapet till ordet ombudsman och innebörden av det. Gjorde sig förtjänt av "varumärket" JO.
Volvo är idag inte länge lika svenskt som det var förr, men under alla åren har de byggt upp betydelsen av och lagt vantarna på ordet bilsäkerhet. Jag tror att de flesta världen över idag vet vad ordet Volvo är för något och när särskilt (välsituerade) familjer tänker på ordet bil och barnsäkerhet, så förknippas det med Volvo. De har gjort sig välförtjänta av ägarskapet.
Har Sverige gjort det med JO? Nej, jag menar att det tydligt bl.a. syns mot bakgrunden av händelserna i Göteborg. Hur man därefter har hanterat de sociala konsekvenserna.
Det svenska samhället är på väg att tappa "ägarskapet" och innebörden av ordet ombudsman. Jag tror att JO har missat att utveckla sig i takt med den övriga samhällsutvecklingen. Samhällets förutsättningar är idag inte särskilt lika mot det var då. Trots att ordet onekligen finns kvar. Enligt min mening har JO nått sin "mättningspunkt", höjden på sin levnadscykel, och följaktligen är på väg att mista sin funktion, om ingen förnyelse görs.
Allt företeelser, produkter, m.m. på marknaden har sina "levnadscykler", intet varar för evigt. Det är utifrån bl.a. de parametrarna samhället är uppbyggt.
Om kåranda och kollegors omedvetna välvilja till att hjälpa varandra. Visst sjutton existerar det. Även om man inte personligen känner sin kollega, så kan man identifiera sig med honom och lättare förstå de förutsättningar som kanske har styrt hans handlande. Innerst inne vill vi alla i någon form hjälpa varandra, hos en del sitter det dock "hårt inne". Att tala till det mänskliga behovet är en del av den kommersiella marknaden.
I Stockholm vet jag att det i Gamla stan har anordnats återkommande klubbaftnar för poliser och sjuksköterskor... Dvs om man är hantverkare eller kassörska så var det ingen idé attt försöka komma in. Restauranganställda har sina återkommande kvällar, osv. På så sätt kan man slå mynt av "kårandan".
Men nu över till Karin och Lasse i Oskarshamn. Jag förstår inte varför de skall nekas hjälp och utsättas för allt det märkliga.
I ett annat mindre samhälle (storlek Oskarshamn) har jag vid mina besök där, sett en ensamstående minst sagt "begåvningshandikappad" mor stormskälla på sin son och ständigt släpa runt på honom i en barnvagn (trots han kunde gå och intet felade vad det gällde motoriken... Barnet har förvisso ett kraftigt synfel). Först när han var 4-5 fick han gå på egna ben men alltid med sin mor inom några få meters avstånd.
När de inte var ute så fortsatte stormskällandet och dånade från den lägenhet de bodde i, utan avbrott. Grannarna visste inte vad de skulle göra, några tyckte det liknade barnmisshandel och hade tydligen försökt anmäla, men de sociala myndigheterna tyckte sig ha annat viktigare för sig.
I jämförelse mot det som Janne Josefsson & Co presenterade om Karin och Lasse, så är det en himmelsvid skillnad. Det sägs att vi skall ge plats och rum till alla i samhället, men vart finns "ombudsmannen"? Har JO byggt sig en behaglig altan?
Jag har en gång på JO's officiella hemsida läst att JO-besluten mestadels verkställs av media..! (Vilket i alla fall tyder på god självinsikt).
Men media är kommersiellt och ägs av aktieägare. Är det verkligen ekonomiska intressen som styr JO-besluten? Jag har ännu inte fått denna fantastiska ekvation att alls gå ihop. Privata intressen som verkställer myndighetsbeslut. (Häromdagen såg jag bilder och artikel om Persson och Rosengren som dinerade med Stenbecks-sfärens toppar*). Dvs ex.ministerns nya arbetsgivare.
Utifrån den bakgrunden (och mer därtill) förstår jag varför kravallerna i Göteborg uppstod. Det var förhållandevis lätt att räkna ut.
Perssons södra statsministerkollega Rasmussen som senare tog över stafettpinnen, han gjorde tvärt om och enade istället fler samhällen till att få komma med i EU. Inga kravaller.
Mvh, Leif