Författare Ämne: Mina skador.  (läst 3308 gćnger)

Jeanette

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 91
  • Karma: 0
    • Visa profil
Mina skador.
« skrivet: 27 januari 2005, 01:00:10 AM »
Jag skriver ner lite kort nÄgra av de skador jag har fÄtt efter det att de tog min son. Min son var sju Är. Jag hade tagit hand om honom sjÀlv i alla dessa Är. Jag hade vÀntat i nÄgra Är pÄ att kunna bytta lÀgenhet till HÀsselby. Jag var lycklig nÀr det Àntligen gick, 1995. Jag var dÄ 35 Är. Jag hade sÄdana drömmar. Jag hade verkligen planerat. Redan nÀr min son var ett Är hade jag gÄtt runt med honom i barnvagn och satt upp lappar om byte. Jag hade sett ut vad som fanns , Johannelundstoppen, dÀr skulle jag Äka skidor och pulka med honom. Ridhuset, dÀr skulle jag börja att rida, skogen, dÀr skulle jag motioner tillsammans med min son, alla bad, min mamma var simhoppslÀrare, hon Àr Àldre nu, vi skulle ha sÄ kul dÀr pÄ somrarna. Jag hade spelat fotboll fram till 1987 sedan blev jag misshandlad ett flertal gÄnger i olika situationer utav olika personer, bÄde psykisk och fysiskt bla i en skola, (barnskötarutbildning) utav handledare och lÀrare. Jag blev skadad, fick barn. Jag slutade direkt att röka och dricka nÄgot med alkohol i. Jag rökte och drack inte mycket sÄ det var lÀtt för mig att sluta. Jag slutade att trÀna fotboll, hade trÀnat i 15 Är. Det att jag slutade att trÀna som jag var van med och den pÄfrestning det kan vara pÄ kroppen att fÄ barn med amning och annat fick mig att bara orka med att sköta hem och barn. Jag lade mig tidigt pÄ kvÀllarna. Jag borde ha trÀnat regelbundet men tyvÀrr, rekommenderar det till idrottare, att inte sluta. NÄgonting hÀnde med mig att jag blev svagare, men jag hade en kÀnsla att jag skulle bli stark igen, 1995 var jag pÄ god vÀg. DÄ skulle jag börja med allt jag hade vÀntat pÄ, börja att trÀna igen, börja med fotboll igen bli stark. Kunna fÄ gÄ ut pÄ dans och ha roligt ibland.
TyvÀrr blev det inte sÄ. Socilautredarna och sektionschefen tog mitt barn. De skrÀmde mig. Jag mÄdde fruktansvÀrt illa nÀr jag lÀste deras journaler. I nio Är har jag varit handlingsförlamad. Nu har jag börjat att trÀna, min förlamning har slÀppt ganska mycket pÄ sista tiden. Nu Àr jag 44 Är om sex Är Àr jag femtio Är. Det blev ingen fint möblerad trea, ingen ny stereo, video, tv, dator,jag miste mina katter, jag miste mitt barn, det blev ingen bÄt eller moppe, det blev ingen slalom, ingen pingis, ingen fotboll, ingen sagolÀsning, ingen musik,inga resor. Nio mörka dystra Är i ensamhet. Tigande sociala, tigande stadsdelsnÀmnd, tigande lÀnsrÀtt osv. Det Àr som en spökhistoria och det Àr det. Jag sökte hjÀlp hos HVP, HÀsselby VÀllingby psykiatriska mottagning, jag sökte hjÀlp pÄ psykakuten vid S.t Göran,redan dÄ 1996. Jag fick ingen hjÀlp. De tror att sociala Àr en myndighet. De litar pÄ sociala. Det finns psykologer som pÄstÄr sig vara legitimerade, som gör blufftester pÄ mÀnniskor och sedan skriver konstiga pÄhittade bedömningar pÄ bestÀllning frÄn sociala som de sedan sÀnder till förvaltningsdomstolarna dit man överklagar. Sociala har smulat mina drömmar jag haft frÄn jag var barn till sand, De har krossat mina drömmar. Jag har blivit utsatt för fara, jag har blivit överfallen och misshandlad ett flertal gÄnger under dessa Är, jag Àndrade livsstil totalt, blev förvirrad, kunde inte hÄlla reda pÄ mina pengar var utan i flera veckor Ät gÄngen, slutade sjunga, hade en önskan att lÀra mig sjunga, slutade att spela gitarr, slutade att titta pÄ teven, slutade att laga mat, slutade att Àta, satt bara stilla eller Äkte in till stan till Sergels torg och demonstrerade, delade ut flygblad som knappt nÄgon förstod. Jag Àr sÄ sliten sÄ trött. Jag fick pÄ hösten 1996 konstiga panikÄngest anfall, jag blev tvungen att ta lugnande nÀr jag hade dessa attacker. Det har blivit bÀttre nu de kommer allt glesare. FÄr jag anfall mÄste jag dricka tre folköl det hjÀlper. Nu, nu idag skiter jag i dem, de finns inte, de Àr borta. Mitt lugn Àr tillbaks inte helt men delvis sÄ pass att jag orkar. Skriver mer senare. Jag hoppas att jag nÄgon dag orkar att spela en fotbollsmatch med ungar eller vuxna igen. Jag ser fram mot den dagen. Mitt barn har sÀkert haft det jobbigt. RÀdda barnen borde bry sig om vÄra barn.
                                                   
                                                          Jeanette

Bensmamma

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 26
  • Karma: 0
    • Visa profil
Mina skador.
« Svar #1 skrivet: 27 januari 2005, 15:13:26 PM »
KĂ€ra Jeanette!

Blir vĂ€ldigt ledsen av att lĂ€sa ditt inlĂ€gg hĂ€r pĂ„ Nkmr , dĂ€r du beskriver  hur sociala myndigheterna i Sverige, tagit kontrollen över ditt liv och ditt barns. TĂ€nker mycket pĂ„ din son som fĂ„tt genomlida allt detta - för om det gör ont för dig som Ă€ndĂ„ Ă€r vuxen och kan förstĂ„- betĂ€nk dĂ„ hur det mĂ„ste kĂ€nnas för ett litet barn. Jag hoppas han en dag förstĂ„r att du aldrig valde att lĂ€mna honom sjĂ€lv utan att det var de faschistiska socialstaten som tvingade honom att leva utan dig.

Du hade drömmar, mÄl och hopp i livet- precis som vi andra. TyvÀr blev det inte riktigt som du tÀnkt dig och det blir det sÀllan nÀr man hamnar i socialkarusellen.

Men Jeanette du fĂ„r inte ge upp!  Du Ă€r bara 44 Ă„r och har fortfarande ett liv att leva. Du skriver att sociala har tagit nio Ă„r av ditt liv- KĂ€mpa för det tiondet! Det Ă€r tufft och hĂ„rt att leva utan sina barn men du Ă€r fortfarande den enda riktiga mamman de har och om du gett upp kampen om dem vem ska dĂ„ föra den vidare// Bensmamma

Lillamy

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 64
  • Karma: 0
    • Visa profil
Jeanette
« Svar #2 skrivet: 27 januari 2005, 16:24:21 PM »
Jag kÀnner igen mig precis.
Socialen gör allt för arr slÄ sönder och krossa ens drömmar.
Utbildning man pÄbörjar eller jobb vad det en kan vara.
Dom vill ha makten och dom mÄr bra att kunna utöva sin makt och förstöra livet för oss och vÄra barn.

Det Àr skrÀmmande och sant men dom Àr psykopater.
Ingen normal mÀnniska gör pÄ det viset eller tar barn frÄn friska förÀldrar
och slÄr pÄ dom som redan ligger.

Ge dej inte stÄ pÄ dej.
kram frÄn en som vet hur det kÀnns..
Mamma med lvuade barn 02.Hon slÄss för dom mÀnskliga rÀttigheterna & förÀldrarnas barnens till att leva som en familj.SkÀnker speciellt tankar till dom barn/förÀldrar som Àr bara ett minne blott idagsom inte klarade av splitringen.MÄ ni vila i frid.

Jeanette

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 91
  • Karma: 0
    • Visa profil
Tack för era svar! Detta Àr ett svar för er alla.
« Svar #3 skrivet: 28 januari 2005, 03:43:52 AM »
Kommer detta bara till dig Jan -Olof ? Jag tror att jag skickade detta fel det Àr menat till allihop, har inte lÀrt mig hur man skickar Ànnu.
Jag skickar det ÀndÄ, annars blir det raderat.jag orkar inte att skriva av det, hoppas att det inte gör nÄgot. Skriver av det senare.

Du ( Bensmamma ) skrev att jag inte skall sluta att kÀmpa för mitt barn,
för vem skall dÄ kÀmpa för honom?
Sociala har sett till att vi, jag och min son har mist kontakten. Det kan ha medfört att det har blivit avstÄnd mellan min son och mig, det beror pÄ hur han har vuxit upp, vad de har sagt till honom. Det kan ta mÄnga Är för oss att kunna finna varandra , kanske aldrig eller sÄ gör vi det direkt. De har sÀkert ljugit för honom.

Jag skulle ha trÀnat mycket under dessa Är och varit i god form nu, det har de förstört. NÀr man blir Àldre blir det svÄrare att reparera kroppen.

Sociala i RÄgsved smög sig pÄ mig. De började redan dÀr att ta över min son, pÄ ett sÄ listigt sÀtt att jag inte förstod det. Jag var skadad efter att ha blivit utsatt för ett anfall och misshandlad utav en psykisk sjuk person, jag var ur balans för det, dÄ passade de pÄ. De tog honom inte förrÀn jag hade flyttat till HÀsselby. Var det för att göra mig förvirrad, Sektionschefen hittade pÄ att jag skulle vara paranoid och psykotisk, farlig för min sons utveckling, de sÄg mig nÄgra minuter. Jag var inget av detta, gjorde de detta mot mig för att jag inte skulle misstÀnka RÄgsved, Vantör. Enligt regler nu för tiden skrivs man inte över direkt frÄn en socialbyrÄ till en annan. Det skall ske efter ett Är, sÄ sÀgs det. Sociala i VÀllingby tog över direkt utan att att visa intresse utav nÄgot möte med mig och nÄgon frÄn Vantörs socialbyrÄ.
Det stÄr inte i nÄgon journal vad jag jag har gjort. Politikerna i StadsdelsnÀmnden i HÀsselby- VÀllingby (fd. SocialnÀmnden) sa att de behöver inte tala om det för mig för det Àr sekretess.
Allt började med ett grĂ€l pĂ„ min sons daghem Gökboet om en bagatell Ă„ret var 1993, min son var 4 Ă„r. Jag bad om att fĂ„ vara med min son de första dagarna efter sommaruppehĂ„llet, förestĂ„ndaren sa nej, jag blev dĂ„ ledsen och gick hem med min son. Efter bara nĂ„gon dag gick jag tillbaks med honom, men jag fick inte vara med. Jag drack inte om nĂ„gon nu tror att jag kom dit full eller bakis. nej inget sĂ„nt. FörestĂ„ndaren ringde sociala och sa att hon inte ville ha oss kvar, pgr av en struntsak. Det kom en underlig mĂ€nniska till daghemmet och stĂ€llde underliga frĂ„gor, sedan hade de helt plötsligt inte resurser för mitt barn. Min son var blyg, men det var inget fel pĂ„ honom. De bestĂ€llde en PBU-undersökning, tvĂ„ sk. psykoterapeufter gjorde en  bluffutredning, bara för att fĂ„ ett skĂ€l att kunna flytta min pojke till ett daghem för barn med speciella behov och pĂ„ den vĂ€gen Ă€r det. PĂ„ vĂ„ren lurade de mig att Ă„ka ut till en skĂ€rgĂ„rdsö. De sa att det skulle vara en liten sommarsemester. Det var bara det att de började att flytta mina Ă€godelar dit. Inte förrĂ€n vi var dĂ€r sa de att det var ett familjevĂ„rdshem. Jag var dĂ€r i nĂ„gra mĂ„nader, sedan packade jag mina saker tog min son och tog bussen hem. Skriver mer senare.

                                                                      Jeanette