Jag skrev några gånger till fd. socialministern Margot Wallström och även till stadsministern, deras svar liknade mycket detta brev. De uttrycker sig på liknande sett. De bara informerar om socialtjänsten på ett ytligt sätt. De läser inte våra brev. Vad skall det finnas ministrar för? De är inte till nytta, de behövs inte. De kan lika gärna arbeta som informatörer.
Efter att ha läst Morgan Johanssons brev så vet jag nu att han inte vet någonting. Han har fuskat och skrivit av någon informationsbroschyr.
Här är något som jag vill att han skall få veta.
Han skriver att våra barn skall "växa upp under goda och trygga förhållanden".
Min son hade gått i Maltesholmskolan i tre månader. I första klass. Sektionschefen och utredarna hade inte gjort någon utredning. De gick till min sons skola till fritidshemmet med poliser och tog honom. De låste in honom i ett fult hus i Hässelby Gård, utredningshem. Jag fick bara komma 1 timme i veckan och träffa honom med två utredare brevid. Sedan gav de bort honom till två främmande människor. De gömde honom i fem år. Han har varit borta i nio år. Vi har inte haft någon brev eller telefonkontakt. Ingen från sociala, stadsdelsnämnd, länsrätt osv har ringt mig under dessa år. Tre människor såg mig några minuter och tog sedan mitt barn. Sektionschefen hittade på att jag skulle vara paranoid och psykotisk, han såg mig några minuter i ett rum, jag hade bara svarat nej till att flytta till ett utredningshem, för de hade inte talat om varför, det räckte för att han skulle anse mig vara psykisk sjuk.
Jag anser att min son inte har vuxit upp under några goda och trygga förhållanden. Jag har blivit bestulen mitt barn. Jag var trygg i mig själv innan jag råkade ut för detta. Jag var nyinflyttad i Hässelby vilket bemötande jag fick. I nio år har jag nu levt i skräck. Det har tärt på mig. Den dagen min son söker upp mig kommer han inte att möta en lycklig mamma. Jag har inget gott längre att säga om Sverige. Skall min son bli bemött på samma sätt när han har blivit vuxen. Folket som är anställda på socialbyrån Barn och Ungdomsgrupperna är lärda att det bara är barn som betyder något, de talar om barnets bästa, de förstår inte att det skall vara för hela familjens bästa. Vuxna har inget värde för dem, vi existerar inte för dem. De här människorna som är på barn och ungdomsgrupperna är inte vuxna. De skall inte ha ansvaret över våra barns liv. Jag kallar dem inte socialutredare, socialsekreterare, jag kallar dom inte för något de gör ingenting gott för våra barn och oss. Läs mina inlägg, jag heter Jeanette. Fortsätter senare.
Jea
