Frfattare mne: Jag fick ett svars brev från regeringen  (lst 2733 gnger)

Lillamy

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 64
  • Karma: 0
    • Visa profil
Jag fick ett svars brev från regeringen
« skrivet: 22 januari 2005, 12:34:47 PM »
      
      
      
   S2004/9761/Sr   
      
Socialdepartementet   
Folkhälso- och socialtjänstministern   
   
   
   

Bästa Jennie!

Tack för Ditt brev.

Det övergripande målet för regeringens barnpolitik är att alla barn ska växa upp under goda och trygga förhållanden. När det gäller regeringens arbete för barn i utsatta situationer och propositionen ”Stärkt skydd för utsatta barn” syftade lagändringarna i propositionen till att lyfta fram barnperspektivet och stärka skyddet för barn.

Det är oerhört viktigt att socialtjänsten får kännedom om barn som riskerar att fara illa. Det är också bakgrunden till beslutet om utökad anmälningsskyldighet som genomfördes i enlighet med propositionen. Till detta ska läggas uppdrag till bland annat Socialstyrelsen som syftar till att öka vår kunskap om barn som far illa och hur dessa ärenden hanteras. Vi har idag en socialtjänst som i huvudsak vilar på frivillighet kompletterad med en tvångslagstiftning som ibland måste användas när skyddsaspekterna så kräver. Det är ur många aspekter viktigt att social-tjänsten så långt det är möjligt söker arbetssätt som bygger på samarbete med familjen. Men ibland är det familjen som brister och då har vi möj-ligheterna som tvångslagstiftningen ger att ingripa för att skydda barnet.

Sociala barnavårdsärenden är många gånger de svåraste för socialtjänsten att hantera. En nyckelfråga för framtiden är kompetensen bland dem som arbetar med barnavårdsärenden. Här pågår arbete på flera håll som syftar till att höja och säkra nödvändig kompetens. Högskoleverket till-sammans med Socialstyrelsen har lämnat förslag till en ny socionomut-bildning och Socialstyrelsen har inom ramen för sitt uppdrag med natio-nellt stöd till kunskapsutveckling inom socialtjänsten påbörjat ett arbete med kompetensbeskrivningar där social barnavård var det första områ-det.

Det finns idag på många håll i landet exempel på att socialtjänsten i sitt mycket svåra arbete gör ett gott arbete - samtidigt som det också finns exempel på motsatsen. Det är viktigt att granska det arbete som görs. Om Du är missnöjd med socialtjänstens arbete och hur handläggningen gått till är det till länsstyrelsen Du ska vända Dig. Socialstyrelsen och länsstyrelserna ansvarar tillsammans för tillsyn av verksamhet enligt socialtjänstlagen, SoL, och lagen om stöd och service till vissa funktions-hindrade, LSS. Socialstyrelsen har ett övergripande nationellt ansvar med en samordnande inriktning och länsstyrelserna ansvarar för den löpande tillsynen på regional nivå.

När det gäller placering av barn ska socialtjänsten i första hand överväga släktingplacering. Tidigare var detta endast en rekommendation. När ett barn för sitt eget bästa inte kan tillåtas stanna kvar i sin familjemiljö, eller blir övergivet ska hänsyn tas till önskvärdheten av kontinuitet i ett barns uppfostran och till barnets etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund. Släktingplaceringar har också visat sig vara mer stabila än van-liga familjehemsplaceringar i så gott som samtliga studier av fosterbarn i olika åldrar, såväl inom som utanför Sverige. Flera utländska undersök-ningar har även visat att släktinghem tenderar att ha en mer positiv, mindre problemfull, bild av de barn man vårdar än ”vanliga” familje-hemsföräldrar.

Avslutningsvis vill jag nämna att Socialstyrelsens projekt Nationellt stöd till kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten kommer att ge oss ett bra underlag när det gäller kunskaps- och kompetensfrågor inom socialtjäns-ten. Dessutom arbetar just nu den parlamentariska kommittén med en nationell handlingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården med att utreda hur vi i framtiden ska organisera den sociala barn- och ung-domsvården på bästa sätt.

Stockholm i januari 2005.

Med vänlig hälsning



Morgan Johansson


Som sakt fick inget svar på mina frågor
mvh lillamy/Jennie
Mamma med lvuade barn 02.Hon slåss för dom mänskliga rättigheterna & föräldrarnas barnens till att leva som en familj.Skänker speciellt tankar till dom barn/föräldrar som är bara ett minne blott idagsom inte klarade av splitringen.Må ni vila i frid.

Jeanette

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 91
  • Karma: 0
    • Visa profil
Folkhälso-och socialministerns brev
« Svar #1 skrivet: 23 januari 2005, 01:36:18 AM »
Jag skrev nyss ett långt brev men det blev bortraderat så jag testar först att skicka detta så jag slipper göra om samma sak

Jeanette

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 91
  • Karma: 0
    • Visa profil
Folkhälso- och socialministerns brev
« Svar #2 skrivet: 23 januari 2005, 02:27:03 AM »
Jag skrev några gånger till fd. socialministern Margot Wallström och även till stadsministern, deras svar liknade mycket detta brev. De uttrycker sig på liknande sett. De bara informerar om socialtjänsten på ett ytligt sätt. De läser inte våra brev. Vad skall det finnas ministrar för? De är inte till nytta, de behövs inte. De kan lika gärna arbeta som informatörer.

Efter att ha läst Morgan Johanssons brev så vet jag nu att han inte vet någonting. Han har fuskat och skrivit av någon informationsbroschyr.

Här är något som jag vill att han skall få veta.

Han skriver att våra barn skall "växa upp under goda och trygga förhållanden".

Min son hade gått i Maltesholmskolan i tre månader. I första klass. Sektionschefen och utredarna hade inte gjort någon utredning. De gick till min sons skola till fritidshemmet med poliser och tog honom. De låste in honom i ett fult hus i Hässelby Gård, utredningshem. Jag fick bara komma 1 timme i veckan och träffa honom med två utredare brevid. Sedan gav de bort honom till två främmande människor. De gömde honom i fem år. Han har varit borta i nio år.  Vi har inte haft någon brev eller telefonkontakt. Ingen från sociala, stadsdelsnämnd, länsrätt osv har ringt mig under dessa år. Tre människor såg mig några minuter och tog sedan mitt barn. Sektionschefen hittade på att jag skulle vara paranoid och psykotisk, han såg mig några minuter i ett rum, jag hade bara svarat nej till att flytta till ett utredningshem, för de hade inte talat om varför, det räckte för att han skulle anse mig vara psykisk sjuk.
Jag anser att min son inte har vuxit upp under några goda och trygga förhållanden. Jag har blivit bestulen mitt barn. Jag var trygg i mig själv innan jag råkade ut för detta. Jag var nyinflyttad i Hässelby vilket bemötande jag fick. I nio år har jag nu levt i skräck. Det har tärt på mig. Den dagen min son söker upp mig kommer han inte att möta en lycklig mamma. Jag har inget gott längre att säga om Sverige. Skall min son bli bemött på samma sätt när han har blivit vuxen. Folket som är anställda på socialbyrån Barn och Ungdomsgrupperna är lärda att det bara är barn som betyder något, de talar om barnets bästa, de förstår inte att det skall vara för hela familjens bästa. Vuxna har inget värde för dem, vi existerar inte för dem. De här människorna som är på barn och ungdomsgrupperna är inte vuxna. De skall inte ha ansvaret över våra barns liv. Jag kallar dem inte socialutredare, socialsekreterare, jag kallar dom inte för något de gör ingenting gott för våra barn och oss. Läs mina inlägg, jag heter Jeanette. Fortsätter senare.
                                                                              Jea