Skydda barnen för Socialen och deras konsulter.

[qrawall]

Debattinlägg den 8 februari 2003 i Barometern Oskarshamn.

Det finns många liknande fall där barn blivit tagna från sina föräldrar där s.k. fakta byggs på konsultuppgifter.

Det är nu så att skadan av tidiga separationer ger ett livslångt lidande för barnet. Vad är värst att bli separerad från bioföräldrarna på mer eller mindre sanna grunder och därmed kanske bli misslyckad här i samhället eller leva med en inte alltid perfekt egen familj?

En LVU utredning är skriven av en socialsekreterare som har sin egen uppfattning om verkligheten byggd på sina egna erfarenheter och utbildning (i värsta fall nyutexaminerad).

Nu råkar det vara så att socialsekreterarna inte kan hålla sig till objektiva fakta. Ingen av oss kan vara objektiv. Socialarbetarna skall se till samhällets behov av barn som växer upp i trygga hem. Varje socialsekreterare borde ställa sig frågan vem är jag, som påstår att jag kan se in i framtiden?

Jag ställer än en gång frågan jag ställt de senaste sju åren, "Vems är barnen? samhällets eller familjens". Jmfr. Hitlerjugend.

Misstänker en socialsekreterare att ett barn kan komma att fara illa i framtiden går det inte att fria sig som mor eller far. Det finns inget som tager över vad konsulter och socialsekretare säger om Ditt barn. Vad Du själv kan bevisa är inget värt.

Socialsekreterare kan inte fastställa vad som är sant i kraft av sin korta och ytliga utbildning på tre år. De sätts till att utreda ärenden som är komplicerade där objektivitet inte är möjligt. Det är ju därför Länsrätten är till för att pröva ärendet före ett sådant ingrepp som i Oskarshamnsfallet sker. Prövas sedan detta på konsultuppgifter så är ärendet silat än en gång genom konsultens upplevelser och ev. utbildning och erfarenhet. Sedan är karusellen i full gång. Man slåss bara om vem som har rätt och vem som har fel. Prestigedjävulen sitter då där och myser, men det gör inte barnet som drabbats av tidig separation. Det kan aldrig vara till barnets bästa.

Den biofamilj som varje barn har är den enda riktiga.
Stöd barnets uppväxt i den.

Utbildad Socionom med trettio års erfarenhet och pensionär
© Ulla Wall  0414 73311

[svenab]

Jag tyckte mycket om ditt inlägg men glad blev jag först när jag fick se att du var socionom.

Jag tenderar ofta till att bunta ihop denna yrkesgrupp till ett kollektiv som jag sedan bespottar. Jag ber om ursäkt om min saliv har stänkt även på dig. Generaliseringar sägs vara ett sätt att förenkla verkligheten.

Jag undrar smått om du har haft problem att uppvisa dina åsikter i din tjänsteutövning? Är utbildningen så politiserad som jag anar? Hur handskas man med nya politiska mål (Verksäller man dem utan diskussion)?

[qrawall]

Tack för ursäkten från Dig. Jo nog har jag fått lida, då jag säger, att vi måste se annorlunda på hur vi som sociomer handskas med uppdraget "för barnens bästa". Du, svenab frågar Dig om vi Sociomer har blivit utbildade i att förtrycka. Jag kan bara svara, att vid min examen 1972, fanns det ett klart mål att likrikta oss, samtidigt som jag också märkte lärarnas irritation 1996 (Lund), då jag tyckte att de manipulerade oss som då läste och tog magisterexamen. Jag kan vidareutveckla detta i all oändlighet.

[Anonymous]

hur ska man skydda alla barn o föräldrar sÃ¥ att inte socialen kränker o kritiserar  en o fÃ¥r dom behandla en som man vore damm för dom. nu fÃ¥r det räcka tycker inte ni det alla människor där ute vi borde hjälpa och stötta VARANDRA .     FRÃ…N EN OLYCKLIG MAMMA.

[Anonymous]

Hur ska man skydda barnen som far illa hos sina föräldrar om soialen inte finns?

[Ruby Harrold-Claesson]

Daniel Sigström påstods behöva skydd från sin mamma. Han dog en ohygglig död i sitt fosterhem.

Götenebarnen påstods behöva skydd från sina föräldrar. De utsattes för både psykisk och fysisk misshandel och de höll på att svälta innan föräldrarna befriade dem från socialens järngrepp.

En 16-åring som borde ha haft hela livet framför sig blev mördad av en vårdare på behandlingshemmet i Svenljunga den 15 mars 2004.

Är detta det skydd som samhället erbjuder barn och ungdomar som anses ha problem, då är det bättre att lämna dem kvar i sina egna hem.

Ruby H-C

[Anonymous]

Så det är rätt att låta en flicka bo kavar i en familj där hon utsätts för övergrepp och slutligen tar livet av sig. Är det rätt att låta barn som dagligen blir misshandlade av sina föräldrar både psykiskt och fysiskt? Är det rätt att låta ett spädbarn bo kvar hos sina föräldrar när det struntar i barnet och inte tillgodoser dess behov, när de låter barnet ligga skrikandes i sängen med samma blöja i flera dagar när mamman är ett uppe i sitt narkotika missbruk? Är det verkligen rätt???
De allra flesta som blir omhändertagna mår bättre av det. Självklart kommer det alltid finnas en önskan om att de kunde bo i sin riktiga familj om det hade fungerat, om föräldrarna klarat av det.
Att en flickan blev mördad på behnadlingshemmet är fruktansvärt! Det tragiska i detta samhälle är dock att dessa farliga människor är svåra att identifiera innan det har hänt något. Säkerligen visar de tecken på att något är fel men dessa kan vara obetydliga. Säkerheten på ett behandlingshem är inte mindre än någon annanstans. Man riskerar att bli mördad var som helst och nästan av vem som helst verkar det som i dagens läge. Att dra generella slutsatser om mordet på behandlingshemmet så som Ruby gjorde i ovanstående inlägg går inte att göra. Det blir inte realistiskt överhuvudtaget. Men jag försvarar absolut inte händelsen! Tycker att man verkligen borde kolla upp personer mycket noggrant som jobbar på olika behandlingshem eller inom vård överhuvudtaget.

[Peter Klevius]

Var tog du den märkliga uppgiften ifrån? Enligt Bo Vinnerjungs registerdata-genomgång är det tvärtom så att det saknas statistiskt belägg för socialens bedömningar! Läs mer om sånt du inte visste om LVU. Se Utgör LVU en påtaglig risk för barns hälsa och utveckling? i NKMR:s Artikelarkiv 4 Uppfostran av barn och ungdomar.

[susanna svensson]

barn som vuxit upp i riskmiljöer har faktiskt en bättre prognos för ett välfungerande liv än barn som omhändertagits. Givetvis ska de barn som bevisligen far mycket illa, som de exempel som du tar upp få skydd av samhället. Det är dock kanske inte alltid ett tvångsomhändertagande av barnet som är det bästa. Du hade ett exempel med ett barn till en missbrukare, varför inte i stället ta ett lvm på föräldrarna så har de en chans att dels må bättre själva samtidigt som barnets problem blir löst.

[Peter Klevius]

En uppdaterad (pÃ¥ viktiga punkter) version av Utgör LVU en pÃ¥taglig risk för barns hälsa och utveckling  samt övriga artiklar som inte finns pÃ¥ NKMR finns pÃ¥ http://klevius.info/svenska.html?1076625579120

[Anonymous]

Susanna, självklart ska föräldrarna få hjälp enligt lvm men barnet måste ju ändå vara någonstans. Och faktum är att många missbrukare inte tillgodogör sig den hjälp de erbjuds. Många faller dit igen och det är en påtagligt risk för ett litet barns utveckling att leva i en sådan dysfunktionell familj.
Peter, om du tror på alla artiklar som skrivs på Nkmr så är du väldigt naiv! I många av artiklarana saknas det även källhänvisningar eller bifogade rapporter som man som läsare skule vilja studera mer noggrant. Dina länkar till dina artiklar och allt vad det nu är inget man kan läsa och tro på blint. Faktum är att de allra flesta artiklar som skrivs är missvisande då det inte finns tillräckligt med vetenskaplig fakta. Substansen präglas till stor del av ens subjektiva åsikter och upplevelser. Man har det säkert inte i åtanke när man skriver dem men det är näst intill ofrånkomligt!

[khala]

En av mina bästa vänner har vuxit upp med en mamma som är  amfetamin missbrukare. Hennes mamma hade hÃ¥llt uppe drogerna i tre Ã¥r när hon fick ett Ã¥terfall ( nÃ¥got som för övrigt ingÃ¥r i ett beroende) dÃ¥ socialen genast omhändertog 3 av min kompis syskon och flyttade dom upp till norrland. (Hon bor i STHLM) gick hon ner sig ännu mer med drogerna. I dag är de 5 Ã¥r sen detta hände och min kompis mamma bor pÃ¥ härbärge och har ännu inte slutat med drogerna. Visst kan man tycka att för hennes barn skull sÃ¥ borde hon lagt av. Men när man blir av med sina barn- de viktigaste i äns liv sÃ¥ fÃ¥r man inte precis kraft att kämpa.
Vad hade man då kunnat gjort?

Jag tror Det bästa hade varit om socialen hade placerat barnen tillsammans med sin mamma på ett behandlingshem eller om man som Sussanna skrev tagit LVM om modern och avvänjt henne från drogerna.

Förövrigt kan jag berätta att fosterhemmet där syskonen  bor är med i scientologerna och tvingar yngsta killen som är 12 Ã¥r nu att sälja biblar.
Min kompis har flera gånger försökt prata med socialen om detta- utan resultat. Är detta inte sjukt??

//Khala

[Anonymous]

Som människa har man alltid ett val! Man väljer att missbruka och man väljer att ta sig ur missbruket. Man väljer att få återfall eller inte. Man kan definitivt inte placera mamman och barnen på ett behandlingshem för missbruk. Du inser väl att det inte är en bra miljö för ett barn att vara på, om inte så bör du tänka till både en och två gånger!
Om man nu fått ett återfall och barnen har blivit omhändertagna (vilket är helt i sin ordning) så borde det göra att man kämpar som sjutton för att ta sig ur missbruket igen för att visa alla att man klarar det och att man gör allt för sina barn. Det är ingen ursäkt att gå ner sig ännu mer för att barnen har blivit omhändertagna. Som sagt, man har alltid ett val och det är upp till en själv vad man vill med sitt liv men man ska inte förstöra andras liv bara för det tex sina barns liv!!

[susanna svensson]

Gäst kritiserar oss som skriver att det saknas källhänvisningar. Detta är ett debattforum och ingen vetenskaplig avhandling. Det är väl värre när socialtjänsten i en utredning inför domstol kommer med påståenden om vad som är en fara för barn utan att komma med en hänvisning till forsnkningsresultat som visar på detta. Jag har aldrig sett en sådan källhänvisning i en socialtjänstutrening.

Det finns faktiskt behändlingshem där föräldrar kan ha barnen med sig medan de behandlas för sitt missbruk. Ok en missbrukare riskerar att få återfall precis som personer som lider av exempelvis cancer. Missbruk räknas faktiskt som en sjukdom och inget man väljer att bli. Man vet inte om man blir missbrukare eller inte när man tar sin första drink och ingen som tar sin första drink gör det för att bli alkoholist. Inte ens en gång alla som provar narkotika blir narkomaner.

Om du nu inte anser att föräldrar som haft en missbruksproblematik ska har rätt att få tillbaka sina barn pga risken för återfall vad tycker du då om att många fosterföräldrar är föredetta missbrukare som socialtjänsten som en del i rehabiliteringen ger försörjningmöjlighet genom fosterbarn.

[Anonymous]

Missbruk är klassat som en sjukdom men det är fortfarande ett val man gör och kan inte liknas med cancer! Du väljer att ta den första drinken och du har ett val att dig ur sjukdomen. Det är du själv som kan göra dig frisk vilket inte är fallet med cancer. Att bara säga att missbruk är en sjukdom och därmed göra sig fri från ansvar är ingen ursäkt. Det kanske låter hårt i era öronen men tänk till lite så förstår ni säkert vad som menas med att man alltid har ett val!