Tack Hannes Råstam för ytterligare ett lysande reportage!
Som föräldraombud i LVU-mål (sedan 1992) och ordförande i NKMR (sedan 1996) kan jag informera dig om att inget av det som framkom i programmet i kväll förvånade mig.
Det stora problemet är att domarna i förvaltningsdomstolarna inte bryr sig när föräldrarna och deras ombud upplyser dem om att de tvångsomhändertagna och fosterhems- eller behandlingshemsplacerade barnen blir utsatta för fysisk, psykisk och även sexuell misshandel. De beslutar i enlighet med socialtjänstens framställningar.
Såväl socialtjänstens personal som fosterföräldrarna och intressenterna i behandlingshemmen utsätter barnen för hjärntvätt och föräldraalienation (PAS). Kvällens reportage handlade om tonårsflickor som hade blivit utsatta för grovt kränkande behandling och hjärntvätt på det s k behandlingshemmet. De skärmades av från sina föräldrar, släktingar och vänner - till förmån för systemprofitörerna. Inte att undra på varför självmordsfrekvensen bland fosterbarn är hög. Och barnens föräldrar mår dåligt, går ner sig på olika sätt, blir mordbrännare eller begår självmord.
Men, hur ser det då ut för de yngre barnen som omhändertas och placeras i fosterhem? De små barnen och deras föräldrar blir utsatta för onödiga umgängesbegränsningar i syfte att binda barnen till fosterhemmen. På så sätt kan fosterhemmens inkomster säkras under hela barnens uppväxttid. Så skapar välfärdssamhället trasiga människor!
Det är vi skattebetalare som finansierar denna grova misshandel av våra medmänniskors barn. Under perioden 1982-1992 steg kommunernas kostnader för socialtjänsten från 29,5 till 112 miljarder kronor (SOU 1994/139:291). I kvällens reportage berättades det att kostnaden för behandlingshemmet för flickorna under slutet av 1990-talet var 2300 kr/dygn. För ett par år sedan avslöjade Smålands Tidningen fallet där Nybro kommun hade placerat en förståndshandikappad yngling i fosterhem hos paret Qvist i Sävsjö till en kostnad av 10000 kr dygn. Så använder socialtjänsten våra surt förvärvade skattepengar.
Tyvärr gör varken politikerna i kommun eller riksdagen eller domarna i förvaltningsdomstolarna något åt tvångsomhändertagandeindustrin. Det finns tydligen alltför många intressenter.
Tack än en gång för det lysande reportaget, Hannes Råstam.
Ruby Harrold-Claesson
Jur. kand
Ordf. i NKMR
www.nkmr.orgPS Se även Giselas berättelse om vad hon utsättes för på
Västrumsgården.