Författare Ämne: Barnaga?  (läst 2374 gånger)

nessling

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 11
  • Karma: 0
    • Visa profil
Barnaga?
« skrivet: 04 november 2004, 22:26:40 PM »
Vi ingår i naturen, är en del av den. Människor är däggdjur, vad än EU:s politiker tror och hävdar. Alla däggdjur har en instinkt, att lära avkomman (= barn, politiker!) överlevnad. Då skall den också känna vilka lagar som gäller. Enkelt kan vi ta rovdjuren som exempel. Den unge som inte reagerar ändamålsenligt dödas direkt. Inte bara för ungens egen skull men också för flockens överlevnads skull.
   Några ungar är dumt halsstarriga och envisas med att tro att universum rör sig kring dem och följer deras godtyckliga vilja, de anar inte ens konsekvenserna. När Danmark föll till föga för EU:s trams frågade jag Folketinget hur anvariga menar att man ska få ett barn att förstå något det aldrig upplevt. Ord är bara ord. Folketingets svar var typiskt politiskt enfaldigt. Man ska prata med barnet, diskutera med det. Ord säger ingenting alls, känns inte.
   Jag hade en granne som hade en stor Golden Retriever, som älskade att jaga bilar, skrämma förarna halvt från vettet. Den stackars ägaren försökte tala till rätta och visa. En dag när ingen var hemma smet den ut från den skyddande trädgården och angrep en bil i farten framifrån. Den överlevde utan allvarligare fysiska men och den hade lärt sig läxan. Den visste hur hård en bil kan kännas. Den angrep aldrig en bil efter detta. På brukshundsklubb körde man försiktigt på de hundar som inte ville eller kunde förstå. De lärde sig också.
   Ledaren för lejonflocken kom hem med bytet och skulle äta först, därför att en kraftig, stark jägare är förutsättningen för flockens överlevnad. En av ungarna förstod inte detta. Ingen politiker hade sagt att man måste diskutera med och förklara detta för ungen. Han fick ett slag med tassen som fick honom att flyga 25 meter genom luften. Sedan dess förstod han. Också när han själv blev jägare.
   En lejoninna gick med sin lilla kull genom högt gräs. Hon hade fått vittring av en hjort. Familjen hade svultit i åtskilliga dagar och modern var matt, svag. Hon spände sig för det slutliga språnget. I det ögonblicket fann en av ungarna hennes långsaamt viftande svansspets mycket intressant. Hon anföll den. Modern kom av sig, ungen straffades och kullen fick fortsätta sin svält.
   Aga eller inte? Debatten är ingalunda ny. Jag deltog i mitten på 1950-talet, men förstod att människosläktet inte har utvecklats särskilt långt. Vi ser det i dagens tv-nyheter. Politikerna vet inte att det finns en markant skillnad mellan aga med efterföljande kärleksfull tröst och förlåtelse och misshandel till döds, mord. En dag hörde jag Sveriges justitieminister född 9-4-62, själv med fyra barn, hävda att barnagalagen är förträfflig. Har han uppfostrat efter antiagalagen? Då har han haft tur som kunnat diskutera fram lärdom och utveckling.
   Sverige var (naturligtvis!) första landet i Europa som antog lagen 1979. Men vad betyder detta praktiskt? På vilket sätt hjälper och skyddar den individer i nöd? Det var på våren. Sommaren samma år kom tyskt campingpar till norra Sverige. Andra tältande turister anmälde att parets barn grät hela tiden. De anmälde detta till socialen och senare till polisen men ingenting skedde. Inte kan man lägga sig i, inte. Barnet dog av misshandeln som hade kunnat förhindras men man ska ju inte lägga sig i. Det ska man fortfarande inte, för nu finns ju myndigher som har ansvar för att förhindra, inte sant?
   Jag kom ihåg när man började diskutera hjälp åt barn i nöd. Det var när en amerikansk soldat med två Viet Nam-kontrakt bakom sig som sjukvårdare deserterade på 1960-talet och övertalade en tyska och hennes lilla dotter att följa med bilen genom tullen som maskering. De kom till Stockholm, där en förening deserterade veteraner stödde honom ekonomiskt. När pengarna var slut tog också tålamodet med flickans dotter slut. Hon skulle uppfostras. Hemma i USA var den unge mannen positivt känd, älskad av alla barn som kom i hans närhet. Den lilla flickan dog av misshandeln. Hans familj som kom till rättegången från USA var chockad. Han älskade ju barn, alla barn. Barnets mor var slött passiv hela tiden. I grannlägenheten satt en mormor med örat tryckt mot väggen. Hon våndades när hon natt efter natt hörde förtvivlad gråt från grannlägenheten. Hon sökte förtvivlat i gula sidorna efter någon som kunde eller vågade ringa på och lägga sig i, men fann ingen. Hon försökte trösta den lilla genom brevspringan i trappuppgången, men vågade inte ta steget fullt ut och ringa på när de vuxna var hemma. Så hur ska vuxna kunna hjälpa? BRIS (Barnens rätt i samhället) bildades 1971. Speciell talesman för barn och unga hade diskuterats i riksdagen vid flera tillfällen under 1980-talet och början på 1990-talet. Den 1 juli 1993 fick Sverige sin första barnombudsman. Vad hade hänt under alla dessa mellanliggande år? Diskussioner?! Hur många barn hann dö?
Sverige var först i världen med förbud mot barnaga 1979. Förbudet mot aga markerar att föräldrar aldrig får använda våld i barnets fostran. Enligt föräldrabalken (6 kap 1 §) får barn inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Får barn slå sina föräldrar, slå andra barn, döda dem? Såväl fysiskt våld, slag, luggningar och nyp, som psykisk bestraffning, att låsa in ett barn i en garderob, att hota, skrämma, frysa ut eller förlöjliga barnet, är förbjudet. Men samhället idag hotar skrämmer inte bara barn utan också vuxna. Häromdagen tog man ställning till aga i Storbritannien och där är tillåtet för föräldrar att använda sig av aga som bestraffning. Engelsmännen kallar det för "reasonable chastisement". Tror någon att en lag förhindrar en alkoholiserad narkoman att slå? Genom åren har vi uppvaktat politiker och myndigheter, här hemma och utomlands, för att stärka skyddet för de barn som utsätts för våld i sina familjer. Det har vi inte sett paraktiskt. Vi genomför studier och anordnat utbildningar för t ex olika yrkesgrupper som arbetar med barn, om effekter av våld mot barn. Behöver man sådant? Våld mot kvinnor också? Mot invandrarflickor också, en del är barn. Barn har rätt till skydd mot alla former av fysiskt och psykiskt våld enligt Barnkonventionen. Ja, men detta struntar ansvariga ministrar i. Man vet helt enkelt inte vad man ska göra.
   År 1990 ratificerade Sveriges riksdag FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Det betydde att Sverige band sig folkrättsligt till att genomföra konventionen. Häpnadsväckande har också Danmark gjort det. Men vad betyder det för barnet? Ansvariga politiker kanske känner texten, men vad hjälper detta ett nödställt barn som är i nöd. Det värsta ett barn kan råka ut för är inte anpassad smisk när det vid enstaka tillfällen i en människas liv är motiverat, men att hela dess trygga miljö tages ifrån barnet. Detta brott sysslar socialtjänstemän, poliser, självutnämnda kvackande psykologer, migrations- och andra invandrarmyndigheter med. Jag vände mig till nytillträdd dansk socialminister som artigt tackade och lovade att återkomma samtidigt som hon hoppades att jag skulle glömma frågan för jag väntar fortfarande. Flickebarnet som hade ministerposten tidigare svarade inte ens, tackade inte heller. Men en tjänsteman vid ministeriet har givit mig internetadressen till texten så jag vet att man vet om dess existens. Ministrarna lägger inte två strån i kors för att förhindra kommuners kidnappningar med våld och skarpladdade vapen (ordet är från engelskans kid napping).
   Varför kan inte anvariga se våld som våld oavsett vem det riktats mot. Våld mot barn är hemskt, våld mot kvinnor likaså, våld mot gamla, handikappade, försvarslösa djur likaså. Här i Danmark finns individer som roat sig med att sexuellt plåga ihjäl utegående hästar. Individer från främmande kulturer underkastar döttrar sin hembys giftermålskrav och den moderna tidens och kulturens friare åsikter undertrycks och döttrarnas mördas, slås ihjäl, bränns levande med eld eller syra.
   Aga är kränkning av barnets fundamentala, mänskliga rätt till respekt för hans eller hennes
värdighet och fysiska integritet. Man kan skälla ut barnet och detta kan uppfattas som mycket, mycket värre. Jag vet flickor som fått höra av klasskamrat som inte menade något med det att hon var en tjockis. Resten av livet gick åt att banta (modernare metoder anorexi, bulimi fanns inte den gången). Hon var mager som en skrika men det gick aldrig ur henne. Inte ens psykologer kunde hjälpa henne 30 år senare.
   Min son är idag 11 år. När han hörde en Tingsrätt i Halland kalla en lusing pedagogisk utbrast han spontant ”hurra”. Han har haft den meningen som liten att det hade varit bättre att få smiskt på ett mjukt ställe, så hade han inte gått omkring och plågat sig själv med sitt dåliga samvete. I Oskarshamn klargjordes att cyklade pojke som inte lyder får flyttas med lindrigt våld.
Ni anar inte hur många lärare som flyttat från lågstadiet till mognare klasser eller helt lämnat läraryrket för att de trakasserat av ohyvlade småbarn i maskopi med föräldrarna. De krävde förödmjukelser och ersättningar. Jag har mött dem när jag själv läste pedagogik. Och jag har arbetat inom kriminalvården där flickor i femtonårsåldern använt långa spetsiga saxar för att döda den sjuksköterska som påpekade att hon luktade syfilis och måste undersöka sig enl. Lex Veneris. En annan ville slå sönder en stol mot mitt huvud för att jag sa ”nej”. Ordet polis var nog för att hon skulle löpa amok.
   I min sons skola sa rektorn till vår stora lättnad: Mobbing förekommer inte här. För han satte handflatorna mot öronen och blundade. Mobbing förekom överallt. Undervisningsministeriets ambitiösa mobbingmappe krävde ett viss mått av mod. Lärarna måste konfrontera elever och föräldrar. Hur hanterar då den lärare detta som själv mobbar sina elever?
(Kopia till dansk socialminister.)