Författare Ämne: Är blodsband tjockare än vatten?  (läst 5463 gånger)

leif

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 39
  • Karma: 0
    • Visa profil
Är blodsband tjockare än vatten?
« skrivet: 05 februari 2003, 01:05:54 AM »
Jag har en god vän, en man som lever frånskild och har vuxna barn. Sonen hade ett mycket gott förhållande till sin far men även till sin syster, ända tills han en dag mötte sin kvinna.

Samtliga var på midsommarfest för ett par år sedan. Där skar det sig efter en flyktig kommentar om två unga personers dåliga matvanor, angående "hamburgare" och inte bara en.

Kvinnan fick ett utbrott och stormskällde. Efter det avbröt sonen all kontakt med sin far. Sa upp bekantskapen helt enkelt, likaväl som han gjorde med sin syster. Genom att helt enkelt tystna.

Nästföljande vår

Kom en landstingspolitiker, bekant till den äldre mannen och sa "grattis att du skall bli farfar". (Han hade väl sett dem på sjukhuset).
Det unga paret fick en dotter. Men farfar fick reda på det via omvägar och inte från sonen (som inte heller talade om det minsta för sin syster. Även där hade han av någon okänd anledning tvärt brytit kontakten. Bägge två arbetade i samma företag, lett av sonen).

Barn växer upp, lär sig gå och tala

Förr eller senare kommer frågan om farfar och faster att dyka upp. Vad kommer då det unga paret att svara sin dotter? Att ljuga är ett slags övergrepp mot barnet. - Hur förhåller man sig till sådan slags problematik?

Ett barn har enligt min mening även rätt till sina mor- och farföräldrar. Att mata barnen med livslögner redan från tidigaste ålder, är inget att rekommendera.

Den äldre mannen, pappan och systern känner sig kränkta och stoppar in alla födelsedagspresenter, o.dyl i ett bankfack.

-Är det någon som har en bra idé om vad att rekommendera dessa människor?


Mvh, Leif

Peter Klevius

  • Gäst
Biosläktskapets utsatthet i den moderna socialstaten
« Svar #1 skrivet: 05 februari 2003, 10:31:13 AM »
Din beskrivning slår huvudet på spiken! Detta är modernitetens tragik och samtidigt socialstatens trojanska häst. Jag kan knappast ge råd men tror däremot att ett "bushman/aborigin"-perspektiv ( t ex i min bok Resursbegär 1992) kan tjäna som insiktsförstärkare och kanske tom som alternativ förklaringsmodell.

I samlar/jägar-kulturer var samtliga individer biologiskt närbesläktade
(ingiftet skedde från närbesläktad kusin- eller småkusinsgrupp - jmf kinship atom). Genom att de levde så tätt tillsammans blev de samtidigt kontinuerligt även socialt uppdaterade vilket i praktiken omöjliggjorde "missförståndssprickor" i deras socialitet med varandra. Modernitetens ensamma  kringflackande "singelindivid" existerade inte i samlar/jägarsamhället men började dyka upp vid tiden för växt- och djurdomesticering/civilisation för att på Jesu tid ha nått en  sådan omfattning (slavar,  barn som blev "illegitima" pga att den nya civiliserade ekonomin nu krävde lagstadgad arvsrätt, m fl) att han (själv enligt Talmud "den illegitima sonen till en romersk soldat" - jmf min artikel Var Jesus religiör?) såg ett stort socialt behov av att ta hand om/frälsa dessa "outcasts". Det är lätt att inse likheten med den socialism som växte fram vid tiden för franska revolutionen långt senare (framsprungen ur pre-industrialism och industrialism). Tyvärr har det visat sig att den familj socialismen föste in sina outcasts i inte fungerade
(beroende på avsaknad av biologisk altruism samt dåliga uppdateringsmöjligheter av personlig socialitet gentemot andras personliga socilaitet - vi träffar för många personer på alldeles för kort tid dvs vi spekulerar i reträtt som jag uttrycker det i Resursbegär)

Ändå tror jag att vi kunde ha en möjlighet tack vare globalisering och tanken om alla människors likavärde/mänskliga rättigheter, att återgå till biosläktskap (och därmed även rigida vänskapsrelationer utan spekulation i reträtt) inom ramen för vårt moderna och föränderliga samhälle. Det största hindret på vägen är dock statssocialism i form av världens nu mäktigaste faktor i våra liv dvs socialstaten, dess byråkrati och dess förespråkare.

Peter Klevius

Anonymous

  • Gäst
Släkt, blodsband och familjegräl
« Svar #2 skrivet: 05 februari 2003, 17:30:36 PM »
Förflugna ord som utvecklas till helt frusna familjerelationer.
Hur kan man tina upp sådana händelser? Ungefär så uppfattar jag det här
problemet som beskrivs.
Ju längre tid som går, ju värre blir det. Ofta skäms man över det som
hänt (midsommar - kanske ett glas för mycket) och ångrar sig, men
ingen part vill  be om ursäkt. Man är för stolt för att ta första steget.
Tomheten fylls med tystnad,
som faktiskt är allra värst, och tiden går och bitterheten byggs på.
I det beskrivna fallet så undrar jag om Farfar har FÖRSÖKT ta kontakt.
Har den nyblivna fastern gjort det?
Finns någon gemensam vän som kan medla?
Själv är jag farmor och försöker tänka mej in i  situationen.
Jag TROR att jag skulle skriva ett brev och be dem vara välkomna hem på
middag t.ex. Förklara att ingen mår bra av hat och bitterhet, att den lilla
nya familjemedlemmen har rätt till alla sina närstående. (Spara kopia)
OM inget gensvar kom då? Ja, då skulle jag nog skriva ytterligare ett brev
och beklaga att de inte tog den utsträckta handen samt berätta att dessa
båda brev skall förseglas och sparas för att flickan senare skall få veta
varför hon inte fick träffa sin farfar. Jag skulle hålla noga koll på alla bemärkelsedagar och skicka kort och presenter.
Låter det patetiskt?
Hur som helst - helt utan erfarenhet är jag inte.
Maka (45-årigt äktenskap) mor, svärmor och farmor. Det finns gott om skilda åsikter och även humör, men vi försöker jämka och diskutera.

leif

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 39
  • Karma: 0
    • Visa profil
Är blodsband tjockare än vatten?
« Svar #3 skrivet: 06 februari 2003, 04:10:32 AM »
Tackar, tipset har vidarebefordrats.  Både farfar och syster tycker det är en helförnuftig lösning.

Farfar har tidigare försökt via en neutral medlare att öppna relationen igen, men det enda som kom till svar var "Vill farsan nåt så är det bara att ringa..."

Systern/nyblivna fastern har även hon försökt på sitt sätt. Hon bor bara några hundra meter ifrån sin bror, men hela tiden mötts av samma nonchalans. Den lilla familjen går över gatan om de råkar mötas.

Indikationer i bekantskapskretsen tyder på att farmors nye man fått ta på sig rollen som "farfar".

-Kanske ex-frun vill hämnas genom att ta ifrån farfar sitt barnbarn..? Ingen vet. Med farmor har de efter att barnet föddes mycket kontakt. Som det är nu drabbas barnet.


Mvh, Leif

Peter Klevius

  • Gäst
Könskrig?
« Svar #4 skrivet: 06 februari 2003, 09:44:06 AM »
Din berättelse kunde kanske vara ett exempel på hur socialstaten/feminism lyckats hetsa upp stämningen mellan medelålders/äldre män (som alltid benämns gubbar) och yngre eller medålders kvinnor (som aldrig benämns gummor). Detta kryddas sen med ett allmänt åldersförakt

Tyvärr verkar de flesta svenska män inte ha insett vad feminism egentligen handlar om utan stöder i stället den ända tills de får skiten i ansiktet själva

Möjligen har ditt exempel helt andra förtecken men ovannämnda scenario är det oaktat mycket framträdande i dagens feministiska svenska socialstat (jmf Angels of Antichrist)

Peter Klevius

Anonymous

  • Gäst
Är blodsband tjockare än vatten?
« Svar #5 skrivet: 06 februari 2003, 11:18:22 AM »
Klevius!
Jag kan tyvärr inte hitta artikeln " Var Jesus religiös?" som du refererar till.
Jag skulle gärna läsa den.
Var kan jag hitta den?

Peter Klevius

  • Gäst
Var Jesus religiös?
« Svar #6 skrivet: 06 februari 2003, 14:28:30 PM »
Debattartikeln publicerades i Hufvudstadsbladet den 24/8-97 under Hbl- rubriken Jesus i ett antropologiskt perspektiv (Min egen rubriksättning Var Jesus religiös? ansågs för vågad). Vet ej om den finns elektroniskt tillgänglig men sänder gärna ett ex om du uppger namn och adress till klevius@yahoo.com

Peter Klevius

leif

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 39
  • Karma: 0
    • Visa profil
Är blodsband tjockare än vatten?
« Svar #7 skrivet: 06 februari 2003, 18:06:40 PM »
Den här artikeln i "Hubbla*"?


*Lokalnamnet i Helsingfors på Hufvudstadsbladet

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlägg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
Släkten är värst
« Svar #8 skrivet: 07 februari 2003, 15:39:32 PM »
Till Leif och Gäst - Maka (45-årigt äktenskap) mor, svärmor och farmor

Det sägs ibland ätt släkten är värst. Problemet som Du beskriver Leif, och som "Gäst" så klokt besvarat förekommer ibland i de bästa familjerna. Just nu pågår ett liknande fall i Fristad utanför Borås, där en tolv årig pojke har fått dygnet-runt-övervakning av socialen - till en kostnad av 3000 kr/dygn - för att avhålla honom från kontakter med sin morföräldrar hos vilka han tillbringade de första nio åren av sitt liv. Artiklar om fallet finns i NKMR:s sektion "Artiklar".

Jur. kand., med. lic Siv Westerberg, en av NKMR:s grundare, anmälde fallet till Riksrevisionsverket. Läs gärna hennes skrivelse på NKMR:s hemsida

http://www.nkmr.org/siv_westerbergs_rrv_anmalan.htm

Jag är helt överens med "Gäst" om att de avvisade släktingarna ska spara dokumentationen över varje returnerat brev, present osv för att sedan kunna visa upp dem för barnbarnet/syskonbarnet el. dyl. den dagen han/hon blir vuxen. Det kan bli svårt för föräldern att förklara sig och rättfärdiga sina handlingar!

Det är bra med positiva förslag till konkreta handlingar!

Ha en bra dag och lycka till

Ruby H-C