Frfattare mne: hjälp ge mig ett bra råd,  (lst 2650 gnger)

lillan04

  • Newbie
  • *
  • Antal inlgg: 14
  • Karma: 0
    • Visa profil
hjälp ge mig ett bra råd,
« skrivet: 08 september 2004, 12:20:48 PM »
I september 1994 träffade jag Mikael, jag blev med barn ganska snart. Jag och mina pojkar födda 1986 samt 1987 flyttade till honom.han berättade för mig att han hade schizofreni och hörde röster, men ung dum och nyförälskad så tror man att man kan förändra den man är kär i.
Han drack en del och som han sa, så hade han använt narkotika. Vid flera tillfällen kom han till mig påverkad av amfetamin. Jag blev arg och besviken och jag var på väg att lämna honom, då lovade han att sluta.
Jag var beräknad att föda den 22 juli 1995, i maj 1995 så kom jag hem då satt han där med 2 kompisar knappt 4 meter från pojkarna och snorta amfetamin, jag blev arg och knuffa till en bokhylla som föll över bordet och det låg amfetamin över hela golvet. Då fick jag mig en smäll så jag var blå i halva ansiktet i flera veckor efter det.
Efter detta vågade jag inte säga emot honom med risk för att åka på mer stryk, han slog även mina pojkar. Han kunde ge dem en smäll över käften och när pojkarna blev ledsna så sa han ” varför tycker du synd om dig själv” och ifrågasatte jag det så fick jag mig en smäll.
Han menade på att det var ju bara en lätt örfil, han kunde putta till pojkarna eller mig så vi trillade och sen frågade han ” varför slänger du dig??” så här hade vi det från 1994 till 2003, det konstiga är att ingen såg något eller märkte att något var fel. Då vi hade kontakt både med sociala i Herrljunga samt öppenpsyk.
Varför jag inte lämnade honom redan då har jag inga svar på i dag, går hos en psykolog för att bearbeta det som hänt under åren och vad jag förstått av andra jag pratat med som varit i samma situation så är det en del frågor jag aldrig kommer att få svar på. Men när man sitter i en sådan situation så visar man inte utåt hur man egentligen har det.

I mars 2002 flyttade vi ifrån Herrljunga och flyttade till Tranemo, vi sålde en del begagnat då så på undervåningen hade vi ett lager med saker och på övervåningen bodde vi, huset vi flyttade till var 244 kvm. Då ansåg Tranemo att det var stökigt hemma, och att det var bananlådor överallt, trots att vi förklarade gång på gång att det var så vi lagrade sakerna vi sålde och att vi inte bodde på den våningen, men de lyssnade inte på det.
Man tror en socialförvaltning ska bete sig proffesionellt men de utskällningar jag fick och de hot jag fick, anser inte jag vara proffesionellt gjort, de kunde i stället ha pratat med mig, för om man skäller ut folk så når man inte fram, då låser sig ofta folk och lyssnar inte. Men pratar man med dem på ett lugnt och sansat sätt så når budskapet man har fram. Och fortfarande i dag så kan de vara väldigt otrevliga i telefon, detta har resulterat i att jag inte längre ringer till dem utn endast mailar dem för då kan de inte vara otrevliga emot mig , och säga saker de sen nekar till att de sagt.
I augusti så tog sociala min yngste son , vad jag förstått nu efteråt så orkade han inte med allt drickande från Mikaels sida och alla smällar han fick ta emot.Ska väl också nämna att han har DAMP/ ADHD. Så jag har full förståelse för detta. Jag mådde väldigt dåligt på det, och saknade honom dagligen, Mikael pratade dagligen om hur skönt det var att slippa honom. Han bodde en tid hos sin mormor och han sa till henne att han inte orkade med Mikael och var jätterädd för honom. Detta har Jonathan berättat för sociala i Tranemo men det verkar som de inte lyssnade på honom.  Mikael hade under dessa åren druckit i snitt 4-5 dagar per vecka och åkt in till psyket en massa gånger, han var lättirriterad och tappade humöret lätt och då small det.
I mars 2003 försvann min äldste son, han orkade inte heller längre, och Gabriel berättade också för sociala i Tranemo om den behandling vi fick utstå, men de brydde sig inte då heller. så nu var det jag o Mikael och våra 2 döttrar på 5 och 7 år. I slutet av April så orkade jag inte längre med Mikaels betende mot mig, hans drickande och allt annat som hänt med Jonathan och hotet från Tranemo att de skulle ta flickorna i stället för att ge oss hjälp med familjebehandlingshem, så jag stoppade i mig en massa tabletter, vad sociala Tranemo inte förstod var att det var ett rop på hjälp. Men i stället för att hjälpa mig med det jag bad om… familjebehandlingshem, så tog de flickorna som de lovat.
Jag har hela tiden tjatat om familjebehandlingshem, men de vägrar, då kunde de se hur jag var som mamma också, och be om en utredning på mig och barnen.

När jag var 13 år fick jag en diagnos, personlighetsstörning, vilken försvann i senare tonåren,och 2001 fick jag panikångest och hade svårt att gå i affärer och sånt. Då kontaktade jag öppenpsyk , då satte denna läkaren denna diagnosen på mig igen, när jag i dag pratat med en läkare så sa han att ofta så kan läkare sätta en gammal diagnos för att lägga kraft bakom en förtidspensionering.
Troligen har jag fått något som heter ”foile a deux) .
Så nu kräver Tranemo att jag ska genomgå en stor psykiatrisk utredning, vilket jag gått med på, jag har hela tiden försökt samarbeta hela vägen, men de gör inget för att samarbeta med mig. Snarare så motarbetar de mig.


Bör väl också säga att Mikael spelade in alla samtal med Tranemo vi hade efter detta och där säger Per på sociala i Tranemo att  Jonathan blivit friskskriven, och då kan man ju fråga sig varför han i dag har ett läkarintyg på sin sjukdom samt äter concerta mot sjukdomen han har.
De anklagar mig också för hot mot tjänsteman, men på dessa banden så hörs inget sådant hot, vill ni ha kopia av banden så kontakta mig.


Den 5 maj 2003 kom sociala hem och tog våra döttrar, hela världen rasade för mig, innan de tog töserna så var det en vän i Tranemo som fick mig att se Mikael som han var, manipulerande, alkoholiserad, psykiskt sjuk mm, i mars innan de tog flickorna så åkte han in på psyket och då frågade jag mig själv om jag ville att mina flickor skulle växa upp med en pappa som åker ut och in på psyket, dricker så gott som dagligen och gapar skriker och slåss och nej det ville jag inte, men det var inte så lätt att lämna han som jag trodde. Kanske för att han satt mig i någon konstig beroendeställning till honom, jag har fortfarande inte fått svar på de frågorna.
Jag frågade Tranemo efter de tagit flickorna vad jag skulle göra för att få tillbaks dem, svaret var ” lämna Mikael”
I juni 2003 flyttade vi in hos några vänner i Herrljunga, sen sökte jag egen bostad.
De vi bodde hos tog hand om oss och stöttade oss, och frun i huset ifrågasatte hur Mikael behandlade mig och ifrågasatte hur jag kunde tolerera det.
Så när jag fick bostad så stod jag för kontraktet.
Han flyttade in med mig i huset,  han drack nästan dagligen och gapade och skrek på mig, allt var mitt fel och jag trodde på det, jag trodde allt var mitt fel.
Men sån var han , han fick mig att tro att jag var värd smällarna för jag hade ju gjort så han var tvungen att slå mig och sån var han mot pojkarna också.
Den 23/9 2003 så slängde jag ut honom, då orkade jag inte mer.
Delvis för att jag fått reda på att jag var gravid och trots att jag hade blödningar så tvingade han sig på mig.
Den 3/10 flyttade min äldste pojke hem, den 13/11 flyttade min yngste pojke hem.
Under hela den tiden så jobbade för att få hem mina töser, Tranemo har varit i detta boendet vid 6 tillfällen på ett år, och jag bad sociala i herrljunga om hjälp med en stödperson eller liknande efter att jag lämnat Mikael, var rädd att han skulle komma tillbaks för jag hade inte kunnat stå emot.
Fick då kontakt med resursteamet, så sen oktober har de kommit hem en gång i veckan, har även en från sociala som jag träffar med jämna mellanrum, de har inget att klaga på gällande mitt hem eller mig som förälder.
Men Tranemo kommer med de mest osannolika saker, Mikael, ja, hans sista ord till mig var” jag ska se till att barnen aldrig mer får komma hem till dig” och det är det han gör nu, för sista rättegången så sa domaren att han ansåg att Mikael och jag skulle lösa våran konflikt, en person från denna kommunen sa till han att kontakta henne Ang samarbetssamtal runt töserna, han har fortfarande inte hört av sig till henne.
I början av maj fick jag en dotter, han har inte hört av sig Ang henne alls.
I början av året fick jag tag i Mikael och ringde han, sa en hel del dumt på telefonsvararen vet fortfarande inte varför, men saker och ting var väldigt jobbiga då.

Jag har under denna tid inte fått träffa flickorna alls mellan juli 2003 till maj 2004, jag har endast fått ringa dem 15 min per månad.
Hon jag har kontakt med i herrljunga tycker det är sanslöst och att de gör helt fel och inte följer lagen som de ska.
Men hon kan inte göra något, hon och en socialsekreterare ska vittna i nästa rättegång, men så länge Tranemo har fallet kan inte denna kommunen göra något, i dag får jag träffa flickorna 2 timmar varannan månad samt ringa dem 15 minuter varannan vecka.
Jag känner mig så liten att behöva slåss mot en myndighet som kan göra som de vill, de vill inte samarbeta eller göra saker bättre.
Flickorna är sen 1/7 2003 placerade i ett familjehem som är med i guds eld en underavdelning till livets ord, och de har börjat bete sig underligt, har förklarat detta för Tranemo men de vill inte lyssna och sen har flickorna varit sjuka väldigt mycket så sjuka har de aldrig varit förr. Vid ett telefonsamtal sa Linnea min yngsta tös till mig.
” mamma du är inte bra” och jag sa bara va!!
Då sa hon ” jo du är inte bra för du tror inte på gud” jag förklarade för henne att jag visst tror på gud men inte går i kyrkan på det sättet och att om hon ville kunde hon få träffa prästen jag pratar med. Jag har pratat med flera personer som jobbar med sekter och hjälper såna som fastnat i sekter och de har förklarat för mig hur sekterismen fungerar och det skrämmer mig.
Har också förstått av olika instanser jag pratat med att sociala ska placera barnen i en familj likvärdig föräldrahemmet, men då jag inga kopplingar har till några sekter så har de ju placerat barnen helt fel.
Sen har jag också förstått att det här inskränkandet av umgänget ska användas väldigt restriktivt, men Tranemo drog in på umgänget med pojken, jag fick inte prata eller träffa honom från augusti 2202 till nov 2003, och flickorna juli 2003 till maj 2004 , endast ringa 1 gång per månad 15 min, det verkar som de satt de restriktiva reglerna i system.
De skyller på de mest otroliga saker.
De säger att töserna mådde dåligt, vilket inte är så konstigt med tanke på att de inte får vara hos mig, för hur det än är så är mamma alltid mamma.
De får inte prata om mig i familjehemmet, när jag frågade Linnea i telefonen om de hade kortet på lillasyster framme, så sa hon ” nej, det ligger i en låda” jag frågade varför, då sa hon ” Annelie tycker det, men vi brukar ta fram det när Per och Carina kommer” ( Tranemo) .
Flickorna vågar inte säga vad de vill till sociala i Tranemo då vad jag förstått så har Annelie sagt till dem vad de ska säga.
Klart de inte vågar säga emot henne, de är ju barn, hon kan ju ha hotat med något eller sagt vad som helst som kan ha skrämt upp barnen så de inte vågar säga hur de känner det innerst inne, för hur det än är så är de i en beroendeställning till familjehemmet för just nu är det de som tar hand om dem.
Jag vet hur det är, jag har varit där själv, och jag tänker på töserna och vet hur ont det gör i dem, för det gjorde ont i mig när jag var borta som liten. Den smärtan går inte att beskriva, en läkare jag pratat med säger att tösernas ständiga förkylningar samt andra sjukdomar kan vara psykosomatiska.
För kan man inte uttrycka sin smärta och saknad i ord så slår det tydligen på det sättet.


Visst kan jag i dag se att det var berättigat att de tog barnen samtidigt som jag anser att de kunde hjälpt oss på ett mer adekvat sätt, jag bad från september 2002 fram till i dag om familjebehandlingshem, sen har jag även bett om LVU vård i hemmet och allt annat man bör få hjälp med för att samanföra mig och flickorna. Jag har också bett om tätare umgänge med flickorna, vill ha varannan helg i hemmet , hela helgen, även nattetid, samt under lov och flera tillfällen per vecka efter skolan.
Vill också ha daglig telefonkontakt med dem och att de ska kunna ringa mig när de vill.
Men de vägrar Tranemo att gå med på.
De vägrar samarbeta överhuvudtaget med mig som mamma.
Utan det enda de gör är att med olika saker hela tiden och anklaga mig för de mest otroliga saker.
Bör också nämna att förra sommaren när jag fick träffa flickorna under juli månad så hade Linnea min lilla flicka en del underliga blåmärken och hon vägrade tala om för mig hur hon hade fått dem.

Både jag och släktingar till flickorna upplever det som att de inte får ringa töserna eller träffa dem, deras mormor har tex träffat dem max 6-7 gånger sen i juli förra året, deras gammelmormor har fått träffa dem en timma sen maj förra året. Det är ju så i sekter att de får inte umgås med såna som inte tillhör den kretsen och då försöker familjehemmet begränsa umgänget så gott de kan.
Familjehemsmamman kan också säga vad hon vill till Tranemo fast det är så uppenbara lögner från hennes sida så lyssnar de på henne.

När deras mormor ringer så kan familjehemsmamman säga att de inte är hemma.
När deras syskon Gabriel och Jonathan ringer så får de alltid luren i örat, då familjehemsmamman lägger på mitt i meningar, när jag ifrågasätter detta så säger de i Tranemo att pojkarna retat töserna, men det finns vittnen som kan intyga annat.

Familjehemmets mamma har även sagt till min mamma, ” att snart får vi en bebis” precis efter att jag fött min lilltös, jag har en dotter på 4 månader hemma som är född i maj 2004. så vad hon troligen menade var att hon ville ha min baby, men Tranemo kan inte ta henne då jag bor i Herrljunga nu, Herrljunga har inget att anmärka på min situation eller hur jag är som mamma, de har vid flera tillfällen försökt prata med Tranemo men de lyssnar inte.
.
Enligt töserna så lagar familjehemmamman väldigt sällan mat, Linnea sa till mig ” vi får sån mat man ställer i ugnen, sån där mat som är färdig” detta kan också vara en orsak till deras sjukdomar, då vitaminbrist bryter ner immunförsvaret.

Vill också att de inte ska bli inblandade i familjehemmets sekterism.
Sekten i fråga har också lagt ut bilder på flickorna på deras hemsida. Vilket inte jag samtycker till.

Vad jag förstått på Herrljunga kommun så är det ju så att sociala ska jobba för att samanföra oss och inte för att splittrar oss, för det är det de jobbar på i dag, de säger att de tänker på barnens bästa, men jag och flera med mig anser att det har gått för långt, det enda Tranemo vill nu är att visa att de kan bestämma, det har helt enkelt gått prestige i det hela.

Jag anser att Tranemo har gjort fel på flera punkter. Och jag vill inte att någon annan eller några andra barn ska råka lika illa ut som jag och mina barn har gjort.

Ska också nämna att när Gabriel försvann, så mer eller mindre tvingade de mig att skriva på ett papper att jag gick med på frivillig placering. Jag skrev på och de placerade han i en lägenhet, har nu i efterhand fått höra att han drack en hel del alkohol, han var då 16 år skulle fylla 17 år, han skar sig på armarna med rakblad vilket ungdomar brukar göra om de mår väldigt dåligt, när min mamma sa till dem så fick hon till svar ” nej han mår jättebra” när min mamma frågade varför han skar sig på armarna så vägrade de att svara.

Min mamma har varit med från början då de placerades där när barnen blev omhändertagna.
Min mamma anser att det har gått för långt.
Mamma har varit här vid flera tillfällen och har inget att anmärka på, de gånger hon varit i familjehemmet så har hon reagerat på att flickorna får pizza till frukost och färdigmat, och hon tror inte familjehemsmamman lagar mat utom när det är nödvändigt. För sociala i Tranemo har ätit där några gånger vad jag förstått och det är väl då hon anstränger sig att laga middag.

Jag får heller inte veta hur det går i skolan för barnen, hur det går på läkarbesök och liknande, när jag någon gång sagt till familjehemmet att Sanna är allergisk mot det och det, så får jag till svar ” det är hon inte alls” Sanna hade vid besöket i maj, eksem i nacken, det får hon när hon druckit eller ätit något hon är allergisk emot.


Har ni frågor eller vill ha det kompletterat med något så kan ni kontakta mig på, då kan ni även få telefonnr till sociala här i herrljunga samt min mamma.
Vill ni ha kopior på de inspelningar som finns så kontakta mig.

Så min hopp står till er och att ni ska se vad Tranemo har gjort för fel. För ingen ska behöva gå igenom det jag och mina barn gått igenom.
För hur det än är så skriver de en sak och gör en annan och säger saker till mig och min mamma som de inte antecknar överhuvudtaget.

Mail  feltisarna@telia.com

Eller på adr nedan


Hälsningar Laila Fälth
vid frågor maila

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlgg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
Fortsätt att kämpa för dina barn
« Svar #1 skrivet: 10 september 2004, 13:13:18 PM »
Hej Lillan,

Din historia är helt förfärlig - och med facit i hand kan jag förstå att du undrar varför du inte drog dig ut ur den destruktiva relationen i god tid.

Beträffande socialen i Tranemo kan jag säga att deras tillvägagångssätt är likadan som för huvuddelen av socialkontoren i Sverige - dvs att de stjälper folk i stället för att hjälpa dem. Dessutom släpper de inte barn en gång de har satt sina klor i dem.

Jag rekommenderar att du gör en JO-anmälan mot socialen i Tranemo pga de lagstridiga umgängesbegränsningarna och den hjärntvått som dina barn utsätts för i fosterhemmet. Du borde polisanmäla fosterfamiljen och be dem kontrollera förbindelserna mellan socialsekreterarna och fosterhemmet.

Du måste fortsätta att kämpa för dina barn. Det är din rättighet och skyldighet som förälder.

Med vänlig hälsning

Ruby Harrold-Claesson
Jur. kand
Ordf. i NKMR