Din son som blev släktingplacerad vid 4 års ålder hos vad du betecknar som en bra familj känner sig vilsen, har självmordstankar och livet verkar ganska ointressant för honom. Din son tillhör ändå de lyckligt lottade som fick komma till sin egen släkt. Huvudparten av barnen som placeras i fosterhem hamnar hos fosterföräldrar som tar hand om andras barn för sin egen försörjnings skull.
Märk väl att jag inte alls vill förringa lidandet som ni alla fick utstå under hans uppväxttid. Vad vi endast kan konstatera - och detta får vi belägg för i ert fall - är att det är skadligt att skilja barn och föräldrar åt. Eftersom Sverige kallar sig för ett civiliserat, demokratiskt, välfärdssamhälle måste det till andra lösningar än att separera barn och deras föräldrar under uppväxttiden. Fördelarna skulle bli följande:
1 - Det skulle bli betydligt skonsammare för barnen om resurserna lades i den egna familjen i stället för fosterhemmet. Det tyckte t o m socialministern Lars Enqvist i en Studio Ett-intervju den 17 november 2001. Han sa: "Även om 20 % av de barnen som placeras saknar föräldrar (...) så vet jag att många placeras trots att det faktiskt skulle kunna finnas ett alternativ att stanna hemma i fall man kunde ge det stöd till familjen till mamma eller pappa och till barnen, som socialtjänstlagen tänker sig. Detta är så enkelt att man faktiskt måste slås för att kommunen satsar pengar på detta."
2 - Det skulle bli betydligt billigare för samhället. Läs gärna artikeln
Omhändertaganden av barn är en stor kostnad för samhället.
3 - Sverige skulle slippa toppa världsstatistiken vad gäller självmord bland ungdomar.
Men, så länge det finns folk som tjänar på tvångsomhändertagandegeschäftet kommer detta barnslaveriet att pågå. Tyvärr.
Ruby H-C
