Författare Ämne: Min sorg  (läst 7589 gånger)

Mymlan

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 3
  • Karma: 0
    • Visa profil
Min sorg
« skrivet: 17 juli 2004, 23:33:33 PM »
Att mista sina barn är det svåraste en människa kan gå igenom, att lära sig leva med det (om man överhuvudtaget lär sig leva med det) och försöka gå framåt samtidigt som man ska läka såren efter en psykisk misshandel som varade i 4 år innan jag kunde ta mig ur.
Jag har kämpat, slagits för att överhuvudtaget överleva i detta förbannade liv som jag tycker inte har något att ge. Men jag kämpar inte för min skull utan för mina barns skull. Att försöka glömma (det gör man nog aldrig) det förflutna det är svårt att försöka se in i framtiden leva idag och inte igår. Jag har aldrig haft någon som helst hjälp utan jag har fått klara av allt själv.
Det är svårt att se sina barn uppfostras av andra personer. Det är svårt att inte få se sina barn växa upp, höra deras glada skratt, se deras tårar och höra deras berättelse om vad de gjort under dagen. Att inte få krama om sina barn varje dag, läsa godnatt saga för dem varje kväll. Ingen annan än jag vet hur detta tär, gnager inom en. Man känner sig som en dålig mor, usel. Man bär på skammen.
Men jag vet att en vacker dag så kommer de tillbaka. Det gäller bara att inte ge upp, att orka ända fram.

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlägg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
En kvinna var inte skapt att bli skild från sitt barn
« Svar #1 skrivet: 22 juli 2004, 16:21:03 PM »
Hej Mymlan,

Jag förstår din stora sorg att bli fråntagen dina barn. Den amerikanska psykologen Carol Schaefer, som tvingades adoptera bort sin nyfödde son under 1960-talet för att bespara sina föräldrar skammen att deras tonårsdotter hade fött ett utomäktenskapligt barn, skrev i sin bok "The Other Mother" att en kvinna var inte skapt att bli skild från sitt barn.

Jag föreslår att du berättar om NKMR:s hemsida och Diskussionsforum för din handläggare på socialen. Be henne läsa några av de hjärtskärande inläggen som finns där. Jag är fullt medveten om att de flesta socionomerna är också sociopater, du kanske får dem att tappa kaffekoppen i knäet eller att sätta kaffet i halsen. Själv lyckades jag få några socialsekreterare att sjukskriva sig och stanna hemma. Jag hade kritiserat dem i en TV-debatt!


Ruby H-C

Mymlan

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 3
  • Karma: 0
    • Visa profil
Re: En kvinna var inte skapt att bli skild från sitt barn
« Svar #2 skrivet: 22 juli 2004, 18:37:06 PM »
Citat från: "Ruby Harrold-Claesson"
Hej Mymlan,

Jag förstår din stora sorg att bli fråntagen dina barn. Den amerikanska psykologen Carol Schaefer, som tvingades adoptera bort sin nyfödde son under 1960-talet för att bespara sina föräldrar skammen att deras tonårsdotter hade fött ett utomäktenskapligt barn, skrev i sin bok "The Other Mother" att en kvinna var inte skapt att bli skild från sitt barn.

Jag föreslår att du berättar om NKMR:s hemsida och Diskussionsforum för din handläggare på socialen. Be henne läsa några av de hjärtskärande inläggen som finns där. Jag är fullt medveten om att de flesta socionomerna är också sociopater, du kanske får dem att tappa kaffekoppen i knäet eller att sätta kaffet i halsen. Själv lyckades jag få några socialsekreterare att sjukskriva sig och stanna hemma. Jag hade kritiserat dem i en TV-debatt!


Ruby H-C


De två sociala (2 olika kommuner) skulle inte bry sig. Den ena kommun de har enligt lokaltidningen placerat en tre åring i ett familjehem där familjehemspappan var alkolist och misshandlade frun, socialnämnd tog barnet därifrån de hade fler familjehemsbarn.
Min son (samma kommun) är snart 15 år har bott nu ca 1-1½ år där han nu bor innan dess 4 olika hem på knappt 2 år, en pojk med dålig självförtroende, inte tror han får stanna kvar, törs inte äga ngt för det tas ifrån han. Innesluten, svarar ej på frågor, svarar det den personen vill höra sanning eller lögn, ljuger oerhört mkt.
Jag gav han en påse godis då vi stötte på varandra i affären 1 Maj sedan fick jag veta av pappan att pojken får ej ta emot godis då det kan vara en fulgubbe, sa TACK för du kallar mig fulgubbe jag är hans biologiska mamma. Har ni regler tala då om vad som gäller då man inte kan gissa sig till vad för regler de har. Pojken ser inte mig som mamma, hör aldrig av sig varken per brev eller telefon. Kan knappt läsa, kan inte engelska eller matte men jag får knappt veta hur det går i skolan. Han får ingen hjälp. När han var 9 år så blev han utsatt för sexuellt brott av fosterbror men jag misstänker det var familjehems fadern (1:a hemmet detta) soc sket i det, gav han ingen samtals terapi eller ngn hjälp alls.

Ny kommun gick på 6 år gammal utredning man kunde enligt dem inte skapa nytt liv med ny man. Flickan (nu snart 9 år) togs ifrån mig vid 18 mån ålder.

Tror inte sociala ens bryr sig om att gå in här och läsa. De skiter fullständigt i vilka de kör över dessa PARAGRAFRYTTARE.

Ruby Harrold-Claesson

  • Global Moderator
  • Newbie
  • *****
  • Antal inlägg: 690
  • Karma: 1
    • Visa profil
Min sorg
« Svar #3 skrivet: 23 juli 2004, 18:16:42 PM »
Jag vet vad för slags folk som arbetar inom socialtjänsten, så inget som de gör förvånar mig.

Du ska dock inte ge upp kampen om dina barn. Du måste kunna visa för dina barn att deras mor kämpade för dem mot ett brutalt, grymt och omänskligt system av barnkonfiskationer.

Ruby H-C

Lillamy

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 64
  • Karma: 0
    • Visa profil
Re: Min sorg
« Svar #4 skrivet: 25 februari 2005, 17:31:37 PM »
Citat från: "Mymlan"
Att mista sina barn är det svåraste en människa kan gå igenom, att lära sig leva med det (om man överhuvudtaget lär sig leva med det) och försöka gå framåt samtidigt som man ska läka såren efter en psykisk misshandel som varade i 4 år innan jag kunde ta mig ur.
Jag har kämpat, slagits för att överhuvudtaget överleva i detta förbannade liv som jag tycker inte har något att ge. Men jag kämpar inte för min skull utan för mina barns skull. Att försöka glömma (det gör man nog aldrig) det förflutna det är svårt att försöka se in i framtiden leva idag och inte igår. Jag har aldrig haft någon som helst hjälp utan jag har fått klara av allt själv.
Det är svårt att se sina barn uppfostras av andra personer. Det är svårt att inte få se sina barn växa upp, höra deras glada skratt, se deras tårar och höra deras berättelse om vad de gjort under dagen. Att inte få krama om sina barn varje dag, läsa godnatt saga för dem varje kväll. Ingen annan än jag vet hur detta tär, gnager inom en. Man känner sig som en dålig mor, usel. Man bär på skammen.
Men jag vet att en vacker dag så kommer de tillbaka. Det gäller bara att inte ge upp, att orka ända fram.


Hej mymlan..
Jag vet vad du går igenom det är hemskt.
ge aldrig upp dokumentera allt vad du gör för när barnen får kontakt med dej och blir stora nog så kommer dom se vad du har kämpat för dom.
Du måste orka för din skull och dina barn.
Jag har levit i ett misshandelsförhållande jag vet hur svårt det är.
maila gärna finns om du vill prata..
Sänder dej en bamsestyrkekram
Mvh från en vänn lillamy
Mamma med lvuade barn 02.Hon slåss för dom mänskliga rättigheterna & föräldrarnas barnens till att leva som en familj.Skänker speciellt tankar till dom barn/föräldrar som är bara ett minne blott idagsom inte klarade av splitringen.Må ni vila i frid.

Jeanette

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 91
  • Karma: 0
    • Visa profil
Utan våra barn...
« Svar #5 skrivet: 26 februari 2005, 15:08:45 PM »
Jag håller med!                                  
                              Jeanette

Jeanette

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 91
  • Karma: 0
    • Visa profil
Jag gråter inombords hela tiden!
« Svar #6 skrivet: 04 juni 2005, 02:29:31 AM »
Inom mig finns en sorg, den finns där hela tiden. Tystnaden, tomheten, saknaden.
Jag har nu missat min sons skolperiod från första klass till nionde.
Nio år har de hållt min son borta.
Fyra timmar har de låtit mig träffa honom.
Vi var nyinflyttade. De gick efter gamla journaler, skrev av saker som jag redan hade anmält där jag bodde innan.
Bland annat en beställd falsk PBU undersökning i Högdalen 1992.
Två oseriösa sk. psykoterapeuter hittade på en bedömning om mig och min lilla son för att sociala bad dem om det, för att kunna flytta min son från sitt daghem i Rågsved till ett daghem för barn med speciella behov.
De flyttade min son som då var 4 år mot min vilja.
Jag var ur balans just då efter att ha blivit utsatt för en sjuk människa som hade anfallit mig och misshandlat mig.
Jag flyttade till Hässelby 1995.
Då hade jag inte haft kontakt med sociala i Vantör på ett år.
Socialsekreterarna i Hässelby skrev av  gamla journaler från Rågsved, de förstod inte det som stod. De förvrängde sjuka påståenden och använde det emot mig, enbart för att kunna utge mig för att vara en olämplig mor.
De tog inte kontakt med mitt föredetta soc.

                                                           Jeanette

felixgeorg

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 42
  • Karma: 0
    • Visa profil
Min sorg
« Svar #7 skrivet: 04 april 2006, 13:03:57 PM »
Alla vi som sitter i samma situation förstår hur det känns. Varför har de tagit barnen? Sociala ger sig gärna på såna som inte haft det så lätt i livet och kanske inte har någon som kämpar för dem. Finns det någon släkting eller vän som kan följa med på möten och strida? Gärna flera personer. Sådana som har jobb och anses välanpassade annars kanske soc ger sig på det också. Då är de inte alls lika kaxiga om man har med sig någon. Banda gärna mötena. Får du träffa barnen? Kanske kan du kämpa dig till några timmar i veckan med en släkting så barnen vet att du bryr dig. Berätta vad du känner så barnen inte tror att du övergett dem, att du kämpar.

Sunny

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 87
  • Karma: 0
    • Visa profil
Kära du
« Svar #8 skrivet: 06 maj 2006, 18:50:06 PM »
Du ska veta att jag tänker på dig!
Själv har jag mist min dotter genom en olycka : Hon drunknade men det är en annan sorts sorg.
Men jag har en sonson som jag aldrig har fått se eller ens veta var de bor.
Han är i dag 15 år o det har inte gått en enda dag utan att jag tänker på honom.
 Är de snälla emot honom: berättar de vems son han är?
 Får han veta att jag försökt sända pengar o presenter? :cry:

Ola Eriksson

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 165
  • Karma: 0
    • Visa profil
Min sorg
« Svar #9 skrivet: 11 maj 2006, 18:00:54 PM »
Citat från: "Jan-Olof Larsson"
Hejsan alla ni där ute drabbade av Organisatorisk institutionell Mobbing o MaktMissbruk.


Eller BBICMFDOS (Barnens bästa i centrum med fosterhem det och sånt )

Citera

Verkligen blir man indignerad och ledsen över hur det går till. Det borde skett en förändring för länge länge sedan på dessa metoder som används.

Metoderna är klart grännsöverskridande och bryter mot de internationella överenskommelser och hör ej hemma i en Demokrati


Demokrati ? Är inte han död ? Han levde i grekland för länge sen..?

Citera

Det är dax nu att plocka fram liken ur garderoberna


mm,,. jag skulle vilja kika lite på transaktionerna från fosterhemmen till socialsekreterarnas konton. NÄR ska vi få höra det !!